The Conjuring: The Devil Made Me Do It

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 juli, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2021. Paret Warren undersöker ett fall som involverar demonisk besatthet.

Handling Imdb: ”The Warrens investigate a murder that may be linked to a demonic possession.

Uppföljare nummer tre av Conjuring-filmerna är detta alltså. Ettan fann jag helt ok, mysskräckig så. Tvåan tyckte jag var desto mer intressant och fylligare i sin historia, samt också mer skrämmande. Men denna tredje del har inte mycket att bidra med, vare sig det gäller spänning eller kvalitet.

De försöker på olika sätt prestera, men det är som att man försöker sig på flera olika inriktningar. En romantisk, en populärsatanisk bl.a. Romantisk, p.g.a. att man låter Warrens kärlek övervinna vissa hinder. Populärsatanisk, för att man ska införa svart magi nästan mest för det estetiska runt det, snarare än syftet det bär i historien. Manuset känns slarvigt ihopsatt samt ofokuserat. Det verkar som att man satt ihop en mängd idéer av filmtrender just nu och försökt göra en film av det i Conjuring-stil. Men det funkar inte. Visst är det stundtals snygg scenografi. Ja. Men en film måste ändå leverera en berättelse som känns underhållande och relativt rimlig. Och jag köpte det inte. Jag ville köpa det, men nej. Men med det sagt är Vera Farmiga och Patrick Wilson dunderbra i sina rolltolkningar trots allt och det var enda anledningen till varför jag ändå ville se klart. De är i toppskick och gör sitt jobb mycket bra. Men besvikelsen råder ändå över denna tyvärr. Inte värd att se på bio enligt mig, så vänta tills den blir billigare om ni vill ta en titt, är mitt råd.

En film för er som gillar Conjuring-universumet samt det övernaturliga. Knappt sevärd enligt mig.

4,5 svarta ljus av 10

The Woods

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 23 juni, 2021 by fearnotthedark

Övernaturlig skräckis från 2006. New England, år 1965, skickas en flicka till en isolerad skola nära en mystisk skog där skogen plötsligt börjar få liv och bete sig hotfullt.

Handling Imdb: ”Set in 1965 New England, a troubled girl encounters mysterious happenings in the woods surrounding an isolated girls school that she was sent to by her disinterested parents.

Jag bläddrade igenom vad jag hade för filmer i samlingen som jag ännu inte sett och hittade denna från 2006 med Patricia Clarkson, Agnes Bruckner samt Bruce Campbell i en biroll. Jag gillade handlingsbeskrivningen och länge tänkt se den men det blev aldrig av då jag prioriterade annat som dök upp. Men nu i helgen kände jag att det var dags. Och det var sannerligen en upplevelse. Av blandad sort.

En något blygsam film men ändå effektiv i sin spänning samt skräck. Agnes Bruckner, problemfyllda flickan Heather (huvudrollen), just spelar sin roll bra. Bruce Campbell har en intressant roll som Heathers far och det känns stundtals som om det hela vore en udda fortsättning på ”Evil dead”-filmerna faktiskt. Men det är det inte. Men man flirtar en del med det faktum att Bruce är med samt att dem är i skogen i isolerat boende. Men historien utvecklas till något lite annorlunda än just ”Evil Dead”. Och jag köper utvecklingen, vad den blir, det är spännande och fascinerande. Det som drar ner filmen är att cgi:n är otillräcklig och känns lite halvdåligt presenterad men det var väl ett okej sätt att visa det som händer vad gäller skogen. Så skådisarna är bra. Det finns en intressant bakgrundshistoria. Spänningen stiger effektivt. CGI:n drar ner lite. Men något fattas någonstans. Kan inte helt sätta fingret på det. Filmen känns inte helt minnesvärd trots att den ju är hyfsat bra. Man skulle antagligen ha behövt ta ut svängarna lite och inte vara så blygsam som den känns ibland. Men den har sina engagerande stunder och manuset ger en bra grund. Men det hade behövts mer karaktärsutfyllnad, en blandning mellan cgi och praktiska effekter samt någon mer spektakulär scen. Då hade den blivit desto mer minnesvärd. Oavsett så är den ändå rätt sevärd tyckte jag. Många kvalitéer finns för den som vill se dem. Ge den en chans tycker jag.

