Stellan Skarsgård i ny (2014) iskall thriller, som ska hämnas mordet på sin son. Heads will roll som man säger 😉 Annorlunda och härlig film på många sätt.
Handling Imdb: ”The honorable citizen Nils ploughs snow in the wild winter mountains of Norway, when his son is mistakenly murdered, Nils takes action, which ignites a war between the vegan gangster ”the Count” and the Serbian mafia boss Papa.”
Nils plogar snö i Norges snöiga skogar. Nils son blir mördad. Nils tar saken i egna händer och ska hämnas. Dock så startar detta ett till krig, ett krig mellan vegangangstern Greven och den serbiska maffiabossen Papa. Vem överlever och vem vinner kriget? 😉
Stellan är briljant som denna enkla, målinriktade mannen som plogar snö. Han går rakt på sak och hämnas sin sons död. Inga spel, inget nonsens. Han kör på som han vill. Och Stellan är otroligt klockren genom hela filmen. Vegangangstern Greven, Pål Sverre Hagen, är otroligt komisk i sin karaktär. Han flänger runt lång, smal i sina slimfit-kostymer med hästsvans och liknar en giraff som snedtänt på speed. 😀 Förbannad och frustrerad på allt och alla. Varierar mellan sjukt hånflin och ursinnig skottlossning. Hejdlöst rolig! Sedan att självaste Bruno Ganz (Der Untergang bl.a.) är med som serbiska maffiabossen Papa är genialiskt, han gör ett otroligt coolt jobb. Övriga skådisar är också superbra och kompletterar varann bra.
Det är en enorm blandning av genrer i filmen. Det är en action, komedi, thriller, kriminalare – allt i ett. Men dem harmoniserar bra. Nordic noir kallar dem annars den här genren där typiska inslag är: realism med toner av mörkt och komplext, samt den skandinaviska miljön. Millennium-trilogin betraktas som en annan nordic noir, en briljant sådan också om ni frågar mig.
Välskrivet manus, toppskådisar, svart härlig humor, action med mycket snö och även en del nyfunnen vänskap. Den här filmen är absurd, men på ett härligt svart komiskt sätt som bara gör den till ett helt mästerverk av ny skala. Mer sånt här tack! Mer nordic noir! 🙂 Missa inte trailern längre ner 😉
Ny (2015) halloween-betonad film med Nicholas Cage om en son som blir kidnappad vid en halloweenparad. Helt ok men kunde varit bättre.
Handling Imdb: ”A professor frantically searches for his son who was abducted during a Halloween parade. ”
Det är en okej historia och okej skådespel. Okej effekter och okej utseende. Tyvärr rätt slätstruket. Förutom de partier där man väver in bakgrundshistoria kring en keltisk legend och keltiska gudar och kopplingen mellan det och halloween/samhain. Det var intressant och fångade mig en stund. Samt den fina halloweenparaden och gömstället där han ser texten ”pay the ghost” överallt. Tycker också om det faktum att den här filmen har ett lyckligt slut, sällsynt med lyckligt slut i skräckfilm och det var kul att se. Trots att sannolikheten är rätt så liten att det skulle kunna bli som slutet antyder, men kul ändå.
Det var det positiva. Det negativa är att allt annat känns väldigt grått och ointressant. Cage, som ändå brukar sätta någon slags humoristisk prägel, förblir stum i uttrycken. Pojken är något mer färgstark, skådisen Jack Fulton, i reaktionerna så där lyfts filmen lite. Men modern, Sarah Wayne Callies, och fadern, Nicholas Cage, är för svaga i rollerna. Bakgrundshistorierna kring kelt-gudar m.m. kunde ha utvecklats mycket mer, det vi får är rätt fattigt tyvärr. Cgi:n är ok men jumpscares används alltför mycket i hopp om att lyfta en tråkig story. Synd på vad som annars kunde ha varit en mer intressant film om keltiska ritualer och samhains mystik!
Övernaturliga regissören M. Night Shyamalan har en ny film ute, The Visit (2015), som handlar om två barnbarn som hälsar på sin mormor och morfar. Grejen är att både mormor & morfar beter sig hemskt underligt, mest på natten efter 21.30.. Hyfsad skräckis.
Handling Imdb: ”Two siblings become incredibly frightened by their grandparents disturbing behavior, while visiting them on vacation.”
