Becky

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 17 augusti, 2021 by fearnotthedark

Actionskräck från 2020. Tonåriga Becky ska spendera helgen med sin far och nya familjen då ett gäng förrymda brottslingar inkräktar för att hämta något som tillhör dem.

Handling Imdb: ”A teenager’s weekend at a lake house with her father takes a turn for the worse when a group of convicts wreaks havoc on their lives.

Hade sett för ett tag sedan att denna var på g och blev direkt nyfiken då jag gillade Lulu Wilsons prestation i ”Quija: origin of evil” (2016) och gillar Kevin James komiska insatser i serier samt film. Och jag blev inte alls besviken här heller.

Kevin James har mestadels levererat enbart komik innan så att se honom mer allvarlig är riktigt intressant. Att se honom som en tatuerad nazibrottsling var ordentligt annorlunda, men han klarade rollen galant och borde göra mer seriösa roller tyckte jag. Han gav mycket evil eyes och utövade effektiv skrämseltaktik, så jag köpte det faktiskt. Lulu Wilson hade ett otroligt uttrycksfullt ansikte samt lysande emotionellt skådespel, en klar växande stjärna inom skräck som jag hoppas få se mer av framöver. Handlingen kunde, som jag ofta brukar påpeka i skräckfilmer, vara fylligare men jag blev ändå nöjd i stort. Filmen överraskar med en rejäl dos köttighet man inte väntar sig. Så vad som fattas i handling får vi tillbaka i köttighet, vilket faktiskt funkar här. Det är Beckys hämnd som står i fokus och hon gör ett imponerande jobb verkligen. Hade gärna sluppit att hundar far illa återigen dock.

En blandning av drama, thriller, action, skräck som harmoniserar bra tillsammans. Gott och blandat-påse med rosa blodkarameller ungefär 😀 Även soundtracket är riktigt träffsäkert och stämningsfullt. En film som måste inköpas till samlingen. Jag diggade det.

Något för er som gillar hämnd och blodig action. Mycket sevärd.

7 blodiga ritpennor av 10

Session 9

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 11 augusti, 2021 by fearnotthedark

Skräckfilm från 2001. Ett gäng städare ska städa bort asbest i ett gammal övergivet mentalsjukhus men sjukhuset har ett hemskt förflutet som kommer tillbaka.

Handling Imdb: ”Tensions rise within an asbestos cleaning crew as they work in an abandoned mental hospital with a horrific past that seems to be coming back.

Från mystiska hus till övergivna hemsökta mentalsjukhus. Medan jag ändå är igång och skriver mycket recensioner nu så tänkte jag köra vidare och kom på att jag har ju faktiskt inte ännu skrivit om ”Session 9” som varit en av de läskigare och bättre skräckfilmer av all skräck jag sett. Så jag såg om den för att friska upp minnet och tänker skriva om den nu äntligen.

En komplex skräckfilm som blandar övernaturligt med psykologisk skräck, fantasi med verklighet. Med många olika tolkningar och teorier, beroende på vad du själv vill se i filmen. Ett städteam gör sig redo att få bort asbest i det gamla mentalsjukhuset. Ett städteam med Gordon som ledare. Gordon har en nyfödd och fru hemma, och är ordentligt instabil och fragil, verkligen redo att brista. Resten av arbetarna skämtar på och börjar jobba. En av arbetarna, Mike, hittar gamla band med terapibehandlingar nere i källarutrymmet. Han dras till en serie band som involverar en dam vid namn Mary. Mary, som lider av personlighetsklyvning, har fyra olika personligheter. Mary, Billy, Princess och Simon. De olika banden presenterar de olika personligheterna och psykologen försöker få fram Simon och få honom att berätta vad som hände en specifik kväll när Mary lekte kurragömma. Simon uppenbarar sig inte förrän vid session 9, där hela historien nystas upp, vad som egentligen hände, hur och varför. Allt eftersom arbetaren Mike lyssnar på banden, hemsöks sjukhuset mer och mer. Och historien om Gordon nystas upp, även den.

