december | 2016 | Fear Not The Dark

Arkiv för december, 2016

Morgan

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags aggression, artificiellt odlad människa, känslor, Mord, samvete, scifi, Scifiskräck, vetenskapliga experiment on 29 december, 2016 by fearnotthedark

Scifiskräckfilm från 2016. Ett beslut måste tas angående om en artificiellt framställd varelse ska avlivas eller ej. Varelsen har visat tecken på allt mer okontrollerad aggression…

Handling Imdb: ”A corporate risk-management consultant must decide whether or not to terminate an artificially created humanoid being. ”

Hoppas ni haft en härlig julhelg börjar jag med att säga, min var god och lugn 🙂 Nu kör vi vidare med fler filmtips! Denna ”Morgan” hade jag inga höga förhoppningar om men trots det blev jag ändå besviken. Vi ska gå in på varför.

Stora skådisar som Paul Giamatti, Michelle Yeoh, Brian Cox, Kate Mara, Jennifer Jason Leigh, Rose Leslie & Anya Taylor-Joy är med. Några av dem gör sitt jobb, några inte. Paul Giamatti ger sitt allt. Michelle Yeoh är lika briljant. Rose Leslie skiner lite extra och ger sitt allt ännu mer. Brian Cox gör ett gott jobb men alldeles för kort scen-tid. Kate Mara, som spelar agenten som ska avliva Morgan, är otroligt intetsägande vilket det finns förklaringar för senare i filmen, men ändå.. hon lär ge något mer till rollen när hon ju har så mycket scen-tid. Jennifer Jason Leigh är bara jobbig och klängig, tror inte jag sett henne spela bra i någon film tyvärr. Så kommer vi fram till huvudrollen som spelar Morgan, Anya Taylor-Joy som också varit med i nya ”The Witch”. Plattare skådis får man leta efter. Anya sitter vitsminkad, utan något som helst minspel förutom the old ”sänkt huvud och titta under lugg för att se ond ut”. Så är hon hela filmen ut, från början till slut. Skådisar som t.ex. Christian Bale, Alicia Wikander har alla gett något, även till den mest avskalade roboten/psykopaten. Men Anya ger knappt något, hon ger mig ingenting! Stirrar blankt ut i ingenting. Hela tiden. Jag funderar på om hon gav mer i ”The Witch” och kommer fram till att hon inte gjorde så mycket mer i den förutom i sista scenen med geten och i skogen. Synd, tycker jag. För en roll som ”Morgan” skulle man kunna göra så mycket mer med! Anya blir också en sådan enorm motsats mot de andra skådisarna. Hon sitter face to face mot Giamatti som skriker och provocerar och ger allt medan hon sitter helt blank. Där syntes det speciellt mycket.

Manuset bygger på en intressant idé men det är rörigt med många skavanker plus att filmen är intressant först i sista scenen där en plot-twist sker. Inte bra! Men jovisst, som en sann hollywood-produktion så ser allt bra ut. Och det må vara Ridley Scotts son, Luke Scott, som har regisserat filmen men han bär tyvärr inte samma talanger som sin far. I alla fall inte i den här filmen. Också synd! Det verkar vara en sällsynt grej att idag få till en hyfsad scifi-film i övrigt, som inte är Star Wars, idéerna är begränsade och få: 1. Om robotar tar över världen och regerar över människan ( ”I,Robot” ”Ex Machina” ”Terminator” ) 2. Om aliens tar över världen ( ”Alien” ”The Thing” ”Independence Day”). Och små nyanser däremellan som brukar innebära att man måste utrota utomjordingen eller roboten som orsakar problem m.m. o.s.v. men nämnda filmer är sådana som gjort något framgångsrikt med koncepten och lyckats med goda historier. ”Morgan” är inte ens i närheten av dessa filmer, mycket på grund av Anyas kassa skådespel tyvärr. Hade hon levererat något mer än blankt stirr, hade filmen sett väldigt annorlunda ut och nog blivit mer sevärd. Men i nuvarande form finner jag filmen knappt sevärd. Jag hoppas på bättre framöver av både Luke Scott och Anya Taylor-Joy.

En film för dig som gillar scifiskräckisar och har låga förväntningar, gällande allt. Ingen film för mig tyvärr.

2,5 Rose Leslies av 5

2 Comments »

God Jul alla goa bloggläsare!