De två barnen gör filmen tycker jag. Främst Ed Oxenbould som är en rappande & grymt humoristisk pojke på bara 14 år 😀 Var väldigt annorlunda att höra en ung kille rappa på det här sättet i en skräckfilm men det blev en klart humoristisk motsats till resten. Den äldre tjejen, som spelas av Olivia DeJonge, gör också ett fint jobb men på ett annat sätt. Hon porträtterar en intelligent, insiktsfull men osäker tonåring på ett träffsäkert sätt. Mormodern, som spelas av Deanna Dunagan, gör en stor rollinsats här. Hon spelar trovärdigt galen, skrämmande trovärdigt. Plus att hon verkligen utelämnar sig på många andra sätt bl.a. med en viss nakenhet som jag aldrig kan göra osedd nu 😀 Kanske inte något man ville se men det gav nyans till hennes karaktärs galenskap helt klart. Och morfar, Peter McRobbie, gör också ett bra jobb om än något mer nedtonat.
Själva historien är lite rörig och varierar i kvalitet men dem starka rollprestationerna lyfter filmen på ett välbehövligt sätt. Och att handlingen filmas lite halvt på ett dokumentärt sätt lyfter också betyget för det görs bra. Men det är ju återigen så att Shyamalan behöver gå ännu längre med historien för att det ska bli riktigt bra. Vissa luckor i historien som inte fylls i drar ner betyget. Samt det att twisten i historien tar lång tid att infinna sig och man hinner bli lite less under tiden. Men ja, twisten är bra men den behövde dock mer utveckling. Finns en del jumpscares, men dem funkar bra och passar storyn.
I stort en hyfsad skräckfilm ändå där Ed Oxenbould & Deanna Dunagan skiner lite extra och en del rys i armarna infinner sig 🙂 För dig som gillar färgstarka karaktärer och skräck som långsamt smyger sig på dig 🙂
Hej Bullen! Jag har ett stort intresse av the Batman. Jag menar han är mörk, smart, stark och gotisk. Bor i ett slottsgods med grotta och har en cool bil samt en vis butler. Han har också coola vänner såsom en kattkvinna, en yngre manlig assistent & en poliskommissarie vid sin sida. Men även underhållande fiender såsom en pingvin, en stor biffig sak med mask, en dubbel-natur, en giftig rödhårig dam och en skojare. Vem gillar inte en sådan typ tänker jag hm?? 😀
Många regissörer och serieskapare har skrivit om Batmans äventyr. Och alla har sina olika tolkningar på hur Batman ska vara. Och vi föredrar alla olika versioner. Vissa gillar dem enklare, nostalgiska 60-tals-äventyren medan andra gillar übermoderna Christopher Nolan’s version. En del vill ha en detektiv-batman och andra vill ha en fighter-batman. En del vill ha allt i ett! Jag ska gå in på alla Batman-verk som jag känner till och även vilket jag själv föredrar bland dem. Here we.. go!
Läderlappen, Batman– tv-serie mellan 1966-1968
År 1966 kom denna Batman ut som serie i televisionen och Adam West spelandes The Caped Crusader blev känd över en natt. Burt Ward spelade hans assistent och side-kick Robin. En dynamisk maskerad duo som löser brott och även fightas mot brottslingar. Bärandes tajta glansiga trikåer i väldigt starka färger. Men ja, det var 60-tal så vad göra 😉 Och serien var menad som en komisk parodi på hjälten Batman. Men när jag såg denna som liten, den gick i repris på 80 och 90-talen, så tyckte jag den var supercool och ville omedelbart leka Batman eller Catwoman 🙂 Så jag tänkte inte då på att det var en komisk serie, för mig var det blodigt allvar och Batman var det coolaste jag sett 😀
Serieskaparna var William Dozier, Bill Finger & Lorenzo Semple Jr och serien gick i 3 säsonger. Bombnedslag som Yvonne Craig, Eartha Kitt, Julie Newmar, Zsa Zsa Gabor, Gypsy Rose Lee m.fl. var med. Likaså andra stora namn som Bruce Lee, Vincent Price, Cesar Romero, Sammy Davis Jr, Jerry Lewis.
Och nu till lite rolig trivia! Robin svär med ordet ”holy” framför konstant och han fick hela 352 versioner av uttryck med ”holy” framför under hela serien. Känns nästan som att det borde gå in i rekordboken! Mickey Rooney blev erbjuden att spela The Penguin. Batcave-miljön byggdes exakt där ”The skull island gate” låg i originalfilmen King Kong från år 1933. Varje stor bov hade en egen tema-melodi och Robert F. Kennedy var ett stort fan av serien.