En film för dig som gillar mystik, skog samt skolmiljöer. Klart sevärd.

7 skolflickor med jävlaranamma av 10

Hunter Hunter

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 5 juni, 2021 by fearnotthedark

Skräckthriller från 2020. Joseph med familj bor ute i vildmarken och försörjer sig på djurjakt. Men deras liv blir hotat en dag och Joseph försöker identifiera hotet, är det en varg eller något annat?

Handling Imdb: ”Joseph and his family live in the remote wilderness as fur trappers, but their tranquility is threatened when they think they are being hunted by the return of a rogue wolf, and Joseph leaves them behind to track it.

En film som förvånade mig. Jag trodde att den skulle bära åt ett visst håll, men så blev det ett helt annat. Det blev dock förutsägbart efter en viss punkt mot slutet men själva slutscenen var jag inte beredd på. Brutalare köttigheter får man leta efter! Och ett bra slut var det. Men jag hade velat att de fyllde i lite fler luckor, gjort handlingen lite fylligare. Men en klart sevärd och bra film ändå. Bra skådisar. Devon Sawa i rollen som fadern, som jag inte sett röken av sedan ”Idle Hands” (1999) och ”Final Destination” (2000) gjorde ett riktigt bra jobb här. Kul att se honom seriös och vuxen. Camille Sullivan som modern och Summer H. Howell som dottern är riktigt bra också. Speciellt Sullivan i slutscenen där. Huga! Hög spänningsfaktor, intressant historia och till och med bra gore. Ett skinande guldkorn bland nya skräckthrillers som kommit ut på senare tid. Mer sånt här!

Något för dig som gillar de mer skräckbetonade thrillerfilmerna samt hämnd. Grymt sevärd.

7 björnfällor av 10

Kärleken till skräckfilm började tidigt

Posted in Annat Skräckstuff with tags , , on 25 maj, 2021 by fearnotthedark

Vi börjar närma oss 10 år nästa år, så gammal har bloggen blivit sedan jag började skriva den, år 2012. Tänk vad tiden går! Och detta utan att jag egentligen skrivit mer om vem jag är och vart kärleken till just skräck började. Jag har ju hintat här och där små personliga saker så ni anar nog min smak samt det jag ogillar 😉 Men jag tänkte dela med mig av mer sådant nu, och hoppas ni kan tycka det är underhållande samt intressant också 🙂 Kanske delar vi smak, favoritfilmer, kanske inte. I vilket fall är jag otroligt tacksam att ni ännu är nyfikna och fortsätter läsa min blogg ❤ Att diskutera skräckfilm är det allra bästa jag vet så jag älskar att samtala med er, att nörda in på 80tal eller varulvar m.m. Det är livet! ❤

Som liten var jag en inåtriktad liten prick som ofta föredrog att vara ensam framför att leka ute med vänner t.ex. Och då sätter man igång tv:n. Jag hade aldrig några regler för vad jag inte fick se så det blev att se rätt vuxna filmer tidigt. Jag är född 1982 och växte upp på 90-talet. Så 80-talet var väldigt nära till hands. Det sändes mycket 80tals-film på tv, samt det nya från 90-talet också givetvis. Min första lilla tv var en sådan svartvit med skruvknappar, väldigt gullig liten sak. På den såg jag mest några serier (bl.a. ”MacGyver” ❤ ) samt en och annan äldre film som sändes sent. Men när jag såg i tablån att skräck skulle sändas gick jag över till den större tvn i vardagsrummet för jag ville ha bra ljud och bild. Som en typisk filmnörd! Man började tidigt.. Bland de första skräckfilmerna jag såg var ”Exorcisten”, som var en fantastiskt tidlös film som verkligen har allt jag finner fascinerande. Kampen mellan godhet och ondska. Kyrkor och präster. Exorcism. Demoner. Latinska texter. Att driva ut ondska på olika sätt. Ockultism. Djävulen. Gud. Redan tidigt i skolan var jag fascinerad av just religion så det har även färgat min smak inom skräck. Inget går upp emot en god religiös skräckis. Och ”Exorcisten” är den främsta för mig, nummer ett inom just det temat. Och jag föredrar filmer där godhet segrar över ondska, även om segrande ondska kan vara spännande också och passar sig bra inom skräck just för spänningens skull. Men jag är en sucker för godhet ❤ Hoppas det inte gör mig alldeles ocool nu 😉 😀

