Dark Crimes

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 juni, 2018 by fearnotthedark

TrueCrime-skräck från 2016 med Mr Jim Carrey. En mordutredning som baseras på ledtrådar ur en roman, verkligt mord eller bara en påhittad historia?

Handling Imdb: ”A murder investigation of a slain businessman turns to clues found in an author’s book about an eerily similar crime. Based on the 2008 article ”True Crimes – A Postmodern Murder Mystery” by David Grann.

Efter ett litet uppehåll är jag tillbaka igen med mer udda skräckfilm! Här en ny truecrimeskräckis med vår egna humormästare Jim Carrey! Vi får se den mörkare sidan av hans skådespel nu igen som vi så sällan får se. Senast var ju i ”The Number 23” som jag kommer recensera framöver också. Jag är ett stort Jim Carrey-fan och har varit länge. Sett nästan allt han gjort och jag tillhör den skaran som gillar hans utveckling från komedi till mer mörka filmer även om han inte alltid får erkännandet för dem. Antagligen blir det så för att folk helst ser honom i komedier och även jag underhålls även nu av filmer som t.ex. ”The Pet Detective” och ”The Mask” men jag gillar att se skådisar blomma ut och prova nya roller. Carrey fortsätter utmana sig själv med nya roller då och då och jag gillar det. Även om denna film ”Dark Crimes” (går också under namnet ”True Crimes”) inte är en dundersuccé så bär den ändå på intressanta budskap och tankeväckande scener. Filmen bygger på en sann historia till att börja med. Och vi får möta mörk och hemsk realism i en kriminell värld här. Det handlar mycket om hur grym vår värld kan vara på insidan och hur rättvisan inte alltid blir lika viktig som hur saker ska se ut. Vi får se hur rättvisa byts ut mot behovet av en snabb utredning men också hur även välmenande duktiga poliser kan ha fel.

Filmen har en väldigt mörk ton och långsamt tempo. Skådisarna verkar ha fått instruktionerna att vara mer dämpade än att leva ut alla känslor till fullo. Att det skulle bidra till en slags noir känsla och ge mer djup, men det blir tvärtom, det ger mer tomhet. Jag ser hur Jim Carrey konstant håller tillbaka mycket av det han är på väg att uttrycka och det känns frustrerande att se då han ju bär på så mycket mer talang än så. Jag måste beskylla regissören för det eller manuset då jag inte tror på att Jim kan göra någon roll dålig. Även Charlotte Gainsbourg håller tillbaka i sin roll, speciellt i sista scenen där hon hade behövt uttrycka sig rejält för att scenen helt ska funka men inget händer och det faller platt. Marton Csokas tillåts mer uttryck och gör en bra roll som Kozlov, den mordmisstänkte författaren. Även om Carrey är stundvis dämpad så känner jag ändå att hans karaktär är intressant och genomgår fascinerande övergångar. Den mörka blicken han emellanåt förmedlar gör att jag önskar att se honom i rollen som seriemördare en dag. För det hade klart varit mäktigt att se!

En film med mycket potential men som blir stundvis medelmåttig på grund av möjligtvis otillräcklig regissör eller tunt manus. Men jag gillade delar av den ändå. Kanske inte alltid för historien men för att se mer av Jim Carreys mörker och förmåga.

Något för dig som gillar Jim Carrey, hårdkokta teman och true crime. Klart sevärd enligt mig.

3 sanningssökande skäggiga poliser av 5

 

 

 

Annonser

Malcolm Max – Gravskändarna av Peter Mennigen, Ingo Römling, Andreas Eriksson

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , on 28 maj, 2018 by fearnotthedark

Grafisk skräckroman från 2017. Vampyrjägaren Malcolm Max & halvvampyren Charisma löser mystisk mordgåta i Londons 1800tals-sfär.

Handling baksidan: ”En återuppstånden seriemördares grav, mystiska nattliga likstölder, romantisk frustration, mörka hemligheter, en farlig fiende, kallblodiga mord, svekfulla intriger, bisarra uppfinningar, exotiska dödsbesvärjelser, en mordmisstänkt stolt hjälte och en halvvampyrs allra första kyss förenas i denna viktorianska skräckberättelse.

Malcolm Max och hans våghalsiga följeslagerska Charisma kommer Anno Domini 1889 märkliga händelser på spåren i London, vilket hotar att ha en negativ inverkan på deras livslängd. I gaslyktornas flackande sken återupptas en serie av grymma mord på kvinnor, som borde ha tagit slut när den dödsdömde »Poeten« mötte sitt öde. Dessa blodiga dåd kan ha ett samband med de likstölder som Malcolm Max utreder på uppdrag av det hemliga sällskapet »Custodes Lucis«. Snart får vampyrjägaren och halvvampyren lära sig hur snabbt det kan gå från att vara jägaren till att bli den jagade.

