Arkiv för maj, 2016

Burying the Ex

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 29 maj, 2016 by fearnotthedark

burying-the-ex.35395

Zombieskräckkomedi från 2014. En kille får dåligt samvete då flickvännen kommer tillbaka som zombie efter att ha dött i en olycka strax innan han skulle gjort slut.

Handling Imdb: ”A guy’s regrets over moving in with his girlfriend are compounded when she dies and comes back as a zombie. ”

Visst, ännu en skräckkomedi med zombie-tema men lite småkul ändå och underhållande tack vare birollerna av skådisarna Alexandra Daddario & Oliver Cooper samt att huvudrollen spelas bra av Anton Yelchin. Exflickvännen & nyblivna zombien Evelyn, Ashley Greene, retar dock gallfeber på mig men det är ju meningen 😀 Tycker att Anton & Alexandra har en go nördig kemi mellan sig som funkar fint iaf. Och det är så sött att han jobbar i en maskerad-butik och hon driver en glassbar med skräck-tema (som heter I Scream) 🙂 Det ger en fin oldschool-touch & nördfaktor till filmen 🙂

Zombiesminkningen är faktiskt rätt bra, likaså splatter-scenerna med hjärnätande och sådant gore-igt 😉 En söt liten film som ger några skratt då och då, jämn och småkul underhållning för en laidback skräckälskare. Vänta dig inga fantastiska repliker eller storartad handling men lättsam underhållning finns det massor att hämta. Även om en replik faktiskt fick mig att skratta stort i sammanhanget, håll utkik efter repliken: ”You’ve gone necro, bro!” 😀

En film för dig som gillar zombies och relationsintriger samt halloween, riktigt sevärd enligt mig 🙂

3,5 skräck-glassar av 5

anton yelchin and ashley greene BURYING THE EX

hand

burying-the-ex-movie

dead

burying-the-ex-ashley-greene-eating

Burying the Ex 2

bte

 

The Other Side of The Door

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 29 maj, 2016 by fearnotthedark

TheOtherSideOfTheDoor_

Spökskräck från 2016. En kvinna försöker via en ritual kontakta sin döda son men något går fel och gränsen mellan levande & döda suddas ut när onda andar väcks.

Handling Imdb: ”After her young son is killed in a tragic accident, a woman learns of a ritual which will bring him back to say goodbye, but when she disobeys a sacred warning, she upsets the balance between life and death.”

En rörig historia med en trög första timme och en mer actionfylld sista halvtimme. Ett ok manus men bedrövliga skådisar och välbekanta jumpscares. Några coola cgi-sekvenser/monster-scener med varelsen Myrtu men i övrigt hoppas man mest på att jumpscares ska rädda filmen. Det gör dem inte.

Vissa religiösa bakgrundsfakta är intressanta, just det om hur man kan prata med de döda och hur man blir av med onda andar m.m. Samt att filmen har en fin blåaktig ton i sig och vackra indiska miljöer. Men återigen har man fokuserat mer på utseende än kvalitet i handling och skådespel. Synd!

I stort en knappt ok skräckfilm om sorgen efter ett förlorat barn samt indiska religiösa ritualer. Har du inget annat att se så se denna, i annat fall se något bättre som t.ex. ”The Invitation”.

2,5 Myrtus av 5

The-Other-Side-of-the-Door-2016

the-other-side-of-the-d

other-side-g

tribe

other-side-

gif

Fadersmord av Carina Bergfeldt

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , , , , , on 26 maj, 2016 by fearnotthedark

fadersmord-bergfeldt_carina

Psykologisk skräckroman från 2012 av Carina Bergfeldt. En dotter planerar mordet på sin hemska far i en söt anteckningsbok täckt av färgglada muffins, samtidigt sker en polisutredning involverande kriminalinspektör Anna Eiler & lokaltidningsreportrarna Julia Almliden & Ing-Marie Andersson kring en mördad kvinna i Simsjön.