Första gången jag såg filmen var jag häpen av hur bra och välgjord samt spännande den var. En ordentlig kvalitetsfilm. Och har inte sett om den förrän nu, cirka 10 år senare. Jag tänkte att jag som sett så mycket skräckfilm kommer klara att se en film jag redan sett innan. Jag börjar titta och känner efter 10 minuter redan att obehaget verkligen lägger sig över en när man börjar se filmen. Det är en sådan ångestladdad, obehaglig stämning som verkligen tynger ner en hela filmen igenom. Men man vill fortsätta se för att få reda på hur terapin går för Mary på banden och för att höra Simon och hela historien. Ångesten och obehaget samt spänningen är som den var då, gastkramande och bra. Men historien känns lite tunnare än jag minns. Men det beror nog också på hur man ser den. Blandar man in mycket symbolik i Gordons historia ihop med Marys psyke blir det en desto mer komplex handling. Men om man inte gör det, kan det kännas lite platt emellanåt. Mycket hänger på att höra banden och Marys historia då. För arbetarna tillför inte så mycket till handlingen, om man bara ser den utan symboliken. Jag kanske förvirrar er nu men när ni ser filmen, kommer ni att se hur jag menar, eller så vet ni det redan 🙂 Och jag vill inte skriva handlingen rakt ut, då jag brukar hålla mig ifrån spoilers så att ni ska kunna se filmen med egna ögon 🙂

Det mest spännande i filmen är ju för mig Mary och hennes olika röster och personligheter samt hur Simon resonerar i slutet. Välskrivet, välgjort och välspelat. Det är fortfarande en av de riktigt bra skräckfilmerna jag sett, men med mina nyare perspektiv i bakhuvudet, hade den kunnat bli ännu lite bättre. Ingen CGI heller, förutom i en ynka scen bara. Bara gammal hederlig övernaturlighet blandat med beteendevetenskaper. Så borde alla skräckfilmer göras. CGI gör inte en film läskigare, oftare det motsatta. Enligt mig. Om ni inte sett den här pärlan så leta fram den och roas av en gedigen, tidlös och unik skräckfilm. Regissören Brad Anderson har gjort en hel del bra grejer efter denna också, däribland ”The Machinist”, ”Stonehearst Asylum”, många episoder i serien ”Fringe”, ”The Call”, episoder i serien ”The Sinner” m.m.

En film för dig som gillar en smart handling, krypande rädsla och övergivna hus. Mycket sevärd ❤

7,5 mystiska Simons av 10

Caveat

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 9 augusti, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckfilm från 2020. En man med delvis minnesförlust tar ett udda jobb där han ska se efter en kvinna med psykisk problematik. I ett övergivet hus. På en isolerad ö. Och han kan inte simma..

Handling Imdb: ”A lone drifter suffering from partial memory loss accepts a job to look after a psychologically troubled woman in an abandoned house on an isolated island.

Obs! Lite spoilers kan finnas i recensionen.

Återigen med temat mystiskt hus då. Ett klart favorit-tema här. Denna gång med begränsade möjligheter att ta sig därifrån. Huset befinner sig på en isolerad ö med vatten runt och den anställda mannen, Isaac, kan inte simma. Och måste se efter den sjuka kvinnan, när han är iförd ett låst sele med lång kedja, för att skydda kvinnan. Men saker är inte vad det verkar och mystiska händelser tar vid. Såsom en mörk tavla av en läskig kvinna i sovrummet som förflyttar sig. Och en säregen leksakskanin som trummar av sig själv.

Jag slog upp titeln ”Caveat” och det betyder varning. Hela filmen är utformad som att han får varningar på olika sätt att något är fel i huset och inom familjen tolkar jag det som. Varningar av det övernaturliga slaget. Men samtidigt så satsar man mycket på stämning, reaktioner, vinklar och ljussättning. Så historien färgas av det övernaturligas effekt på mannen och blir till psykologisk terror. Och det är riktigt effektfullt samt spännande. Idérikt och underhållande. Hade jag sett den kvällstid så hade jag nog blivit helt paranoid, så lite tur är det att jag såg den dagtid 😀 Intressant bakgrundshistoria, som gärna kunde varit lite mer fyllig. Skickliga skådisar. Fantastisk scenografi. Otrolig spänning och fascinerande mystik. Något ovisst och rörigt slut men jag förstod ungefär vad som menas iaf. Jag blev rätt nöjd i stort. För filmen är som en hel upplevelse av oväntade, små, skrämmande ting som roade mig till max. Att filmens budget var enbart £250,000 är helt otroligt, de har lagt pengar på helt rätt saker kan jag säga. Välgjort, välspelat. Beskåda en riktig skräckfilm.