Från exorcism till dock-filmer! ”Child´s play” var bland de första skräckfilmerna också. Brad Dourif i högform. Jag såg om den så många gånger, älskade den. Denna onda man som tog voodoo till hjälp när han uttalade en magisk formel och tog sig in i en docka för att på något sätt leva vidare när hans mänskliga kropp inte kunde, efter en närkamp mot polisen. Denna film innehöll mycket av det jag gillar också. Leksaker. Dockor. Ockultism. Voodoo. Magi. Godhet vs Ondska igen. Men även en stor portion humor! Brad Dourif levererar sina repliker med stor glimt i ögat och med massa humor. Jag bara älskade hans gallskrik också, när han skulle attackera folk 😀 Det var för roligt! Otroligt roande. De bästa bland Chucky-filmerna tyckte jag var ettan givetvis, tvåan, Bride of Chucky samt Curse of Chucky. Nog också i den ordningen där ettan är den bästa och nedräkning efter det. Sedan sågs filmen ”Dolly Dearest” hos en kompis vid väldigt ung ålder och den gjorde stort intryck, för att den var något mer allvarlig i tonen än ”Child’s play”. Visst är den b när man ser den nu, men den var rätt läskig då. En demon börjar sakta förhäxa dottern i en nyinflyttad familj som köpt en gammal dockfabrik och tänkt ge den nytt liv. Istället hemsöks dem av demonen Sanzia, via en docka, och tvingas fly. Och den dockan var inte att leka med (hehe 😉 ) ! En större lifesize docka som såg ut som en liten flicka verkligen, som blev riktigt skrämmande när hon gjorde miner och rörde sig. Jag kan ännu idag bli lite skraj när jag ser om den, just för att jag minns hur jag upplevde den då! Och hur cheesy var inte specialeffekterna när demonen far runt i början av filmen, dessa rosalila små blixtar med ”mystiska” ljud. Jag älskade det! Ljuva cheesy 80talseffekter! Även om denna gavs ut 1991. Jag kommer ihåg hur skraj jag var när jag gick hem själv i mörkret från min kompis den kvällen. Men också mys-känslan av att ha sett något riktigt spännande. Uppfylld av denna skräckblandade förtjusning jag fick för dockfilmer som sitter kvar ännu idag. Det har blivit måånga dockfilmer sen dess kan jag säga! Några bra dock-filmer: ”Tourist Trap” (1979), ”Dolls” (1987), ”Child’s play” (1988), ”Dolly Dearest” (1991), ”The Doll Master” (2004), ”Dead Silence” (2007), ”The Boy” (2016).

Sedan kom dagen då man fyllde 15 och fick hyra film helt själv. Dagen efter min födelsedag gick jag direkt till videobutiken på Hammarby i Västerås där jag växte upp då och skaffade stolt ett lånarkort. Jag gick snabbt fram till hyllan ”rysare” som skräck hette då och läste baksidetexten samt beundrade omslagen på dessa magiska VHS-band. ”Hellraiser” såg alldeles för läskig ut så jag väntade länge med att se den faktiskt. Men ”Halloween” och ”Fredag den 13:de”-filmerna hyrde jag tidigt, klassiska slasher-mys-filmer! Michael Myers och Jason blev tidigt favvokaraktärer inom slashers. Jag moveade vidare till mer klassisk skräck som ”Psycho”, ”Rosemary’s baby” men också ”The Shining”, ”Silence of the lambs”, ”American Psycho” och fick upp ett intresse för seriemördare samt psykologisk skräck. Norman Bates, Patrick Bateman samt Hannibal Lecter var fascinerande karaktärer som gav god insikt i det kriminella psyket. Vad som kan ligga bakom olika psykopatiska drag och vad som gör att man vill mörda. Vad som skapar ett ondskefullt psyke. Mycket intressanta fakta som har skyddat mycket än idag. Att lära sig vad som är varningssignaler när någon vill en illa. Att kunna fly i tid m.m. Mycket lärdomar kan dras från skräckfilm faktiskt. Good old survivorskills. Det är nog just det som gjort att jag intresserar mig för just skräck. Att få veta hur ondska/ondskefullt beteende/kriminellt beteende uppstår hos en människa samt hur man kan skydda sig. Av den anledningen borde man kanske visa skräckfilm även i skolan, i utbildande syfte kring hur man skyddar sig. Med den roande faktorn som bonus 😀