Batman var här kombinerat detektiv och fighter ur ett lättsamt komiskt perspektiv. Stilbildande serie med mycket roliga kostymer i alla dess slag. Psykadeliskt och otroligt underhållande.
Batman the animated series – tvserie mellan 1992-1995
Jag kommer ihåg att jag såg denna som liten, dock minns jag desto mindre av hur den var. Det jag minns är däremot att introt och stämningen var rätt mäktig och att serien hade en speciell neo noir- stil. Warner Bros Animation stod bakom succén och den gick i fyra säsonger. Jag lär fördjupa mig mer i den nu för att återupptäcka det hela. Men ville nämna den så den inte blir bortglömd för den är ett mindre mästerverk faktiskt.
Tim Burton’s Batman
Batman (1989) – Tim Burton’s Gotham-värld var gotisk, mörk och hade serietidnings-atmosfären. Michael Keaton gör en självsäker, ståtlig tolkning av Batman och Kim Basinger spelar hans journalist-dam bra. Jack Nicholson gör en elegant och lagom psycho version av The Joker som känns lättsam och med stor portion svart humor. Och Billy Dee Williams gör en helt ok Harvey Dent.
Batman Returns (1992) – Burtons andra Batman-film är ännu mer gotisk, ännu mörkare och har ännu mer bovar. Michael Keaton är fortfarande Batman och han gör det bra. Lagom allvarlig, lagom djup, lagom underhållande. Här gör Catwoman entré, spelad av ladyn Michelle Pfeiffer, i hemmasydd catsuit i lack och med dem bästa oneliners i hela serievärlden enligt mig 😉 The Penguin, spelad av Danny DeVito, skrämde mig faktiskt en del. Han är läskigt bra med sitt pingvin-aktiga utseende och märkliga sätt att prata. Film-jätten Christopher Walken gör också en bra biroll.
Batman är mörk och mystisk här mer än detektiv och stor fighter. Det finns ett lagom djup i Batmans förflutna men med mer mystik än klarhet. Och filmerna känns som om dem vore serietidningar, på sättet att historien är konkret, enkel och ser cool ut. Inte konstigt i och med att Tim Burton har jobbat för Disney tidigt i livet.
Joel Schumacher’s Batman
År 1995 regisserade Schumacher denna inte så lysande Batman-film: Batman Forever. Den är inte bra men den har sina underhållande faktorer ändå. Tommy Lee Jones gör en småkul version av Two-face med tjusiga damerna Drew Barrymore & Debi Mazar vid sin sida. Jim Carrey gör en underhållande The Riddler. Nicole Kidman gör den eleganta damen som är batmans kärleksintresse. Chris O’Donnell gör entré som Robin och ja… det är inte superbt men han är lite småsöt så det går an. Val Kilmer är här Batman och han gör ett ytterst otillräckligt jobb. Han beter sig sannerligen inte som en självsäker affärsman utan som en osäker & vilsen vanlig man utan högre position. Här är alltså Batman en osäker man som fightas lite och försöker lära upp Robin. Och lyckas hemskt dåligt. Ska vi sedan gå in på dräkterna dem har så blir hela filmen tack vare det plus mycket annat bara en parodi. Tajt latex med bröstvårtor, muskler och bula vid könet, isch och fy!
Så en katastrof-film vad gäller kvalité men underhållande vad gäller utseenden om du har väldigt låga krav och lättsam humor. Men Batman är inte särskilt ståtlig här så jag kan inte rekommendera detta. No, shame to Schumacher!
År 1997 kom Schumachers andra floppfilm om Batman: Batman & Robin. Här har man kört in en massa karaktärer. Mr Freeze, Poison Ivy, Robin, Batgirl, Bane. Och dem gör alla en usel insats. Förutom en: Poison Ivy. Uma Thurman gör en elegant, självständig och urskönt giftig Poison Ivy med bra repliker och roligt skådespel. Men förutom Uma finns det inget gott med den här filmen.
Dräkterna är lika jobbigt detaljerade, likt muskliga actionfigurer. Dialogen är fattig, skådespelet uselt, miljön löjeväckande och handlingen tunn. George Clooney spelar Batman här och nog kan han vara underhållande och bra i annat men som Batman funkar det inte alls. Han fightas lite, går runt och snobbar sig men that´s it. Han ger ingen tyngd till Batman-rollen. Poison Ivy snor showen och Clooney får bottenbetyg.
Återigen: Skäms, Schumacher!