Handling Adlibris: ”Med minutiös noggrannhet planerar en anonym mördare att genomföra ett mord på den person som gjort hennes liv till ett levande helvete. Planen på det ultimata mordet läggs i detalj enligt tvseriemördaren Dexter Morgan som förebild. Hon dokumenterar allt i den skrivbok som, trots sitt makabra innehåll, är utsmyckad som en oskuldsfull flickas dagbok med färgglada muffins. Och för att inte tappa fokus sitter en lapp på kylskåpet där: Fadersmord.

Samtidigt som fadersmordet planeras hittas en kvinna fastfrusen i Simsjön, och det är ingen tvekan om att hon har blivit mördad. Hos Skövdepolisen arbetar kriminalinspektör Anna Eiler intensivt med fallet parallellt som reportrarna Julia Almliden och Ing-Marie Andersson driver sin egen brottsutredning. Alla tre har sina personliga anledningar till att lösa mordfallet, för i den lilla staden har alla på ett eller annat sätt en relation till varandra relationer som den här vintern sätts på svåra prov. Och kanske bär en av dem på mörkaste hemligheten av alla.”

En psykologisk skräckroman-debut av Carina Bergfeldt från 2012 alltså. Jag tycker om hur Bergfeldt växlar mellan humoristiskt och psykologiskt, det blir till en jämn balans mellan lätthet och tyngd. Dock tar tyngden ibland över för mycket i partier där faderns elakheter beskrivs och ofta upprepas. Plus att historien ibland kan vara något rörig. Men språket är så kantat av en fräsch lätthet som fungerar som ett ljus i ett enormt mörker. Och det är den känslan som gör att boken blir så lättläst och spännande, man vet aldrig riktigt vad som väntar förrän det väl händer. Tycker också om att faderns brott inte handlade om sexuella övergrepp som det tyvärr ofta gör i den här typen av hämnd-roman, utan mer mental misshandel: hjärntvätt & mobbing, men även en del fysisk misshandel. Vilket gjorde det något mindre obehagligt att läsa om iaf.

Mänskliga karaktärer målas upp med problem vi alla kan relatera till: dålig kommunikation inom familjen, problematiskt känsloliv i relationer, problem att stänga av privatlivet på jobbet men främst att färgas djupt av sin uppväxt. Och det är riktigt mäktigt när kvinnan väl konfronterar sin far efter många års tystnad. Men jag finner det jobbigt att slutet i romanen inte känns som ett slut, utan bara en början på ett slut, många frågetecken är kvar. Det som inletts avslutas inte. Och det störde mig mest. När boken i övrigt var så bra, men också mentalt påfrestande, och så får man inte ett riktigt avslut. Det finns en fristående uppföljare, som jag nu måste köpa för att få veta mer! 😀 Och det kändes lite som att bli snuvad på konfekten (muffins-hänvisning 😉 ) som jag ju ville ha 😀

Men trots det så är det fortfarande en otroligt fyllig & intressant psykologisk skräckresa till en kvinnas svåra barndom parallellt med mycket intressanta intriger inom polisen och lokaltidningen. Och jag älskar alla hänvisningar till CSI, Dexter, The Alphabet Killer m.m. som Bergfeldt så skickligt lindar in i sina berättelser kring dotterns mordinspirationer 😉 En lagom tung och lagom lättsam skräckroman alltså som jag varmt kan rekommendera. Den kommer alltid finnas i min bokhylla, kan jag säga utan tvekan 🙂

4 muffins av 5

Goddess of Love

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 22 maj, 2016 by fearnotthedark

gol

Skräckdrama från 2015. En mentalt instabil kvinna förlorar vettet när en man lämnar henne för en annan. Men stämmer det eller vad har egentligen hänt?

Handling Imdb: ”A mentally unstable woman begins a volatile descent into madness when she suspects her lover has left her for another woman. ”

En psykologiskt intressant resa med surrealistiska element i en ung kvinnas mardröms-psyke. Huvudrollsinnehaverskan, Alexis Kendra, gör sin roll som ångestfyllda & arga strippan Venus riktigt bra. En arg och instabil kärleksgudinna. Det var både en intressant och läskig upplevelse. Skräcken är alltid närvarande i filmen på ett krypande sätt. Det jag tycker om med Venus är att trots instabiliteten är hon väldigt stark och låter sig inte hunsas med. Hon kan fysiskt försvara sig mot folk och klarar sig fint. Och med tanke på pratet innan om dagens svaga kvinnliga huvudroller så har vi här ett exempel på hur man gör rätt: en kvinna som både är färgstarkt kraftfull i sin emotionella rolltolkning samt ser bra ut på duken. Och förmodligen tycker jag hon ser bra ut mycket pga att hon är så bra i sin roll.

