Happy Halloween/Samhain!

Posted in Halloween with tags on 1 november, 2022 by fearnotthedark

Happy Halloween och Blessed Samhain till alla! Jag firar hela veckan med full halloweendekor hemma och massa pumpa-thé och gottigt. Jag satt och gluttade några favoritavsnitt av serien ”A Discovery of Witches” igår som i övrigt är en riktigt fin serie, mer fantasy än skräck men fin. Jag hade en och annan skräckfilm jag sett många ggr i bakgrunden för att få den där spooky känslan man vill ha denna tiden på året. Jag tog också fram en speciell orakelkortlek som jag lade igår kväll och fick dessa fina kort.

Så jag går vidare i halloweenfirandet med nya insikter och myskänslor av att några löv ännu sitter kvar på träden, hoppas hösten håller i sig ett tag till. Recensioner kommer framöver på The Barbarian, Dahmer och The Watcher bl.a. Orken har inte riktigt funnits att sätta mig ner och skriva men ska bättra mig där. Tack för att ni läser, ni är alla guld värda och njut av denna halloween/samhain på alla sätt ni kan ❤ ❤ ❤ ❤

Mvh eder egna skräckrecensionsnördWitchyVicky

Halloween Ends

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 25 oktober, 2022 by fearnotthedark

Sista del i nya skräck-trilogin Halloween, från 2022. Skräck-sagan om Michael Myers och Laurie Strode är framme vid sitt slut. Vem kommer överleva?

Handling Imdb: ”The saga of Michael Myers and Laurie Strode comes to a spine-chilling climax in the final installment of this trilogy.

Lite personligt först. Jag har haft fullt upp med att dekorera inför halloween hemma, pysslar infernaliskt mycket nu när jag äntligen haft ork att göra det. Därav har det blivit mindre ny film. Det har setts gamla Hocus Pocus, nya Hocus Pocus, nya The Craft som recenserades innan denna. Samt sett om gamla favvos: Halloween (1978), Practical Magic (1998), The Craft (1996) och några nya serier, bl.a. Dahmer (2022) och The Watcher (2022), recensioner kommer framöver. Jag har hunnit fylla fyrtio och idag fyller även min lilla skräckblogg hela 10 år! ❤ Så jag tackar er, fina bästa skräckfans, för att ni är kvar och läser oavsett hur sällan jag postar ❤ ❤ ❤ ❤ Och så har jag äntligen sett Halloween Ends på bio på min födelsedag, 15 okt. Och jag blev glatt överraskad över den faktiskt.

Spoilers förekommer i denna recension.

Historien börjar med att det har gått ett tag sedan händelserna i ”Halloween Kills” (2021) och Laurie lever med sitt barnbarn Allyson i ett fint hus. Laurie försöker författa ihop sina memoarer kring allt med Myers och Allyson försöker hitta sin plats i vuxenvärlden. Men när Laurie väl tagit mod till sig att våga fira halloween igen, händer det igen men denna gång blir den sista.. Kommer Myers dö eller Laurie eller båda? (kommer inte avslöja just det faktumet i denna recension)

Medan Laurie är upptagen med annat, finner Allyson sin själsfrände i outsidern Corey och de blir ett par. Men Corey håller sakta på att förvandlas till ett monster, liksom den Myers är. Laurie märker detta och varnar Allyson. Men hon lyssnar inte. Mycket symbolik i Coreys förvandling dras till hur Laurie får flashbacks av hur hon iakttog Myers i sina unga år och såg den mörka utvecklingen ske, till det monster han blev senare. De blir en och samma för Laurie. Det har hon både rätt och fel i. Och jag gillar hur den biten förklaras mot slutet. Detta med att evil never ends, ”it just changes shape”. Det blev för mig ett väldigt bra och värdigt avslut samt förklaring till ”The Shape”-konceptet och hur denna nya trilogi utvecklades med både goda och dåliga ögonblick. Första David Gordon Green-”Halloween” (2018) var riktigt bra och nog den bästa i denna trilogin, tvåan ”Halloween Kills” (2021) var riktigt mycket sämre då de helt byter bana i historien och rör till det. Men trean ”Halloween Ends” (2022) ger rätt perspektiv igen efter några otippade och något absurda plottwists, i stort ändå mycket bra som sista film.

