Dödvatten av Lars Krantz
Grafisk skräckroman från 2009 av Lars Krantz. Surrealism och skräck blandas skickligt i denna berättelse om ålar, Uno, kärlek, samhällsstruktur och ett vanskapt barn vid namn Julius.
Handling Kolik Förlag: ”Hade Lars Krantz bara lyssnat på Uno Dolk skulle allt varit bra, och livet skulle ha gått sin gilla gång tillsammans med Nina och hennes vanskapta hittebarn Julius. Om han bara hade lyssnat på Uno skulle han aldrig ha fiskat ål i det mörka vattnet och aldrig ätit ålen från vålnadens sjö. Då hade den onda cirkeln av våld och vansinne aldrig tagit sin början och då hade han fått behålla sitt jobb, sin kärlek och sitt förstånd.”
Jag har aldrig läst något liknande måste jag börja med att säga. Den här historien berör så många olika områden: olycklig kärlek, rädslan för det annorlunda, rädslan för vålnader, rädslan för allt, den enorma maktlösheten inför myndigheter, styrkan att ta tag i saker, att resa sig upp från botten. Många områden, och alla flätas flitigt samman för att skapa en viktig helhet. Det här känns som mer än bara en skräckroman, det är en berättelse om livet skulle jag säga också. För om man läser den med symbolik i åtanken, märker man att historien har mer viktigare bottnar än vad det ytliga ögat kan se. Men det är också en spännande historia som blandar en jämn dos av surrealism och skräck, för er som vill läsa den som just en skräckroman utan djupare tanke bakom. Något inspirerat av Lovecraft men allra mest en väldigt unik historia av Lars Krantz. Har som sagt svårt att säga att jag läst något liknande.
Nog är det lätt att förstå att Krantz är en Sveriges mästare i skräck för jisses, jag är nog helt mindblown minst sagt 😀 Tack för en fantastisk läsupplevelse bäste Krantz! *kastar mig snart in i ”Den svarta jorden”*
5 ålar av 5
Fear Not The Dark 
Kommentera