Arkiv för januari, 2018

Jigsaw

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 26 januari, 2018 by fearnotthedark

Tortyrskräckfilm från 2017. Lik dyker upp runt staden som alla har genomlidit en grym tortyr. Och utredningar visar att John Kramer, Jigsaw, ligger bakom dåden. Bara ett problem: han har varit död i tio år.

Handling Imdb: ”Bodies are turning up around the city, each having met a uniquely gruesome demise. As the investigation proceeds, evidence points to one suspect: John Kramer, the man known as Jigsaw, who has been dead for ten years.

Detta känns som en reboot på Jigsaw-tortyren, inte en sista film. Och behöver vi verkligen reboot på den serien filmer? Har folk inte fått nog av det hela? Det har jag i vilket fall och såg inte mycket nytta i att göra fler filmer efter första Saw-filmen. För första filmen ”Saw” var faktiskt briljant. Det var en deckarhistoria blandat med tortyr och genuin skräck. Unik i sin sort tyckte jag. Allt efter det kändes överflödigt. Och kort efter kom ”Hostel” och dess uppföljare och även andra liknande filmer. Tortyrfilm-konceptet blev urvattnat snabbt för att det ju var en så tunn genre.

Men nu är vi alltså här igen med en till Saw-film och Tobin Bell är tillbaka i rollen som Jigsaw (död eller inte, hmm?). Nog för att den är i samma anda som de andra men den innehåller desto mer detektiv-pussel ( 😉 ) som i den första filmen. Och det är mer snack och filosoferande kring rätt och fel, gott och ont, vad som är en ond handling och vad som är en god. Ingen succéfilm men några intressanta karaktärer fångade min uppmärksamhet samt kul att höra Tobin Bells röst igen och det var även skoj att få återse den lilla cyklande clownen. När historien nystar ihop sig mot slutet blir det dock lite för otroligt och rörigt igen enligt mig men filmen är ändå i stort en underhållande nostalgitripp i Saw-världen.

Under filmens gång färdas mina tankar också kring vad som är en god handling och vad som gör en ond handling. Har Jigsaw rätt i det han gör? Ger han offren en möjlighet att förändra sina liv eller förgör han dem istället? Är han ond eller är han god? Jag måste säga att jag är lite kluven på den biten. Givetvis har han fel i att tvinga människor att inse saker och han hetsar ju dem till att göra brott samt att han försätter dem i stress-situationer där man inte ofta tänker logiskt. Men några av dem förändras ju tack vare det, att välja drogfritt liv istället för drogfyllt liv med döden så nära inpå, till exempel. Jag tänker på Amanda i första filmen ”Saw”. Jigsaw verkar mena väl i grunden men utförandet blir alltför sadistiskt och hemskt som tyder på en svårighet att uttrycka sig, undertryckt ilska bl.a. En sjuk man som menar väl men som inte kan uttrycka det på ett vanligt sätt. Lite teorier och tankar där från en filosoferande Vicky 😀 Men ja, om man bortser från allt filosoferande och bara vill se detta som en vanlig skräckis så är den klart underhållande i det syftet också enligt mig. Det finns deckar-pussel, nya tortyr-verktyg, nya offer och karaktärer, Jigsaw, clownen och en underhållande jakt på sanningen.

En film för dig som diggar Jigsaws metoder, tortyr och deckar-pussel. Sevärd!

3 pussel-bitar av 5

Annonser

Warlock

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 januari, 2018 by fearnotthedark

Trollkarlsskräckis från 1989. En trollkarl flyr från 1600-talet till 1900-talet med en häxjägare efter sig.

Handling Imdb: ”A warlock flees from the 17th to the 20th century, with a witch-hunter in hot pursuit.

En osedd klassiker har nu alltså äntligen setts och oboy vilken härlig 80talsnostalgi det var! Tankarna fördes till 80tals-skräckisar som ”Spellbinder” och ”Witchboard”, ungefär samma tid och känsla. Men det som skiljer dem åt är att dem filmerna innehöll kvinnliga häxor mest och att denna ”Warlock” har en trollkarl i huvudrollen, en manlig häxa. Denna manliga häxa spelas av herr Julian Sands. Och han gör det bra! Han är en sådan där udda skådis som syns i roller lite utöver det vanliga, mest inom drama och skräck, tack vare sitt ståtliga & allvarliga utseende. ”Gothic”, ”Arachnophobia”, ”Naked Lunch”, ”Tale of a Vampire”, ”Hirokin”, ”Romasanta”, ”Phantom of the Opera” är bland de udda titlar av filmer han gjort men ”Warlock”-filmerna har varit dem mest populära. Julian Sands motpart i filmen, häxjägaren, spelas av ingen mindre än Richard E. Grant som också är ett namn man ofta ser i drama, däribland nu senast i serien ”Downton Abbey”. Grant är lika bra han samt Lori Singer som spelar kvinnan som hjälper häxjägaren att fånga trollkarlen.