Jamie Lee Curtis är allas vår obesegrade scream queen som gett oss så många starka stunder med Laurie Strode’s ständiga kamp för överlevnad, länge leve Laurie och Jamie i våra hjärtan ❤ Och övriga skådisar som gett otroligt mycket också: James Jude Courtney, Nick Castle, Andi Matichak, Rohan Campbell, Will Patton, Kyle Richards, Judy Greer, Dylan Arnold, Miles Robbins, Drew Scheid, Nancy Stephens och många fler ❤ Och givetvis de briljanta John Carpenter, Debra Hill och David Gordon Green ❤ Mycket bra, mycket värdigt, mycket insiktsfullt.

En film för dig gillar Halloween-filmerna och slashers, mycket sevärd ❤

8 sista slaktknivar av 10

The Craft: Legacy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , , on 9 oktober, 2022 by fearnotthedark

Häxskräckis och uppföljare från 2020. Fyra studenter bildar en häxcirkel och mystiska saker börjar hända.

Handling Imdb: ”A group of high school students form a coven of witches.

Den heliga månaden har börjat, oktober spooktober is upon us! Löven har börjat ändra färg och faller fint i den nya svala luften. Det gamla ger plats för det nya. Vi får ha mysiga tröjor på igen och tända ljus inne. Och visst ser vi skräckfans skräckfilm året runt men det ÄR extra mysigt denna månad då Samhain/Halloween/All Hallow´s Eve infaller och när nu dagarna har blivit mörkare samt mer färggranna. We live for these autumndays ❤

Jag har lite svårt att hitta ny skräck jag inte sett som jag faktiskt vill se i nuläget. Men denna var jag nyfiken på i och med att jag fullkomligt älskar originalet, The Craft från 1996. Efter att ha sett trailern på denna uppföljare var jag förberedd på att den nog skulle vara rätt kass. Men så kass var den inte ändå. Ingen jättesuccé, men stundtals roande.

Lily flyttar med sin mamma till ny stad hos moderns nya pojkväns familj. Lily försöker komma överens med både de tre styvbröderna och styvpappan men många komplikationer och konflikter uppstår. Hon hittar däremot stöd från 3 tjejer i hennes klass i nya skolan, 3 väldigt speciella tjejer. Det visar sig via kontakten med tjejerna att Lily har övernaturliga krafter och är häxa. Liksom dessa tre tjejer också är. De bildar en häxcirkel samt en fin vänskap och resultatet blir både ris och ros i det som händer efter.

Manuset är lite si och så uppbyggt och alla roller funkar inte samt vissa sådär plottwists. David Duchovny funkar riktigt dåligt tyvärr som styvpappan och alla hans olika scener i filmen. Synd, då han hade en rätt viktig roll att bära upp. Michelle Monaghan, Lilys mor, är behaglig och harmonisk som vanligt i sitt skådespel. Tjejerna i cirkeln gör ett fint jobb också. Men Lily, spelas av Cailee Spaeny, och kärleksintresset Timmy, spelas av Nicholas Galitzine, är stjärnorna i filmen helt klart. De gör det sevärt.