Scifiskräcken gjorde sedan intåg för mig med de stora filmerna ”The Thing” samt ”Alien”. ”The Thing” såg jag på tv faktiskt och blev direkt hooked. Snön. Mystik. En öde forskningsanläggning. Ett mystiskt virus. Monster. Episkt stämningsfullt soundtrack. Kurt Russell! Och ”Alien” sen! Mystik i rymden. En okänd art utvecklas till något dödligt. Ripley, stark kvinna, ger en god kamp mot det udda varelsesläktet briljanta H.R. Gigers design stod bakom. Och en söt katt 😀 Underbart bra. Sågs också på tv. Jag har aldrig blivit ett fan av scifi men viss scifiskräck går absolut hem. Dessa två titlar är dock svårslagna.

Somrarna jag var hos min kusin i Dalarna var mysiga för vi satte oss och såg en hel del skräck. ”Psycho”-filmerna, ”Exorcisten”-filmerna plöjdes. Men också ”Scream” 1 & 2 som precis börjat bli populära. Den moderna slasher-vågen med de specifika reglerna samt typiska stereotyperna. Oerhört roande. Inte nödvändigtvis bra kvalitativ skräck, men otroligt roande och nyskapande. Telefonen som ringer när man är ensam hemma. Maskerad mördare som hoppar fram när man minst anar det. Nick Cave-låten ”Red Right Hand”. Reglerna som måste följas för att överleva en typisk skräckfilm. Klart nöjsamt.

Sedan blev det lite mer udda härliga titlar som ”Wishmaster”, ”Idle Hands”, ”Final Destination”, ”The Relic”, ”Mimic”, ”Species”. Demoner, övernaturligt, teen scream, onda reliker som blir till monster, lite mer scifiskräck. Och underbara häx-filmer upptäcktes. ”Practical Magic” och ”The Craft” främst. Magi. Häxor. Godhet vs ondska. Feel-good och feel-bad. Hur mysigt var inte huset häxsystrarna bodde i, i ”Practical Magic” (”Magiska Systrar” var den svenska titeln)? Och trädgården utanför? Och låten ”Coconut” med Harry Nilsson får mig fortfarande på väldigt gott humör och för tankarna till deras episka Midnight margaritas ❤ Och briljanta ”The Craft” fick mig att alltid vilja gå i skolflicksoutfits, tända ljus och utöva mystiska ritualer i skogen. Fler bra häx-filmer: ”Suspiria” (1977), ”The Witches” (1990), ”The Witches of Eastwick” (1987), ”The VVitch” (2015), ”The Love Witch” (2016) m.fl.

Zombies är inte min genre heller men vissa filmer går hem. Såsom episka ”Zombieland”, ”Wyrmwood”, ”Död Snö” 1 & 2, ”Doghouse”, ”Scouts guide to the zombie apocalypse”, ”Warm Bodies”, ”Burying the ex” m.fl. Men varulvar är en favoritbest för mig inom skräck. Som ni säkert också märkt i bloggen då jag bl.a. skrivit en Varulvspecial samt recenserat flera olika varulvsfilmer. Vampyrer i all sin ära är vackra. Men varulvar har jag alltid funnit mer fascinerande då de besitter en enorm styrka jag önskar jag hade, samt att de är väldigt enkla i sitt driv. De vet vad dem vill och vart dem ska. Och luddigt har alltid inneburit trygghet för mig, alltid haft mjukdjur som tröst i barndomen. Så bestar är något tryggt också, faktiskt. En trygg stor famn så 😀 Men visst kan dem vara skrämmande också. Bra varulvsfilmer: ”Werewolf of London” (1935), ”The Wolf Man” (1941), ”The Howling” (1981), ”An American Werewolf in London” (1981), ”Full Moon High” (1981), ”Teen Wolf” (1985), ”Wolf” (1994), ”Bad Moon” (1996), ”Ginger snaps” (2000), ”Dog Soldiers” (2002), ”Outcast” (2010), ”Wer” (2013), ”Wolves” (2014), ”Late Phases” (2014), ”WolfCop” (2014) m.fl. Finns faktiskt fler varulvsfilmer än man tror 😀