Efter att ha gått igenom roll-listan ska vi gå in på själva handlingen. Det är en väldigt roande historia utan att den för den delen ska vara komisk. Det är menat att vara en skräckfilm men med en glimt i ögat. Förmodligen är det eran där filmen tar plats som gör den mer roande. Det rosa, glittrande neon-tonade 80-talet. Men historien är intressant också. En trollkarl måste fly från 1600-talet för att undvika bli avrättad och hamnar i 1980-talet där han försöker pussla ihop alla tre delarna av en grimoire för att tillkalla den onda kraften som ska ta över världen. Detta iklädd en svart fluffig satinkostym med svart sidenband om sitt långa blonda hår. Gotik plus ockultism plus historiskt, allt-i-ett! Detta blir en kul motsats till det glada, färgstarka 80-talet. Svart versus rosa!

Och så har vi dem roliga specialeffekterna! Det här var ju en tid då skräckfilmer inte hade så hög budget samt att specialeffekterna inte var så lysande då som dem är idag, speciellt inte i b-film. Men däri ligger också en charm tycker jag, det blir underhållande. Den allra roligaste scenen måste vara där trollkarlen precis druckit en flyg-trolldryck och flyger förbi en bil i rapidfart! Ser ut som en snabbt åkande pappersfigur nästan 😀 För att inte tala om där han lär sig kontrollera eld och ser så lycklig ut där fejkflammorna yr runt hans hand! Mycket roligt finns att finna i den här filmen och jag måste helt klart se tvåan snart…

I övrigt, vad är det med 80talsfilm som alltid ger mig känslan av att komma hem? Antagligen för att jag växte upp på 80-talet och har en nostalgisk trygghetskänsla kring den eran. Och kanske också av den anledningen att mycket bra och rolig skräck gjordes just precis då. Få filmer idag kan leva upp till känslan dem filmerna förmedlar. Ja, något för framtida mer utförliga diskussioner där…

En film för dig som gillar 80-tal, magi och Julian Sands. Mycket sevärd 🙂

4 gotiska trollkarlar av 5

 

 

The Open House

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 23 januari, 2018 by fearnotthedark

MystisktHus-skräckfilm från 2018. En tonårskille med mor känner ett obehag i det nya huset de flyttar in i. Är dem själva eller är det några andra där?

Handling Imdb: ”A teenager (Dylan Minnette) and his mother (Piercey Dalton) find themselves besieged by threatening forces when they move into a new house.

Den här filmen gav väldigt blandade känslor och intryck. Jag såg hela filmen utan att spola, vilket säger att den i stort ändå var sevärd till viss del. Den hade en spännande handling ett bra tag, en hel timme skulle jag säga. Men när saker behövdes förklaras desto mer den sista halvtimmen uteblev svaren. Och slutet som kom därefter var bland det plattaste och mest intetsägande jag sett på ett tag. Synd! För produktionen kändes i stort proffsig. Huset var riktigt fint och skådisarna var hyfsade samt handlingen i början skapade många spännande möjligheter. Men manuset blev supertunt mot slutet. Dagens film har inte råd att vara så intetsägande längre. Vi har kommit så långt med olika nya kreativa filmslut och vändningar i handlingar att en film blir automatiskt dålig om vi inte levereras någon förklaring mot slutet, gärna en ny cool förklaring men en förklaring överhuvudtaget måste finnas. Mycket potential och spänning men som ebbade ut i ingenting. Mycket beklagligt! Filmen kunde ha blivit så mycket mer om man skrivit om sista halvtimmen.

Något för dig som gillar långsam spänning och mystik. Sevärd om du har låga förväntningar.

3 läskiga källare av 5

Sargad

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 18 januari, 2018 by fearnotthedark

Svensk skräckfilm från 2017. Tre bröder gör en visit till ett rent helvete för Elina, hennes mor och lillasyster.

Handling Imdb: ”Sargad is about a young woman, Elina, that drives to a cabin with her mom and younger sister to spread her dad’s ashes. They encounter three brothers that will make their weekend a living hell.

