Arkiv för november, 2016

Dr. Jekyll and Mr. Hyde

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 24 november, 2016 by fearnotthedark

dr-jekyll-and-mr-hyde-poster

Stum skräckklassiker från 1920. Dr Jekyll experimenterar fram ett sätt att separera sin identitet från all ondska han kan tänkas göra och Mr Hyde uppenbarar sig, djävulskheten personifierad.

Handling Imdb: ”Dr. Henry Jekyll experiments with scientific means of revealing the hidden, dark side of man and releases a murderer from within himself.” 

Detta är alltså en stumfilm från år 1920 så det tar ett tag att vänja sig vid att inte höra skådespelarnas röster. Stumfilmer fungerar som så att du får se korta scener följt av ett par texter med repliker från vad de säger. Och för att det inte ska bli för tyst har man lagt på musik i bakgrunden, som ett ihållande soundtrack så att säga. Det tog mig halva filmen att helt vänja mig vid processen. Men det som mest avgjorde att jag vande mig var John Barrymores fantastiska rolltolkning. Han ger verkligen sitt allt här, lysande och nyanserad skådis. Intensiva blickar, galet beteende och glödande scenpersonlighet! Övriga skådisar blir bleka jämfört med honom men dem gör ett helt ok jobb ändå.

Den här filmen ger den bästa tolkningen av Robert Louis Stevensons novell tycker jag. Dr. Jekyll var en god människa som inte ville kännas vid sin ondska och därför kände sig mer eller mindre tvungen att separera den ondskan från sig själv på något sätt. Det konceptet var färgat av den viktorianska eran då besattheten kring gott och ont rådde och man ville så gärna moralisera allt runtom det hela. Mr Hyde’s utseende stämmer också väldigt bra med Stevensons beskrivning. Huvudet är deformerat, han är kort med långa, spensliga fingrar och stripigt hår. Hyde var ju formad efter storleken av Jekyll’s mörka sida, därav om man hade mycket ont i sig skulle den andra personligheten vara gigantisk men i detta fall var Hyde en kortare, mindre varelse. Tyvärr inte mindre ond för det.. Scenen finns med där Hyde dödar ett barn i filmen också, något jag blev rätt chockad över. Också väldigt enligt novellen. Men att ha en sådan scen med i film på 1920-talet, huga, dem ville verkligen understryka att man inte ska experimentera med alkohol/medicin i själviska syften.

Brutaliteten är hög här också, mycket mord av den obscena sorten. Inga eleganta Dracula-moment alltså, där man anar ett bett eller ser någon långsamt glida in i döden. Nej, här bankar Hyde folk till döds, snabbt och hårt.. Det är faktiskt rätt läskigt. Men effektivt för historien. Håll också utkik efter den sista scenen där Hyde helt tar över Jekyll.. i form av en mystiskt fler-benad grotesk sak.. som nästan får människo-spindeln i The Thing att blekna!

Allt som allt: en förvånande brutal men fascinerande stum skräckfilm om den klassiska berättelsen kring Doktor Jekyll och Mister Hyde. För dig som gillar klassisk originell skräckfilm och Robert Louis Stevensons skräckberättelser. Kan varmt rekommendera den 🙂 John Barrymore är fenomenal!

4 onda doktorer av 5

jekwork

jek

martha_mansfield_john_barrymore_1920

jekyll

dr-jekyll-and-mr-hyde

hydelook

hydetalk

hyde

jekyllgif

transformationdrinkgif

gifhyde

Annonser

Bride of Frankenstein

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 november, 2016 by fearnotthedark

bride-of-frankenstein-movie-p

Skräckklassiker från 1935 där Frankensteins monster vill ha en livspartner, en odöd brud..

Handling Imdb: ”Mary Shelley reveals the main characters of her novel survived: Dr. Frankenstein, goaded by an even madder scientist, builds his monster a mate.” 