En film för dig som gillar mystiska hus, övernaturligt och psykologisk skräck. Mycket sevärd.

7 trummande leksakskaniner av 10

Relic

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 8 augusti, 2021 by fearnotthedark

Dramaskräck från 2020. Tre generationer kvinnor hemsöks av något i deras familjehem.

Handling Imdb: ”A daughter, mother and grandmother are haunted by a manifestation of dementia that consumes their family’s home.

Då har även jag sett denna ”Relic” från 2020. När jag såg trailern för ett bra tag sedan tänkte jag att själva stämningen i historien tilltalade mig, men inte helt temat demens i historien. Kanske för att jag ser det som ett allvarligare ämne än som något som ska spela en central roll i en skräckfilm. Jag hade låga förväntningar på filmen men blev ändå onöjd efter den tyvärr. Kanske är det för att den bara inte låg i min smak. Eller kanske för att den inte helt levererade som den skulle.

När jag beskriver ”Aftermath” som ett skräckdrama så är det för att skräcken är det centrala i den filmen. Men här i ”Relic” är dramat mer centralt än skräcken, därav benämner jag den som en dramaskräckfilm. Jag skulle kanske inte heller kalla den för en skräckfilm heller. Utan mer som ett thrillerdrama möjligtvis. Demens är en horribel sjukdom som jag finner svårt att uppfatta som spännande eller underhållande i en skräckfilm. Därför tycker jag inte att det hör hemma där. Med det sagt så förstår jag också att regissören försökt göra dels något djupt och symboliskt av en demensutveckling och i den aspekten är det intressant för den som intresseras av det. Men förvandlandet till en skräckfilm av det temat blir problematiskt. Man slänger in ett fåtal klassiska jumpscares samt lite CGI med de typiska knyckande, trevande, krypande rörelserna och voila; en skräckfilm. Mestadels är det ju en krypande, obehaglig stämning så de plötsliga typiska skräckscenerna blir störningsmoment kan jag tycka. Jag hade också velat att de skulle utveckla skräckdelen, när de väl är inne på det. Att göra mer av det mörka, monstruösa. Men man håller en rätt diskret, lowkey ton kring det. Och där blir jag återigen onöjd. Slutet är ju vackert dramatiskt på sitt sätt, men lämnar också många frågetecken. Detta med mystik igen. Jag gillar en något mer fyllig förklaring eller åtminstone ett mer spännande avslut. Men det blev så oavslutat och avhugget. Jag försökte att uppskatta filmen mer men det blev tyvärr inte så. Kan förstå varför folk kan gilla den dock. Långsam, ryslig spänning och vacker symbolik. Men det bara funkade inte för mig. Snygg produktion däremot och bra skådisar. Men resten blir ett nja.

Något för er som intresseras av demens samt obehaglig stämning och mystiska hus. Knappt sevärd i mitt tycke.

4 blåmärken av 10

Aftermath

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 7 augusti, 2021 by fearnotthedark

Skräckdrama från 2021. Ett ungt par försöker starta upp ett nytt liv bortom alla problem och köper ett nytt hus. Men huset ger dem bara mer problem och det dröjer inte länge förrän de båda är i faktisk livsfara. Men vem är det som plågar dem egentligen?

Handling Imdb: ”A young couple struggling to stay together, when they are offered an amazing deal on a home with a questionable past that would normally be beyond their means. In a final attempt to start fresh as a couple they take the deal.

Det dök upp en ny skräckfilm på netflix häromdagen och jag gluttade trailern direkt. Kände omedelbart att handlingen tilltalade mig och tänkte att jag ger den en chans. Med blandade resultat, men mest gott faktiskt.