Ett härligt mystiskt äventyr i pampiga men smutsiga London år 1889! Spännande historia utan en tråkig minut. Snyggt tecknat, viktorianskt strikt men ändå smutsigt och rått. Jag fattade snabbt tycke för halvvampyren Charisma Myskina, denna kaxiga och smarta och vackra individ. Hon underhåller mycket genom berättelsen. Speciellt i första scenen då hon tvunget vill prova och se vad en kyss innebär 😀 Likstölder och mystiska ritualer följer därefter i intressanta former. En fin blandning mellan Sherlock Holmes-viktorianskt, vampyrromantik och ångpunk. Välutvecklade karaktärer, både Charisma och Max, i detaljerade teckningar fulla med rafflande äventyr och som slutar i lite utav en cliffhanger! Ska bli spännande att se hur historien fortsätter sen. En annorlunda och cool berättelse helt klart.

Något för dig som gillar grafiska romaner, viktorianskt och ångpunk (steampunk). Klart läsvärt!

4 korsetter av 5

 

Begär – mörk kärlek av Helen Lindholm

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , on 27 maj, 2018 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2016. Carl som varit den eviga ungkarlen som aldrig blir kär blir till slut kär..och sviken och tar ut sin vrede på alla kvinnor han möter därefter i jakten på att möta Maria igen..

Handling baksidan: ”Carl är en framgångsrik medelålders man, snygg och charmig. Han är den eviga ungkarlen som aldrig varit kär. På nätet träffar han massor av kvinnor men är endast ute efter sex. Tills han träffar den vackra, mystiska Maria och blir huvudlöst förälskad. Men hon sviker honom och han blir bitter och rasande. I jakten på Maria och på hämnd kommer han att ta ut det raseriet på alla kvinnor som kommer i hans väg.

Från italiensk hårdkokt snygg Argento-film till svensk ruggig skräcklitteratur! Lite läskig semesterläsning!

En svensk ”Maniac”-historia (syftar till filmen ”Maniac”) med en fyndig plot-twist skulle jag säga. Historien börjar intressant med ritualerna kring nätdejting och de olika förväntningarna versus upplevelserna därikring. Den fortsätter sedan med den nyblommande förälskelsen för mystiskt annorlunda Maria. Hon som hade kunnat göra ungkarlen till en förändrad monogam man. Och sedan sveket från Maria där allt blir väsentligt mycket mörkare. Språket och tonen förändras och allt blir mer svart och våldsamt. Rejält läskigt faktiskt. Och framåt slutet kommer en väldigt oväntad vändning i historien, en välkommen vändning. En vändning jag gillade.

Jag gillar början och slutet men mitten känns lite ytlig och ofokuserad. Jag hade velat ha mer djup i karaktären Carl. Varför agerar han som han gör? Varför njuter han av våldet? Hur var hans barndom? Det beskrivs mest vad han gör och inte så mycket varför han gör det. Och det är där spänningen brister emellanåt för mig. Jag vill alltid veta ”varför” vid någon punkt i berättelsen och då gärna mer detaljerat. Och så har jag svårt för när för mycket svordomar används. Jag kan tycka det blir mer spännande med en lång beskrivning av en handling och kanske bara låta sista meningen innehålla några få svordomar, så blir det mer effektivt. Men det handlar förmodligen bara om personlig smak där. Historien är ändå i stort intressant och har klar potential tycker jag.

Något för dig som gillar svensk skräcklitteratur och seriemördare. Läsvärd!

3 kontaktannonser av 5

The Bird with the Crystal Plumage

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 26 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1970. Ett vittne till mordförsök blir förföljd av en seriemördare.

Handling Imdb: ”A witness of an attack, a writer becomes stalked by a serial killer.

Den sista Argento-filmen jag såg denna månad blev denna The Bird with the Crystal Plumage. Och den var hyfsad i sina partier. Första mordförsök-scenen är verkligen intressant men mordgåtan som följer blir långrandig och småtråkig enligt mig. Snygg, som alltid i dessa filmer, men monoton. Däremot blev jag överraskad i slutet där historien blev mycket mer fängslande och där skådisen Eva Renzi verkligen lyser starkt i sin rolltolkning! Spännande början, välskrivet & fascinerande slut men en tråkig mitt alltså enligt mig. Dock alltid snygg scenografi. Och fint soundtrack. Mina favoriter i Argento-genren är just nu alltså: Suspiria, Deep Red & The Cat o’Nine Tails. Och Phenomena var hyfsad.

Trivia: Fågelsorten ”Hornitus Nevalis” som nämns existerar inte i verkligheten, fågeln som används i en scen är Grå krontrana. Man spelade in allt på bara 6 veckor. Inte den första giallo-filmen men detta var filmen som gjorde Giallo-genren mer känd och startade trenden för fler giallo’s därefter.

