Arkiv för maj, 2017

A Cure for Wellness

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 31 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräckfantasydrama från 2016. En ambitiös ung affärsman åker till ett mystiskt spa ute i ingenstans för att ta med en kollega som behövs i en viktig affärsuppgörelse. Men han dras istället in i en farlig värld som har lite att göra med välmående och mer att göra med något helt annat…

Handling Imdb: ”An ambitious young executive is sent to retrieve his company’s CEO from an idyllic but mysterious ”wellness center” at a remote location in the Swiss Alps, but soon suspects that the spa’s treatments are not what they seem.

Jag hade låga förväntningar på denna då nya filmer i skräckgenren sällan förvånar mig längre. Men denna var annorlunda, blandningen av skräck/fantasy/drama funkar bra verkligen och kompletterar varandra. En lång film, 2h och 26 min men jag såg faktiskt varje minut. Då är det kvalité.

Dane Dehaan (från filmerna ”Life after Beth”, ”Lawless” bl.a.), huvudrollen Lockhart, ger en mycket bra bild av en ung affärsman som är ivrig att nå högre men som faller när han tänker på sin förlorade familj och fångas in i det farliga spa-institutets surrealistiska sfär. Han har en något otydlig röst men det funkar bra ändå när man lyssnar noggrant. Jason Isaacs, läkaren Volmer, gör en stark insats som den udda läkaren som tvångsintar Lockhart och behandlar honom på märkliga sätt. Mia Goth spelar den ”speciella flickan” som är den yngsta patienten och Volmers favoritpatient. Tyvärr föll den rollen platt för mig, hon känns som ännu en Mia Wasikowska med sitt uttryckslösa ansikte och barnsliga utseende. Hon gav inga nyanser i uttryck någonstans enligt mig. Men kanske hon gör en Anya Taylor-Joy (som jag ogillade i ”Morgan” men som var bättre i ”Split”) och överraskar mig i framtiden, vem vet. Just i denna filmen var hon otillräcklig och det var synd i en annars fantastisk film. Kul dock med en svensk skådis i biroll som svensk patient: Tomas Norström från ”Pistvakt” och ”Jägarna”! En annan birollskådis som gjorde bra ifrån sig var Celia Imrie som historiajunkien Victoria Watkins som verkar vara Lockharts enda vän på institutet.

Historien är egen, fantasifull och spännande. Men den har sina partier som inte riktigt passar in tycker jag. Som när en vakt plötsligt börjar masturbera när en sköterska plötsligt kommer in och blottar sina bröst, onödig och märklig scen 😀 Den har sin funktion på ett sätt men jag tycker dem borde ha lagt in något helt annat där, att hans distraktion är något annat för jisses, det var inte vackert kan jag säga 😀 En av få scener som inte var vackra i filmen. Sedan är det fantasi-scenerna av flickan Hannah, Mia Goth, där hon ligger naken med ålar i ett badkar med läppstift.. och jag undrar lite varför det var nödvändigt att klä av en så tanig barn-liknande flicka och göra det till en sexuell scen, blev lite för awkward för mig… Men ja, själva grundhistorien om ägaren till institutet tar ju en sjuk vändning mot slutet så syftet med scenerna har väl sin funktion och hintar på slutet får jag anta. Men i övrigt är det mest vackra, stillsamma scener blandat med skräckinjagande inslag som harmoniserar bra med det surrealistiska temat. Och jag gillar ålarna i andra scener, som i tanken eller i droppet och på grinden m.m.

Jag känner också att filmen bär med sig flera budskap. Och jag ska försöka gå in på det utan att spoila något. Det främsta budskapet kände jag var att det måste finnas sjukdom för att hitta botemedel. Och sjukdom ger fler jobb till alla inom vården, jobb de behöver för att kunna sätta mat på bordet. Sjukdom fungerar också som en distraktion, så länge du är sjuk lägger du inte märke till vad som händer i övrigt, du vill bara bli frisk igen och du gör allt för detta. Där blir sjukdom ett villkor för att kunna genomföra saker folk annars inte hade velat göra. Lite filosofiska tankar där som cirkulerade i huvudet medan jag såg filmen. Och säkerligen finns det fler budskap, men det lämnar jag till er att upptäcka istället.