Posted in Annat Skräckstuff with tags jul on 22 december, 2016 by fearnotthedark

Nu är det dags för mig att ta några dagar ledigt och bara slappa med julmat-koma, gotta mig i nya klappar och härligt soffmys samt önska er en riktigt god jul så länge! 🙂 Så är jag tillbaka med en splitterny scifi-skräckfilm runt den 27 dec igen! 😉 Tills dess, akta er för Krampus och De sällsamma exporterna från Finland 😉 😀

Mvh Rare VickySanta

8 Comments »

Ondskans skog av Erik Hansson

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags Blodigt, häxa, Mysskräck, Nordisk folktro, skräcklitteratur on 22 december, 2016 by fearnotthedark

Skräcklitteratur från 2014 om en gammal skogs-sägen involverande en häxa. Men hur kom sägnen till och vad har hänt häxan egentligen?

Handling omslag: ”Året är 1933 Fader Olaf verkar som präst i Flodafors socken, han trivs med tillvaron och tycker om sitt arbete. Men han upptäcker snart att allting inte riktigt är som det skall vara i sin församling. Det viskas på kyrkbacken och kafferepen, han blir snart medveten om att det finns ett mörkt förflutet i det lilla samhället. Han blir uppsökt av ett par, de berättar om en gammal sägen som florerat i bygden i sekler. Olaf avfärdar först det hela som vidskepligheter och lokalt skrock, men bestämmer sig i alla fall för att undersöka det hela. För vad ruvar det gamla torpet på för hemligheter, vad lurar där i skuggorna, när natten kommer. Där I Ondskans skog.”

En spännande historia som långsamt nystar upp en gammal legend som uppstigit ur skogens mörker. En ljus kvinna som blivit mörk och ond på grund av olycksaliga händelser och häx-anklagelser. Vi får delvis följa Pastor Olafs perspektiv men även höra historien ur häxans synvinkel, det sistnämnda är otroligt ovanligt och därför mycket intressant. Historien är skriven enkelt men ändå med en viss drömsk ton och även en liten portion oanad humor! Både historia samt ton fick mig att tänka på filmen The Witch från 2015. Men grejen är att denna bok är skriven 2014 så den har inga influenser från filmen, en till intressant detalj som ju faktiskt är riktigt cool! Den här boken är såsom jag hade önskat att filmen The Witch var faktiskt. Bör nämnas igen att den här boken och filmen The Witch inte har några som helst kopplingar.

Ren mysskräck skulle jag också kalla det här, för det är en sådan där långsamt skrämmande skräcksaga som kryper på en från nordiska skogars träd och stenar. Både raggsockar och pälsfilt var på, samt stearinljusen! Jag gillade också den naturligt flytande dialogen, Hansson skriver på ett sätt som vi faktiskt pratar på. Det var befriande.

Den enda kritiken jag har är att häx-monologerna ibland var för något för långa samt att för många personer fick rum i berättelsen, man tappar kollen på alla involverade emellanåt. Utöver det, en intressant och spännande häx-saga som fångar den nordiska stämningen bra med enkelt och drömlikt språk. Kan rekommendera den!

3,5 häxor av 5

https://www.vulkanmedia.se/butik/bocker/ondskans-skog-av-erik-hansson/

The Shallows

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Överlevnad, haj-film, hav, självutveckling, surfning, vithaj on 22 december, 2016 by fearnotthedark

Hajskräckis från 2016. Nancy blir attackerad nära stranden av en stor vithaj, men fastnar på en sten i vattnet då hajen fortfarande lurar i krokarna… Klarar hon det till stranden eller blir hon hajmat?

Handling Imdb: ”A mere 200 yards from shore, surfer Nancy is attacked by a great white shark, with her short journey to safety becoming the ultimate contest of wills. ”

Så tog jag mig äntligen tiden att se denna omtalade och kritikerrosade hajfilm. Och den var väldigt bra! Påkostad produktion, fantastiska haj-scener och sist men inte minst bra skådespel från Blake Lively, den enda skådisen i filmen förutom hajen. Det finns andra skådisar/människor runtom men Lively är den som har 95% scen-tid. Bra manus med stegrande action där det behövs och dramatisk ångest där det behövs. Fantastiska stränder och bedårande vackra hav. Till och med slutet var i sin ordning.

