Fear Not The Dark

Mode-skräckfilm från 2016. Blivande modellen Jesse flyttar till L.A. och blir älskad och hatad för sin skönhet. Alla vill vara med henne och vara som henne, till varje pris…

Handling Imdb: ”When aspiring model Jesse moves to Los Angeles, her youth and vitality are devoured by a group of beauty-obsessed women who will take any means necessary to get what she has.”

En skräckfilm som tar plats i en färgstark mode-värld alltså. Sist vi sett så mycket mode i en skräckfilm måste vara i American Psycho. Men American Psycho är en bra mycket bättre film än denna. Dock så har denna film ett och annat intressant trots allt, men lika många skavanker också tyvärr.

Men märk väl, denna till synes oskyldiga skräckfilm innehåller obsceniteter som nekrofili samt kannibalism, så ni vet. Jag var rätt chockad över det själv, för det var inget jag väntade mig alls. Men trots det så har de ändå lyckats göra så att till och med nekrofilin ser bra ut. Ett estetiskt stilrent klimat genomsyrar hela filmen. Därför är det mer idén av de hemska handlingarna som kan uppröra. Mer än det vi faktiskt ser på vita duken, där allt är rätt välmaskerat ändå trots allt.

Snygg produktion: modet, vackra kvinnor och sminket står i fokus. Även om min personliga smak kan tycka att flickorna borde äta mer men ja, modellvärlden är ju hemskt…smal. Bra skådisar förutom en, huvudrollsinnehaverskan Elle Fanning. Hon är ännu en sådan där intetsägande, blankt stirrande, blond och alltför smal sak. Hon säger inte mycket, agerar knappt, hon står mest och tittar och stirrar, säger något litet ibland. Tråkig skådis tycker jag. Resten av skådisarna levererar. Jena Malone, Abbey Lee, Bella Heathcote gör alla fantastiskt läskiga porträtt av hänsynslösa damer inom modevärldens do-or-die-industri. Där har vi toppen agerande. Keanu Reeves har en liten biroll som dryg hyresvärd, tyvärr usel rolltolkning.

Manuset är enkelt och alltför utdraget. Många scener är så långa att jag nästan hinner städa igenom lägenheten innan den är slut. Och många scener går ut på en massa stirrande, tittande, funderande. Något tröttsamt i längden. De hade vunnit mer på att korta ner scenerna och göra om en tvåtimmarsfilm till en effektiv timme och tjugo minuter. Denna berättelse kan handla om många saker. Antingen så kan det handla om hur svårt en ensam, nyinflyttad, ung, snygg tjej har det att lyckas i modevärlden där alla nästan dödar för att vara först. Det kan också handla om hur vårt skönhetsideal blir allt mer absurt och omänskligt, nästan löjligt. Att hur du ser ut betyder mer än hur du är som människa. Personligen tror jag mest att det kan vara en enda lång audition-tape för Elle Fannings potentiella modell-karriär. Agera kan hon inte men modell kan hon nog bli. Hon är lång, slank, långhårig och ser ut som ett blankt papper i ansiktet. Perfekt för en modell-karriär men inte för en skådis. Så modell: ja , men skådis: nej. Anya Taylor-Joy borde tänka i samma bana…

Så en film för dig som älskar mode, långsamma scener med väldigt lite action och en del vulgaritet. Den var intressant ur en del synvinklar men inte riktigt i min smak. De fick dock till några coola bilder.

3 blodiga ögon av 5

This entry was posted on 4 januari, 2017 at 23:40 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags avundsjuka, Blod, Fotografi, Mode, Modeindustri, Modell, Mord, svartsjuka. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.