I stort en fascinerande surrealistisk resa med en ton av psykologisk skräck som förvånar och förgyller. För er som gillar surrealistisk fantasy och psykologisk skräck. Kan varmt rekommenderas.

4 ålar av 5

 

Lavalantula

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 26 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 2015. En vulkan spottar ut gigantiska lavaspindlar I L.A. och ex-filmstjärnan Colton West försöker rädda dagen.

Handling Imdb: ”Volcanic eruptions in Los Angeles unleash a swarm of gigantic, lava-breathing tarantulas.

En småkul skräckkomedi med 80/90tals-stjärnorna Steve Guttenberg och Michael Winslow. Lava-sprutande spindlar drabbar ett L.A. fyllt av b-skådisar. Guttenberg är väldigt annorlunda än förut men ändå kul att se honom tillbaka i rutan, detsamma om Winslow. Övriga skådisar gör ett helt ok jobb också, varierande kvalité på skådespeleri men en och annan gör det faktiskt hyfsat ändå. Men det är fortfarande en b-film med mycket glimten i ögat. Både komiska och grymma mord, något för varje smak. Spindlarna är faktiskt helt ok gjorda i cgi, det är såpass ok att det åtminstone blir roande 😉 Cgi:n är i regel annars dålig här men det är lite meningen då det är en skräckkomedi som mest är gjord för fans som gillar konstiga djur-monster 🙂 Referenser finns till andra djurmonster-filmer såsom ”Jurassic Park”, ”Sharknado” m.fl. Huruvida den här filmen är bra eller inte är ju upp till var och en men jag fann den underhållande nog att fylla en eftermiddag med iaf 🙂 Och ja, jag lär se efterföljaren också 😀

En film för dig som gillar b-iga djurmonster-filmer, spindlar och Guttenberg/Winslow. Sevärd! 🙂

3 lava-sprättande tarantellas av 5

Wolfen

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , on 21 maj, 2017 by fearnotthedark

Varg/varulvskräckfilm från 1981. En polis undersöker en samling mord som liknar djurattacker i New York. Vad är varelsen bakom och hur fungerar den?

Handling Imdb: ”A New York cop investigates a series of brutal deaths that resemble animal attacks.

En originell och intressant film om en unik vargsort som är bra på så många olika plan. Skådespeleriet är briljant. Främst via Gregory Hines som spelar obducenten Whittington, han är listig, kvick och effektiv och mitt i allt rätt rolig också! Jag gillar att han ser så annorlunda ut här än mot vad en obducent ser ut idag på film. Stor afro, utsvängda byxor och långt hängande örhänge! Humoristisk men ändå quick as a cat! Och sedan har vi en ung Albert Finney med fluffigt hår, träningskläder och pannband 😀 Han spelar polisen som är lika bra han men mer långsam och metodisk med viss filosofisk ton mot slutet. De amerikanska urinvånarna har nog de mest nyanserade birollerna jag sett i skräck. De ger bra bakgrundshistoria till vargsorten Wolfen samt lite chockartad naken psykologi 😀 (Ni som sett den vet nog vilken scen jag syftar på 😉 och till er andra, håll utkik 😀 ).

Ett mångfacetterat manus som innehåller lite fantasy, skräck, drama, deckare, thriller och en gnutta komedi. Noggrant och välgjort i allt från dramaturgi till scendesign. Snyggt, smart, utan dess like. Riktiga vargar medverkar i filmen med lite specialeffekter inbakat och det är bra gjort. Det enda minuset för mig var den så kallade ”wolf vision”-delen, scener där man får se händelser ut vargens ögon. Scenerna är rätt långa, hoppiga och småtråkiga förutom i vissa närkontakt-scener då attacker sker. Lite onödigt långa scener med just detta. Men i övrigt har jag inga större klagomål alls. Jag var lite chockad över att så många helnakna kroppar visas i filmen men man får tänka på att tiden är näästan 70-tal också, tiden där mycket naket visades i film och bara ansågs naturligt. Det var väl först framåt 90-talet då denna öppna nakenhet tonades ner har jag för mig. I vilket fall var detta en film som gjorde intryck. Fylligt, klipskt och mäktigt!