Filmen börjar med att Mary Shelley, Lord Byron och Percy Shelley (skådisar som spelar dessa fantastiska författare) sitter och diskuterar Marys senaste verk ”Frankenstein” där hon utvecklar den bakomliggande tanken med ”Frankenstein”: det går hemskt illa om du leker Gud, alltså en varning mot att skapa liv på ett vetenskapligt sätt. En mycket intressant diskussion tyckte jag som fyllde i en del frågetecken. Hon avslöjar plötsligt att berättelsen inte slutar med att monstret dör.. nej han överlever. Och där går filmen över till fortsättningen av monstrets resa som börjar med att han känner sig hemskt ensam och utstött. Alla skräms av hans trasiga yttre och flyr från honom förutom en person, en blind man som inte kan se honom och därav inte kan döma honom. Den blinda mannen lär honom att tala, dricka, äta, röka och uppskatta klassisk musik. Faktiskt en rörande vänskap som blåser liv ( 😉 ) i historien på ett fint sätt tycker jag. Det blir också en intressant motsats med det känslosamma/lidelsefulla versus det kalla/vetenskapliga. Dr Frankenstein har överlevt och Elizabeth, hans maka, har blivit starkt psykiskt påverkad av det hela och ser spöken överallt. Hon förutspår nästan vad som kan hända. Då kliver Dr Pretorius in, den långa och spensliga varelsen som avslöjar att han också lyckats skapa liv, liksom Dr Frankenstein. Därefter följer väldigt underhållande och intressanta händelser kan jag säga! Måste säga att den här filmen är både fylligare och mer intressant än ”Frankenstein” då den behandlar mer ingående det vetenskapliga i liv-skapandet, historien bakom, karaktärsutvecklingen och mer fördjupade komplexa relationer. Med ett stort misstag: Frankensteins brud får inte mycket scen-tid alls. Hon dyker upp i slutet först, en liten stund bara och gör ett fint jobb, men vi vill ha mer!

Rollprestationerna är fantastiska här. Elizabeth, Valerie Hobson, gör en glödande bra roll, hon lyser nog allra starkast. Boris Karloff som Monstret är fenomenal som innan, allt från stönet till en mer utvecklad och mer mänsklig varelse. Elsa Lanchester gör en energiskt skinande roll som Frankensteins Brud och en passionerad men blyg roll som Mary Shelley. Dr Pretorius spelas finurligt mystiskt av långa, smala Ernest Thesiger. Dwight Frye är med igen, här som mördande farliga Karl 😉 Dr Henry Frankenstein spelas igen av Colin Clive, dock för svagt igen, han försvinner bland alla storheter.. Gavin Gordon gör en god Lord Byron, Douglas Walton en bra Percy Shelley. Una O’Connor, den jobbigt skrikande kvinnan från ”The Invisible Man”, är här igen.. på gott och ont. Hon skriker för full hals igen naturligtvis, en av hennes specialiteter.. Men om vi bortser från min irritation över skådisen så var hon under denna tid en uppskattad och underhållande dam i filmvärlden. Något jag kunde vara utan i en sådan här fabulös film dock 😉

Vi måste gå in på intressanta detaljer i/runt filmen! Dr Pretorius samling med miniatyr-människor var en riktigt roande historia och även en välgjord specialeffekt! Den lilla sjöjungfrun spelades av Josephine McKim, medlem i 20-talets U.S. Women’s Olympic Swim Team som tog hem guldet år 1928. En mycket rolig biroll för en tävlingssimmerska! Bela Lugosi var också tänkt till rollen som Dr Pretorius. Claude Rains likaså. Elsa Lanchester’s hår som bruden hölls upp av trådbundet tagel för att stå rakt upp. Colin Clive var tydligen alkoholist privat och tillståndet hade förvärrats efter ”Frankenstein” men regissören ville ha med honom här ändå för att sjukdomen gav ett mer galet intryck som fungerade bra i berättelsen. För mig gjorde det tyvärr mycket liten skillnad. Elsa Lanchester tog inspiration av aggressiva, spottande svanar från Regent’s Park i London till sin roll som Frankensteins brud 😀

Som ni kan förstå uppskattade jag filmen hemskt mycket och kan varmt rekommendera den till er som gillar klassisk skräck med scifi-element och toner av passionerat drama samt svart humor 🙂

4,5 odöda brudar av 5

marygif

elizabethhenry

stillsfrankblind

drink-up-johnny

miniatyres

bride-of-frankenstei

brideoffrankensteinfull

the-bride-of-frankenstein-1935-movie-details

giphy

The Invisible Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 17 november, 2016 by fearnotthedark

im-2

Scifiskräckklassiker från 1933. En galen vetenskapsman blir farlig när han äntligen forskat fram ett sätt att bli osynlig.

Handling Imdb: ”A scientist finds a way of becoming invisible, but in doing so, he becomes murderously insane. ”

En tidig scifiskräckfilm med stora specialeffekt-färdigheter. Väldigt snyggt gjort att de manuellt klippt bort skådisen ur filmen så man enbart ser kläderna röra sig. Bland annat, lite olika effekt-metoder användes. Tänk att man med så enkla medel kunde göra så pass effektfull och skrämmande film redan på 1930-talet? 🙂

Specialeffekterna är det som lyfter filmen. Intressant historia som gör sig bra i litterär form av H.G. Wells men som blir för tunn och ointressant som film, förutom effekterna. Det är också en ofantlig mängd skrikande i filmen, huvudskådisen Claude Rains men också Una O’Connor (damen som äger hotellet) skriker för fulla halsar så att man måste minska volymen hela tiden. Det drar ner betyget.

