Possession
Av någon anledning blev det lite 80tals-tema här just nu. Här ett psykologiskt panikartat skräckdrama från 1981 involverat en kvinna som har ett monster till älskare och allt går hemskt fel hela tiden. Filmen gjorde ju klart stort intryck. Och kommer nog aldrig orka se om den 😀
Handling Imdb: ”A woman starts exhibiting increasingly disturbing behavior after asking her husband for a divorce. Suspicions of infidelity soon give way to something much more sinister.”
Wow.. 2 timmars lång ångest-film. Paniken, smärtan och ångesten är konstant närvarande genom hela filmen. Så man lär vara beredd på detta! Det tär psykiskt på stackars hjärnan kan jag säga. Med det sagt så är det ändå en intressant och bra historia i grunden, sett ur ett psykologiskt perspektiv. Tänk en mer skräckbetonad 80tals-version av ”Antichrist” med ett Lovecraftianskt monster. Vilket innebär: intressant monster & mycket besatthet.
Ett äktenskap upplöses av att kvinnan avslöjar att hon har en annan älskare och mannen bryter ihop medan hon blir som besatt av den nya älskaren. Som senare visar sig vara från en annan värld och rätt..slemmig 😀
Monstret är bra gjort och olikt mycket jag sett innan förutom tentakel-tendenserna då. Men otäcka sexscener med monstret kan jag tycka, huga..
En ung, lång och smal Sam Neill är utmärkt som den sårade mannen Mark. Och den klara stjärnan är frun Anna som spelas av Isabelle Adjani. Smärtan och besattheten hon uttrycker är inte från denna värld kan jag säga. Man får nästan påtagligt ont i kroppen själv av att se henne kvida runt genom hela filmen 😀 Och birollen som spelar Annas andra älskare Heinrich är för festlig, herr Heinz Bennent. Han underhåller på det mest speciella sätt jag någonsin sett 😀
I stort en bra film för dig som är intresserad av slemmiga lovecraftian monster & avancerad psykologi och som kan tåla mycket panik. För er andra kan den nog vara alltför krävande. Den var något för mycket för mig tyvärr! 😛 Men intressant att ha sett.
3 slemmiga monster av 5
Fear Not The Dark 
19 oktober, 2015 den 23:41
Varför var det så länge sedan jag läste den här bloggen? Du skriver så intressanta inlägg om så spännande filmer! Possession såg jag nu i våras och det är sedan dess en av mina absoluta favoritfilmer. Smaken är förstås olika, men för min del så är det just den intensiva ångesten och det som gör den så jobbig som också gör den såpass bra. Roligt också att du också noterat likheten med Antichrist. 🙂
20 oktober, 2015 den 08:47
Hej! Ja det var längesedan jag läste din blogg också, du skriver lika intressant måste jag få säga 🙂 Jag kan förstå varför Possession anses vara en bra film men ångesten tyngde ner den för mig dessvärre ja, likt Antichrist ja 😀 Också en god film, hade lämpat sig för psykologistudenter kan jag tycka, men denna ångest 😀
20 oktober, 2015 den 18:29
Haha! Ja, men då är det inte så konstigt eftersom jag har pluggat psykologi. ^^
21 oktober, 2015 den 12:23
Jag också faktiskt 😀 Men det var inte mitt ämne dock 😉 Föredrar nog historia och beteendevetenskap framför just ren psykologi 🙂