Övriga roller spelas mycket bra också och produktionen är bra. Något rörigt manus och förutsägbart slut men i stort ändå en intressant & annorlunda skräckdramatisk film. Något för dig som vill ha mycket drama i kärleksväg fast med en touch av skräck.

3,5 kärleksgudinnor av 5

gol1

gol22

gol222

gol2

gol3

gol44

gol4

 

Piggy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 19 maj, 2016 by fearnotthedark

Piggy_A4_Poster

Thrillerskräck från 2012. Blyga Joes liv förändras när hans bror blir mördad och en man kallad Piggy hjälper honom att hämnas. Men är Piggy verkligen den han utger sig för att vara?

Handling Imdb: ”London, modern day: Joe, a mild mannered young man is bored by his life. When his beloved brother is murdered Joe finds solace in Piggy, one of his brother’s old friends. Piggy helps Joe to cope with grief, intent on saving him and helping him get justice for his brother’s killing. As their friendship grows Joe finds himself in an increasing dangerous and murky world of violence and revenge. As Joe’s life collapses around him he starts to question who Piggy really is, and how honest he’s really been with him.”

Bra produktion, bra skådisar. Stilfullt men ändå brutalt. Nyfiket blygt men ändå rakt på. En bra historia byggs upp med spänning. Joes karaktär utvecklas bit för bit, från blygis till hårding och gör det bra. Piggy är en intressant figur också, sättet han lär upp Joe att handskas med världen samt hur man slåss. Filmen är bra, tills man kommer till näst sista scenen med vem Piggy egentligen är. Spänningen försvinner och jag blir besviken. Den scenen lämnar också mycket frågetecken som inte besvaras. Men sista scenen med Joe är otroligt bra. Därför är det så synd att Piggy inte kunde få en lika cool outro som Joe fick. Stor miss i manuset där.

I stort så är det ändå en sevärd thrillerskräckis med stilfulla slagsmål och intressant studie i aggressionsbeteende. Så länge man inte väntar sig en kassasuccé så kan man uppskatta denna på visuell och psykologisk nivå. Enjoy Piggy! 😉

3 gristrynen av 5

piggy600

piggy-nose

Piggy 2

piggy-film-2

piggy-f

gif

 

10 Cloverfield Lane

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 17 maj, 2016 by fearnotthedark

cl

Mystiskt skräck-scifi-drama från 2016. Efter en bilolycka vaknar en kvinna upp med två män som påstår att världen utsatts för en kemisk attack och att luften utanför är livsfarlig. Vilka är männen och talar dem sanning?

Handling Imdb: ”After getting in a car accident, a woman is held in a shelter with two men, who claim the outside world is affected by a widespread chemical attack. ”

Vi tar det positiva först. John Goodman. Han ger en fantastiskt färgstark karaktärstolkning av denna ängsliga men starka Howard som förberett sig länge på någon form av attack. John Gallagher Jr. Blir som en komisk relief i allt allvar och han gör det utmärkt. Synd att han inte fick mer utrymme i filmen tycker jag. Bra produktion. Coola effekter framåt slutet.

Och så det negativa. Mary Elizabeth Winstead. Inga realistiska skador. Winsteads karaktär Michelle rullar våldsamt runt i en bil som faller ner, en braa bit, och som bucklas till rejält med en otrolig smäll. Och hon har ett litet köttsår vid pannan och ett stukat eller brutet ben. That’s it. Osannolikt. Det är så uppenbart att man vill behålla ett fint utseende på mänskan. För det är det enda hon har. Skådespela kan Mary Elizabeth Winstead inte för fem öre. Inte här. Hon ger inga nyanserade reaktioner förutom tyst och rädd. Mot slutet är hon badass en stund men vart var uppbyggnaden inför den attitydförändringen frågar jag.

