Fear Not The Dark

Här är en liten nyoldie-scifiskräckis, The Cell från år 2000 som handlar om en FBI-agent som tar hjälp av en skicklig socialsekreterare, som kan bemästra en ny experimentell teknologi där hon går in i andras tankevärldar, när dem behöver hitta en koma-sovande seriemördares senaste offer innan hon dör. Och innan han dör.

Regissören är en indisk man vid namn Tarsem Singh som är otroligt bra på detta med det visuellt vackra. Han har gjort filmer som The Fall, Immortals, Mirror mirror & The Cell som alla är filmer med vackra vyer, utomvärldsliga varelser och unika kläder och accessoarer. En man med känsla för färg, form & symbolik. Just detta med övergångar är han väldigt bra på. Vatten som övergår till en lång cape, brunt täcke som övergår till en enorm öken, lång kappa som blir till väggar m.m. Allt så otroligt genomtänkt och precist utfört.

Vincent D’Onofrio är stjärnan här, han gör filmen, verkligen GÖR filmen. Han är den här sjuka, elaka, fulsnygga, psykiskt störda seriemördaren som kidnappar sina offer, dränker dem i vattenceller, badar dem i blekmedel för att göra dem till sina egna dockor han kan leka med när han vill. En man med ett desperat kontrollbehov och med en grav oförmåga att kunna kommunicera med kvinnor. En man med schizofreni. Vincent gör den här rollen riktigt bra. Och vad jag har läst i intervjuer så har han ärr kvar än idag i huvudet pga av just den här rollen, han kom in i tankemönster som han aldrig vill återvända till. Och det kan jag förstå. För dem tankarna är inte att leka med.

Jennifer Lopez spelar socialsekreteraren och hon gör ett gott jobb. Jag är inget fan av henne alls men hon gör det här bra. Hon ser bra ut i Carl Starghers (seriemördarens namn) tankevärldar, riktigt fin i alla kläder och smycken som tillverkats för filmen. Bra jobbat. Vince Vaughn gör ett okej jobb som polisen som ska hjälpa Lopez karaktär ut ur Carls tankar.

Jag tycker om att Catherine (Lopez) tar hjälp av Carls barn-persona för att hitta det senaste offret och för att försöka hjälpa honom släcka all ondska som driver honom. En ärlig omtanke genomsyrar dem scenerna som jag tycker mycket om.

Är du intresserad av beteendevetenskap & psykologi inom skräck så är det här filmen för dig. Är du också ett fan av surrealistiska världar och färg & form så är detta definitivt en film för dig.

4,5 D’Onofriopåskägg av 5

This entry was posted on 19 april, 2014 at 21:27 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags Psykologi, Schizofreni, Scifiskräck, seriemördare, Surrealism, Tarsem Singh, Vincent D'Onofrio. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.