Christopher Nolans Batman-trilogi
Batman Begins (2005) – Nolan går djupare in i Batmans karaktär. Psykologiskt och filosofiskt. Här blir Batman en mer komplex personlighet som utvecklas mer och mer via nya erfarenheter och tester. Kanske inte så mycket detektiv-arbete men desto mer godhjärtad & smart fighter. Allt i en mer modern miljö med toner av postapokalyptiskt och futurism. Och Christian Bale gör en fantastisk Batman med komplexa psykologiska lager, intelligens, lagom snobberi & humor samt cool fighter-stil. Så detta är min nummer ett när det kommer till Batman. Jag uppskattar djupet och allvaret i Nolan’s version. Det mörkt psykologiska tilltalar mig desto mer än det mörkt mystiska i Burtons version. Men jag uppskattar Burton’s Batman också, dock på en mer lättsam nivå. Nolan’s Batman känns mer på allvar, på riktigt. Han blir mer som en människa av kött och blod här. Denna första film i trilogin går in på hur det började när Wayne blev Batman och det är bra handling, välskrivet manus, bra dialog, snygga miljöer och superbt skådespel av Christian Bale som Batman, Michael Caine som Alfred, Gary Oldman som Gordon, Liam Neeson som Ducard, Cillian Murphy som Scarecrow m.fl. Det som också är kul är att här får Gordon mer spelutrymme också och Oldman gör ett utmärkt jobb.
The Dark Knight (2008) – I den andra filmen snor Heath Ledger showen en hel del som The Joker. Här är Joker en djupt störd individ med en massa svart humor. En mycket mörkare version av The Joker än vad vi är vana vid inom film. Men det fungerar bra, ruskigt bra. Christian Bale är lika bra som innan, utvecklas som Batman och känns ännu mer hemma i sin karaktär. Han är smart, elegant och god. Märks här att Nolan fått in en stor summa på första filmen för alla bilar, prylar, kläder, effekter och annat som används är i toppklass. Utan att se alltför skrytigt ut. Aaron Eckhart gör en helt ok Twoface, också mer psykologiskt djup. Morgan Freeman är klockren som Lucius Fox. Tyvärr tycker jag inte att varken Katie Holmes eller Maggie Gyllenhaal fungerar i rollen som Rachel, tyvärr två kassa rollinsatser där. Vilket är synd då det mest blir manliga karaktärer som tar över. Annat blir det i Dark Knight Rises dock.
The Dark Knight Rises (2012) – I den tredje och sista filmen om Batman är det Batmans slutgiltiga test som hamnar i centrum: hans möte med Bane och även sig själv. Jag vet att många ogillar Tom Hardys tolkning av Bane pga hans sätt att prata men om ni kollar in Batman the animated series så pratar faktiskt Bane liknande där också, lite halvsnobbig översittare sådär. Så jag tycker Hardy gör en bra Bane med ett otippat men välkommet djup i personligheten. Här kommer också starka kvinnliga karaktärer fram som gör ett bra jobb. Anne Hathaway gör en bra Catwoman med ett lagom djup och kick-ass i fighterna. Hon är även rapp och smart i dialogen. Marion Cotillard gör en intressant Miranda, bl.a. Batmans kärleksintresse, och ger nyanser till en annars rätt okänd karaktär. Joseph Gordon-Levitt gör en stark roll som Blake, mannen som sedan blir till Robin. Och det var en karaktär som jag verkligen blev nyfiken på hur den hade kunnat utvecklas, men tyvärr så är trilogin slut och vi lämnas i mystiken kring Robins öde. Men jag gissar att han tar över efter Batman och bekämpar brottsligheten som finns kvar efter Batman’s outro. Christian Bale’s batman utvecklas i hur han ska överkomma sin rädsla för Bane och sig själv. Och det är ett underbart slut på en ljuvlig trilogi. Så ja, mina tre favoritfilmer om Batman utan tvekan 🙂
Gotham – tvserie från 2014
I den nya serien Gotham får vi uppleva Gotham ur en ung James Gordons perspektiv, början av hans karriär inom poliskåren alltså. Därav också yngre versioner av Bruce Wayne, Catwoman, Alfred, Joker, Penguin och Edward Nygma m.fl. Serien har en mörk serietidnings-ton á la Tim Burton men med en touch också av det mörka psykologiska á la Christopher Nolan. Så det bästa av två världar i en och samma serie!