Filmen innehåller mycket av det där jag gillar i skräckfilm. Mystiskt nytt hus med ett mörkt förflutet. Konstiga ljud hörs i natten. Karaktärer man bryr sig om. Till och med en söt hund som heter Ådi! 😀 (Tänker på katten Gustaf) Och spänningen börjar direkt, en rejäl laddad spänning byggs tidigt upp. Laddningen störs dock något av en udda komisk ton i filmen emellanåt som jag inte kände passade handlingen helt. Man vill lätta upp kanske, men det blir snarare mest okänsligt och malplacerat. Men bra skådisar, bl.a. Ashley Greene från ”Burying the ex” (riktigt bra skräckkomedi jag recenserat innan). Manuset i ”Aftermath” må kanske inte vara så välskrivet eller välplanerat, men underhållande och håller en spänning helt igenom tyckte jag. Hade däremot svårt för stackars hundscenen 😦 Även slutscenen kändes för komisk och malplacerad. Men gillade ändå filmen i stort. För jag upplevde den som riktigt läskig faktiskt. På ett sånt där krypande psykologiskt sätt. Fick pausa flera gånger på grund av att de drog ut så på det läskiga, tog lång tid innan det läskiga kröp fram så att säga.. Och man blir ännu mer rädd av det, dröjsmålet innan klimax 😀 Men det är ju en skräckfilm, så det är hela meningen 😀 Kände mig ändå relativt nöjd med filmen. Inte i klass med netflix-skräckisar som ”The Babysitter” eller ”Apostle” för att jämföra, men ändå bra och spännande. Klart sevärd.

En film för er som diggar långsam spänning och skräckdramer.

6 rivmärken i väggen av 10

The Conjuring: The Devil Made Me Do It

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 juli, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2021. Paret Warren undersöker ett fall som involverar demonisk besatthet.

Handling Imdb: ”The Warrens investigate a murder that may be linked to a demonic possession.

Uppföljare nummer tre av Conjuring-filmerna är detta alltså. Ettan fann jag helt ok, mysskräckig så. Tvåan tyckte jag var desto mer intressant och fylligare i sin historia, samt också mer skrämmande. Men denna tredje del har inte mycket att bidra med, vare sig det gäller spänning eller kvalitet.

De försöker på olika sätt prestera, men det är som att man försöker sig på flera olika inriktningar. En romantisk, en populärsatanisk bl.a. Romantisk, p.g.a. att man låter Warrens kärlek övervinna vissa hinder. Populärsatanisk, för att man ska införa svart magi nästan mest för det estetiska runt det, snarare än syftet det bär i historien. Manuset känns slarvigt ihopsatt samt ofokuserat. Det verkar som att man satt ihop en mängd idéer av filmtrender just nu och försökt göra en film av det i Conjuring-stil. Men det funkar inte. Visst är det stundtals snygg scenografi. Ja. Men en film måste ändå leverera en berättelse som känns underhållande och relativt rimlig. Och jag köpte det inte. Jag ville köpa det, men nej. Men med det sagt är Vera Farmiga och Patrick Wilson dunderbra i sina rolltolkningar trots allt och det var enda anledningen till varför jag ändå ville se klart. De är i toppskick och gör sitt jobb mycket bra. Men besvikelsen råder ändå över denna tyvärr. Inte värd att se på bio enligt mig, så vänta tills den blir billigare om ni vill ta en titt, är mitt råd.

En film för er som gillar Conjuring-universumet samt det övernaturliga. Knappt sevärd enligt mig.

4,5 svarta ljus av 10

The Woods

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 juni, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2006. New England, år 1965, skickas en flicka till en isolerad skola nära en mystisk skog där skogen plötsligt börjar få liv och bete sig hotfullt.

Handling Imdb: ”Set in 1965 New England, a troubled girl encounters mysterious happenings in the woods surrounding an isolated girls school that she was sent to by her disinterested parents.

Jag bläddrade igenom vad jag hade för filmer i samlingen som jag ännu inte sett och hittade denna från 2006 med Patricia Clarkson, Agnes Bruckner samt Bruce Campbell i en biroll. Jag gillade handlingsbeskrivningen och länge tänkt se den men det blev aldrig av då jag prioriterade annat som dök upp. Men nu i helgen kände jag att det var dags. Och det var sannerligen en upplevelse. Av blandad sort.