Blake spelar läkarstudenten Nancy som hoppat av programmet och reser runt för att hitta sin sanna natur. När hon blivit biten av vithajen sitter hon och opererar sig själv på klippan. Vid detta tillfälle pratar hon med sig själv som om hon vore en annan patient för att distansera sig från det hon gör, och låtsas att hon opererar på en annan person. Det var en kvalitativ scen där man verkligen får se mer äkta skådespeleri. Hon kämpar hela tiden för sitt liv och hittar sätt att försöka överlista hajen, smarta sätt. Hennes kamp känns realistisk. Hajens utseende är realistiskt här men beteendet desto mindre. Att en haj skulle vara så pass smart att cirkulera där han tror att den han bitit befinner sig och sedan försöka till och med uppe vid stenarna, land-läge, försöka ta en tugga är orealistiskt. I och med att filmen annars har en realistisk ton så förstör den biten en del för mig. Hajar är inte så pass fientliga mot människor som man tror enligt forskningar. Men jag får anta att filmen här tagit inställningen: vad som skulle kunna hända om en haj är tillräckligt hungrig, hungern skärper sinnet och hajen blir klyftigare.

Men utöver det realistiska och det mindre realistiska så finns det gott om läskiga scener! Nancys första kontakt med hajen är ordentligt skrämmande. Det finns en bild på det nedanför. Nancy surfar glatt över den stora vågen och en stor vithaj simmar inuti vågen varpå dem krockar och han biter henne i benet, men hon lyckas simma undan och sätter camp på en högre sten där hajen då inte får tag i henne. Frågan är om han fortsätter leta efter henne därrunt på grund av extrem hunger eller rent självförsvar? De krockade ju och hajen är ett däggdjur med jaktinstinkter, byggd att döda när livet känns hotat? Eller misstog hajen henne för en säl och fortsatte forska för att kolla läget igen? Men meningen med filmen är nog att underhålla på ett realistiskt sätt, att själva livskampen är i centrum: hur överlever vi/flyr undan en för tidig död? Och själva kampen för livet är det som gör filmen bra. Nancys kamp för överlevnad.

En film för dig som vill se en mer realistiskt betonad haj-film. Klart sevärd och kan rekommendera den!

4 haj-bitna läkarstudenter av 5

6 Comments »

Amnesiac

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Familj, kirurgi, Mysskräck, mystik, psykologiskt, udda on 21 december, 2016 by fearnotthedark

Mystikskräck från 2014. En man vaknar upp och minns inte varför han är gipsad eller vart han är eller ens om det är hans egen fru som tar hand om honom.. eller om det är någon annan?

Handling Imdb: ” The story of a man who wakes up in bed suffering from memory loss after being in an accident, only to begin to suspect that his wife may not be his real wife and that a web of lies and deceit deepen inside the house where he soon finds himself a prisoner. ”

En film som fått dålig kritik på Imdb och av andra tittare/recensenter vad jag sett. Men jag tyckte om den ändå, ur vissa aspekter. Bra produktion, bra scenografi, bra skådisar. Men manuset är rörigt, för att säga det milt. Många frågetecken lämnas utan svar för att öka känslan av mystik får jag anta. Men det funkar inte. Vi behöver svaren, det är svaren som gör en bra historia, om man framställer svaren på rätt sätt förvisso. Slutet är också hemskt orealistiskt och för enkelt/vanligt. Men fram till slutet var jag ändå rätt underhållen av Kate Bosworth och Wes Bentley. Slutet drog dock ner betyget tyvärr .

Förutom vissa nackdelar så är filmen alltså underhållande i sina partier. Kate Bosworth spelar en kvinna vars komplexitet och märkliga monologer inte liknar något annat jag sett/hört. Så hennes psyke var intressant att dyka in i en stund. Och garderoben var fantastiskt 50/60tals-inspirerad. Jag menar: hon står och styckar något blodigt iförd nattlinne och päls, lite kul & ovanlig detalj 😀 Wes Bentley ger en realistisk tolkning av mannen som inte minns något först men som bit för bit pusslar ihop vad som faktiskt har hänt, samt att han gör det han kan för att försöka fly. Och historien är laddad med en långsamt stegrande spänning som gör att man blir nyfiken på vad som händer härnäst. Men filmen är inget för er som vill ha nonstop action, här har vi stillsam mysskräck. Dock märks det ju att historien fokuserar desto mer på mystiken än realismen, som sagt.

