Another WolfCop

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 25 februari, 2018 by fearnotthedark

Varulv-skräckkomedi från 2017. Lou the WolfCop är tillbaka och kämpar nu mot en affärsmans onda planer via ölen Chicken Milk Stout! Gore, Öl, Liquordonuts!

Handling Imdb: ”Alcoholic werewolf cop Lou Garou springs into action when an eccentric businessman with evil intentions seduces Woodhaven’s residents with a new brewery and hockey team in this outrageous horror-comedy sequel.

Äntligen har jag sett WolfCop 2! 😀 Trailern har varit ute så länge och nu äntligen är den sedd! Men den var inte lika bra som sin föregångare tyvärr enligt mig. Dock inte utan underhållning! Det är fortfarande abnormt roliga WolfCop Lou ❤ samt den coola polisen Tina och pinsamma kompisen Willie! Och de är alltid åh så underhållande, hur cheesy det än må vara 😉 Något man får tänka på med dessa håriga filmer är att 80tals-filmer hyllas, både från skräckgenren och actiongenren. Så om man inte gillar det kommer man heller inte gilla dessa filmer. Tur är att det är precis i min smak! Förbered er på en resa med cheesy humor, massa köttig gore med härliga praktiska effekter, het varulvspassion, mer öl, mer liquordonuts, oväntade vändningar och fantastiskt roliga skådisar.

Historien tar dock en udda vändning med scifi-toner som jag inte riktigt gillade helt. Samt att många frågor lämnas obesvarade kring affärsmannen Swallows intentioner. Och sex-scenen med Lou och Kat kommer jag sent glömma, den var obeskrivligt gore-ig och…udda 😀 Då gillade jag bättre Rödluvan-och-Vargen-scenariot i ettan istället 😉 Kul också att Kevin Smith gör en skoj biroll! Och nog märks det att de höjt temperaturen i denna uppföljare. Mer köttigt, mer snusk, mer cheesy-ness och det är nice förutom just scifi-grejen då 😉 Jag ser klart fram emot nästa WolfCop-film och hoppas att den kan bli lite mer som ettan. Härligt och duktigt gäng på alla fronter! I love it!

Länk till recension av första filmen ”WolfCop”: https://fearnotthedark.se/2015/09/20/wolfcop/

Något för dig som gillar varulvar, 80tals-film, cheesy-ness och köttig gore. Sevärd! Tummen upp!

3 varulvspoliser av 5

 

Annonser

The Ritual

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 23 februari, 2018 by fearnotthedark

Ockultskräckis från 2017. Några gamla vänner återförenas i en resa till den norrländska skogen i Sverige men en ondskefull närvaro plågar dem. Vad är det och vad vill den?

Handling Imdb: ”A group of college friends reunite for a trip to the forest, but encounter a menacing presence in the woods that’s stalking them.

Lite utav en överraskning till film! Den lämnar en fundersam och stämningsfull på ett konstigt sätt. Några britter återförenas alltså för att ha roligt men det roliga övergår snabbt till rannsakande av ens synder samt en märklig närvaro av en stor monstruös varelse. Vi går från grå vardag till pubkväll till tältande i den stillsamma norrländska skogen till mystik och folklore/folktro. Och det funkar faktiskt. Det funkar bra. Inte ens CGI:n stör mig. Monstret är faktiskt välgjort och man visar den lagom mycket också. Ett intressant monster också skulle jag säga. Jag skriver ”monster” för att inte spoila för mycket här. Skådisarna har god kemi och själva manuset med alla dess nyanser är spännande och tänkvärt. Ett plus hade varit om de faktiskt också filmat i Sverige men det är filmat i Rumänien, antagligen för att det var billigare så. I vilket fall så ser det faktiskt ut som en svensk skog i all dess stillsamma och mäktiga prakt. Miljöerna är fantastiska genom hela filmen. Träden, husen, elden, röken, ritualen. Enda minusen skulle vara att byborna inte pratade ett ord svenska och att skådisen Robert James-Collier (från briljanta ”Downton Abbey”) inte fick vara med så länge. Samt att historien kanske hade passat desto mer i just Rumänien då berättelsen känns lite för otrolig att ta plats i Sverige, men just skogen känns ju väldigt svensk iaf. Men utöver det så är det en intressant ny skräckfilm. Filmen är baserad på en bok av Adam Nevill med samma namn ”The Ritual”. Jag känner absolut att jag måste läsa den om man säger så 😉 Jag vill åt ännu mer detaljer kring byn, varelsen och skogen! Så ett planerat inköp av denna absolut, både filmen och boken.