Något för dig som gillar vargar, varulvar och deckare-skräck. Mycket sevärd! 🙂

4 wolfens av 5

The Bye Bye Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 20 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräckthriller från 2017. Tre vänner råkar komma i kontakt med en mystisk figur kallad the bye bye man och antalet döda bara ökar och ökar som följd.

Handling Imdb: ”Three friends stumble upon the horrific origins of a mysterious figure they discover is the root cause of the evil behind unspeakable acts.

En ny skräckfilm alltså. Vi har jumpscares, vi har en lite mer känd skådis (Carrie-Anne Moss) i en biroll (samt stackars Doug Jones i rollen som bye bye-mannen, han förtjänar bättre roller), en ond figur som råkar tillkallas vid en seans, folk som blir allt sjukare och dör runtom och polisen förstår inte varför ondskan inte kommer från en vanlig person av kött och blod. Japp, det vanliga receptet på en skräckis i dagens filmklimat där man hellre tar till kul cgi än ett bra manus. Och ja, det är ointressant och platt och krystat alltihop. Ingen magi what so ever i något här, allt är platt. Men den funkade när jag behövde titta på något iq-befriat och lättsmält så om du är ute efter det kan denna film funka. Men inte annars, inte alls annars. And also: vad för namn är The Bye Bye Man?! 😀 Ingen respekt eller rädsla uppstår för någon vid namn The Bye Bye Man, skrattretande till max! Nej, halvdålig cgi, ointressant manus, halvengagerande skådisar och ett dumt namn på en demon. Om du söker något i denna undergenre, se ”Ouija – origin of evil” istället för bättre kvalité. Men om du bara söker ett lättsmält tidsfördriv som inte kräver någon hjärnkapacitet, se denna. Inget jag rekommenderar dock…

2 hemsökta byråer av 5

Pumpkinhead

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 19 maj, 2017 by fearnotthedark

Demonskräckfilm från 1988. En man vill hämnas sin mördade son och tar en häxa till hjälp, men aldrig trodde han att hämnden skulle bli så fasansfull som natten då demonen Pumpkinhead får liv…

Handling Imdb: ”After a tragic accident, a man conjures up a towering, vengeful demon called Pumpkinhead to destroy a group of unsuspecting teenagers.

Stan Winston som regissör, Lance Henriksen i huvudrollen som den faderliga hämnaren, pumpor, södern och fantastiska monstereffekter finns att hämta här och nog är det ett fint recept på en skräckfilm. Mycket fint.

Det är ingen A-film utan en B-film. Vi är i södern, den ordentligt fattiga södern och dialekterna är hemskt överdrivna för att inte tala om klädseln. Dialogen är rätt fantasilös och skådisarna halvbra, förutom Lance och häxan Haggis som gör ett bra jobb. Men.. de praktiska effekterna och scenerna med häxan och Pumpkinhead är så fantasifulla och härligt ondskefulla att resten inte gör något. Allt jag ser är denna långa, starka och diaboliska varelsen som är..Pumpkinhead. Stan Winston kan detta med effekter 🙂 Visst Pumpkinhead har drag av Alien-varelsen men är ändå sin egen på ett sätt tycker jag. Ansiktet skiljer sig en del samt annorlunda skapta axlar och ben. Och oh så välgjord, vilket arbete!

Manuset är ändå, trots viss överdrivenhet i södern-sättet, rätt intressant och har en spännande stegrande dramaturgi. ”Pumpkinhead” är också Stan Winstons första film där han regisserar och idén till filmen grundades på en dikt skriven av Ed Justin. Mayim Bialiks första film (hon var bara 12 när filmen gjordes) och kan här ses som ett barn till karaktären Wallace. Stan Winstons egna två barn kan också skymtas bland Wallace-släkten. Lance Henriksen hade samlat det mesta själv av sina props han använder i filmen, allt från silvermynten och kepsen till ett pumphagelgevär från andra världskriget. En kul och härligt smutsig b-skräckis från 80-talet med sensationella praktiska effekter som jag tyckte mycket om.