Något för er som gillar mysskräck med psykologiskt och mystik. Jag anser den vara sevärd och kan rekommendera den. Men se den med låga förväntningar, som jag gjorde 😉

3,5 blodiga sidennattlinnen av 5

Witches of East End

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags Övernaturligt, demon, drama, Familj, Häxor, katt, kärlek, magi, ritualer, spänning, tidsresor, Tv-serie on 20 december, 2016 by fearnotthedark

Tv-serie om häxor från 2013. En moder, en moster och två döttrar lever häx-livet i ett modernt samhälle i North Hampton. De träffar på allt från trollkarlar och demoner till fördömda föremål som beprövar deras krafter så livet är inte helt lätt och inte heller livet därefter…

Handling Imdb: ”Centers on the adventures of a mother and her two adult daughters, both of whom unknowingly are their family’s next generation of witches, who lead seemingly quiet, uneventful modern day lives in Long Island’s secluded seaside town of North Hampton. When one of the daughters becomes engaged to a young, wealthy newcomer, a series of events forces her mother to admit to her daughters they are, in fact, powerful and immortal witches. ”

En utförlig och intressant serie fylld av magi, trollformler, ritualer, exorcism, olycklig kärlek och massa förtrollande finurligheter. Jag tyckte om hur de hade mycket bakgrundsfakta hela tiden om vart häxorna kommer ifrån, vilka de varit och vilka de är nu samt vilka olika krafter de har. Som en mer vuxen version av den gamla häx-serien ”Charmed” från 1998, som jag också tyckte om men växte ifrån dessvärre.

Alla skådisar gör riktigt bra ifrån sig men några utmärker sig lite extra. Mädchen Amick (från Twin Peaks) i rollen som moster Wendy briljerar, bl.a. när hon förvandlas från katt till människa och tillbaka hela tiden, grymt roande! Julia Ormond som moder Joanna är passionerad och mäktig i sin roll som överstehäxa. Eric Winter gör också en nyanserat bra roll som Doktor Dash, han som inte alltid är den han verkar vara. Produktionen är också påkostad med riktigt lysande cgi-effekter faktiskt. Samt att manuset är välskrivet och spännande. Med små brister. Dotter Freyas kärleksdilemman blir lätt uttjatade och dotter Ingrids blåögdhet kan gå en på nerverna emellanåt. Och enda gången som skådisen Daniel DiTomasso levererar något bra är de korta scenerna som Edgar Allan Poe när häxorna är fångade i en helt annan tid. Men utöver det så är serien helt briljant. Den hann sändas i 2 säsonger men avbröts i den 3:dje på grund för få tittare tyvärr. Vilket är så oerhört synd på stora talanger enligt mig! Jag har sett säsong ett och två och är helnöjd med dem iaf, det jag ville skulle hända hände, så jag slipper undra. Fick helt klart mersmak för häxerier också! Så invänta mer sådant framöver 😉

En underbar serie för dig som älskar magi, häxor och det spektakulärt övernaturliga. Kan varmt och hjärtligt rekommendera den!

4,5 katt-halsband av 5

6 Comments »

The Curse of Sleeping Beauty

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Blod, demoner, förbannelse, kyss, mystiskt hus, ondska versus godhet, Saga, sagoskräck, skyltdockor, Sleeping Beauty, Törnrosa on 19 december, 2016 by fearnotthedark

Sagoskräck från 2016. Thomas får ett oväntat arv, ett mystiskt hus med ett magiskt mörkt förflutet…

Handling Imdb: ”Thomas unexpectedly inherits a property with a mysterious curse.”

Den klassiska sagan ”Sleeping Beauty” även känd som ”Little Briar Rose” av Bröderna Grimm får här en skräckfylld twist. Thomas börjar få mardrömmar om att demoner hindrar honom från att kyssa en skönhet, en ung kvinna som aldrig vaknar och som verkar vara i hemsk smärta. Plötsligt får Thomas ett telefonsamtal om ett arv, ett hus som han reser direkt till. Första natten han sover där möter han skönheten igen i drömlandet, men nu är hon vaken och de kan konversera. Hon nämner att hon hålls fången någonstans i huset och att han måste hitta henne och väcka henne innan demonerna hinner före. En beslöjad demon och blodiga skyltdockor börjar jaga Thomas runtom i huset. Men när han väl lämnar huset kollapsar hans kropp. Han är bunden till huset. Och klockan tickar, snart är det för sent…

Faktiskt en riktigt vacker och spännande historia om en skrämmande Törnrosa-värld. Fin produktion, bra skådisar och en storslaget fager scenografi. Till och med monstersminket fungerar bra, attackerande skyltdockor liksom skrämmande demoner. Dock är filmen alldeles för kort och känns mer som ett intro inför en längre film. För den slutar rätt tvärt med löfte om att det kommer att ske så mycket mer. Och jag vill ju se det som sker efter! 😀 Det blir som en hel teaser-film! 😀 En fyllig teaser-trailer! Jag hoppas lite på att det kommer en till film som fortsättning. Men även om det inte gör det så är det fortfarande en mycket fin film som det är enligt mig. Förutom att filmen baseras på den klassiska sagan så baseras den även på en grafisk roman vid namn ”The Curse of Sleeping Beauty” av Everette Hartsoe, som jag måste kolla in väldigt mycket just nu känner jag! 🙂 Regissören till filmen, Pearry Reginald Teo, har dock inte mycket bra filmer bakom sig men här gjorde han ett superbt jobb trots det.