En något blygsam film men ändå effektiv i sin spänning samt skräck. Agnes Bruckner, problemfyllda flickan Heather (huvudrollen), just spelar sin roll bra. Bruce Campbell har en intressant roll som Heathers far och det känns stundtals som om det hela vore en udda fortsättning på ”Evil dead”-filmerna faktiskt. Men det är det inte. Men man flirtar en del med det faktum att Bruce är med samt att dem är i skogen i isolerat boende. Men historien utvecklas till något lite annorlunda än just ”Evil Dead”. Och jag köper utvecklingen, vad den blir, det är spännande och fascinerande. Det som drar ner filmen är att cgi:n är otillräcklig och känns lite halvdåligt presenterad men det var väl ett okej sätt att visa det som händer vad gäller skogen. Så skådisarna är bra. Det finns en intressant bakgrundshistoria. Spänningen stiger effektivt. CGI:n drar ner lite. Men något fattas någonstans. Kan inte helt sätta fingret på det. Filmen känns inte helt minnesvärd trots att den ju är hyfsat bra. Man skulle antagligen ha behövt ta ut svängarna lite och inte vara så blygsam som den känns ibland. Men den har sina engagerande stunder och manuset ger en bra grund. Men det hade behövts mer karaktärsutfyllnad, en blandning mellan cgi och praktiska effekter samt någon mer spektakulär scen. Då hade den blivit desto mer minnesvärd. Oavsett så är den ändå rätt sevärd tyckte jag. Många kvalitéer finns för den som vill se dem. Ge den en chans tycker jag.

En film för dig som gillar mystik, skog samt skolmiljöer. Klart sevärd.

7 skolflickor med jävlaranamma av 10

Hunter Hunter

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 5 juni, 2021 by fearnotthedark

Skräckthriller från 2020. Joseph med familj bor ute i vildmarken och försörjer sig på djurjakt. Men deras liv blir hotat en dag och Joseph försöker identifiera hotet, är det en varg eller något annat?

Handling Imdb: ”Joseph and his family live in the remote wilderness as fur trappers, but their tranquility is threatened when they think they are being hunted by the return of a rogue wolf, and Joseph leaves them behind to track it.

En film som förvånade mig. Jag trodde att den skulle bära åt ett visst håll, men så blev det ett helt annat. Det blev dock förutsägbart efter en viss punkt mot slutet men själva slutscenen var jag inte beredd på. Brutalare köttigheter får man leta efter! Och ett bra slut var det. Men jag hade velat att de fyllde i lite fler luckor, gjort handlingen lite fylligare. Men en klart sevärd och bra film ändå. Bra skådisar. Devon Sawa i rollen som fadern, som jag inte sett röken av sedan ”Idle Hands” (1999) och ”Final Destination” (2000) gjorde ett riktigt bra jobb här. Kul att se honom seriös och vuxen. Camille Sullivan som modern och Summer H. Howell som dottern är riktigt bra också. Speciellt Sullivan i slutscenen där. Huga! Hög spänningsfaktor, intressant historia och till och med bra gore. Ett skinande guldkorn bland nya skräckthrillers som kommit ut på senare tid. Mer sånt här!

Något för dig som gillar de mer skräckbetonade thrillerfilmerna samt hämnd. Grymt sevärd.

7 björnfällor av 10

Kärleken till skräckfilm började tidigt

Posted in Annat Skräckstuff with tags , , on 25 maj, 2021 by fearnotthedark

Vi börjar närma oss 10 år nästa år, så gammal har bloggen blivit sedan jag började skriva den, år 2012. Tänk vad tiden går! Och detta utan att jag egentligen skrivit mer om vem jag är och vart kärleken till just skräck började. Jag har ju hintat här och där små personliga saker så ni anar nog min smak samt det jag ogillar 😉 Men jag tänkte dela med mig av mer sådant nu, och hoppas ni kan tycka det är underhållande samt intressant också 🙂 Kanske delar vi smak, favoritfilmer, kanske inte. I vilket fall är jag otroligt tacksam att ni ännu är nyfikna och fortsätter läsa min blogg ❤ Att diskutera skräckfilm är det allra bästa jag vet så jag älskar att samtala med er, att nörda in på 80tal eller varulvar m.m. Det är livet! ❤