Vi tar det positiva först. Robin Lord Taylor gör en slug, feg, smart och mästerlig yngre Oswald Cobblepot, senare känd som Penguin. Den yngre Alfred spelas av starke, smarte & sköntalande Sean Pertwee och gör det briljant. Edward Nygma spelas i toppklass av Cory Michael Smith och alla psykologiska lager får utlopp här, han är underbart psycho, a villain you hate but also love. Stora boven Fish Mooney är härligt elak och spelas nyanserat av Jada Pinkett Smith. Herr Jim Gordon själv spelas mycket bra av Ben McKenzie men han hamnar emellanåt i glömskan av alla andra starka karaktärer. Hans sidekick Harvey Bullock spelas briljant humoristiskt av Donal Logue. Och en stjärna som verkligen skiner är en yngre Joker, karaktären Jerome Valeska, som spelas superbt av Cameron Monaghan. Miljön är härligt mörk och mystisk med moderniteter och coola gadgets som det ska vara i denna seriehjältevärld.
Och så det mer negativa. Så kommer vi till lilla Bruce Wayne som spelas av David Mazouz och han är så ung att man knappt kan få en så stor uppfattning av hans personlighet än. Han gör lite detektiv-arbete, är smart för sin ålder men också väldigt barnslig. Inte undra på, han är ju så ung här. Detsamma angående unga Catwoman, Selina Kyle, som spelas av Camren Bicondova. För ung för att ha utvecklats så mycket. Men ja, hon bor på gatan, stjäl och hoppar runt på ett kattlikt sätt så det är ju en bra början. Man har tagit sig enorma friheter med vissa karaktärers förflutna och framtid. Vi får se om det leder till något bra eller dåligt. Barbara Kean (Gordons kärleksintresse), som spelas av Erin Richards, retar gallfeber på mig. Irriterande, tjatande, provokativ och gnällig individ med seriösa problem. Karaktären Tabitha Galavan, spelas av Jessica Lucas, är lika irriterande i sin roll om inte mer. Hon går runt i tajta kläder och fluffar runt håret utan större repliker eller personlighet. Hon är bara en utfyllnadskaraktär känns det som, som ska irritera och se bra ut. Men jag kan tycka att hon bör försvinna, nu tack.
I stort en serie med god potential skulle jag säga. Bra regi, bra dialog, snygg stadsmiljö och bra psykologisk mörk ton. Om David Mazouz skärper till sig när han blir äldre så kan detta bli riktigt lyckat. Men vi är inte helt där än. Övre medelbetyg skulle jag säga om den här serien. En fyra av fem.
Vicky’s Batman
Så den perfekta Batmanfilmen hade för mig innehållit Christian Bale som Batman, Michelle Pfeiffer som Catwoman, Heath Ledger som Joker, Gary Oldman som Gordon, Danny DeVito som The Penguin, Uma Thurman som Poison Ivy och Cory Michael Smith som Edward Nygma och regin skulle Christopher Nolan samt Bruno Heller stå för. Det hade varit perfektion! 😉
Vilken batman är er favorit? Och vilka batman-serier/filmer gillar ni? 🙂
En ondska har vaknat i skogen och ingen går säker. Varelsen i fråga är en wendigo. Och det är synd att filmen använder sig av cgi. En knappt ok film jag inte ser om tyvärr.
Handling Imdb: ”An evil is unleashed in a small town when a logging company sets up shop in the neighboring woods.”
Filmen börjar med en underbart fin stämning: kuslig, blå i färgen och berörande. Bra spänningsuppbyggnad samt små historier kring wendigon och stadens involverande med den. Skådisarna gör ett fint jobb, allihop. Något långsamt tempo emellanåt. Bra sminkeffekter när man enbart får se varelsens hovar/fötter. Riktigt bra gjort. Och där skulle deras effekt-visande slutat för mot slutet när hela varelsen visas blir besvikelsen total. Cgi om än detaljerad så är den ändå grymt otillräcklig. Full cgi-varelse i en vanlig kyrka och den ser inte ut som en wendigo ska se ut med hjorthorn. Nej, en vanlig monstervarelse med hovar är det vi får. Och som sagt detaljerad cgi men det ser inte bra ut och matchar inte filmens blåa, fina stämning i övrigt. Sedan att filmen avslutas på ett väldigt hollywood-action-sätt gjorde mig också hemskt besviken. Hade dem hållt sig till att enbart visa monsterfötter så hade filmen varit av god kvalité, om man också tar bort hollywoodslutet. Det hade då varit en stillsam thrillerskräckis i skogen med wendigon och relationerna mellan stadsfolket i fokus. Så ja, inte min typ av film pga slutet tyvärr. Det övriga med wendigo-myten nämns inte heller så mycket, just detta med kannibalism med mera. Kan inte rekommendera denna, se något annat, kanske Dog Soldiers även om det behandlar varulvar men ja, en typ av hårig best iaf 😉
Tre scouter får äntligen nytta av sina kunskaper när deras stad börjar gå under i en zombie-attack. Briljant skräckkomedi med så mycket humor och underhållning att man inte kan få nog. På riktigt!
