Pet

pet-horror-movieposter

Psykologisk skräck från 2016. En tillbakadragen man kidnappar sitt kärleksintresse och förvarar henne i en bur nedanför hundkenneln han jobbar på. Men vem har kontrollen egentligen?

Handling Imdb: ”A psychological thriller about a man who bumps into an old crush and subsequently becomes obsessed with her, leading him to hold her captive underneath the animal shelter where he works. But what will the victim have in store for her captor?

En film som förvånade mig faktiskt. Var beredd på en vanlig kidnappningsskräckis med lite hund-tema i och med buren, kanske med lite udda s/m-toner och att någon dör och någon flyr i slutet. Men nej, jag fick något helt annat. En märklig kärlekshistoria mellan två farliga individer och det var en bra sådan.

Så vi har en hobbit återigen (Elijah Wood i Sin City och Maniac var först) som vill skaka av sig snällhetsstämpeln och göra lite farliga roller 😉 Och tja, det funkar relativt bra för Dominic Monaghan, han är hyfsad. Men den stjärna som skiner starkast är tjejen Holly, skådisen Ksenia Solo, som spelar igenom hela känsloregistret som den plågade servitrisen med mörka tankar. Speciellt intressant är det hur hon spelar ut Seth, Monaghan, med olika metoder, några bekanta metoder och några mindre kända. Annorlunda är samspelet dem får emellan sig, att de lär upp varandra, lär ut det den andra inte kan, de kompletterar varandra på ett sjukt sätt. Verkligen en analyserande och fängslande ( 😉 ) psykologisk skräckfilm som får en att häpna en del. Kan givetvis också ses i underhållningssyfte som en bra skräckfilm. Men den blir desto mer engagerande om man är intresserad av socialpsykologi och beteendevetenskap. Tittandet blir extra kryddigt då. En av de bättre skräckfilmerna jag sett från 2016, helt klart. Slutscenen var ordentligt spektakulär kan jag säga! 😀

En film för dig som gillar psykologisk skräck, udda kärlek och starka kvinnor. Rekommenderar den starkt!

4 pets av 5

pet-2

pet-2016

cage

pet-2016-4

pet-3

bloodpet

Annonser

Ett svar to “Pet”

  1. […] Teresa Palmer ger en bra rolltolkning men det behövs mer nyanser för att hålla uppe intresset i en 2 timmar lång film om en kidnappad tjej, Clare, i Berlin och kidnapparen Andi som lever sitt gråa vardagsliv med svårigheten att hålla tillbaka aggressioner. Inzoomningar och slow motion-scener används flitigt för att skapa mer känsla och arthouse, men det blir bara mest tråkigt i och med att allt är så väldigt grått. Relationen mellan Clare och Andi är också lite skruvad men på ett ointressant sätt återigen. Då var ju filmen ”Pet” bättre i det temat. Det går lite för fort för paret samt att kemin mellan dem bara delvis är där. Vi lär aldrig riktigt känna dessa karaktärer utan vi ser dem mest leva olika typer av vardagsliv, ett i frihet och ett inlåst. Det är dock bra att Clare emellanåt slår tillbaka och hittar nya sätt att försöka fly samt att slutet är ju bra delvis. Men allt faller platt på grund av att man egentligen inte ger mycket info om något eller någon. En viss stil eller utseende prioriteras framför fylligt manus. Det är tråkigt för historien har potential. Teresa Palmer är en hyfsad skådis och likaså är Max Riemelt. Dem kunde ha spelat så mycket bättre med bättre manus i grunden. En ok film att se men jag hade hellre rekommenderat filmen ”Pet” med ungefär samma tema (och mycket bättre film) : https://fearnotthedark.se/2017/02/23/pet/ […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: