Nu har jag äntligen sett den efterlängtade filmen med Tom Hiddleston och Tilda Swinton, två av världens snyggaste skådisar. Men jag kände mig inte tagen med storm. En fin film emellanåt men ingen hit tyvärr. Jag ska gå in på varför.
Hanling Imdb: ”A depressed musician reunites with his lover, though their romance – which has already endured several centuries – is disrupted by the arrival of uncontrollable younger sister.”
Tilda Swinton gör en fin roll som vampyrdamen Eve, hon ger rollen fyllnad och styrka som alltid. Jag blev tyvärr besviken på Tom Hiddleston som Eves vampyrman. Han gör rollen för ynklig när rollen bör vara stark men ledsam. Han gav mer tonårsångest tyckte jag. Så synd, för jag vet att Tom kan leverera annars och han verkar vara en intelligent individ privat. Men just denna rollen kändes fel för honom. Han agerar som en kliché av en deprimerad gothpojke mer än en ledsam gentleman från svunna tider. Men ja, det fanns ögonblick i filmen då han gav styrka och sensualitet, dock alldeles för korta för att färga hans övriga karaktär i stort. Och när Eves lillasyster Ava kommer in i bilden tar jag mig för pannan och undrar seriöst varför i sjutton dem var tvungna att slänga in en så irriterande karaktär. Mia Wasikowska, Ava, spelar en bortskämd snorunge som stjäl deras förråd av blod samt saboterar allt annat i huset trots att dem varit så generösa mot henne. Jag blev så irriterad att jag ville stänga av filmen nästan. Om dem hade skippat hennes roll och om Tom hade skärpt till sin roll så hade det varit en bättre film, en fyra åtminstone. Men dagens resultat ger den en svag trea bara.
Jag ska ta upp de fina ögonblicken också, efter regn kommer solsken. Det var riktigt vackert när Adam (Tom Hiddleston) tog upp fiolen och spelar ett otroligt fint stycke när gitarrens väsen blivit för störande. När Eve reser från Tanger för att vara med Adam visas en otrolig passion mellan dem två som är svår att inte tycka om. Också så fint när Eve bjuder upp en deppig Adam att dansa i morgonrocken till en gammal goding på grammofonen. Historien kring de olika instrumenten är också fascinerande och roliga att lyssna på. John Hurts biroll är också mycket bra, allt han säger är fint och intressant. Den sista musikaliska showen de lyssnar på är riktigt unik, vackert främmande språk som sjungs av härlig orientalisk dam.
Se den här filmen om du är ute efter en vacker, ungdomsbetonad och fåordig vampyrfilm med mer utseende och känsla än komplicerad handling. Betyget jag ger är tack vare de fina scenerna och Tilda Swintons goda insats. Filmen är från 2013.
3 blodiga vinglas av 5
Fear Not The Dark 