Fear Not The Dark

En lönnmördare i 1950/1960-talets Amerika klädd i fluffiga kjolar och skira strumpor vid namn Josephine. Hemmafru dagtid och lönnmördare övriga tiden. En otroligt cool och snygg serie med klara toner av feminism. Och det är briljant!

Handling: ”Josie Schuller is a picture-perfect homemaker, wife, and mother–but she’s also a ruthless, efficient killer. She’s balanced cheerful domestic bliss with coldly performed assassinations, but when Josie finds herself in the crosshairs, her American Dream life is in danger.”

För det första så är det ett underbart förord av Chelsea Cain där hon diskuterar kring folks fördomar om kvinnan. Att många tycker det är ovanligt att läsa om kvinnliga seriemördare som mördar på ett manligt sätt a.k.a. rått och rakt på till skillnad från sättet vi antas göra det; med varsam hand om ens våldsamt, via gift eller kvävning. Och sant är det att det mest är män som seriemördar, mest främlingar och lämnar en röra efter sig. När kvinnor mördar är det mest någon de känner och via gift eller dylikt som besparar städningen. Så det ligger ju en sanning i fördomen men här är det i alla fall en kvinna som är hemmafru och kvinnlig hemma men kall & dödlig ute på morduppdrag. Det som Chelsea i förordet vill säga är nog att kvinnor kan vara lika farliga som män just för att man inte väntar sig att dem ska vara det. Och när det gäller den här serien har hon ju rätt 😉

Jag tycker om den alltid närvarande feminismen i allt från Josies dialog till hur hon framställs i de olika små annonserna i albumet som dyker upp då och då. Som är en blodig parodi på de gamla 50tals-affischerna med en stor skopa svart humor 😀 Jag tycker om hur hon spelar på sin kvinnlighet i kniviga situationer. Samt hennes skicklighet i att slåss och hantera vapen. Och naturligtvis gillar vi de fantastiska kreationer hon har på sig och givetvis det manliga modet också. Det blir en kul motsats. Konsten att mörda iklädd något fabulöst med höga klackar 😀

Bra dramaturgi, god spänning, en dos feminism, svart humor och hög stilfaktor gör detta till en oslagbar & underhållande grafisk roman av unik sort. Läs och njut om du gillar vackra, starka kvinnor som kan slåss och hantera vapen! 😉 Från 2015.

Väntar med spänning på uppföljare från briljanta Joëlle Jones!

5 läppstift av 5

This entry was posted on 21 oktober, 2015 at 22:35 and is filed under Recensioner - Skräcklitteratur with tags 1950-tal, 1960-tal, Amerikansk livsstil, Grafisk roman, Jamie S. Rich, Joëlle Jones, kvinnlig seriemördare, Lönnmördare, stilfullt, USA. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.