En film för dig som gillar folklore/folktro och praktfull svensk skog. Mycket sevärd! 🙂

4 horn av 5

 

 

 

Romansskräck-special!

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 februari, 2018 by fearnotthedark

Valentine’s Day fick mig att tänka på fler romanser inom skräck, lovehorror-genren har ju faktiskt en del titlar att välja mellan. Och många sådana lovehorror-filmer har jag redan recenserat här! 🙂 Så jag tänkte ge lite olika listor på bra lovehorror samt länkar till mina recensioner bredvid titlarna 🙂 Enjoy the romance gott folk! ❤

Valentine’s Day-relaterade skräckfilmer

Magisk Kärleks-skräck

Vampyrromantik

Varulvspassion

Zombiesvärmeri

Övrig kärleksskräck

❤ ❤ ❤ ❤

My Bloody Valentine

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 15 februari, 2018 by fearnotthedark

Valentin-skräckis från 1981. En gammal legend om en mördare som slår till på Valentine’s Day visar sig vara sann.

Handling Imdb: ”A decades-old folk tale surrounding a deranged murderer killing those who celebrate Valentine’s Day turns out to be true to legend when a group defies the killer’s order and people start turning up dead.

Nu såg jag om denna igår (sett den en gång innan bara för många år sedan) och hann inte skriva om den förrän idag så hoppas ni kan förlåta mig lite för det 😉 Hade annars postat denna igår på Alla Hjärtans Dag enligt min egen tradition då jag brukar posta en kärleksskräckis-recension varje Valentine. But here it is now istället! 🙂

En riktigt härlig 80tals-skräckis med sött valentine-tema! Den sätter stämningen redan i intro-scenen där ett kärleksmöte i gruvan slutar illavarslande. Det är snyggt, spännande och lättsamt. Och det är nog de tre ord jag hade valt för att beskriva filmen i stort också. Härlig kemi mellan alla skådisar, då kanske främst i kompisgängen och inte i kärlekstriangeln. Ett snyggt fokus på färgen röd ramar in filmens handling bra. Och mördarens gasmask är hejdlöst cool! Lätta men underhållande mord. Mest fokus ligger på att bygga upp spänning och att gissa lite vem som kan vara mördaren. Mycket bakgrundsfakta finns att hämta i filmen så alla frågor besvarades tyckte jag. Inget var oklart i slutet och slutet var för övrigt riktigt intressant och läskigt. Filmen blandar så mycket bra: kärlek, valentine, cheesy-ness, 80-tal, gasmask-killer, vänskap, fest, polis-utredning. Och det harmoniserar fint alltihop. Samt att soundtracket var mysigt även det. Så massa plus i den här filmen! Jag har bara recenserat remaken innan och för att jämföra dem två så skulle jag säga att originalet har mer själ & hjärta ( 😉 ) medan remaken har mer action och coola specialeffekter. Men i den fighten så vinner detta original för jag ser hellre en film med mycket själ, story & spänning än en film med specialeffekter som den största spänningen. Men det är ofta så för mig, 80-tal vinner över 2000-tal 😉 Men visst var remaken ändå underhållande på sitt vis också 🙂 Länk till min recension av remaken från 2009: https://fearnotthedark.se/2013/02/26/my-bloody-valentine/

Något för dig som gillar 80-tal, Valentine’s Day och gasmasker. Mycket sevärd! 🙂

4,5 gasmasker av 5

 

 

Jigsaw

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 26 januari, 2018 by fearnotthedark

Tortyrskräckfilm från 2017. Lik dyker upp runt staden som alla har genomlidit en grym tortyr. Och utredningar visar att John Kramer, Jigsaw, ligger bakom dåden. Bara ett problem: han har varit död i tio år.

