Såg om denna film för ett par dagar sedan efter flera års fruktan för hur skrämmande den var sist. Och insåg att den är precis lika läskig som den var då. Minst. Jag fick problem att sova, igen! Och välgjord, läskigt välgjord. Asiatisk skräck är verkligen i en klass för sig. Och det bevisas här, stort. Denna och The Eye är två av de bästa moderna skräckfilmerna vi har. Och dem är båda asiatiska, coincidence I think not!
Handling enligt IMDB: ”A young photographer and his girlfriend discover mysterious shadows in their photographs after a tragic accident. They soon learn that you can not escape your past.”
Så många händelser som jag egentligen vill tala om här, men det blir spoilers! Så jag får försöka antyda det jag tycker bäst om istället. Hur spökligheterna görs är otroligt bra. Handlingen byggs upp äckligt bra, precis när man lugnat ner sig efter förra läskigheten kommer en ny helt plötsligt, effektivt. Asiaterna har ett sätt att framställa spöken så att det känns verkligt: genom skuggor som blir till något halvmänskligt med realistiska rörelser blandat med plötsliga ryckigheter, det är briljant och trovärdigt och snyggt. Ungefär så som man föreställer sig att spöken ska bete sig. Och hur man fruktar att de ska bete sig. Sedan har vi krypandet och de läskiga ögonen, mycket effektivt. Och alltid de långa svepande hårmanarna som bygger upp förväntan och formas till groteskheter. Överraskningsmoment finns och de är lysande.
För mig är två scener utmärkande bra. Delvis när han ska framkalla foton i mörkrummet och står och pratar med sin flickvän och sedan får ett telefonsamtal. Mer än så säger jag inte. Den scenen är spooooooky deluxe! Och scenen där han får förklaringen vart spöket mest befinner sig, huuuuuuga säger jag!
Så se denna superba skräckis ”Shutter” från Thailand anno 2004, INTE REMAKEN!! Något för dig som vill bli fullständigt skräckslagen och gillar när håren i nacken reser sig! Enjoy 😀
5 långhåriga asiatiska fotospöken av 5
Fear Not The Dark 