Filmen börjar lite som om man försöker göra om första filmen men andra historier vecklas ut så småningom, vilket är bra. För vem vill se samma plot om och om igen, inte jag. Filmen bärs upp helt av Lily och Timmy dock men handlingen blir inte så stark då mycket hänger på Duchovnys roll och han failar helt. Så därför blir filmen rätt medioker och halvbra/halvdålig. Men jag fann den stundtals roande. Jag gillar tjejgängets kemi mellan sig samt de olika ockulta scenerna som är rätt kul. Man har lagt in en hel del queer-kultur också samt feministiska synsätt, även det var en fin bonus tyckte jag. Och att Fairuza Balk har en kort biroll är den största bonusen utan tvivel. Vilket får mig att undra om det kommer komma en till film efter denna.. Så i stort en halvbra film med flera brister men ändå roande för er med låga krav. Mina förväntningar låg på noll när jag började se den, nog därför jag kunde roas av mycket. Givetvis är den första filmen den bästa i sin klass dock.

Något för er som gillar häxkonst och tjejvänskaper i skräck. Lite sevärd ändå.

5 kärleksformler av 10

Dracula’s Daughter

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 17 september, 2022 by fearnotthedark

Vampyrskräckfilm från 1936. Grevinnan Marya Zaleska dyker upp i London och verkar bringa otur runtom sig vilket leder till att Dr Von Helsing börjar utreda och misstänka att hon kan vara en vampyr.

Handling Imdb: ”When Countess Marya Zaleska appears in London, mysterious events occur leading Dr. Von Helsing to believe the Countess must be a vampire.

Då är hösten här med smått kall bris. Blad och löv börjar sakta ändra färg. Man får ta på sig tröjor igen och luddiga sockar. Samt njuta lite extra av skräckfilmer hemma under filt. Det får mig att tänka på gamla skräckfilmer som är höjden av mysighet. Och så drog jag fram en film som jag faktiskt ännu inte sett och det var denna Dracula’s Daughter från 1936. En väldigt tidig skräckfilm och också en av de allra första skräckfilmerna som hintar bisexualitet och lesbiskt. En queer skräckfilm. Det var just detta, plus den oldtimey-mysigheten givetvis, som fick mig att se just denna film.

Gloria Holden är effektiv och bländande i sin roll som Countess Marya Zaleska som kommer till London för att se liket av Dracula, sin far. Hon vill ge honom en värdig begravning samt försäkra sig om att han verkligen är död. Hon vill bli fri, fri från alla regler och förbannelser som hennes far bringat henne. Men blodlusten är svår att skaka av, detta trots att Dracula är bortgången. Dr Von Helsing sätts in som expertrådgivare och misstanken växer kring det faktum att Marya kan vara en vampyr.

En intressant plot och historia om en ung kvinnas frigörelse från familjen, samt en coming-of-age-berättelse om resan från flicka till kvinna. Det är 1930-tal så de närmanden som visas är högst subtila och milt suggestiva för vår frigjorda generation. Men för denna tiden var detta väldigt vågat och nytt och provokativt. Marya antyds både drivas av attraktion för kvinnor och män och därav hintas en bisexualitet. Att göra henne helt lesbisk var säkert alldeles för vågat så denna bisexualitet var säkert en kompromiss kan jag tänka mig. Och denna film anses också vara, förutom en queer/bisexuell film, en av de första lesbiska skräckfilmerna som gjorts.

Förutom att vara en av de första queer-skräckisarna så är det också en fin skräckfilm. Höga hattar, vackra svepande kläder, nattpromenader i förtrollande dimmor i skog och stad, eleganta dialoger, intelligenta diskussioner kring vampyrism och även lite humor också faktiskt. Man har fokuserat mycket på starka kvinnor. I alla olika relationer samt läggningar. Så hela filmen är en kärleksförklaring till kvinnan på olika sätt. Dramaturgin är emellanåt lite långsam och ibland lite för subtil men i stort ändå en bra och vacker film. Gloria Holden är stjärnan hela dagen. Eller natten menar jag.. 😉

En film för dig som gillar vampyrer samt starka kvinnor och queer-teman. Klart sevärd ❤

7 fascinerande draculadöttrar av 10

Orphan: First Kill

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 14 september, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckfilm/prequel från 2022. Esther flyr från ett psykiatriskt sjukhus i Estland och kommer till USA för att låtsas vara den försvunna dottern till en rik familj.