Något för dig som gillar giallo och mordgåtor. Sevärd.

3,5 kristallfåglar av 5

The Cat o’Nine Tails

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 24 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1971. En reporter och en blind pensionerad journalist löser en serie mord ihop som har att göra med hemliga genetiska experiment.

Handling Imdb: ”A newspaper reporter and a retired, blind journalist try to solve a series of killings connected to a pharmaceutical company’s experimental, top-secret research projects and in so doing, both become targets of the killer.

Den tredje Argento-filmen denna månad blev denna The Cat o’Nine Tails. Och den var mycket bättre än de två andra tyckte jag. Karaktärerna var mer fylliga och nyanserade. Scenografin var ordentligt snygg. Mordgåtan var välplanerad och riktigt spännande. Fascinerande dialog även. Jag tyckte om den väldigt blygsamma sexscenen också, ovanligt att se nuförtiden och även ovanligt för just det öppensinnade 70-talet! 😀 Själva motivet för morden är också fängslande intressant kan jag säga, vetenskap och genetikforskning i all sin tjusning. Något så ovanligt som en både vacker och välskriven giallo, inget tomt skal här inte. Riktigt duktiga skådisar: James Franciscus, Karl Malden, Catherine Spaak, Pier Paolo Capponi, Rada Rassimov, Horst Frank och många fler. Jag hoppas att resterande giallos av Argento är lika bra som denna. Mönstret verkar hittills vara: ju äldre giallo, desto bättre film.

Lite rolig trivia: Denna film var den Dario Argento själv tyckte minst om. På en gravsten vid kyrkogården står det Di Dario som står för Dario’s.

En film för dig som gillar giallos, mordgåtor och vackra miljöer. Mycket sevärd.

4 mordgåtor av 5

Tenebre

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 23 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1982. En amerikansk författare i Rom förföljs av en seriemördare som mördar enligt författarens senaste bok.

Handling Imdb: ”An American writer in Rome is stalked by a serial killer bent on harassing him while killing all people associated with his work on his latest book.

Ännu ett Argento-verk har avnjutits. En vacker men rörig film dock. En intressant idé som inte fungerar så bra som historia men som ser bra ut. En våldsam och snygg giallo med klar potential. Det finns något kallt över stämningen och även extra mörkt i berättelsen. Stegrande men vacklande och halvspännande dramaturgi. En pusseldeckare blandat med lite skräck, noir och action. En tomhet känns av dock filmen igenom, något fattas enligt mig. Karaktärerna är inte tillräckligt starka och historien inte tillräckligt fängslande. När den borde vara det och jag vill att den ska vara det men den funkar inte helt för mig bara. Så blir det ibland. Kanske väntade jag mig för mycket och kanske var jag inte med i alla svängar men nej, det räckte inte för mig. Snyggt men tomt tyckte jag. Föredrog Phenomena framför denna. Får hoppas att jag gillar The Cat o’ Nine Tails mer som står näst i listan på osedda Argento’s 🙂

En film för er som gillar Argento, italiensk skräck och giallos. Sevärd.

3 röda höga klackar av 5

Phenomena

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 22 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1985. Unga Jennifer flyttar till en exklusiv skola där hennes unika förmåga att kommunicera med insekter hjälper till att lösa en serie mord.

Handling Imdb: ”A young girl, with an amazing ability to communicate with insects, is transferred to an exclusive Swiss boarding school, where her unusual capability might help solve a string of murders.

World Goth Day till ära måste matchas med lite mystisk italiensk skräck och därför valde jag att se denna Phenomena som jag länge hört ska vara bra men som jag inte hade sett än. Nu är den sedd och den var verkligen annorlunda.

En unik och intressant historia om en flicka som kan kommunicera med insekter. Jag tyckte dock att det som sker runtom henne var väldigt rörigt, morden och mobbningen och läkarundersökningarna. Och slutet var lite för underväldigande och märkligt. Men scenerna med karaktärsutvecklingen av Jennifer (briljanta Jennifer Connelly) och Donald Pleasence (från bl.a. legendariska ”Halloween”) biroll som insekts-experten John McGregor är fängslande. Mycket av miljöerna är vackra: huset, skogen och vattnet. En historia med mycket potential men som fick ett halvdant utförande enligt mig. Soundtracket är däremot lysande, hårdrock blandat med mer harmonisk musik: Iron Maiden, Motörhead och Goblin m.fl. Och måste erkänna att jag gillade soundtracket mer än filmen, även om filmen hade sina coola ögonblick också. En Argento-film som kunde blivit bättre tycker jag. Gillade Suspiria och Deep Red mer. Men en helt okej skräckis med mycket fint att se på och desto mer vackert att lyssna på.

Något för dig som gillar Argento, italiensk skräck, insekter och bra soundtrack. Klart sevärd.

3,5 flugor av 5