Felet med dagens filmer: man är så ivrig att skapa kvinnliga huvudroller att man inte tänker på att det måste följa med en färgstark personlighet till utseendet också. Man glömmer nuförtiden detta med personligheten. Så länge hon ser bra ut med ett stort vapen och säger några fräcka repliker så blir det toppen, tänker dem. Men man gör det bara värre, det som dem menar ska stärka kvinnorollen i film blir istället en ökad objektifiering. I en komedi och skräckfilm m.m. kan det funka om det görs med glimten i ögat men också där ska en grym personlighet förmedlas. I den här filmen får vi en snygg tjej som ska överleva och vara tuff men allt hon visar är tystnad, stum rädsla & noll personlighet. Jag tar hellre en vanlig tjej utan perfekta mått med en dunderpersonlighet 🙂 Exempel på filmer med färgstarka välspelade kvinnliga huvudroller: Hush, I spit on your grave, Alien, Millennium-trilogin, Mad Max-Fury Road.

Lite mer negativt. Det känns som att det är två filmer ihopklämt till en. För mycket i manuset trängs för att det ska bli en bra sammansatt historia med en klar röd tråd. Bättre hade varit om dem hade kortat ner historien en aning och valt att fokusera på Howards historia eller den kemiska attacken. Det blir för rörigt. Plus att det tar ett bra tag innan något faktiskt händer i filmen, för lång tid. Så ett nerkortat manus samt en annan kvinnlig huvudroll hade piffat upp den här filmen ”10 Cloverfield Lane” rejält. Men i nuläget får den tyvärr bara ett slätstruket betyg och dem går till John Goodman, John Gallagher Jr samt effekterna i slutet. Knappt sevärd enligt mig.

2,5 John Goodmans av 5

cloverfield

10CloverfieldLane

10_cloverfield_lan

10-Cloverfield-Lane-

Good Neighbours

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 10 maj, 2016 by fearnotthedark

gn

Mörkt kanadensiskt skräckkomedidrama från 2010. Grannarna Victor, Louise & Spencer lever runt varann i skuggan av en seriemördare som härjar runt dem. Vem är egentligen mördaren och vem kommer dö härnäst?

Handling Imdb: ”Victor is new to Montreal and attempts to make friends with the wheelchair-bound Spencer and the cat-loving Louise, but everybody is on edge with a serial killer terrorizing the neighborhood. ”

En mycket intressant historia färgat av svart komik, djupa karaktärsskildringar och brutala mord-scener. Välskrivet manus, perfekt komisk timing och laddat med spänning helt igenom. Underbara skådespelarinsatser från Scott Speedman, Emily Hampshire, Jay Baruchel & Anne-Marie Cadieux.

Jag blev förvånad av den mörka & sjuka betoningen på filmen, hur dem gjorde hemska mord-scener till något mörkt komiskt istället för dramatiskt. Och dem gör det bra. Det blir en unik ton på det hela. Man kan kalla filmen för en modern film noir i kanadensisk miljö med en sjuk twist. Jag fann mig både gapandes, skrattandes och huttrandes åt temat 😀

Det mest komiska i filmen står kattälskande Louise för, som klagar på sina egensinniga katter men som också avgudar dem. Den elaka grannen Valérie är också hejdlöst rolig som skriker på Louise’s katter, kedjeröker överallt och svär grovt på franska. Mest spännande karaktären var för mig rullstolsbundne Spencer, mörkare typ får man leta efter. Victor hade också sina mörka sidor som förvånade mig faktiskt. Allas kemi med varann är mycket bra och laddad. Och Scott Speedman vinner kategorin: elakast leende 😀

Jag har inga klagomål faktiskt. Det var en utmärkt skräckthriller som både chockade och gladde mig och jag rekommenderar den starkt till dig som gillar att bli förvånad 😉 Fler filmer i den här stilen, tack!