På senare tid, som i de senaste 5 åren ungefär, har jag försökt att se så mycket som möjligt av det jag missat innan i livet. Mer 80-tal, mer italiensk skräck, mer Hitchcock, mer bortglömda små guldkorn här och var. Mycket för att ny skräckfilm tenderar till att inte kunna leverera. Man förlitar sig ofta på CGI och skippar att utveckla manus samt karaktärer. Men de senaste åren har det hänt något inom skräck, det har blivit bättre. Filmer som ”Green Room” (2015), ”The Hallow” (2015), ”Mandy” (2018), ”Apostle” (2018), ”Summer of 84” (2018), ”Saint Maud” (2019), ”Psycho Goreman” (2020) m.fl. har verkligen berikat skräckfilmskulturen mycket och inspirerat till fler liknande teman. Och det gillas. För att inte tala om nya bra skräck-serier också, såsom ”American Horror Story” (2011), ”Hannibal” (2013), ”Scream” (2015), ”Slasher” (2016), ”The Exorcist” (2016), ”You” (2018).

Jag tänkte avsluta med att försöka lista mina topp 10 bästa skräckfilmer genom tiderna 🙂

  1. Exorcisten (1973)
  2. The Thing (1982)
  3. The Howling (1981)
  4. Alien (1979)
  5. The Descent (2005)
  6. American Psycho (2000)
  7. Halloween (1978)
  8. Suspiria (1977)
  9. Friday the 13th (1980)
  10. The Craft (1996)

Dela gärna med er av era filmhistorier samt favvomonster! Alltid roligt att höra om sådant 🙂 Och återigen, tack igen för att ni läser, ni berikar mitt liv ❤

/Eder entusiastiska och nördiga skräckbloggerska Vicky

Night of the Creeps

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 maj, 2021 by fearnotthedark

Scifiskräckkomedi från 1986. Utomjordiska parasiter gör intåg i en intet ont anande stad och ett gäng tonåringar tar sig an kampen för överlevnad.

Handling Imdb: ”Alien brain parasites, entering humans through the mouth, turn their host into a killing zombie. Some teenagers start to fight against them.

Igår blev det, istället för nya filmer, att resa tillbaka till 80-talets härliga skräckvärld. Till en film jag faktiskt inte sett men igår fick avnjuta med choklad och mina goa nära i vår lilla skräckklubb jag valt att kalla ”Fright Club”. Och vilken fest för ögat filmen var! Praktiska effekter och smink som var gött kletiga i gammal stil! Rosa/lila-tonad ljussättning. Hockeyfrillor, pastell-kläder och stora glasögon. Töntiga sportkillar och coola nördar. Och utomjordiska snigelparasiter ovanpå det! Det kan ju bara bli fantastiskt ❤ Fred Dekker har skrivit manus, samma manusskribent som till kultklassikerna ”House” 1 och 2 och ”The Monster Squad” m.m. Bästa rollen gör Tom Atkins som den noir-liknande allvarliga polisen, grymt roande och lyfter filmen med sin starka närvaro. Filmen är rätt cheesy ja, men snygg och rolig och framför allt otroligt charmig på sitt eget 80talsnostalgi-sätt. Fylld av sådana söta guld-repliker också 😀

”Detective: I got good news and bad news, girls. The good news is your dates are here.

Sorority Sister: What’s the bad news?

Detective: They’re dead.”

”Detective Cameron: Zombies, exploding heads, creepy-crawlies… and a date for the formal. This is classic, Spanky.”

”Detective Cameron: What is this? A homicide, or a bad B-movie?”