Forskandet och experimenten är dock intressanta också, även om vi bara får se lite av det. Det ger ju den där härliga känslan av att vetenskap formas och utvecklas under historiens gång. Lite tidig Re-Animator-feeling! Claude Rains spelar sin roll Dr Jack Griffin/The Invisible Man bra. Han är mystisk och medryckande, som det ska vara. Gloria Stuart är förtjusande och lidande i den kvinnliga birollen/kärleksintresset Flora Cranley. Övriga skådisar hamnar dessvärre i skymundan.

Även om filmen skiljer sig i både kvalité och historia från novellen så är det ändå en helt ok scifiskräckis jag kan rekommendera om du söker den mer klassiska känslan 🙂

3 kemister av 5

ni

invisible-man-rains

invisibleman9

the_invisible_man1

Undergång av Nathalie Sjögren

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , on 17 november, 2016 by fearnotthedark

framsida-jpeg

Ungdomsskräckfantasyroman från 2016.

Handling Fantasi-Förlaget: ”Emy och Melissa hittar sin faster död i sommarstugan. I naturreservatet Näsbokrok har mörka krafter vaknat till liv. Systrarna har knappt hunnit sörja förrän Melissa försvinner. De historier fastern brukade berätta har förvandlats till verklighet. Emy tvingas bege sig till underjorden för att hitta Melissa. Där ställs hon inför olika väsen från den nordiska folktron. Vilka kan hon lita på och vilka tjänar de mörka? Kommer hon att hitta sin syster innan det är för sent?”

En för komplicerad historia som försöker rymma alltför mycket på liten yta. Istället för att specialisera sig på några få väsen ur den nordiska folktron så nämns nästan alla. Och vid namn, det hade varit mycket mer mystiskt och spännande om de bara beskrevs utan att nämna dem vid namn. Det blir inte lika skrämmande när man upprepar en varelses namn fyra ggr på samma sida. Och namnen på barnen passar inte in enligt mig. Namn som Melissa, Emy, Mark och Angelina känns mer amerikanska, inte som namn en bok om nordisk folktro borde innehålla. Berättelsen är alltså för lång, för komplicerad och för bristande i detalj enligt mig.

Men det finns också fördelar. Det drömska språket är fint och flyter emellanåt på bra. Spännande historia då och då. Men det gottgör tyvärr inte det som inte fungerar för mig.

Något för ungdomar som gillar fantasy och drömmande.

2,5 troll av 5

Sattyg av Mikael Strömberg

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , on 13 november, 2016 by fearnotthedark

sattyg

Svensk ungdoms-skräckroman från 2016 av författaren till bl.a. fenomenala ”Vätten”. Systrarna Minna och Sanna träffar på en underlig kraft ute vid Martungan, vad är det och vad vill dem?

Handling Andra Världar: ”Det är sommarlov. Systrarna Minna och Sanna ska tillsammans med pappa tillbringa några dagar på Martungan, där de övertagit ett torp efter en avlägsen släkting.
Men något mystiskt pågår på ön. Människorna är underliga och skygga, allt tycks förfalla och redan första natten känner de av en obehaglig närvaro.
Minna och Sanna bestämmer sig. De måste ta reda på vad som händer, och vad det är som besöker dem om nätterna.”

Medan Daniel Svanbergs ”Gruvdamen” är en vuxenroman som lika gärna kunde varit en ungdomsroman så är denna Strömbergs ”Sattyg” en ungdomsroman som lika gärna kan läsas av vuxna. Mognaden i skrivandet är märkbar och Strömberg förväntar sig mer av sina läsare. Han förutsätter att läsaren är med på vad som händer och skriver därför aldrig läsaren på näsan. Det gillar jag, det är bra författeri.

Detta ”Sattyg” är en spännande och smart historia med nordisk folktro som tema, vilket fortsätter i samma genre Strömberg brukar skriva i och han gör det sanslöst bra, detta är inget undantag. Han har ett sätt att smyga in under huden på en med sina romaner, krypande psykologisk skräck, som är sällsynt bland svenska skräckförfattare idag. Inte ens den enklare ungdoms-dialogen bryter spänningen i denna roman, skräcken är stoisk. Spänningen varieras med en del humor också! Jag träffade på ett nytt ord i denna humor: kvällfie= en selfie på kvällen som innehåller en godnatthälsning med en rolig grimas 😀

En uppfinningsrik och nervpirrande första del i serien om Martungan, något för dig som gillar nordisk folktro och finurlig skräck. Kan varmt rekommendera den 🙂

5 Reginas av 5

Frankenstein

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 10 november, 2016 by fearnotthedark

frankenstein

En odöd skräckklassiker från 1931. En galen vetenskapsman samlar likdelar från olika suspekta ställen, besatt av tanken att skapa liv, och lyckas en dag återuppliva det som en gång varit dött..