Handling Imdb: ”After orchestrating a brilliant escape from an Estonian psychiatric facility, Esther travels to America by impersonating the missing daughter of a wealthy family.

Orphan (2009) är bland de allra bästa skräckfilmerna jag sett inom modern skräck. När då en prequel dök upp var jag tvungen att kolla läget. Isabelle Fuhrman var bländande genialisk i den första filmen. Men denna historia som ska utspelas innan den första filmen funkar inte alls lika bra. Jag ska gå in på varför.

För det första är Fuhrman mycket äldre nu och att göra en prequel så många år efter den första filmen blir helknäppt. Man ser hur märkbart äldre hon är dessvärre, mindre stuntbarn till trots när hon filmas i helhet. Så utseendemässigt fungerar det inte bra. Hon är jättebra skådis ännu givetvis men manuset är väldigt tunt, så det blev väldigt lite att arbeta med. Historien börjar spännande och bra vid institutet men i USA hos den rika familjen blir historien bit för bit tunnare och tunnare. Det byggs upp en intressant plot men man slarvar ihop det för snabbt och med för lite fyllighet. Handligen blir ologisk också och fylld med luckor. Så jag blev besviken på vad som verkade vara en bra story i början. Om man hade tagit mer tid med att utveckla manuset, istället för all medioker trickfilmning, så hade det kunnat bli en mer skaplig skräckfilm. Så Isabelle är bra skådis men helheten gick inte alls hem hos mig. Kommer nog inte se om den. Ser nog om ettan igen i så fall om jag känner för att återbesöka den skrämmande Esther. Synd på en lovande början.

En film för er som gillar psykologisk skräck. Knappt sevärd dock enligt mig.

5 onda Esthers av 10

A Dark Song

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 6 september, 2022 by fearnotthedark

Ockultskräckis från 2016. En beslutsam kvinna och en trasig ockultist riskerar sina liv när de utför en farlig ritual för att få det de så desperat önskar.

Handling Imdb: ”A determined young woman and a damaged occultist risk their lives and souls to perform a dangerous ritual that will grant them what they want.

Många har sett den redan och nu var det min tur att se det andra uppskattat och vissa inte. Och vilket guldkorn filmen är, på flera olika nivåer. Både en ångestfylld och fascinerande upplevelse med hårresande resultat. Jag tyckte mycket om den.

En desperat kvinna pratar ihop sig med en ockultist som har ett mörkt och trasigt psyke för att få genomföra ritualen som ska ge henne det hon behöver. De åker till ett nergånget hus ute på Wales landsbygd och börjar den långa resan fram till uppenbarelsen. Det tar många veckor och är krävande för deras båda psyken samt hälsa. De blir sjuka både inuti och utanpå och det tar så lång tid innan framstegen visar sig. Men bit för bit händer det. Inte alltid det de väntade sig. Men saker händer.

Det jag tyckte om med filmen var just att den tog tid på sig. Inget flashigt svarta ljus med snyggheter, snabb demon-uppenbarelse och end of scene. Utan mycket studier, skrivande, reningsritualer, mörkare ritualer, avancerade och långa formler skrivna i olika rum längs golven. Sådant jobb de faktiskt har lagt ner på allt runtom själva huvudhandlingen. Det måste tagit flera veckor att få klart alla formler i böcker samt på golv runt hela huset. Otroligt välgjort och fascinerande prop-arbete. Och också en mer realistisk approach till magi och dess olika stadier, det tar tid innan något faktiskt händer, om det gör det. Men svart magi/mörk magi är något jag själv aldrig skulle våga mig på, alldeles för läskigt. Men det är intressant att läsa om och att se i film, på trygg distans 😀

Det är en kamp mellan gott och ont också i filmen. Onda handlingar som föder nya onda resultat. Och goda handlingar som belönas med godhet tillbaka. Det är intressant hur allt samarbetar och utvecklas i lagom takt ända fram till den spektakulära slut-scenen som jag inte väntade mig men som jag blev väldigt nöjd med. Mycket lärdomar finns att hämta ur filmen. Hur man dealar med ångest. Hur man kommer över en förlorad släkting. Hur man förlåter. Hur man tillåter sig att förlåta sig själv. Att kämpa emot ångest. Att vara konsekvent i sin resa mot målet. M.m.