En film för dig som diggar 80s, scifi och Tom Atkins. Klart sevärd! ❤

6 onda aliensniglar av 10

Apostle

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 13 maj, 2021 by fearnotthedark

Dramaskräckfilm från 2018. En dagdrivare åker, år 1905, ut på ett farligt uppdrag där han planerar att rädda sin kidnappade syster från en sekt.

Handling Imdb: ”In 1905, a drifter on a dangerous mission to rescue his kidnapped sister tangles with a sinister religious cult on an isolated island.

En film som väver ihop både religion samt starka kvinnor i temat. Teman jag tagit upp en del på senaste. Det handlar främst om moderskap, både mödrar allmänt men främst den största av alla: Moder Jord. Ett otroligt välskrivet manus. Ordentligt skickliga skådisar, däribland främst huvudrollen som spelas av Dan Stevens som alltid gör ett så duktigt och underhållande jobb i sina roller vare sig det gäller drama, komedi eller skräck. Man bearbetar hur en sekt kan fungera, med all dess hjärntvätt och maktspel. Michael Sheen skiner också starkt i sin roll som sektledare, mångfasetterad och intressant karaktär. När twisten dyker upp utvecklas filmen till något alldeles speciellt, unikt och tankeväckande. Detta med Moder Jord och hur hon slår tillbaka när hon felbehandlas. Man kan även se det som ett fantasy-inslag. Men för mig var det direkt symbolik med Moder Jord ❤ Mycket sevärt, spännande samt befriande film-upplevelse tyckte jag. Rekommenderas varmt ❤

En film för dig som värnar om naturen och intresseras av sektbeteende. Mycket sevärd.

8 jordade mödrar och fighter-apostlar av 10

Willy’s Wonderland

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , on 9 maj, 2021 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 2021. En tystlåten man luras in i ett jobb på det hemsökta Willy’s Wonderland. Jobbet är dock inte vad det verkar och inom kort påbörjas en kamp på liv och död då leksakerna vaknar till liv..

Handling Imdb: ”A quiet drifter is tricked into a janitorial job at the now condemned Willy’s Wonderland. The mundane tasks suddenly become an all-out fight for survival against wave after wave of demonic animatronics. Fists fly, kicks land, titans clash — and only one side will make it out alive.

För det första tänkte jag bara göra en liten kommentar om bloggen. Som ni märker har jag gett bloggen ett välbehövt ansiktslyft då jag haft samma sidhuvudsbild och samma layout samt färger ända sedan jag skapade sidan, så efter 9 år tänkte jag: Nu är det dags för makeover! 😀 9 år med samma får räcka liksom.. 😀 Och det blev en vårig pastellig layout denna vända med Suspiria i sidhuvudet för att framhäva våra starka kvinnor inom skräckfilm också ❤ Kommer uppdatera utseendet lite oftare framöver så att sidan blir ännu lite roligare, och inte bara roliga recensioner så 😀 Tusen tack för att ni läser i övrigt ❤ 😀 Spoilers kan förekomma nedanför.

Jag hann faktiskt aldrig se en trailer på den här filmen innan vi såg den igår. Men hade läst ploten på Imdb och såg postern. Min uppfattning var ”Galen Cage fightas med onda leksaksdjur” och där var jag ju redan hooked! Cage har utvecklats till en ännu mer galen skådis och den utvecklingen roar mig mycket. Vi har ju på senare tid fått en galen Nicolas Cage i bl.a. ”Mandy”, ”Mom & Dad”, ”Colour Out of Space”. Så att se ”Willy´s Wonderland” kändes självklart som en kul grej!