Handling Imdb: ”Bodies are turning up around the city, each having met a uniquely gruesome demise. As the investigation proceeds, evidence points to one suspect: John Kramer, the man known as Jigsaw, who has been dead for ten years.

Detta känns som en reboot på Jigsaw-tortyren, inte en sista film. Och behöver vi verkligen reboot på den serien filmer? Har folk inte fått nog av det hela? Det har jag i vilket fall och såg inte mycket nytta i att göra fler filmer efter första Saw-filmen. För första filmen ”Saw” var faktiskt briljant. Det var en deckarhistoria blandat med tortyr och genuin skräck. Unik i sin sort tyckte jag. Allt efter det kändes överflödigt. Och kort efter kom ”Hostel” och dess uppföljare och även andra liknande filmer. Tortyrfilm-konceptet blev urvattnat snabbt för att det ju var en så tunn genre.

Men nu är vi alltså här igen med en till Saw-film och Tobin Bell är tillbaka i rollen som Jigsaw (död eller inte, hmm?). Nog för att den är i samma anda som de andra men den innehåller desto mer detektiv-pussel ( 😉 ) som i den första filmen. Och det är mer snack och filosoferande kring rätt och fel, gott och ont, vad som är en ond handling och vad som är en god. Ingen succéfilm men några intressanta karaktärer fångade min uppmärksamhet samt kul att höra Tobin Bells röst igen och det var även skoj att få återse den lilla cyklande clownen. När historien nystar ihop sig mot slutet blir det dock lite för otroligt och rörigt igen enligt mig men filmen är ändå i stort en underhållande nostalgitripp i Saw-världen.

Under filmens gång färdas mina tankar också kring vad som är en god handling och vad som gör en ond handling. Har Jigsaw rätt i det han gör? Ger han offren en möjlighet att förändra sina liv eller förgör han dem istället? Är han ond eller är han god? Jag måste säga att jag är lite kluven på den biten. Givetvis har han fel i att tvinga människor att inse saker och han hetsar ju dem till att göra brott samt att han försätter dem i stress-situationer där man inte ofta tänker logiskt. Men några av dem förändras ju tack vare det, att välja drogfritt liv istället för drogfyllt liv med döden så nära inpå, till exempel. Jag tänker på Amanda i första filmen ”Saw”. Jigsaw verkar mena väl i grunden men utförandet blir alltför sadistiskt och hemskt som tyder på en svårighet att uttrycka sig, undertryckt ilska bl.a. En sjuk man som menar väl men som inte kan uttrycka det på ett vanligt sätt. Lite teorier och tankar där från en filosoferande Vicky 😀 Men ja, om man bortser från allt filosoferande och bara vill se detta som en vanlig skräckis så är den klart underhållande i det syftet också enligt mig. Det finns deckar-pussel, nya tortyr-verktyg, nya offer och karaktärer, Jigsaw, clownen och en underhållande jakt på sanningen.

En film för dig som diggar Jigsaws metoder, tortyr och deckar-pussel. Sevärd!

3 pussel-bitar av 5

Warlock

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 januari, 2018 by fearnotthedark

Trollkarlsskräckis från 1989. En trollkarl flyr från 1600-talet till 1900-talet med en häxjägare efter sig.

Handling Imdb: ”A warlock flees from the 17th to the 20th century, with a witch-hunter in hot pursuit.

En osedd klassiker har nu alltså äntligen setts och oboy vilken härlig 80talsnostalgi det var! Tankarna fördes till 80tals-skräckisar som ”Spellbinder” och ”Witchboard”, ungefär samma tid och känsla. Men det som skiljer dem åt är att dem filmerna innehöll kvinnliga häxor mest och att denna ”Warlock” har en trollkarl i huvudrollen, en manlig häxa. Denna manliga häxa spelas av herr Julian Sands. Och han gör det bra! Han är en sådan där udda skådis som syns i roller lite utöver det vanliga, mest inom drama och skräck, tack vare sitt ståtliga & allvarliga utseende. ”Gothic”, ”Arachnophobia”, ”Naked Lunch”, ”Tale of a Vampire”, ”Hirokin”, ”Romasanta”, ”Phantom of the Opera” är bland de udda titlar av filmer han gjort men ”Warlock”-filmerna har varit dem mest populära. Julian Sands motpart i filmen, häxjägaren, spelas av ingen mindre än Richard E. Grant som också är ett namn man ofta ser i drama, däribland nu senast i serien ”Downton Abbey”. Grant är lika bra han samt Lori Singer som spelar kvinnan som hjälper häxjägaren att fånga trollkarlen.