Otroligt välskriven och välspelad film. Bra skådisar, skönt opolerad men ändå snygg scenografi, bra spänning, bra slut, intressant magi-arbete. Mycket sevärd.

En film för dig som fascineras av mörk magi. Rekommenderas varmt.

8 mörka ritualer av 10

Moloch

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 10 augusti, 2022 by fearnotthedark

Folklore-skräckis från 2022. Betriek blir attackerad av en främling en natt och börjar forska i vem det kan tänkas vara och kommer fram till att det snarare är en vad, inte vem..

Handling Imdb: ”Betriek lives at the edge of a peat bog in the North of the Netherlands. When she and her family are attacked by a random stranger one night, Betriek sets out to find an explanation. The more she digs, the more she becomes convinced that she is being hunted by something ancient.

Platsen är Nederländernas skogsmarker. Storylinen är folklore-monster. Redan där är man hooked! Trailern bådade gott även den. Och jag kan säga att man blev inte besviken. Vilken underbart stämningsfull och bra skräckfilm!

Skådisarna är rätt okända (för mig iaf) och väldigt duktiga. Barnskådisarna är fantastiska. Miljöerna är härligt folklore-förtrollande. Manuset är otroligt intressant och fylligt. Dock kan det gå lite för snabbt emellanåt och blinkar du så missar du något viktigt så det gäller att hänga med i filmen. Mycket händer hela tiden. Lagom med CGI, fint gjort monster. Jag har väldigt få klagomål. Kan vara att det gick lite snabbt innan slutet och blev lite rörigt i ploten här och där. Men väldigt nöjd oavsett. Slutet var riktigt fint på sina egna sätt. Det som utmärker filmen allra mest för mig var soundtracket. Ett sådant spektakulärt och annorlunda ambience-ljud samt musik har jag sällan hört i skräckfilm. Det skulle vara i Suspiria (1977) med unika Goblin som kompositörer som jag hört något sånt här speciellt senast. Nu är Goblin svåra att överträffa men det var samma typ av känsla jag fick av denna Moloch-musik som i Suspiria faktiskt. Då vet man att det är bra. Ella van der Woude är namnet på Moloch-musikens kompositör och hon har varit aktiv en del i senare 2000-talet. Men detta är första gången jag hört hennes verk och det är ett temperamentsfullt och känslofyllt mästerverk. Moloch som film gjorde mig väldigt stum. Det är rätt svårt att beskriva precis allt som gör den bra, men jag har försökt iaf. En rikligt fantasifull och atmosfärisk samt känslosam typ av skräckfilm. Mycket sevärd ❤

En film för er som gillar folklore, mystik och kreativa filmer. Rekommenderas varmt ❤

8 uråldriga folklore-varelser av 10

The Black Phone

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 3 augusti, 2022 by fearnotthedark

Seriemördarskräckis från 2021. En seriemördare går lös i den lilla staden och en kidnappad 13årig pojke får konstiga samtal via en svart telefon i mördarens källare, från mördarens tidigare offer.

Handling Imdb: ”After being abducted by a child killer and locked in a soundproof basement, a 13-year-old boy starts receiving calls on a disconnected phone from the killer’s previous victims.

Några spoilers kan förekomma i denna recension.