Det börjar väldigt skoj med b-film-aktig feeling. Väldigt 80’s i både färgskalor och skådespel. Men mer spel-känsla kring själva dramaturgin. Hela filmen känns faktiskt utformad som om det vore just ett spel. Med många brister dock. Cage säger inget, alls. Han går och fyller på sin energi med sina läskburkar varje gång hans armbandsur piper. Oavsett om han fightas eller ej med dessa läskiga demonleksaker. Som har en osannolik men roande bakgrundshistoria. Man går inte så djupt in i karaktärsbeskrivningar eller bakgrund utan fokus ligger mest på närkamp och kills så att säga. Väldigt mycket som ett enklare spel. (Utformningen påminner mycket om spelet Five Nights at Freddy’s i övrigt men filmen påstås inte vara en imitation av just det spelet) Men det saknas det där lilla extra, det djupa, eller åtminstone något mer kring handlingen just. Det blir lite väl tomt. Tomt även för en hjärnfri actionfilm till och med. Men Nicolas Cage spelar ut sin madness till fullo, som vanligt på senare tid, och han har lite udda grejer för sig, till exempel de unika dansrörelserna när han spelar ett spel 😀 Som tydligen var helt improviserade! Mina fem poäng jag kommer ge går direkt till Cage’s insats och då främst för dans-scenerna 😀 Så en hjärnlös skräckkomedi med väldigt lite handling men med en mycket roande Nicolas Cage i sammanfattning.

Något för dig som gillar lätt-tittad skräckkomedi och Nicolas Cage. Smårolig i sina stunder iaf.

5 mjukdjursbekämpande dansanta krigarCages av 10

Saint Maud

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 28 april, 2021 by fearnotthedark

Skräckdrama från 2019. Hängivna Maud är övertygad om att hon kan rädda själen på sin döende patient. Men besattheten leder henne in på farliga vägar.

Handling Imdb: ”Follows a pious nurse who becomes dangerously obsessed with saving the soul of her dying patient.

Vilken unik och härligt stormig film! Stormig som i full av känslor, laddad stämning, mystik, dramatik och framför allt: ren och skär skräck. Några spoilers följer nedanför.

Morfydd Clark ger en oerhört nyanserad rolltolkning av den ombytliga och besatta Maud. En karaktär med så många lager och hemligheter att varje scen förvånar, skrämmer och chockar. Och underbara Jennifer Ehle som spelar den döende patienten Amanda gör ett helt otroligt jobb även hon. Ehle har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta sedan den klassiska miniserien Austenienska Stolthet & Fördom från 90-talet där hon spelar mot elegante Colin Firth som Mr Darcy ❤ Så det var sannerligen glädjande att se henne på senare dagar och nu dessutom inom skräck. I så kvalitativ form också. Med det menar jag skådespelartalangen.

Det har börjat bli en trend inom skräck med religiösa teman. En trend jag gillar då jag ofta intresserar mig för kampen mellan godhet och ondska, och religion är ofta kopplat till det. Men här är det lite diffust just om Gud verkligen är god mot Maud eller ond. Hon ifrågasätter, handlar emot Gud, bestraffar sig och bedyrar sin kärlek till Gud. En konstant ombytlighet gör henne sakta men säkert galen och hon tror sig förvandlas till något annat, något högre, något heligt. Det var många scener som fick mig att rygga tillbaka, tappa hakan och chockas faktiskt. Så regissören samt skådisar kunde verkligen det där med att överraska. En fascinerande och hårresande upplevelse som heter duga. Ett helt skräckmästerverk enligt mig. Det enda som störde mig var väl sex-scenerna med Maud, men jag antar att det tillhörde historien och visar hur hon bestraffar sig. Hemskt att se i vilket fall. Men scenen där man får höra Guds röst var nog den mest intressanta tyckte jag. Och bästa. Fick lite flashbacks till ”The VVitch”, också en bra film med religiöst tema, dock har den en mörkare ton medan ”Saint Maud” har en ljusare ton, trots all misär, upplevde jag det som. Regissören & Manusskribenten Rose Glass ser jag därför fram emot att se mer utav. Riktigt bra.

En film för dig som intresseras av religion. Rekommenderas varmt ❤

8 besatta helgon av 10

I See You

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 9 april, 2021 by fearnotthedark

Skräckdrama från 2019. En polis med familj utsätts för märkliga händelser i hemmet medan polisen utreder en kidnappning av en ung pojke.

Handling Imdb: ”Strange occurrences plague a small town detective and his family as he investigates the disappearance of a young boy.

