Fear Not The Dark

Docka-skräckis från 2002. Mays enda vän är en docka. Men ibland räcker inte det så May försöker få en vän av mänsklig sort istället. Saker går fel och blodet flyter. Då får May en ny idé..av morbid sort..

Handling Imdb: ”A lonely young woman traumatized by a difficult childhood and her increasingly desperate attempts to connect with the people around her is sent into a murderous tailspin. ”

Den här filmen passar in i kategorin psykologisk skräck. May växer upp med en funktionsnedsättning, i filmen kallad ”lazy eye” som på svenska heter amblyopi. Detta gör att hon blir tvungen att ha en lapp för ögat hela barndomen. Barnen runtom förstår inte varför och hon blir mobbad och utfryst. Hennes mor, som är dockmakare, ger henne en docka hon själv gjort för att May ska känna att hon åtminstone har EN vän. May drar sig undan människor efter tafatta försök att försöka få vänner. Hon jobbar i skymundan på ett djursjukhus där hon hjälper läkaren att operera skadade djur. Hon syr sina egna kläder och talar med sin dockvän om allt. Mays sociala förmåga testas dock hårt när killen hon gillar också börjar gilla henne och när hennes kollega Polly också fattar tycke för udda May. Saker går fel snabbt. Men åh, så intressanta konflikter när man är intresserad av psykologi och beteendevetenskap!

Angela Bettis spelar den udda May så otroligt skickligt. Hon är skrämmande men ändå oskyldigt söt, livsfarlig men omtänksam. Ser Bettis gärna i annat också, hon verkar nyanserad i sitt skådespel men jag kan tänka mig att skräck är vad som passar henne bäst 🙂 Jeremy Sisto är bra som hennes kärleksintresse Adam. Anna Faris spelar flirtande kollegan Polly bra också. Bra produktion, välskrivet manus med otroligt intressant slut.

Man flirtar med gamla filmer mycket, då främst äldre splatter-film. Mordscenerna lutar mer åt tidig 80tals-splatter än 2000-talets Cgi-effekter. Och det ser mycket bättre ut samt matchar filmens tema och ton. Gillar också att May är både smart och stark när hon väl bestämmer sig för något. Sedan kanske hennes beslut inte alltid är så lämpliga dock 😀

Regissören Lucky McKee har gjort flera filmer som jag gillar märkte jag. ”All cheerleaders die”, ”Tales of Halloween” t.ex. Ska även snart se hans film ”The Woods” från 2006 med Bruce Campbell i en av rollerna 😀 Teman McKee verkar ha i sitt filmskapande är: starka & smarta kvinnor, old school splatter, gotiskt, udda historier med udda situationer. Teman jag gärna ser i skräck! En ny favoritregissör för mig alltså. Mr Lucky McKee, mer sånt här tack!

Det är gotiskt, morbitt, psykologiskt och originellt. Som en kvinnlig Hannibal med dock-fascination ungefär 😉 Något för dig som gillar dockor och psykologisk skräck, kan varmt rekommendera den 🙂

”So many pretty parts and no pretty wholes.”

5 dockor av 5

This entry was posted on 11 juli, 2016 at 19:57 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags beteendevetenskap, Docka, kroppsdelar, makabert, olycklig kärlek, operation, psykologisk skräck, sorg, vänskap. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.