Som liten var jag en inåtriktad liten prick som ofta föredrog att vara ensam framför att leka ute med vänner t.ex. Och då sätter man igång tv:n. Jag hade aldrig några regler för vad jag inte fick se så det blev att se rätt vuxna filmer tidigt. Jag är född 1982 och växte upp på 90-talet. Så 80-talet var väldigt nära till hands. Det sändes mycket 80tals-film på tv, samt det nya från 90-talet också givetvis. Min första lilla tv var en sådan svartvit med skruvknappar, väldigt gullig liten sak. På den såg jag mest några serier (bl.a. ”MacGyver” ❤ ) samt en och annan äldre film som sändes sent. Men när jag såg i tablån att skräck skulle sändas gick jag över till den större tvn i vardagsrummet för jag ville ha bra ljud och bild. Som en typisk filmnörd! Man började tidigt.. Bland de första skräckfilmerna jag såg var ”Exorcisten”, som var en fantastiskt tidlös film som verkligen har allt jag finner fascinerande. Kampen mellan godhet och ondska. Kyrkor och präster. Exorcism. Demoner. Latinska texter. Att driva ut ondska på olika sätt. Ockultism. Djävulen. Gud. Redan tidigt i skolan var jag fascinerad av just religion så det har även färgat min smak inom skräck. Inget går upp emot en god religiös skräckis. Och ”Exorcisten” är den främsta för mig, nummer ett inom just det temat. Och jag föredrar filmer där godhet segrar över ondska, även om segrande ondska kan vara spännande också och passar sig bra inom skräck just för spänningens skull. Men jag är en sucker för godhet ❤ Hoppas det inte gör mig alldeles ocool nu 😉 😀

Från exorcism till dock-filmer! ”Child´s play” var bland de första skräckfilmerna också. Brad Dourif i högform. Jag såg om den så många gånger, älskade den. Denna onda man som tog voodoo till hjälp när han uttalade en magisk formel och tog sig in i en docka för att på något sätt leva vidare när hans mänskliga kropp inte kunde, efter en närkamp mot polisen. Denna film innehöll mycket av det jag gillar också. Leksaker. Dockor. Ockultism. Voodoo. Magi. Godhet vs Ondska igen. Men även en stor portion humor! Brad Dourif levererar sina repliker med stor glimt i ögat och med massa humor. Jag bara älskade hans gallskrik också, när han skulle attackera folk 😀 Det var för roligt! Otroligt roande. De bästa bland Chucky-filmerna tyckte jag var ettan givetvis, tvåan, Bride of Chucky samt Curse of Chucky. Nog också i den ordningen där ettan är den bästa och nedräkning efter det. Sedan sågs filmen ”Dolly Dearest” hos en kompis vid väldigt ung ålder och den gjorde stort intryck, för att den var något mer allvarlig i tonen än ”Child’s play”. Visst är den b när man ser den nu, men den var rätt läskig då. En demon börjar sakta förhäxa dottern i en nyinflyttad familj som köpt en gammal dockfabrik och tänkt ge den nytt liv. Istället hemsöks dem av demonen Sanzia, via en docka, och tvingas fly. Och den dockan var inte att leka med (hehe 😉 ) ! En större lifesize docka som såg ut som en liten flicka verkligen, som blev riktigt skrämmande när hon gjorde miner och rörde sig. Jag kan ännu idag bli lite skraj när jag ser om den, just för att jag minns hur jag upplevde den då! Och hur cheesy var inte specialeffekterna när demonen far runt i början av filmen, dessa rosalila små blixtar med ”mystiska” ljud. Jag älskade det! Ljuva cheesy 80talseffekter! Även om denna gavs ut 1991. Jag kommer ihåg hur skraj jag var när jag gick hem själv i mörkret från min kompis den kvällen. Men också mys-känslan av att ha sett något riktigt spännande. Uppfylld av denna skräckblandade förtjusning jag fick för dockfilmer som sitter kvar ännu idag. Det har blivit måånga dockfilmer sen dess kan jag säga! Några bra dock-filmer: ”Tourist Trap” (1979), ”Dolls” (1987), ”Child’s play” (1988), ”Dolly Dearest” (1991), ”The Doll Master” (2004), ”Dead Silence” (2007), ”The Boy” (2016).

Sedan kom dagen då man fyllde 15 och fick hyra film helt själv. Dagen efter min födelsedag gick jag direkt till videobutiken på Hammarby i Västerås där jag växte upp då och skaffade stolt ett lånarkort. Jag gick snabbt fram till hyllan ”rysare” som skräck hette då och läste baksidetexten samt beundrade omslagen på dessa magiska VHS-band. ”Hellraiser” såg alldeles för läskig ut så jag väntade länge med att se den faktiskt. Men ”Halloween” och ”Fredag den 13:de”-filmerna hyrde jag tidigt, klassiska slasher-mys-filmer! Michael Myers och Jason blev tidigt favvokaraktärer inom slashers. Jag moveade vidare till mer klassisk skräck som ”Psycho”, ”Rosemary’s baby” men också ”The Shining”, ”Silence of the lambs”, ”American Psycho” och fick upp ett intresse för seriemördare samt psykologisk skräck. Norman Bates, Patrick Bateman samt Hannibal Lecter var fascinerande karaktärer som gav god insikt i det kriminella psyket. Vad som kan ligga bakom olika psykopatiska drag och vad som gör att man vill mörda. Vad som skapar ett ondskefullt psyke. Mycket intressanta fakta som har skyddat mycket än idag. Att lära sig vad som är varningssignaler när någon vill en illa. Att kunna fly i tid m.m. Mycket lärdomar kan dras från skräckfilm faktiskt. Good old survivorskills. Det är nog just det som gjort att jag intresserar mig för just skräck. Att få veta hur ondska/ondskefullt beteende/kriminellt beteende uppstår hos en människa samt hur man kan skydda sig. Av den anledningen borde man kanske visa skräckfilm även i skolan, i utbildande syfte kring hur man skyddar sig. Med den roande faktorn som bonus 😀