En film för dig som gillar 80-tal, södern, praktiska effekter och djävulska monster. Mycket sevärd! 🙂

3,75 (behövde ett mellanting mellan 3,5 och 4 😀 ) pumpkinheads av 5

 

Get Out

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 13 maj, 2017 by fearnotthedark

Mystikskräckfilm från 2017. En afroamerikansk man (Chris) besöker sin ljusare flickväns (Rose) familj på landet men något stämmer inte i den till synes vackra idyllen…

Handling Imdb: ”A young African-American man visits his Caucasian girlfriend’s mysterious family estate.

En kritikerrosad film som väckte mitt intresse just med trailern. Verkade vara en spännande och annorlunda film. Och det var det också. Spännande manus, bra skådisar och vanliga skräck-mönster förnyas. Och dem gör det bra.

Att låta en mörk man vara hjälten i en skräckfilm är ju sällsynt och det funkar superbt här, sist jag såg det hända var faktiskt i ”Night of the demons” från 1988, längesen alltså. ”Get Out” är ingen politisk film som försöker predika något men rasfrågor tas upp. Hur Rose’s familj hela tiden vill markera att de gillar Obama och andra kulturer samt hur obekväm Chris känner sig bland alla vita människor på landet som hela tiden ska kommentera hans hudfärg, på positiva sätt kommenteras det men ändå. Familjen försöker få honom att slappna av medan Chris mest känner sig utpekad. Men det som är mest centralt är att en outsider kommer in i en stor familj som känt varann så länge och känner sig obekväm, mest för att han märker att familjen döljer något stort och ont. Och han har ju rätt. Något är hemskt fel med den här familjen. Spänningen och stämningen är laddad här, så det är mer stämningsfull skräckfilm med drama-toner än en actionfylld skräckis med många mord.

Daniel Kaluuya är utmärkt i rollen som den oroliga pojkvännen, han får spela ut hela registret med känslor och gör det så fantastiskt bra. Han kommer nog bli en ännu större skådis inom kort tror jag. Allison Williams spelar bra som flickvännen Rose. Chris vän Rod spelas av Lil Rel Howery och scenerna med deras samtal fick mig att ramla av stolen lite av skratt för det var så annorlunda mot resten av filmen. Många verkar tycka att Rod var onödig för storyn men jag tyckte han var rolig faktiskt. Han ger en lättsam paus från allvarligheten i filmen.

Ett minus blir det mot slutet då jag tycker allt blir lite väl stort och invecklat utan att man egentligen förklarar något och jag blir lite lämnad som ett frågetecken. Men mystik verkar vara en trend just nu så vad göra. Och jag är alltid den som vill ha mycket bakgrundsinfo så det blir en liten konflikt där 😉 Sedan kan man se en massa olika symbolismer i filmen, både politiska och psykologiska, men jag lämnar den analysen till er om ni vill se något budskap med det hela. För mig var det främst ett nervkittlande och engagerande skräckdrama som var nytänkande och fräscht. Klart sevärd.

Något för dig som gillar det långsamt uppbyggande stämningsfulla i skräckfilm.

3,5 hypnoser av 5

 

High Spirits

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 11 maj, 2017 by fearnotthedark

Skräckkomedi från 1988. Peter Plunkett är pank och måste locka turister till sitt slott så han ber personalen agera spöken men problem dyker upp då riktiga spöken också väcks till liv och ännu mer problem när amerikanen Jack blir kär i spöket Mary!