Handling Imdb: ”Three scouts, on the eve of their last camp-out, discover the true meaning of friendship when they attempt to save their town from a zombie outbreak.”
Jag vet, det blev zombie-film igen. Jag fick ett tips och det bara blev så 😀
Såå.. Vart ska vi börja?! Vi börjar med hur själva filmen är och sedan går vi in på detaljer ok 😉 Bra manus med massa humor och bra uppbyggd handling. Intressanta mord som underhåller. Samt underbara karaktärer som verkligen underhåller. Regissören Christopher Landon har varit inblandad i ”Paranormal Activity” & ”Disturbia” varav den senare var en helt ok film iaf. Här gjorde han dock ett toppenjobb, filmen fungerar i historia samt dialog. Skådisarna är i sitt esse och rätt okända vilket gör filmen mer unik också. Effekter samt lite cgi funkar fint, inga klagomål alls.
Så, detaljer! Öppningsscenen med den sjungande och dansande städaren är klockren, jag förstod där och då att detta kommer bli en toppenfilm. Sedan att dem låter scouter använda sina förmågor för överlevnad i zombie-attacken är lysande och intressant, man kan till och med lära sig något av dem. Och här pratar faktiskt zombierna lite också.. och även… sjunger! 😀 Scenen där Augie får zombien att sjunga med i en Britney Spears-låt var priceless! Längesedan jag skrattade så! Djur blir också zombies här. En hjort och en hord med katter! Behold the zombiekitties! 😀 Riktigt guld.
Sedan finns det äckligare grejer, men också roliga, såsom en zombiestrippa som har vissa problem med huvudet 😀 En kvinnlig polis med zombiebröst.. huga… Och även zombiefierat manligt kön igen, isch. Men allt ändå dock så underhållande 😉
Missa heller inte alla roliga mobilselfies i eftertexterna av filmen samt den sista scenen efter bilderna 😉
En otroligt rolig skräckkomedi med hög humorfaktor för dig som vill ha en lättsam film med något barnslig humor och mycket kick-ass! 🙂 Rekommenderar den varmt. Från 2015.
Zombier invaderar när ett filmteam ska göra zombiefilm, film om en film, och det är mycket underhållande! Och nytt! Från 2014.
Handling Imdb: ”A young runner, on a Zombie film set, has the first day from hell when real Zombies overrun the set.”
Efter en längre tids sjukdom, halsvirus m.m. ( eller zombievirus, vem vet 😉 ) , så är jag tillbaka i bloggen igen! Ursäkta denna frånvaro och hoppas att ni förlåter mig 🙂 Nu är det ju så att jag sett en del ny film under krassligheten bl.a. denna nya zombiefilm. Så nu kör vi!
Köttigheten är stor men lagom ändå, men nog klassas detta som splatter. Mer specifikt splatterkomedi. En väldigt temperamentsfull regissör är helt inställd på att göra världens bästa zombiefilm men saker går fel och han blir riktigt missnöjd. Men försöker göra det bästa av situationen. Wesley kommer in av en slump för att arbeta med filmen som assistent men det blir att hans uppdrag blir något mer än vad han förväntat sig!
Inga direkt kända skådisar men alla gör ett roligt jobb ändå. Bra handling, manus, kula repliker, roliga karaktärer. Lagom köttigt, väldigt underhållande och en hel del naket som passar filmens ton rätt bra. Synd att filmen inte fått så mycket uppmärksamhet men vi får hoppas att min recension boostar upp den lite för den är högst sevärd 🙂 Äckligaste scenen måste dock vara när man får se ett zombiefierat manligt kön, inget mysigt ögonblick men rätt kul ändå 😀 Jag gillar att alla är rätt dumma också och inte förstår förrän efter en bra stund att riktiga zombies tagit över!
I stort en underhållande zombiesplatterkomedi, utan överflödig cgi bör också nämnas 😉 Enjoy!
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 