Handling Imdb: ”An obsessed scientist assembles a living being from parts of exhumed corpses.”

Detta är en enklare klassisk skräckfilm. Inte mycket psykologiprat och bakgrundshistorier som i ”Dracula” och ”The Wolfman”. Man kan se mycket symbolik om man så önskar och ifrågasätta berättelsen: ”Kan man äga en människa man återupplivat? Går det att ge liv till det som dött? Bara för att man kan återuppliva det döda, är det rätt att faktiskt genomföra det? Kan man lära en odöd hur man blir mänsklig? Kan denna odöda få känslor?” Med mera, med mera. Men just den här filmen är mer en vanlig skräckfilm kan jag tycka. Men den kan vara mer än så också om man så vill, man låter mer tittaren läsa in betydelser och meningar i handlingen utan att poängtera allt. Kanske producenterna gjorde det som så för att dels simplifiera historien för en då bredare publik och dels för att undvika att underskatta sin publiks uppfattning. Boken av Mary Wollstonecraft Shelley är dock mycket mer fyllig plus att de bytt namn på vetenskapsmannen och bäste vännen här, här är vetenskapsmannen Henry och den bäste vännen Victor, tvärtom i romanen. Så jag skulle säga: läs boken om du vill ha något mer fylligt och detaljrikt i skräckväg (Mary Shelley kunde sin skräck 😉 ), se filmen för en enklare klassisk skräckfilmsupplevelse.

Dwight Frye, som sågs som Renfield i ”Dracula”, är här vetenskapsassistenten Fritz med puckelryggen och han gör ett lysande jobb med sitt spektakulära minspel. Frye verkade passa superbt i maniska, besatta karaktärer! Boris Karloff skiner dock starkast som Frankensteins monster; minspelet, gurglandet och stapplandet är briljant! En tidig zombieliknande varelse!

Så vare sig du vill se denna ”Frankenstein” som en djupare film om balansen mellan liv och död eller som en enklare klassisk skräckfilm kan jag klart rekommendera den, det är en legendarisk historia och Karloff var en ack-så-skicklig skådespelare enligt mig 🙂

”It’s Alive! It’s Aliiiive!!”

3,5 stapplande monster av 5

graverobbing

frankenstein1

frankenstein1931_1-girl

maeclarkefrankenstein

meet

gif

Gruvdamen av Daniel Svanberg

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , on 9 november, 2016 by fearnotthedark

gruvdamen

Svensk skräckroman från 2016. Jakob hittar ett ljudband som uppdagar en mörk historia kring två mördade barn. Vad har hänt och vem/vad är mördaren?

Handling Hoi Förlag: ”När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman.

TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.
 
När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.
 
Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget.
Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka…”
Jämte temat Klassisk Skräckfilm så har jag också temat Svensk skräcklitteratur denna kyliga november månad. ”Gruvdamen” blev den första i den litteratur-kategorin denna månad. Detta var en fyllig historia med både kopplingar till USA och Sverige. Amerikansk kultur blandas vilt med Bergslagens mörka skogar och gruvor. Bra spänning emellanåt. Vissa intressanta partier blandas med mindre intressanta partier. Det känns som att man vill få plats med för mycket och att det blir för lite av alltihop, istället för att begränsa sig till en plats och några få personer. För mig passar inte USA in i en skräckroman om nordisk folktro tyvärr, det är den biten som drar ner betyget här. Två helt olika toner och klimat blandas och det blir ett förvirrat resultat tycker jag. Ungefär samma ämne inom nordisk folktro behandlas här som i ”Kalldrag” av Markus Sköld och jag måste säga att jag föredrar den boken framför denna ”Gruvdamen”. ”Kalldrag” var bättre i dramaturgi och spänningsuppbyggnad samt berättade en historia kring en och samma plats. Jag får också känslan av att ”Gruvdamen” hade gjort sig bättre som ungdomsroman än en skräckroman för vuxna, språket och meningsuppbyggnaden är nästan för enkelt för vuxna läsare.
Lite spridda skurar här alltså. Men det är en ok historia för dig som gillar amerikansk kultur blandat med svensk kultur samt nordisk folktro. Den var tyvärr inte alls i min smak dock.
2,5 ljudband av 5