En annorlunda film men ändå en bekant historia på något sätt. En film baserad på novellen Black Phone av Joe Hill, Stephen Kings son. Filmen och historien bär mycket likheter med Stephen Kings sätt att berätta, men ändå nyvinklat och ännu bättre enligt mig. Joe Hill har passat mig bättre i smaken än Stephen King. Jag gillade ”Horns” och ”Locke & Key” t.ex. Joe Hill har gått sin egen väg och det har gått riktigt bra. Jag har inte sett så mycket av hans far i Joes sätt att berätta, men i just denna film ”The Black Phone” finns många influenser av King. Estetiska men också i sättet att berätta om barn och deras olika livsöden. I vilket fall så är ”The Black Phone” en riktigt bra skräckfilm och en bra film överhuvudtaget. På flera olika nivåer.

En seriemördare går lös, som kidnappar, torterar och mördar barn, främst pojkar. Det antyds att pedofili är hans preferens, men man får inte se något av den sortens brott i filmen, vilket var en stor lättnad. Det behövs inte visas sådana hemskheter för att vara övertydlig, det räcker gott med antydning. Det var den första bra grejen med filmen. Att visa det som behövs visas. Mördaren ”The Grabber” visar sin brutalitet och sjuklighet via hans sätt att tala, bete sig samt i utseendet. Han har en mask som går att ta av, förändra och visas i flera olika delar. Ibland bär han hela, ibland enbart munnen, ibland enbart hornen. Ibland med öppen eller stängd mun. Beroende på humör och inställning tolkar jag det som. Beroende på hur han vill närma sig sina offer. Vad han vågar visa vs vill visa av sig själv. Men han har helt klart problem med att visa sitt ansikte och vill dölja det till varje pris. Antagligen för att han skäms för den han är, hatar den han är och finner en trygghet i att vara gömd bakom en mask.

Ethan Hawke som vi annars sett i relativt nedtonade roller, bra roller och bra skådis men han har oftare en rätt låg profil i romcoms, några skräckisar, thrillers. Men jag har inte sett honom i en skrämmande roll någonsin. Så detta var något helt nytt och annorlunda för honom. Och för oss tittare. Och han gör det med briljans. Han gestaltar denna ”The Grabber” med sådan lidelse, brutalitet och precision. Otroligt intressant att se för oss som intresseras av psykologisk skräck samt seriemördare. Hans samspel med pojken Finney, som spelas av Mason Thames, är on point och riktigt bra. Mason Thames gör sin roll otroligt skickligt också, en pojke som sakta lär sig att slå tillbaka, att försvara sig, att hitta sig själv och att växa upp. Någon som också lyser starkt i filmen är Finneys syster, som spelas av Madeleine McGraw. Hon har en magisk kraft, får syner och kan med hjälp av synerna hitta Finney. Riktigt fin rolltolkning. Jag stör mig lite på deras far dock, som spelas av Jeremy Davies. Han slår sina barn som bestraffning, och dricker. Och ångrar sig. Han verkar älska barnen men är rädd för när de beter sig annorlunda eller påminner om deras mor som tydligen var en farlig och sjuk person. Hans ambivalens stör historien för mig. Han har säkert en del av historien och kan vara viktig. Men för min del hade han gärna fått stå mer i bakgrunden. Det kändes som att man skulle känna någon slags sympati för honom, och sådant irriterar mig. Slår du dina barn, finns det inget som kan förlåta det på något sätt. Jag förblir sympatilös inför en sådan roll/situation. ”The Grabber” gestaltas i övrigt inte med någon slags sympati, utan mer som en beskrivning av hur den mördaren fungerar och känner. Min tolkning iaf.

Filmen har ett bra och spännande tempo. Fint uppbyggd historia. Fantastiska rolltolkningar. Passande och snygg scenografi. Det tappar något mot slutet då allt händer lite för snabbt. Det drar ner betyget lite. Men i stort ändå en mycket engagerande skräckfilm och en bra film med mycket känslor, symbolik och spänning. En film man kommer ihåg.

En film för er som intresseras av seriemördare och psykologisk skräck. Rekommenderas varmt. Mycket sevärd.

