Happy Fredag den 13:de!

Posted in Annat Skräckstuff with tags , , on 13 oktober, 2017 by fearnotthedark

Då var vi framme vid datumet många väntat på, fredag den 13:de och i oktober månad dessutom! Den stora frågan är: kommer Jason komma förbi denna afton eller inte? Om ja, plocka fram dina bästa vapen till försvar samt gosa under inga omständigheter upp din partner! Om nej, se om alla Friday the 13th-filmerna med dem bästa snacksen och sällskapet! Här medföljer en lista på alla filmerna i rätt ordning, från första till den sista:

  1. Friday the 13th (1980)
  2. Friday the 13th part 2 (1981)
  3. Friday the 13th part III (1982)
  4. Friday the 13th: The Final Chapter (1984)
  5. Friday the 13th: A New Beginning (1985)
  6. Friday the 13th Part VI: Jason Lives (1986)
  7. Friday the 13th Part VII: The New Blood (1988)
  8. Friday the 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan (1989)
  9. Jason Goes To Hell: The Final Friday (1993)
  10. Jason X (2001)
  11. Freddy vs. Jason (2003)
  12. Friday the 13th (2009)

The Look of Jason: Alla Friday the 13th-filmerna har ju sitt eget underhållningsvärde, vissa mer än andra givetvis men ändå. Och utseendet på Jason Voorhees varierar markant och det tänkte jag prata om nu. Tänkte gå igenom här vilka looks jag tycker är coolast och mest skräckinjagande så att säga. Första looken jag tycker är den skarpaste och skräckinjagande är den från ”Friday the 13th part III”. Först där dyker hockeymasken upp och Jason blir desto mer dold, mer ”the strong, silent type” på riktigt. Innan ser man för mycket av hans ansikte och Jason är ju mer utav en övernaturlig varelse än en mänsklig sådan, därför passar masken hans persona desto bättre enligt mig.

Den andra looken jag gillar är den från ”Friday the 13th Part VII: The New Blood” där Jason återuppstår från att ha varit fastkedjad på botten av Crystal Lake. Ansiktet under masken har en rutten look och även kroppen där också skelettet syns igenom köttet. Det hela ger en riktigt rå och stark look till Jason-karaktären och även en högre skräck-faktor. Han ser på riktigt läskig ut här, som det ska vara. Detta är även den första Jason-filmen där legendariske Kane Hodder är mannen bakom masken.

The Walk of Jason: I de första filmerna fram till den sjunde, ”Friday the 13th Part VII: The New Blood”, går Jason i rätt långsam och lagom takt sådär. Men Kane Hodder ger Jason en starkare och stenhård gång (och även attityd) och kanske något snabbare också i ”Friday the 13th Part VII: The New Blood” och filmerna strax efter där han också är med. Så Jason-gången förbättras bit för bit, kanske man kan säga att hans makt ökar ju längre han är verksam och dödar så att säga. Och att det reflekteras i attityden och även i gången. Men jag måste också erkänna att jag tyckte det var lite extra roligt när vi äntligen fick se Jason springa fram i remaken från 2009, som i övrigt var en helt ok film. Originalet är alltid det bästa men just den biten med att Jason springer i remaken underhöll mig lite extra faktiskt.

Och här följer lite coola klipp från Friday the 13th bl.a, lite best-of-Jason moments!

Rulla nu igång filmerna och var beredd på att Jason KAN hoppa fram ur ett fönster eller bakom kylskåpet när du MINST anar det! Men until then, ha en UNDERBAR Fredag den 13:de! 

Annonser

Cult of Chucky

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 10 oktober, 2017 by fearnotthedark

Dockskräckfilm från 2017. En fortsättning i Chucky-filmserien där Chucky återvänder för att terrorisera Nica samt några äldre fiender och till hjälp har Chucky sin före detta fru Tiffany. Men vad planerar dem och vilka överlever denna vända?

Handling Imdb: ”Chucky returns to terrorize his human victim, Nica. Meanwhile, the killer doll has some scores to settle with his old enemies, with the help of his former wife.