Scifiskräcken gjorde sedan intåg för mig med de stora filmerna ”The Thing” samt ”Alien”. ”The Thing” såg jag på tv faktiskt och blev direkt hooked. Snön. Mystik. En öde forskningsanläggning. Ett mystiskt virus. Monster. Episkt stämningsfullt soundtrack. Kurt Russell! Och ”Alien” sen! Mystik i rymden. En okänd art utvecklas till något dödligt. Ripley, stark kvinna, ger en god kamp mot det udda varelsesläktet briljanta H.R. Gigers design stod bakom. Och en söt katt 😀 Underbart bra. Sågs också på tv. Jag har aldrig blivit ett fan av scifi men viss scifiskräck går absolut hem. Dessa två titlar är dock svårslagna.

Somrarna jag var hos min kusin i Dalarna var mysiga för vi satte oss och såg en hel del skräck. ”Psycho”-filmerna, ”Exorcisten”-filmerna plöjdes. Men också ”Scream” 1 & 2 som precis börjat bli populära. Den moderna slasher-vågen med de specifika reglerna samt typiska stereotyperna. Oerhört roande. Inte nödvändigtvis bra kvalitativ skräck, men otroligt roande och nyskapande. Telefonen som ringer när man är ensam hemma. Maskerad mördare som hoppar fram när man minst anar det. Nick Cave-låten ”Red Right Hand”. Reglerna som måste följas för att överleva en typisk skräckfilm. Klart nöjsamt.

Sedan blev det lite mer udda härliga titlar som ”Wishmaster”, ”Idle Hands”, ”Final Destination”, ”The Relic”, ”Mimic”, ”Species”. Demoner, övernaturligt, teen scream, onda reliker som blir till monster, lite mer scifiskräck. Och underbara häx-filmer upptäcktes. ”Practical Magic” och ”The Craft” främst. Magi. Häxor. Godhet vs ondska. Feel-good och feel-bad. Hur mysigt var inte huset häxsystrarna bodde i, i ”Practical Magic” (”Magiska Systrar” var den svenska titeln)? Och trädgården utanför? Och låten ”Coconut” med Harry Nilsson får mig fortfarande på väldigt gott humör och för tankarna till deras episka Midnight margaritas ❤ Och briljanta ”The Craft” fick mig att alltid vilja gå i skolflicksoutfits, tända ljus och utöva mystiska ritualer i skogen. Fler bra häx-filmer: ”Suspiria” (1977), ”The Witches” (1990), ”The Witches of Eastwick” (1987), ”The VVitch” (2015), ”The Love Witch” (2016) m.fl.

Zombies är inte min genre heller men vissa filmer går hem. Såsom episka ”Zombieland”, ”Wyrmwood”, ”Död Snö” 1 & 2, ”Doghouse”, ”Scouts guide to the zombie apocalypse”, ”Warm Bodies”, ”Burying the ex” m.fl. Men varulvar är en favoritbest för mig inom skräck. Som ni säkert också märkt i bloggen då jag bl.a. skrivit en Varulvspecial samt recenserat flera olika varulvsfilmer. Vampyrer i all sin ära är vackra. Men varulvar har jag alltid funnit mer fascinerande då de besitter en enorm styrka jag önskar jag hade, samt att de är väldigt enkla i sitt driv. De vet vad dem vill och vart dem ska. Och luddigt har alltid inneburit trygghet för mig, alltid haft mjukdjur som tröst i barndomen. Så bestar är något tryggt också, faktiskt. En trygg stor famn så 😀 Men visst kan dem vara skrämmande också. Bra varulvsfilmer: ”Werewolf of London” (1935), ”The Wolf Man” (1941), ”The Howling” (1981), ”An American Werewolf in London” (1981), ”Full Moon High” (1981), ”Teen Wolf” (1985), ”Wolf” (1994), ”Bad Moon” (1996), ”Ginger snaps” (2000), ”Dog Soldiers” (2002), ”Outcast” (2010), ”Wer” (2013), ”Wolves” (2014), ”Late Phases” (2014), ”WolfCop” (2014) m.fl. Finns faktiskt fler varulvsfilmer än man tror 😀