Jag har sett en del filmer med de två teman som tas upp här, men denna är nog den mest unika, välgjorda och överraskande av dem alla måste jag säga. Man tar ut svängarna rejält vad gäller spänning och otippade vändningar i vad som kunnat vara en rätt enkel story. Och det är en enkel plot, men berättad på ett unikt och engagerande sätt. För att inte tala om toppskådisar som gör riktigt bra ifrån sig. En stigande stjärna från bl.a. ”Summer of 84” och ”The Babysitter”, Judah Lewis, som alltid ger sitt allt och jag tror han kan bli riktigt intressant att följa i framtiden. Helen Hunt spelar modern och gör ett fint jobb. Fadern och polisen spelas av Jon Tenney och han förvånade mig, otippad karaktär, fängslande. Owen Teague överraskar med en unik roll också, från bl.a. ”Locke & Key” och ”It”. Det här var en otrolig kvalitetsfilm med mycket jobb bakom, det märktes. Den lämnade en häpen och berörd på riktigt. Och det är sällsynt att känna så av ny skräckfilm idag. En eloge till regissören Adam Randall samt manusskribent Devon Graye. You did good and I see you 🙂

En film för er som vill se något äkta, något unikt, något skrämmande och något spännande. Rekommenderas helt klart.

8 grodmasker av 10

Funhouse

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 16 februari, 2021 by fearnotthedark

Överlevnadsskräck från 2019. 8 stycken b-kändisar bjuds in till en online reality show, men den underhållande stämningen förvandlas snabbt till en dödlig katt-och-råtta-lek..

Handling Imdb:When 8 celebrities from around the globe are invited to compete in an online reality show, they soon realize that they are playing for their very lives, as those voted off suffer horrific consequences, broadcast live to the entire world.

Jag börjar med att säga att jag skrev inget inlägg till Valentine’s day för att jag så många år innan redan dokumenterat alla Valentine-skräckisar och kunde inte komma på en ny vinkling på det hela heller så jag får hitta något nytt och fyndigt nästa Valentine istället 🙂 Med det sagt hoppas jag ändå att ni haft en mysig Alla Hjärtans Dag oavsett om ni firat det eller inte, eller firat själva eller med någon 🙂 ❤ I övrigt blir det mer fokus på nyare skräckfilmer hädanefter, men en och annan oldie kommer också dyka upp emellanåt. Lite på grund av att jag sett och recenserat så otroligt mycket och vill ha nytt material. Och återigen, tusen tack för att ni läser, det gör mig så glad och motiverad att fortsätta recensera, ni är guld värda för mig ❤ 🙂

Det har gjorts många filmer på temat nöjesfält och spökhus m.fl. namn dem går under. Men detta är en film som skiljer sig från den klassiska slasher-tonen. Showen i filmen kommenterar och kritiserar dagens kändisskap och dess benägenhet att ta fram dem med utseende och fysisk styrka snarare än dem smarta och arbetsamma. Samt att man kommenterar att allmänheten hyllar våld och ser våld som underhållning och hur det kommer sig. Men man förlorar sig lite i budskap versus underhållning allt eftersom filmen ”Funhouse” rullar på och det blir diffust från och till vad budskapet egentligen är. Det är i grunden ett intressant manus och en engagerande idé men det hade behövt bearbetats mer för att det ska bli en bättre film.

Ojämn spänning i filmen stör ens koncentration väldigt också. Det börjar väldigt lökigt med banal dialog och amatörmässig produktion men utvecklas senare till mer känslomässiga skådespelarprestationer och köttigheter. Men tortyrporren som används här känns inte nödvändig, större effekt hade kunnat uppnås med att visa mindre. Den allra sista slutscenen var otroligt dålig dock enligt mig, gav alldeles för mycket ”The Strangers”-känsla. Filmen vore mer unik utan sista scenen tyckte jag. I stort ändå en tänkvärd film. Valter Skarsgård gör en god insats som en av de bättre skådisarna genom filmen, Jerome Velinsky likaså om inte ännu bättre. Filmen lämnade mig fundersam och med en obehaglig känsla i kroppen. Var det bra eller dåligt? Vet ej, men en något medryckande film oavsett. Som får ett halvbra betyg.

En film för er som gillar psykologisk skräck, överlevnadsskräck och samhällskritik. Helt ok och sevärd.

5,5 maktgalna mördarpandor av 10