Hej alla goa skräckisar börjar jag med att säga! Jag har länge legat hemma sjuk och därför har det inte blivit något skrivet här på ett tag och det blir nog lite färre den närmaste framtiden också fram till jag blir frisk. So please bare with me så att säga 🙂

Oktober har äntligen kommit till oss och halloween är nära! Första oktoberrecensionen tyckte jag kunde passa med denna nya Chucky-film i och med att jag själv är ett stort Chucky-fan och gillar filmerna mycket. Kanske inte alltid för kvalitén men alltid för underhållningen! 😉 Så Chucky är alltså tillbaka för att terrorisera Nica igen (Fiona Dourif, dotter till Chucky-rösten Brad Dourif) och hittar en väg in till mentalsjukhuset hon bor på. Flera ”Good Guy’s” har dock ( 😉 ) också hittat in och det är lite oklart vem av dem som faktiskt är Chucky eller om alla är det och så vidare. Jennifer Tilly är tillbaka i rollen som Chuckys exfru, hon är trogen sin gamla roll och gör den bra. Jag gillar att Andy Barclay är tillbaka i sin roll igen, skådisen Alex Vincent som varit med i de flesta Chucky-filmerna som den första pojken Chucky terroriserar, men jag tycker det är synd att han inte får ta mer plats i filmen. Han får bara vara med på ett halvt hörn sådär och Nica är centrum för hela filmen. Nog kunde dem ha gett honom mer space enligt mig. Han är ju en legend liksom Chucky. Men så gör ju Fiona Dourif såklart en lysande roll som innan med sin Nica. Och Brad Dourif är givetvis bra som Chucky. En legend som alltid. Men dockan ser inte ut som innan, man har lagt för mycket halvbra cgi över det hela så han ser mer konstlad ut. Jag gillar mer den gamla looken, ju mer dock-lika praktiska effekter desto bättre och mindre cgi. Men i stort ser ju filmen ok ut ändå och alla gör det dem kan. Humorn är inte lika träffande som innan dessvärre och historien är lite för rörig för att det ska funka klockrent. Men i stort ändå en underhållande uppföljare. Måste däremot nämna att relationerna med Brad Dourif, Fiona Dourif och Jennifer Tilly blir lite väl creepy mot slutet 😀 Så litet minus där men ändå i stort en ok dock-skräckis. Tyckte bättre om föregående uppföljare ”Curse of Chucky”, länk till recensionen på den: https://fearnotthedark.se/2014/02/02/curse-of-chucky/

En film för er som gillar Chucky-filmerna, dockor och humor i skräck. Sevärd för Chucky-fans! Men förra var bättre 😉

2,5 Chuckys av 5

Orkidépojken av Helena Dahlgren

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , on 24 september, 2017 by fearnotthedark

Ungdomsskräcklitteratur från 2017. Hanna och Zeb är på väg ut i vuxenlivet, från Tyresö till London, men en sista sommar hemma förändrar saker då en hund och en Lina försvinner upp i intet.

Handling: ”SKOGENS MÖRKA GRAVITATION:
ALLT PEKAR DITÅT,
KÄNNER NI DET OCKSÅ?
När bästisarna Hanna och Zeb tar studenten är det meningen att LIVET ska börja. Det är nu de ska lämna urtrista förorten Tyresö och bege sig ut i världen. London väntar. Men först en sista hemmasommar som går åt till att jobba på kyrkogården, festa på stans gayklubbar, ströglo på den gamla tv-serien Twin Peaks och läsa Orkidépojkens märkliga blogg. Så länge någon kan minnas har det viskats om en närvaro ute i Tyresös skogar. Varken Hanna eller Zeb har lagt någon särskild vikt vid det. Förrän de plötsligt blir tvungna För konstiga saker sker: först försvinner en hund, och därefter en före detta skolkamrat. Lina, ortens drottning. Hon som alla vill känna men ingen känner, inte på riktigt.
Sen går det mesta åt helvete.

Herregud, jag var inte beredd på känslostormarna som kom över mig när jag väl kom in i berättelsen. Jag var tillbaka i gymnasiet som liten nybörjargothare där jag fantiserade om viktorianska miljöer, snygga skräckfilmer och första pojkvännen. Då jag hade fler författarvänner än riktiga vänner, såsom Mary Shelley, Oscar Wilde och Karin Boye. Då man drömde om ett större och glittrigare liv. Kände verkligen igen mig där. Underbart skrivet om tonårsliv, tonårsångest, olycklig kärlek samt ensamhet. Allt är så träffsäkert och smärtfullt sant att man bara sitter och lipar nästan! Men mitt i allt tonårande så stiger den där mystiken upp med vart Lina kan ha försvunnit och vem denna bloggaren Orkidépojken kan vara. Samt en nyfikenhet om vad som faktiskt händer i skogen utanför.

Jag brukar inte gilla ungdomslitteratur egentligen men denna träffade rätt på ett jobbigt sätt. Vad jag märkt kring ungdomslitteratur (i genren skräck) idag är det att mycket svordomar används, inte alltid på ett fördelaktigt sätt och som kan störa historien enligt mig. Men här valdes varje ord, svordom eller vanligt ord, med sådan omsorg att jag inte ens kan klaga på det heller. Älskvärda karaktärer och en fascinerande historia, som månsken med mjuk utsuddad kajal runt! Underbart bra debutroman tycker jag! Väntar med entusiasm på Helena Dahlgrens nästa bok! 🙂

Något för dig som gillar mystik, tonårstankar och ungdomsskräck.