Handling Imdb: ”When Peter Plunkett’s Irish castle turned hotel is about to be repossesed, he decides to spice up the attraction a bit for the ‘Yanks’ by having his staff pretend to haunt the castle. The trouble begins when a busload of American tourists arrive – along with some real ghosts. Among the tourists are married couple Jack and Sharon. Sharon’s father holds the mortgage on Castle Plunkett, so she’s hoping to debunk the ghosts. Jack, on the other hand, after meeting pretty ghost Mary, is very eager to believe. Can there be love between a human and ghost? Jack and Mary are going to try and find out.

Ett år efter ”The Gate” kom denna ”High Spirits” ut. Massa kända skådisar finns att hitta här! Daryl Hannah som vackert lidande spöke och Liam Neeson som hånande elakt spöke! Peter O’Toole, Beverly D’Angelo, Steve Guttenberg, Jennifer Tilly, Peter Gallagher, Connie Booth är några av de mer kända skådisarna som alla gör en roande insats.

Så många komiska relationskonflikter tas upp: gift amerikan blir kär i irländskt spöke, blivande präst blir förförd och omvänd, änka lever med sin avlidne make i spökform m.m. 😀 Den mest komiska scenen måste ändå vara när Liam Neesons karaktär Martin blir kär i amerikanska levande Sharon, Beverly, D’Angelo, i duschen då hon tror att hennes man är bakom henne och Neeson uttalar de mest absurda irländska svordomarna som reaktion på hennes spektakulära former 😀 Jag säger inte att det är så men det kan vara så att jag rullade runt av skratt på golvet i denna stund 😀 Sevärd scen, så kolla in den 😉 Utöver det så är det väl ändå enda gången vi kan få se Liam Neeson i rollen som elakt irländskt spöke och playboy med polisonger och glittrande hy! 😀 Underhållande humor, udda roande konflikter, bra skådisar och snygg scendesign samt kostymmakeri. Absurd men otroligt nöjsam!

En film för dig som gillar skräckkomedier, 80-tal, brittiskt & irländskt. Kan rekommenderas varmt.

3,5 lustiga spöken av 5

The Gate

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 11 maj, 2017 by fearnotthedark

Demonskräckis från 1987. Två pojkar upptäcker ett uppgrävt hål i trädgården utanför den enas hem och mystiska onda små varelser börjar dyka upp runt dem. Helvetesporten är öppnad!

Handling Imdb: ”Two young boys accidentally release a horde of nasty, pint-sized demons from a hole in a suburban backyard. What follows is a classic battle between good and evil as the two kids struggle to overcome a nightmarish hell that literally begins to take over the Earth.

Japp vi är kvar i 80-talet! 😀 Ett år senare än ”Witchboard” kom alltså denna ”The Gate” ut från Kanada och är också Stephen Dorffs första storfilm! Han var bara 14 år när denna kom ut alltså och han gör ett bra jobb. Likaså resten av skådisarna som är lite mer okända.

Det som är utmärkande med den här filmen är de praktiska effekterna dock. Nog för att manuset är rätt bra och spännande också men monstereffekterna är verkligen speciella. Allt från de små demonfigurerna som springer runt (skådisar i gummidräkter som filmades på ett speciellt sätt för att se mindre ut) till den stora besten uppstigen ur helvetesporten som ser ut som en korsning mellan en dinosaurie och en demonisk hund. Det är välgjort! Mycket fint gjort. Och man får också tänka att effekterna är välgjorda för att vara i sin tid, 1987. Kopplingen mellan hårdrock och helvetet är också ett genomgående tema här och jag kan tänka mig att filmen ”Deathgasm” nog hämtat en del inspiration härifrån 😀 Så i stort en högst underhållande demonskräckfilm med intressanta hårdrocksspekulationer och superba praktiska effekter. Mycket sevärd!

En film för dig som gillar 80tals-skräck, demoner, hårdrock och praktiska effekter. Kan rekommendera den!

3,5 helvetesportar av 5

Witchboard

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 8 maj, 2017 by fearnotthedark

Ouijaboardskräckis från 1986. Linda blir förhäxad av ett ouijabräde hennes vän Brandon tagit med sig på en fest. Vem är det egentligen hon talar med i brädet dock, en död pojke eller en ond demon?

