Fear Not The Dark

Dockskräckfilm från 2017. Prequel till filmen ”Annabelle”. 12 år efter sin dotters bortgång välkomnar en dockmakare med fru in en nunna med föräldralösa barn till sitt hem. Men vad som skulle blivit en mysig och trevlig samvaro blir istället en ond cirkel av olyckor då de märker att dockan Annabelle faktiskt är besatt…

Handling Imdb: ”12 years after the tragic death of their little girl, a dollmaker and his wife welcome a nun and several girls from a shuttered orphanage into their home, where they soon become the target of the dollmaker’s possessed creation, Annabelle.”

Denna kallas ”Annabelle 2” men den är alltså ingen fortsättning utan en prequel till ”Annabelle”. Det som hände innan ”Annabelle”, var dockan kom ifrån. Dess bakgrundshistoria. Och den förvånade mig. Jag gillade inte alls första filmen ”Annabelle” men denna ”Annabelle: Creation” är faktiskt hyfsad och rent ut sagt bra. Det är så sällan som typer av efterföljare överträffar ettan, men här hände det. Vi ska gå in på hur.

Det finns en intressant och fyllig historia här, ett välskrivet och välgenomtänkt manus. Skådisarna gör sina karaktärer bra, speciellt barnskådisarna Lulu Wilson (från Ouija – origin of evil) och Talitha Eliana Bateman. Miranda Otto och Anthony LaPaglia gör superba tolkningar av dockmakaren och hans sjuka fru. Och dockan Annabelle..RÖR..äntligen..på sig! Det jag önskade i ettan händer äntligen här! Det är inte mycket, det är subtilt med mycket mysticism men hon rör på sig banne mig! Och dem har vävt in så mycket action med just dockan och runt dockan att det nästan blir lite poetiskt för mig som är jätte-fan av just dockskräck! Annabelle-dockan är delaktig i mycket och man kan ana mer samspel med henne och omgivningen. Det samspelet som var dött i första filmen får liv här och det var det som gjorde mig mest glad. Dem gjorde äntligen det som krävdes för att leverera en bra dockskräckis. Ja, vissa CGI-scener är lite sisådär men i stort helt ok ändå och passar med historien. Och det fanns faktiskt, hör och häpna, partier där jag blev uppriktigt skrämd. Så ja, man kan lugnt säga att det blev en lyckad skräckfilm. Vilket är svårt att säga i dagens nya skräckklimat där allt hela tiden ska handla om yta och häftig cgi. Denna hade även innehållet. Mer sånt här, tack!

En film för dig som gillar dockor och övernaturligt, mycket sevärd!

4 onda Annabelles av 5

This entry was posted on 18 september, 2017 at 20:16 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags barn, besatt, demon, Docka, dockor, dockskräck, Familj, nunna, prequel. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.