En film för dig som gillar sagolik skräck och skönhet i skräckfilm.

Underskattad film, kan varmt rekommendera den 🙂

4 Briar Roses av 5

2 Comments »

Ouija – origin of evil

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags 60-tal, andar, Exorcism, Los Angeles, ondska, ouija-bräde, Präst, spöken on 15 december, 2016 by fearnotthedark

Spökskräckfilm från 2016. I 60-talets L.A. försörjer sig en änka & två döttrar på att prata med spöken. Låtsas prata med spöken, men en dag svarar andarna på riktigt, via den yngsta dottern. Vem är det som spökar och vad vill dem?

Handling Imdb: ”In 1967 Los Angeles, a widowed mother and her 2 daughters add a new stunt to bolster their seance scam business and unwittingly invite authentic evil into their home. When the youngest daughter is overtaken by a supernatural spirit, the family confronts unthinkable fears to save her and send her possessor back to the other side. ”

En härligt 60tals-nostalgisk mys-skräckfilm! Faktiskt en spännande handling med ordentligt creepy barnskådis, Lulu Wilson som den besatta dottern Doris. Läskigt medryckande dramaturgi där Doris beteende blir mer och mer udda. Jag ryckte till flera gånger åt scenerna där hon sitter demon-ögd och viskar fasansfulla formler in i folks öron, huga 😀 Sedan att allt äger rum i 60talets Los Angeles är ett stort plus. Det passar så bra med spökerier när det är en äldre tid, man köper konceptet desto mer då. En äldre tid då man faktiskt trodde mer på spöken och inte hade dagens moderna tankesätt heller, det passar med spöken där! Spökfilm i nutid är alltid lite svårt och inte lika trovärdigt, om inte omständigheterna är väldigt speciella.

Skådespelarna är toppen. Främst Lulu Wilson som får mig att tappa hakan bl.a. när hon står glatt och förklarar i detalj för systerns pojkvän hur det är att bli strypt, ler stort och skuttar iväg. Huga! But also: I love it!! 😀 😛 Den andra dottern Lina spelas bra av fint rödhåriga Annalise Basso och modern spelas superbt av Elizabeth Reaser. Vi får också se lilla Elliot från självaste ”E.T.”, skådisen Henry Thomas i rollen som prästen Tom Hogan och han gör ett fint jobb också samt att han verkligen ser ut som en vuxen version av Elliot, lite spooky 😀 Men kul att se honom i en ny roll igen 🙂 We all love E.T 😉 Kom också precis på att jag ju sett honom i en annan vuxen roll också, som Samuel i ”Höstlegender”! Tänk att jag sett den filmen så många ggr och inte reagerat på att det är Elliot, hah! 😀 Man lär sig något nytt varje dag 😉 Nåväl, sidospår, tillbaka till Ouija-origin of evil!

Specialeffekterna och cgi:n funkar också fint här. Som sagt, i en äldre drömsk tid passar det in bra. Det är inga hemskt dåliga effekter enligt mig heller, de är lagom och tjänar sitt syfte väl. Detta är en prequel till filmen ”Ouija” från 2014 i övrigt, som jag inte ännu sett då den fick så hemskt dåliga recensioner. Men jag blir nyfiken på att se den bara för att få mer mysskräck-feeling efter denna underbara film. Jag blir säkert besviken men titta kan man göra ändå!

Så allt som allt är denna en film för dig med en förkärlek till det ockulta och spöken/andar samt 60-talet. Kan varmt rekommendera den!

4 ouija-brädor av 5

2 Comments »

Harbinger Down

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Blodigt, fartyg, is, monster, Scifiskräck, special effects, vatten on 15 december, 2016 by fearnotthedark

Monsterskräckfilm från 2015. Några studenter upptäcker en välbevarad infryst farlig mutation ombord på ett fartyg vid namn Harbinger, men vad är det och vad vill den?