And now for something completely different! 😉 En ny svensk skräckfilm har jag fått tillfället att glutta på nu alltså och den var klart intressant säger jag som första kommentar. En film som har klara influenser av slasher-genren samt skräckdrama skulle jag säga. Sarah Giercksky levererar en trovärdig roll i huvudrollen som hämnaren Elina och har en fin kemi med kärleksintresset Oliver som spelas av Xander Turian. En biroll jag tyckte var riktigt cool var Marit, Birgitta Nord, som spelar den tatuerade äldre damen med mörkt förflutet och stort gevär! Tufft tyckte jag! I övrigt är det en hämndhistoria i slasher-anda blandat med skräckdrama. Och ja, det är ju en svensk skräckfilm med mycket liten budget, så man får också vara beredd på det. Men man har gjort vad man kunnat ändå och resultatet är en bra början som jag hoppas kan öppna dörrar till mer budget och fler filmer. Så tummen upp!

En film för dig som gillar svensk skräckfilm, slashers och skräckdrama. Klart sevärd.

3 blodiga stugor av 5

 

The Thing

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 4 januari, 2018 by fearnotthedark

Scifiskräck från 1982. Ett forskargäng hittar ett närliggande läger helt förstört på Antarktis. Men är det som förstörde det borta eller fortfarande vid liv?

Handling Imdb: ”A crew in Antarctica finds a neighboring camp destroyed and its crew dead. Whatever killed them is nowhere to be found, unless it’s hidden in plain sight.

Såg om denna briljanta film på Nyårsdagen och sökte genom bloggen då jag fann att jag ännu inte skrivit om detta mästerverk, så jag gör det nu! Kanske jag inte skrivit om den än då jag länge känt mig osäker på ifall min recension kan göra den rättvisa men också för att den har så mycket detaljer att gå igenom. Men jag kör på ändå nu så hoppas vi på det bästa!

För det första ett all-täckande uttryck: wow, vilket mästerverk! På så många sätt. Den har allt. Spänning, intressanta karaktärer, bra kemi mellan skådisarna, fantastisk historia och manus, fabulöst soundtrack, fascinerande snyggt monstersmink & specialeffekter. Kurt Russell är ju lysande i sitt rufs med skägg argt skällandes på sitt Chess Wizard ända fram till slutet vid brasan där de väntar ut tingesten och dess förgörelse. Hans kemi med alla är underhållande och spännande all the way. Musiken av Ennio Morricone är ju bland det mest legendariska man kan höra till en skräckfilm, toner av stegrande spänning. John Carpenter’s bästa film, också enligt honom själv, jämte ”Halloween” men två så olika filmer att dem inte kan jämföras på något sätt. Men mina två Carpenter-favoriter i vilket fall. Det fantastiska monstersminket är obeskrivligt bra och härligt skrämmande. Allt ifrån den groteska hund-tingesten i buren till huvud-spindeln på kontoret! Och ljudet de utstöter förblir alltid det mest skrämmande ljud jag hört i skräckfilm. Lika läskigt som det är snyggt är också det ryckande rörelsemönstret och själva monster-designen.

Jag såg filmen första gången runt ålder 16 och var fascinerad redan då men också uppskrämd i soffan givetvis. Men jag har ändå alltid funnit denna film att vara en av de mer harmoniska skräckfilmerna. Det är något med de snöiga miljöerna, den cirkulerande helikoptern, musiken och den stegrande spänningen som gör att filmen liksom blir som ett mysigt täcke över ens frusna jag. På något smygande men ändå välkommet sätt! Och precis lika bra som då är den nu. Tidlöst bra. Sällan man kan säga det om filmer.

Kul trivia då:

  • John Carpenter’s favorit av sina egna filmer. (Som nämnt innan)
  • Rob Bottin anses vara ett monstersmink-geni, med all rätt säger jag, då han bara var 22 år under produktionen av varelserna i ”The Thing”.
  • Den kvinnliga rösten i MacReady’s dator gjordes av John Carpenter’s fru Adrienne Barbeau.
  • Den norska hunden som används i filmen kallades Jed och var otroligt duktig framför kameran, men var inte samma hund som användes i den första skott-scenen.
  • Tentaklerna som syns i hund-buren är egentligen piskor som Rob Bottin styrde.

”The Thing” är bland de allra bästa skräckfilmerna enligt mig. I framtiden kommer en topplista också över de bästa skräckfilmerna genom tiderna, men det är ett större projekt så det blir längre framöver! Och om ni inte sett filmen än, se den nu!

Något för dig som gillar scifiskräck, skrämmande monster, Kurt Russell och John Carpenter.

6 tingest-hundar av 5! (över toppbetyget)