Efter att ha gått igenom roll-listan ska vi gå in på själva handlingen. Det är en väldigt roande historia utan att den för den delen ska vara komisk. Det är menat att vara en skräckfilm men med en glimt i ögat. Förmodligen är det eran där filmen tar plats som gör den mer roande. Det rosa, glittrande neon-tonade 80-talet. Men historien är intressant också. En trollkarl måste fly från 1600-talet för att undvika bli avrättad och hamnar i 1980-talet där han försöker pussla ihop alla tre delarna av en grimoire för att tillkalla den onda kraften som ska ta över världen. Detta iklädd en svart fluffig satinkostym med svart sidenband om sitt långa blonda hår. Gotik plus ockultism plus historiskt, allt-i-ett! Detta blir en kul motsats till det glada, färgstarka 80-talet. Svart versus rosa!

Och så har vi dem roliga specialeffekterna! Det här var ju en tid då skräckfilmer inte hade så hög budget samt att specialeffekterna inte var så lysande då som dem är idag, speciellt inte i b-film. Men däri ligger också en charm tycker jag, det blir underhållande. Den allra roligaste scenen måste vara där trollkarlen precis druckit en flyg-trolldryck och flyger förbi en bil i rapidfart! Ser ut som en snabbt åkande pappersfigur nästan 😀 För att inte tala om där han lär sig kontrollera eld och ser så lycklig ut där fejkflammorna yr runt hans hand! Mycket roligt finns att finna i den här filmen och jag måste helt klart se tvåan snart…

I övrigt, vad är det med 80talsfilm som alltid ger mig känslan av att komma hem? Antagligen för att jag växte upp på 80-talet och har en nostalgisk trygghetskänsla kring den eran. Och kanske också av den anledningen att mycket bra och rolig skräck gjordes just precis då. Få filmer idag kan leva upp till känslan dem filmerna förmedlar. Ja, något för framtida mer utförliga diskussioner där…

En film för dig som gillar 80-tal, magi och Julian Sands. Mycket sevärd 🙂

4 gotiska trollkarlar av 5

 

 

The Open House

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 23 januari, 2018 by fearnotthedark

MystisktHus-skräckfilm från 2018. En tonårskille med mor känner ett obehag i det nya huset de flyttar in i. Är dem själva eller är det några andra där?

Handling Imdb: ”A teenager (Dylan Minnette) and his mother (Piercey Dalton) find themselves besieged by threatening forces when they move into a new house.

Den här filmen gav väldigt blandade känslor och intryck. Jag såg hela filmen utan att spola, vilket säger att den i stort ändå var sevärd till viss del. Den hade en spännande handling ett bra tag, en hel timme skulle jag säga. Men när saker behövdes förklaras desto mer den sista halvtimmen uteblev svaren. Och slutet som kom därefter var bland det plattaste och mest intetsägande jag sett på ett tag. Synd! För produktionen kändes i stort proffsig. Huset var riktigt fint och skådisarna var hyfsade samt handlingen i början skapade många spännande möjligheter. Men manuset blev supertunt mot slutet. Dagens film har inte råd att vara så intetsägande längre. Vi har kommit så långt med olika nya kreativa filmslut och vändningar i handlingar att en film blir automatiskt dålig om vi inte levereras någon förklaring mot slutet, gärna en ny cool förklaring men en förklaring överhuvudtaget måste finnas. Mycket potential och spänning men som ebbade ut i ingenting. Mycket beklagligt! Filmen kunde ha blivit så mycket mer om man skrivit om sista halvtimmen.

Något för dig som gillar långsam spänning och mystik. Sevärd om du har låga förväntningar.

3 läskiga källare av 5