8 föränderliga masker av 10

The Moth Diaries

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , on 13 juli, 2022 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2011. Rebecca och Lucy är bästa vänner, tills Ernessa dyker upp på skolan. Men vem är Ernessa egentligen och varför följer olyckor där hon än går?

Handling Imdb: ”Rebecca is suspicious of Ernessa, the new arrival at her boarding school. But is Rebecca just jealous of Ernessa’s bond with Lucie, or does the new girl truly possess a dark secret?

En yngre Sarah Bolger (från bl.a. ”A Good Woman is Hard to Find” 2019) och samma regissör som till ”American Psycho” (2000), Mary Harron. De namnen bådade gott tänkte jag. Och delvis ja, delvis nej på det.

Jättebra skådespel, främst från Sarah Bolger som Rebecca och Sarah Gadon som Lucy. Men Lily Cole i rollen som Ernessa känns för tillgjord och onaturlig så där brast det lite. Rebecca och Lucy är bästa vänner och planerar sina studier samt liv ihop. Men när Ernessa anländer drivs Lucy bort från Rebecca och in i Ernessas armar. Rebecca blir svartsjuk och avundsjuk och börjar förfölja Ernessa för att se vad hon gör. Ute mitt i natten barfota. Verkar alltid dyka upp där Rebecca eller Lucy är. Glider runt osedd ibland och syns ibland. En mörk hemlighet uppdagas och Rebecca måste sätta punkt för allt.

Vackra internatmiljöer. Tjusiga bibliotek. Grandiösa trädgårdar. Svepande vita nattlinnen i natten. En förtjusande estetik och en laddad men också lugn stämning. Men själva händelseförloppet är rätt utdraget, långdraget och något tråkigt. Det händer inte så mycket. Så det är mer en vacker, stämningsfull film som nog kan symbolisera övergången från tonår till vuxen kvinna snarare än att skrämmas. Snygg scenografi ja. Läskigt nej.

Något för dig som gillar stillsam stämning och skönhet. Knappt sevärd. Jag hoppades på mer.

5 nattfjärilar av 10

Anything for Jackson

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 12 juli, 2022 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2020. Två äldre satanister kidnappar en gravid kvinna och försöker tillkalla deras barnbarns ande i hennes ofödda barn. De väcker istället något mycket större..

Handling Imdb: ”A bereaved Satanist couple kidnap a pregnant woman so they can use an ancient spellbook to put their dead grandson’s spirit into her unborn child but end up summoning more than they bargained for.

En film som överraskade mig. Riktigt bra skådisar. Intressant och spännande handling. En film som både ser bra ut samt har fascinerande innehåll. De sataniska ritualerna ser riktigt snygga ut samt har en realistisk och casual touch. Specialeffekterna är on point och inte för mycket. Jag är i stort rätt nöjd med filmen. Synd att den inte fått mer publicitet och cred, för det är den värd. Intressant att både regissör och manusskribent mest gjort gulliga filmer innan denna. Detta är dock mer deras kall skulle jag säga 😀 För dem gör det bra här.

Det är en seriös film, men små komiska moment finns. Som t.ex. när de pratar om vad de ska äta för snacks innan ritualen och när den stora ockult-expertens mor skriker att maten är klar medan han försöker läsa onda böcker nere i källaren 😛 Jag skrattade högt båda gångerna 😀 Men i övrigt är det seriöst och engagerande. Med flera riktigt läskiga scener faktiskt! 2 scener skrämde vettet ur mig. På riktigt.

Julian Richings, Sheila McCarthy, Josh Cruddas och Konstantina Mantelos är stjärnorna. Justin G. Dyck är regissören och Keith Cooper är manusskribent. Filmen är från Canada. Soundtracket är även det så passande och förträffligt. Slutet kunde vara något bättre men i stort ändå en god skräckis. Rätt blygsam budget men de gjorde mycket med den. Mycket sevärt!

En film för er som gillar det ockulta, övernaturligt och läskigheter. Rekommenderas varmt.

7 uråldriga sataniska böcker av 10