Handling Imdb: ”A woman (Kitaen) finds an interest in her friend Brandon’s Ouija Board when he brings it by her party.

Jag har fångats in i 80talsskräcken här so bear with me! 😀 😉 Det här var faktiskt en stämningsfull och spännande skräckfilm om övernaturliga händelser som cirkulerar kring detta ouija-bräde som tillhört Brandon. Flygande knivar och yxor, mystiska ljud i huset, skurna däck och annat djävulskap väntar i denna rulle! Dimmaskiner och märkliga sken finns också i form av specialeffekter men dem funkar fint i historien. Skådisarna är bra, manuset intressant och händelseförloppet roande. En viss psykisk dam, Zarabeth, är dock alldeles för fånig för att det ska vara roligt. Hon funkar en stund men det blir snabbt för mycket…

Slutet är också härligt komiskt och bygger upp till en efterföljare, och ja, jag måste nog se den också bara för att ha sett den! Jag gillade det stämningsfulla och mystiska i den här nostalgiska skräckfilmen. Tråkigt att man släppt mycket av det där i nyare skräckfilm. Allt är mer avskalat och direkt nu, jag vill ha tillbaka mer drömsk & trolsk skräck som ändå är spännande och har bra manus. I denna genre är ju också ”Ouija – origin of evil” väldigt bra, den fångade allt det där jag tycker är bra i skräck. Men tillbaka till ”Witchboard”: hockeyfrillor, konstigt medium, gigantiska telefoner och axelvaddar aside så var denna film ändå roande och klart sevärd enligt mig. Och samma regissör som till ”Night of the demons”, Kevin Tenney!

Något för dig som gillar gåtfulla och mysiga rysare.. på 80talet 🙂

3 besatta ouija-bräden av 5

 

Rings

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 5 maj, 2017 by fearnotthedark

Spökskräck från 2017. Den gamla legenden med Samaras förbannelse fortsätter och denna gången drabbar det Julia, kommer hon överleva det?

Handling Imdb: ”A young woman finds herself on the receiving end of a terrifying curse that threatens to take her life in seven days.

So let’s talk about rings! The Ring, remaken från 2002, var ju rätt läskig när den kom ut (även Ringu men vi fokuserar på den amerikanska följetongen här..dessvärre). The Ring 2 kommer jag ihåg som rätt intetsägande bara. Hade otroligt låga förhoppningar till denna ”Rings” med tanke på att grejen har liksom gjorts, it’s over and done with och så längesedan också. Men ”Rings” var faktiskt.. hyfsad.

Den är gjord som en prequel samtidigt som det är en fortsättning och även en ny början. Tre i ett. Och den börjar rätt läskigt och mäktigt faktiskt, ja, jag är själv förvånad över min egen reaktion. Det kan dels vara för nostalgin då jag ju såg denna på bio när den kom ut och minns den som läskig och bra underhållning och det blir som ett återseende av något jag en gång tyckt var en cool grej. Och så är det dels för att dem gjort hyfsade och roliga cgi-sekvenser faktiskt. Manuset är relativt spännande också tyckte jag. Emellanåt förutsägbart ja, men också medryckande på sina platser. Det jag tyckte mest om var att man får reda på Samaras ursprung, på riktigt. Samt att Vincent D’Onofrio har en intressant biroll i det hela, förstod att hans roll skulle vara större än vad man först anar. Övriga skådisar gör ett ok jobb också: ”The Big Bang Theory” ‘s Johnny Galecki, Matilda Anna Ingrid Lutz & Bonnie Morgan som gör Samaras olika twisted moves. En lagom underhållande skräckis med någorlunda intressant bakgrundshistoria om Samara och några roande jumpscares. Den lyckades roa mig en grå eftermiddag helt klart. Inget mästerverk men heller inte alls dålig utan.. hyfsad! Men ja.. den slutar lite dumt.. jag anar en reboot på franchisen… och det är väl inte riktigt det vi ville ha… enligt mig iaf.

En film för dig som är nyfiken på Samaras ursprung och gillar jumpscares. Den är helt ok!

3 långhåriga flickspöken av 5