Fear Not The Dark

I brist på mer ny skräck så ger jag er en lista på skräckfilmer jag sett det senaste som inte riktigt hållit måttet. Jag har alltså efter cirka en kvart/20 min behövt snabbspola mig igenom vad som händer för att orka se resten.. Så, förbered er på riktigt.. dålig.. skräck 😀

1. CLOWNTOWN (2016) – Ett gäng vänner blir strandsatta i en märklig stad där en psykopatfamilj klär ut sig till clowner och terroriserar dem. De som spelar clownerna ger ändå en underhållande show tycker jag, de kan roa tittaren. Dock så är de strandsatta vännernas skådespelarinsatser samt produktionen så dålig att jag vill krypa in i ett hörn och gråta. För clowner är ett tacksamt ämne för en kul skräckis, men här misslyckas dem i katastrofala proportioner. Filmen känns mer som ett dåligt examensarbete i en filmkurs.. på gymnasiet..i en mycket liten by..
2. SWEET HOME (2015) – En mäklare planerar en romantisk kväll med sin pojkvän i en gammal övergiven byggnad, men inneboende mördare uppenbarar sig och paret måste hitta en väg ut. Dålig budget, ok produktion trots dålig budget, mediokert skådespel men framför allt kasst..åh-så-kasst manuskript. Det finns inget spännande i handlingen, mördarna jagar paret och man vet inte helt varför. En meningslös katt-och råtta-lek som inte leder någonvart förutom en och annan jumpscare och många dumma beslut samt korkade dialoger. Nej, bara nej.
3. GHOSTHUNTERS (2016) – Ett team med ghosthunters ska rädda andarna av en mördad familj så att dem kan vila i frid men nya hemligheter upptäcks och faror lurar. The Asylum står för produktionen så ja, en kass film var jag beredd på men temat gjorde mig nyfiken. Jag är nu efter att ha snabbspolat mig igenom filmen mindre nyfiken.. Süperkasst skådespeleri, kass produktion, hemskt manus. Inte ens värt att gå in på detaljer här. Synd på en kul idé! En idé som, om den gjorts av någon som kan sin skräck, kunnat vara en hyfsad film. Men i nuvarande skick: nej.
4. SMILEY (2012) – Taglines som ”Evil wears a smile” & ”The new face of horror” känns redan där som löjeväckande desperata trick att vilja locka till sig mer desperata tittare. Någon upptäcker en urban legend kring en seriemördare som karvat in ett stort leende i ansiktet och måste undvika att bli nästa offer. Det som drog mig till filmen var skådisen Roger Bart som spelade härligt psykopatisk i ”Desperate Housewives”. Men tyvärr spelar han här en korkad professor med ännu mer korkad monolog. Och filmen är fylld med icke-roande ungdomar som försöker vara roliga och som gör ypperligt dumma beslut. Det ska vara en skräckkomedi men allt dem försöker med blir bara mos.. dåligt potatismos..som har en skarp syntetisk smak.. Inget är roligt och få frågor blir besvarade. Se den inte. Diskning är en bättre syssla än detta.
5. FEBRUARY (eller The Blackcoat’s Daughter) (2015) – Två flickor brottas med en ondska när dem blir lämnade själva på ett internat under vinterlovet. Produktionsmässigt är ju denna bättre än dem andra filmerna i listan. Men den är såå låångrandig. Det är ett himla massa väntande, stirrande ut i intet, hår-lekande, sovande och sittande.. Never-ending-waiting-story verkligen.. Samt att skådespelerskan Kiernan Shipka som spelar flickan ”Kat” är så irriterande i beteende och röst att jag inte ens vill se mänskan efter bara tio minuter in i filmen. Om detta var regissörens intention med hennes roll så lyckades han stort, om inte så var det otroligt jobbigt dåligt skådespel bara. I vilket fall så var det en högst irriterande faktor som gjorde att jag tappade lusten att se filmen. Ok soundtrack, snygg produktion men über-uselt manus och sömnigt tråkiga skådisar.

This entry was posted on 8 augusti, 2016 at 21:52 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags bad horror, Dålig skräck. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.