5 katter av 5

still-of-emily-hampshire

gn3

gnn

gn2

The Witch – A New-England Folktale

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 7 maj, 2016 by fearnotthedark

thewitch_

Häxskräckis från 2015. En familj i 1630-talets New England faller samman till följd av svart magi och häxkonst.

Handling Imdb: ”A family in 1630s New England is torn apart by the forces of witchcraft, black magic and possession. ”

Intressant historia om en häxkult, vacker scenografi men bristande dramaturgi. Bra tidsenlig dialog som till och med barnen talar (!) vilket är otroligt krävande så jag ger en eloge till dem små där. Barnskådisarna är i övrigt de stora stjärnorna här, speciellt Anya Taylor-Joy & Harvey Scrimshaw. Dem levererar mogna dialoger och beteenden trots sin låga ålder, det är otroligt starkt och annorlunda att se. Ibland lyckas dem liite för bra kan jag tycka, det blir lite läskigt när en 10-åring pratar om att kyssa Jesus på ett rätt vuxet sätt :/

Häxan får vi se tidigt och det är en mäktig scen med mycket smutsig realism. Sedan blir det mest onda getter och harar genom filmen vad gäller det övernaturliga. Och mer häx-scener först mot slutet. Däremellan är det mycket familjegräl mestadels i stilen: ”vem har gjort vad och stulit vad och vem är ond” och alla skyller på varann hela tiden istället för att tro på något ont från skogen. Och den familjekonflikten blir tröttsam i längden för den pågår ett tag och irriterar mer än vad den för handlingen framåt tycker jag.

Utöver det är det ändå en bra film i stort. Slutet var ordentligt mäktigt och var värt väntan. Men för att göra en potentiellt fabulös film till en fabulös film hade dem behövt lägga i mer häxerier i mellan-partierna också. Utöver det så är det en sevärd skräckis för dig som är intresserad av häxkulter från forna tider.

4 stirrande harar av 5

the-witch-2015-woods-witches

tw

5577

the-witch-

The Witch (2015)

gif

The Boy

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 3 maj, 2016 by fearnotthedark

286527

En dock-skräckis från 2016! En ny barnvakt anlitas i tron om att hon ska ta hand om en pojke. Verkligheten visar dock ( 😉 ) att det är en docka i pojkstorlek istället och omständigheter tyder på att dockan lever trots allt.. eller?

Handling Imdb: ”An American nanny is shocked that her new English family’s boy is actually a life-sized doll. After she violates a list of strict rules, disturbing events make her believe that the doll is really alive. ”

Bra produktion, en intressant historia som börjar bra men som resulterar i något annat mer trovärdigt och därav mer.. tråkigt på ett sätt men annorlunda på ett annat sätt. Bra skådisar, kusliga miljöer och elektrifierande bra spänning.

Jag som har en fascination för dockor satt och hoppades på att dockan skulle röra sig så det inte blev som i ”Annabelle” där dockan bara sitter i olika hörn och är tråkig. Men dockan i ”The Boy” rör sig, dock inte när man ser alltid men den rör sig. Så något bra var det med det. Och den har en röst, också annorlunda. Dockan skulle skötas med hjälp av instruktioner, kul grej. Och föräldrarna åker för att få en vilostund från den krävande sonen, också intressant. Och nog är sonen/dockan en krävande och udda personlighet så den karaktären håller en spänd heela filmen igenom. Men jag hade hoppats på mer agerande i dock-form á la ”Child’s Play Chuckie” fast mer seriös. (Så pass seriös man nu kan bli med en agerande docka, men ni vet hur jag menar 😉 ) Så delvis nöjd och delvis missnöjd är jag med filmen. Dem valde en mer trovärdig slutsats och jag ville se en mer extraordinär sådan. Man kan inte få allt.

I stort är det ändå en sevärd och bra skräckfilm som sannerligen kan skrämmas mycket. Något för dig som gillar dockor i skräck-sammanhang samt stämningsfull spänning i kusliga miljöer, enjoy 🙂

3,5 dockor av 5

dock

dollbed

the-boy-movie

the-boy-lauren

TheBoy-

gif