4 gåtfulla orkidépojkar av 5

47 Meters Down

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 22 september, 2017 by fearnotthedark

Hajskräckfilm från 2017. Två systrar som semestrar i Mexico ska på hajsafari men blir fast i havet istället. Kommer dem bli räddade eller måste dem rädda sig själva?

Handling Imdb: ”Two sisters vacationing in Mexico are trapped in a shark cage at the bottom of the ocean. With less than an hour of oxygen left and great white sharks circling nearby, they must fight to survive.

En mer seriös typ av hajskräckis som t.ex. ”The Shallows”. Dock var denna ”47 Meters Down” inte lika bra tyckte jag. Men helt ok ändå. Den hade spänning och en viss intressant historia. Men karaktärerna, främst systrarna, var inte starka nog för att hålla igång en ordentlig spänning. Många misstag görs som känns rätt orealistiska. Hade någon t.ex. verkligen stigit ner från en rostig båt till en ännu rostigare hajbur med slitet rep i ett hajrikt djupt okänt hav? För att din syster pushar på att: ”ditt ex kommer bli så avundsjuk om du blir fotad mitt bland hajarna, kom igen nu, nu gör vi det här!”? För att du levt ett så tråkigt liv, kom igen nu ska jag simma bland hajar och leva farligt? Det var lite luddiga anledningar till varför dem egentligen skulle göra det. Mest den våghalsige systern som pushar, trots all osäkerhet som flaggar gång på gång. Misstag nummer ett där. Resten av misstagen är mindre men dem finns. Vad jag förstått av riktiga dykares kunskap om lite-syre-kvar-i-tank-problemet så är det också orealistiskt.

Men utan att titta på sådana här detaljer så är ju filmen ändå underhållande på sitt sätt. Det är ju läskigt när luften nästan tar slut och när de försöker fly undan hajar och kontaktar båten ovanför på olika sätt. Men ”The Shallows” gav mer realism för mig och mer känsla för karaktären. Här blir man lite disträ av misstagen som görs och hoppas på att tjejerna ska ge mer personlighet. Men det händer inte riktigt. Sedan kommer det en och annan vändning i historien som känns rätt onödiga, såna hände-det-där-nej-vänta-det-hände-inte-scener som stör mig emellanåt. Och jag är inte så nöjd med slutet som kändes väldigt platt. I stort ändå en sevärd hajskräckis, det finns ju så mycket värre därute 😉 Scendesignen är fin och spänningen finns ju för att framhäva lite mer positivt. Men jag föredrar ”The Shallows” all the way.

Något för dig som gillar hajskräck, helt okej film.

3 hajar av 5

 

Annabelle: Creation

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 18 september, 2017 by fearnotthedark

Dockskräckfilm från 2017. Prequel till filmen ”Annabelle”. 12 år efter sin dotters bortgång välkomnar en dockmakare med fru in en nunna med föräldralösa barn till sitt hem. Men vad som skulle blivit en mysig och trevlig samvaro blir istället en ond cirkel av olyckor då de märker att dockan Annabelle faktiskt är besatt…

Handling Imdb: ”12 years after the tragic death of their little girl, a dollmaker and his wife welcome a nun and several girls from a shuttered orphanage into their home, where they soon become the target of the dollmaker’s possessed creation, Annabelle.

Denna kallas ”Annabelle 2” men den är alltså ingen fortsättning utan en prequel till ”Annabelle”. Det som hände innan ”Annabelle”, var dockan kom ifrån. Dess bakgrundshistoria. Och den förvånade mig. Jag gillade inte alls första filmen ”Annabelle” men denna ”Annabelle: Creation” är faktiskt hyfsad och rent ut sagt bra. Det är så sällan som typer av efterföljare överträffar ettan, men här hände det. Vi ska gå in på hur.