På senare tid, som i de senaste 5 åren ungefär, har jag försökt att se så mycket som möjligt av det jag missat innan i livet. Mer 80-tal, mer italiensk skräck, mer Hitchcock, mer bortglömda små guldkorn här och var. Mycket för att ny skräckfilm tenderar till att inte kunna leverera. Man förlitar sig ofta på CGI och skippar att utveckla manus samt karaktärer. Men de senaste åren har det hänt något inom skräck, det har blivit bättre. Filmer som ”Green Room” (2015), ”The Hallow” (2015), ”Mandy” (2018), ”Apostle” (2018), ”Summer of 84” (2018), ”Saint Maud” (2019), ”Psycho Goreman” (2020) m.fl. har verkligen berikat skräckfilmskulturen mycket och inspirerat till fler liknande teman. Och det gillas. För att inte tala om nya bra skräck-serier också, såsom ”American Horror Story” (2011), ”Hannibal” (2013), ”Scream” (2015), ”Slasher” (2016), ”The Exorcist” (2016), ”You” (2018).

Jag tänkte avsluta med att försöka lista mina topp 10 bästa skräckfilmer genom tiderna 🙂

  1. Exorcisten (1973)
  2. The Thing (1982)
  3. The Howling (1981)
  4. Alien (1979)
  5. The Descent (2005)
  6. American Psycho (2000)
  7. Halloween (1978)
  8. Suspiria (1977)
  9. Friday the 13th (1980)
  10. The Craft (1996)

Dela gärna med er av era filmhistorier samt favvomonster! Alltid roligt att höra om sådant 🙂 Och återigen, tack igen för att ni läser, ni berikar mitt liv ❤

/Eder entusiastiska och nördiga skräckbloggerska Vicky

Night of the Creeps

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 maj, 2021 by fearnotthedark

Scifiskräckkomedi från 1986. Utomjordiska parasiter gör intåg i en intet ont anande stad och ett gäng tonåringar tar sig an kampen för överlevnad.

Handling Imdb: ”Alien brain parasites, entering humans through the mouth, turn their host into a killing zombie. Some teenagers start to fight against them.

Igår blev det, istället för nya filmer, att resa tillbaka till 80-talets härliga skräckvärld. Till en film jag faktiskt inte sett men igår fick avnjuta med choklad och mina goa nära i vår lilla skräckklubb jag valt att kalla ”Fright Club”. Och vilken fest för ögat filmen var! Praktiska effekter och smink som var gött kletiga i gammal stil! Rosa/lila-tonad ljussättning. Hockeyfrillor, pastell-kläder och stora glasögon. Töntiga sportkillar och coola nördar. Och utomjordiska snigelparasiter ovanpå det! Det kan ju bara bli fantastiskt ❤ Fred Dekker har skrivit manus, samma manusskribent som till kultklassikerna ”House” 1 och 2 och ”The Monster Squad” m.m. Bästa rollen gör Tom Atkins som den noir-liknande allvarliga polisen, grymt roande och lyfter filmen med sin starka närvaro. Filmen är rätt cheesy ja, men snygg och rolig och framför allt otroligt charmig på sitt eget 80talsnostalgi-sätt. Fylld av sådana söta guld-repliker också 😀

”Detective: I got good news and bad news, girls. The good news is your dates are here.

Sorority Sister: What’s the bad news?

Detective: They’re dead.”

”Detective Cameron: Zombies, exploding heads, creepy-crawlies… and a date for the formal. This is classic, Spanky.”

”Detective Cameron: What is this? A homicide, or a bad B-movie?”

En film för dig som diggar 80s, scifi och Tom Atkins. Klart sevärd! ❤

6 onda aliensniglar av 10