The Exorcist
Så, det är dags att skriva om filmen som är min största skräckfavorit från anno 1973, Exorcisten. När en flicka verkar vara besatt av ett mystiskt väsen söker hennes mor hjälp av två präster som ett sista försök att rädda sin dotter.
Linda Blair, den besatta dottern Regan, gör verkligen ett fint jobb här med tanke på att hon var så ung. Mamman spelas bra av Ellen Burstyn. Jason Miller gör en intensivt mångfacetterad roll till Father Karras. Men för mig är Max Von Sydow den stora stjärnan här som Father Merrin. Jag tycker om hur han bara säger bestämt: ”There is only one” som svar till påståendet att flickan ska ha minst tre olika personligheter i sig. Och varje gång han dyker upp i filmen ser man alltid honom, han tar plats och lyser upp stämningen verkligen. Fantastiskt bra. Sedan finns det klassiska repliker som Regan säger som demonen som är så intressanta. Repliker som: ”Mirabile dictu, don’t you agree?” & ”Ego te absolvo”. Mirabile dictu är latin för ”Underbart att säga”. Och Ego te absolvo är latin för ”Jag förlåter dig”. Och hela The Roman Ritual finns att hitta på nätet om man själv skulle behöva utföra en exorcism men don’t try it utan riktiga katolska präster nu, kids, just don’t 😉 En annan klassisk replik är när man lyssnar på en inspelning av Regan/demonen baklänges där hon uttalar: ”Fear the Priest, Merrin, fear the priest” där demonen avslöjar att Merrin kan bota Regan varav dem kallar in honom på fallet. Och när Father Merrin väl kommer in i huset ryter demonen ”MERRIN” så att det nästan hörs flera mil bort, mäktigt i multum.
Specialeffekterna var otroligt bra för att vara under denna tid, 70-talet, och det har även gjorts en nyare version av filmen, director’s cut som kom ut år 2000. Jag satt och såg denna Director’s cut av Exorcisten på bio och det var också första gången jag såg filmen. Den gjorde intryck kan jag ju sammanfatta det med! 😀 Den mest skrämmande scenen då tyckte jag var det jag kallar ”The Spiderwalk” när hon krälar baklänges nedför trappan på ett spindelaktigt sätt och sprutar blod. Där kippade man efter andan, för det var högt ljud, stor bild och man kunde verkligen inte titta bort. Otroligt bra gjort. Nuförtiden kan jag tycka att det mest skrämmande är när Damien Karras drömmer och det djävulsansiktet dyker upp, man är nästan aldrig beredd på det 😀 Men skrämmande är också scenen där Merrin sitter och undersöker religiösa skulpturer i ett kontor i Afrika och vägguret plötsligt stannar. El diabolo tänker man direkt och det stämmer ypperligt bra.
Handlingen bygger upp spänningen på ett superbt sätt, långsamt men effektivt. Rollprestationerna är fenomenala, effekterna mycket bra, manuset lysande & mycket utgrävnings/gamla religiösa ting/museum-känsla som jag bara älskar. Denna film plus Psycho är tidernas bästa skräckfilmer of all time enligt mig. Har du inte sett Exorcisten så se den nu, ett guldkorn värd varje minut!
5 katolska präster av 5
Fear Not The Dark 
Kommentera