Det finns en intressant och fyllig historia här, ett välskrivet och välgenomtänkt manus. Skådisarna gör sina karaktärer bra, speciellt barnskådisarna Lulu Wilson (från Ouija – origin of evil) och Talitha Eliana Bateman. Miranda Otto och Anthony LaPaglia gör superba tolkningar av dockmakaren och hans sjuka fru. Och dockan Annabelle..RÖR..äntligen..på sig! Det jag önskade i ettan händer äntligen här! Det är inte mycket, det är subtilt med mycket mysticism men hon rör på sig banne mig! Och dem har vävt in så mycket action med just dockan och runt dockan att det nästan blir lite poetiskt för mig som är jätte-fan av just dockskräck! Annabelle-dockan är delaktig i mycket och man kan ana mer samspel med henne och omgivningen. Det samspelet som var dött i första filmen får liv här och det var det som gjorde mig mest glad. Dem gjorde äntligen det som krävdes för att leverera en bra dockskräckis. Ja, vissa CGI-scener är lite sisådär men i stort helt ok ändå och passar med historien. Och det fanns faktiskt, hör och häpna, partier där jag blev uppriktigt skrämd. Så ja, man kan lugnt säga att det blev en lyckad skräckfilm. Vilket är svårt att säga i dagens nya skräckklimat där allt hela tiden ska handla om yta och häftig cgi. Denna hade även innehållet. Mer sånt här, tack!

En film för dig som gillar dockor och övernaturligt, mycket sevärd!

4 onda Annabelles av 5

 

Första Hösten av E. P. Uggla

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , on 13 september, 2017 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2017. Blå blommor sprider sig genom trottoarer och in i hemmen. En farlig utveckling av förstörelse har börjat.

Handling: ”Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå? Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv. Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar.

En dystopisk roman med lika mycket skräck som science fiction har vi här! En annorlunda vinkling om vad som skulle kunna ske i värsta fall och även löst byggt på verkliga händelser. Att en stark typ av växt skulle bildas och ta över allt på olika sätt. Intressant och oroväckande idé som känns unik. Realistiska reaktioner på epidemin samt ett bra språk som flyter på. Action och ungdomsdialoger varvas med mer vetenskapliga partier. Jag gillar bäst det sistnämnda. Ungdomslitteratur är i stort inte min kopp thé alls så för mig var delarna med ungdomsdialoger och bråk överflödiga. Men dem vetenskapliga bitarna var riktigt intressanta och förståeligt att man måste varva det med något mer mänskligt så det blir en helhet. Jag hade gladeligen enbart läst det vetenskapliga dock. För den delen var riktigt fascinerande och medryckande! En bra debut och intressant första del i något som kan bli större sen. Jag gillar scifi-tonen som är just det unika i berättelsen.

Något för dig som gillar scifiskräck i din litteratur, klart läsvärd!

3,5 blå blommor av 5

Ingrid av Love Kölle

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , on 12 september, 2017 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2017. Ingrid Eskilsson är en mysig äldre dam som jobbar i Svenska Kyrkans församling dagtid men praktiserar nekromanti nattetid… Kan hon ha hittat hemligheten bakom evigt liv? Men är hon den enda som vill åt den?

Handling: ”Ingrid Eskilsson är en rar liten tant som på bred östgötska charmar sin omgivning och alltid har ett gott ord till övers för andra. Om dagarna arbetar hon som församlingsassistent inom Svenska kyrkan i Linköping. På nätterna praktiserar hon nekromanti – magi och trollkonster som låter henne kommunicera med de döda och väcka dem till liv.

Mer än något annat vill Ingrid knäcka odödlighetens gåta, och till sin hjälp tar hon därför Magnus Benedictus Petri, biskop i Linköpings stift under digerdödens härjningar, och mästernekromantiker i hemlighet. Problemet är dock att när den 700 år gamla biskopen kommer tillbaka till jordelivet visar det sig snart att han har en helt egen agenda…

Ännu en bok som förvånade mig! Fångad inuti denna lilla svarta pocketbok med Lars Krantz fina omslag döljer sig en fantasifull och skrämmande värld som inte liknar något jag läst innan. Den var fantastiskt nyskapande vad gäller karaktärer, nekromanti-magik, kyrkoväsen och komik. Aldrig har jag läst en skräckroman som har förvånansvärt mycket komiska element i sig som bubblar upp strax under ytan medan det gravallvarliga flyter på strax ovanför. Spännande och bra dramaturgi. Fascinerande karaktärer. På riktigt. Både Ingrid och denna Magnus Benedictus Petri är lika fängslande. Man kan även finna element av splatter i boken som förde mig till gamla goda skräckfilmer som ”The Thing” och ”Hellraiser” bl.a. Men inget liknar denna bok i helhet, originaliteten är total här! Ofantligt bra på så många nivåer. De partier jag tyckte var bäst var bl.a. Magnus upplevelse av en radio, Ingrids hotelläventyr och de märkligt mänskliga spindlarna. Bra början, bra mitt, bra slut. Underbart, Love Kölle! Läs den!

Något för er som gillar svensk skräcklitteratur, odöda samt svart humor. Rekommenderas varmt!

5 nekromantiker av 5