Handling Imdb: ”A group of grad students have booked passage on the crabbing boat Harbinger to study the effects of global warming on a pod of Belugas in the Bering Sea. When the ship’s crew dredges up a recently thawed piece of old Soviet space wreckage, things get downright deadly. It seems that the Russians experimented with tardigrades, tiny resilient animals able to withstand the extremes of space radiation. The creatures survived, but not without mutation. Now the crew is exposed to aggressively mutating organisms. And after being locked in ice for 3 decades, the creatures aren’t about to give up the warmth of human companionship.”

Det började med en kul grej på kickstarter som tog tillvara på icke använda specialeffekter. Kickstarter-projektet blev framgångsrikt och gav mer pengar till en större film, en möjlighet att göra något ännu bättre. Det blev inte bättre…

Jag hade inga höga förhoppningar på filmen för jag anade att det skulle bli rätt B-filmigt. Men aldrig anade jag att det skulle vara så lite som c-film-stuk på det hela… Skådespeleriet är horribelt. Lance Henriksen gör sin grej ja, inga klagomål där, Lance är Lance liksom. Matt Winston försöker skådespela och lyckas emellanåt. Resten försöker inte ens, alls. Men specialeffekterna är bra, väldigt välgjorda monstereffekter som ser ut som att de går att ta på. Men effekterna är allt vad filmen är. Det finns inget annat som är bra. Jag hade hellre sett en film med enbart själva varelserna, utan skådisar. Eller en film med monster plus Lance. För ja, det hade blivit något sevärt. I nuvarande form skulle jag aldrig ge någon detta filmtips. Tyvärr.

Dialogen är forcerad och platt förutom kanske två skämt som är halvroliga. Handlingen är så tunn att den hade bryts itu på två sekunder om den varit is. Att man sedan påstår att filmen är en hyllning av Alien och The Thing är sant om man ser till effekterna, men om man ser till resten av bedrövligheten så är det en ren förolämpning och känns bara som en misslyckad parodi. Filmen menade väl men blev så, så, såå fel…

Om du tvunget måste se den så är det något för dig som gillar The Thing-effekterna och kan bortse ifrån hemsk dialog, tunn handling och löjeväckande skådespel… Lycka till! 😀 😉 Mitt råd: Se om The Thing från 1982 istället samt extramaterialet om hur de gjorde filmen/special effects, du får en garanterat bättre kväll kan jag lova.

1,5 sprattlande monster av 5

Siren

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags Övernaturligt, Blod, gap, grekisk mytologi, kärlek, magi, siren, Skräck, vingar on 12 december, 2016 by fearnotthedark

Monsterskräckis från 2016. En svensexa spårar ur och blir till en kamp på liv och död när en mytologisk varelse plötsligt släpps fri…

Handling Imdb: ”A bachelor party becomes a savage fight for survival when the groomsmen unwittingly unleash a fabled predator upon the festivities.”

Från nordisk folktro till grekisk mytologi! Här är varelsen en siren: ett grekiskt mytologiskt väsen som ser ut som en blandning mellan kvinna och fågel, brukar avbildas som fåglar med kvinnohuvuden eller kvinnor med vingar och fågelben. Legenden säger att de lockade till sig sjömän med sina vackra röster för att sedan döda och äta upp dem. Sirener blandas ibland ihop med sjöjungfrur men är alltså varelser som snarare lever på vatten och inte i dem. Och man följer idén om sirenen även i denna film, men tiden är ju modern och nutida här samt att historien saknar sjömän.

Nog för att historien är rätt tunn, en svensexa som blir livsfarlig när en snällare man släpper ut en siren från en gömd bordell ute i ingenstans. Bordellen är för övrigt fylld av dels vanligt folk och dels vissa övernaturliga väsen. Sirenen blir förälskad i mannen som släppt ut henne och ska ha honom till varje pris. Och det är historien. Så lite för tunt. Men skådisarna gör ändå ett hyfsat jobb, framför allt lidelsefulla Hannah Fierman som Lily the Siren. Och monstereffekterna är rätt bra! Grymma vingar och läskigt fågellikt gap! Så Siren-effekterna är det som lyfter en annars händelselös berättelse. Och nog är det skrämmande också, hon är ingen änglalik sak. Nej, hon dödar och lämnar brutalt blodiga spår efter sig…

Så jag blev glatt överraskad faktiskt. Det är en högst underhållande liten film om en fantastiskt fasansfull siren och hennes desperata jakt efter kärlek. Och jag kan rekommendera den 🙂

3,5 siren-serenader av 5