Fadersmord av Carina Bergfeldt
Psykologisk skräckroman från 2012 av Carina Bergfeldt. En dotter planerar mordet på sin hemska far i en söt anteckningsbok täckt av färgglada muffins, samtidigt sker en polisutredning involverande kriminalinspektör Anna Eiler & lokaltidningsreportrarna Julia Almliden & Ing-Marie Andersson kring en mördad kvinna i Simsjön.
Handling Adlibris: ”Med minutiös noggrannhet planerar en anonym mördare att genomföra ett mord på den person som gjort hennes liv till ett levande helvete. Planen på det ultimata mordet läggs i detalj enligt tvseriemördaren Dexter Morgan som förebild. Hon dokumenterar allt i den skrivbok som, trots sitt makabra innehåll, är utsmyckad som en oskuldsfull flickas dagbok med färgglada muffins. Och för att inte tappa fokus sitter en lapp på kylskåpet där: Fadersmord.
Samtidigt som fadersmordet planeras hittas en kvinna fastfrusen i Simsjön, och det är ingen tvekan om att hon har blivit mördad. Hos Skövdepolisen arbetar kriminalinspektör Anna Eiler intensivt med fallet parallellt som reportrarna Julia Almliden och Ing-Marie Andersson driver sin egen brottsutredning. Alla tre har sina personliga anledningar till att lösa mordfallet, för i den lilla staden har alla på ett eller annat sätt en relation till varandra relationer som den här vintern sätts på svåra prov. Och kanske bär en av dem på mörkaste hemligheten av alla.”
En psykologisk skräckroman-debut av Carina Bergfeldt från 2012 alltså. Jag tycker om hur Bergfeldt växlar mellan humoristiskt och psykologiskt, det blir till en jämn balans mellan lätthet och tyngd. Dock tar tyngden ibland över för mycket i partier där faderns elakheter beskrivs och ofta upprepas. Plus att historien ibland kan vara något rörig. Men språket är så kantat av en fräsch lätthet som fungerar som ett ljus i ett enormt mörker. Och det är den känslan som gör att boken blir så lättläst och spännande, man vet aldrig riktigt vad som väntar förrän det väl händer. Tycker också om att faderns brott inte handlade om sexuella övergrepp som det tyvärr ofta gör i den här typen av hämnd-roman, utan mer mental misshandel: hjärntvätt & mobbing, men även en del fysisk misshandel. Vilket gjorde det något mindre obehagligt att läsa om iaf.
Mänskliga karaktärer målas upp med problem vi alla kan relatera till: dålig kommunikation inom familjen, problematiskt känsloliv i relationer, problem att stänga av privatlivet på jobbet men främst att färgas djupt av sin uppväxt. Och det är riktigt mäktigt när kvinnan väl konfronterar sin far efter många års tystnad. Men jag finner det jobbigt att slutet i romanen inte känns som ett slut, utan bara en början på ett slut, många frågetecken är kvar. Det som inletts avslutas inte. Och det störde mig mest. När boken i övrigt var så bra, men också mentalt påfrestande, och så får man inte ett riktigt avslut. Det finns en fristående uppföljare, som jag nu måste köpa för att få veta mer! 😀 Och det kändes lite som att bli snuvad på konfekten (muffins-hänvisning 😉 ) som jag ju ville ha 😀
Men trots det så är det fortfarande en otroligt fyllig & intressant psykologisk skräckresa till en kvinnas svåra barndom parallellt med mycket intressanta intriger inom polisen och lokaltidningen. Och jag älskar alla hänvisningar till CSI, Dexter, The Alphabet Killer m.m. som Bergfeldt så skickligt lindar in i sina berättelser kring dotterns mordinspirationer 😉 En lagom tung och lagom lättsam skräckroman alltså som jag varmt kan rekommendera. Den kommer alltid finnas i min bokhylla, kan jag säga utan tvekan 🙂
4 muffins av 5
Fear Not The Dark 
Kommentera