Arkiv för mars, 2018

Scifi-mässan 24 mars-2018 i Malmö!

Posted in Annat Skräckstuff with tags , , , on 26 mars, 2018 by fearnotthedark

Såå jag var på Scifimässan i Malmö i lördags och det var svinkallt i kön men trevligt när jag väl kom in! Filmfynd hittades, nya bekantskaper gjordes och nya skräck-objekt trånades det efter! Vi tar mitt besök bild för bild här! 😀 Bear with me!

                                                Tuffa killar!

Elm Studios ställde ut sina fina skräck-figurer, här snackar vi konst!

Jurassic Park-bilen innehållandes spraygräddeflaskan, hjälmarna och några tiny dinos!

Robert Englund himself var där! 🙂 Jason Momoa var saknad!

Så mycket fint fanns i steampunk-väg men hade inte råd med det dessvärre :/

Här bygger dem R2:s!

Mr Gremlin and his good friend Mr Stormtrooper

Vintage toys med Star Wars-kassettband, Vhs och action-figurer!

Mycket verklighetstrogen Leia-docka ❤

Vintage Star Wars-toys!

Många..dockor..så..många..dockor..jag var i sjunde himlen och jag vill ha(och behöver 😀 )..allihop

Riktigt cool actionfigur av allas vår dock-favvo Chucky! 😀

Ash som actionfigur med utbytbara handvapen och miner..jag behöver den för mitt välbefinnande liksom! En dag i framtiden..

Fina steampunk-smycken

Ljussabelträning för duktiga småttingar

Ordentligt snygga konst-böcker

Jag körde på steampunk dagen till ära och fick äntligen tillfälle att ha mina spiky googles 🙂

Och sist men absolut inte minst: mina filmfynd!

 

 

 

Annonser

Happy Hunting

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 mars, 2018 by fearnotthedark

Hillbilly-skräckfilm från 2017. En alkoholist måste kämpa mot abstinensbesvär och galna hillbillys ute i öknen när han egentligen är på jakt efter ett bättre liv.

Handling Imdb: ”An alcoholic drifter must battle withdrawal and psychotic rednecks after he becomes the target of a deranged sporting event.

Något så ovanligt som en hillbilly-skräckis med djup. Warren har ett alkoholberoende och får reda på att han har en son i Mexiko men modern har gått bort så ansvaret går till honom nu att ta tag i sitt liv. Men saker går fel och han fastnar i öknen som del av en galen jakt-tävling. Men han är tuff och kämpar på bra. Överlevnadsinstinkten är förvånansvärt stark trots all abstinens och skador han får längs vägen. Martin Dingle Wall levererar en stark och lidelsefull roll som alkoholisten Warren. Kristna värderingar blandas med ett samhälles märkliga sätt att leva och hålla samman. En spännande resa bland hallucinationer, hillbilly-jakt och tuff överlevnad. Jag blev glatt överraskad faktiskt.

Mycket action och strid men också mycket insikt och djup bjuder denna rulle på. Och det är inte bara en bra film, den är snygg också. Snyggt smutsiga öken-miljöer som för mina tankar mot Mad Max-världen. Lätt att se varför den vunnit så många priser. Lite minus på att den inte slutade helt som jag ville men tufft slut trots allt ändå. Så annorlunda film och så bra. Faktiskt.

Något för dig som gillar hillbillys, öknen och överlevnadsfilmer. Mycket sevärd!

4 spikklubbor av 5

 

 

Mom and Dad

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 11 mars, 2018 by fearnotthedark

Familjehysteriskräckis från 2017. En tjej och hennes lillebror försöker överleva en masshysteri som gör föräldrar till mördare.

Handling Imdb: ”A teenage girl and her little brother must survive a wild 24 hours during which a mass hysteria of unknown origins causes parents to turn violently on their own kids.

En otippad och oväntat underhållande resa genom föräldraskapets ups and downs. Med Nicolas Cage som fadern och Selma Blair som modern. Otippad casting men åh så roligt! Och det var mig ett sant nöje att se Nicolas Cage agera på ett annorlunda och ohämmat sätt, ja till och med insiktsfullt på sina ställen 😀 Och Selma Blair speglar en moders tankar väldigt bra också, lika bra agerande där. Även hon var rolig att se helt utan gränser! Barnen agerar bra med men stjärnorna är Cage och Blair i denna skräckis med svart humor och en finurlig glimt i ögat. Missa heller inte Lance Henriksen i en mäktig biroll! 😉

Man har filmat på ett unikt sätt och använt sig bra av bakgrundsmusik när föräldrarna förlorar humöret. Introt är härligt old style, som från en film från 70-talet, och det nostalgiska formatet funkar riktigt bra med familje-temat. Många viktiga frågor tas upp som t.ex. hur ens liv som förälder ibland kan ta bort den man varit innan i och med att man aldrig får ensam-tiden som behövs alla gånger runt barnen. Och mycket annat intressant rent utav filosofiskt förekommer i gräl och diskussioner som får mig att undra om masshysterin kanske är en symbolik för den svåra balansen mellan egentid och att vara förälder. Man kan se det så eller så kan man se det som en märklig masshysteri bara som gör föräldrarna till aggressiva rovdjur. Jag väljer att se filmen som lite både och, då upplevelsen känns mer komplett så. Jag hade velat ha mer förklaring till deras angrepp dock. Och mer fylligt manus, att mer saker händer. Filmen är rätt kort och känns mer som en början på något än en hel film. Men trots detta är jag ändå grymt underhållen av Cage och Blairs lysande urladdningar och känner mig rätt nöjd när filmens eftertexter rullar igång. En ljuvligt förlösande skräckfilm med svart komik som bubblar strax under ytan. I liked it!

En film för dig som gillar Nicolas Cage, Selma Blair och svart komedi. Mycket sevärd!

3,5 köttklubbor av 5

 

 

Romasanta

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 mars, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckis från 2004. Baserat på en riktig händelse om Romasanta, den resande affärsmannen och charmören som bestialiskt mördar för att få det han vill ha.

Handling Imdb: ”An uproar is caused when some mutilated cadavers are discovered, giving way to the legend of the ”Werewolf of Allariz”. A traveling vendor rolls through the forest in his old wagon. A woman from every village on his route faithfully awaits him. He’s attractive, intelligent, charming…. But he’s also the monster feared by all. His most recent prey, Barbara will soon become the one who hunts him down. The film is based on the true-life story of Manuel Blanco Romasanta, the traveling vendor, who confessed to the murders of thirteen people, using their body fat to make soap. Romasanta was tried in Allaríz in 1852 and avoided capital punishment by proclaiming he was a werewolf. Barbara was the lone survivor of four sisters.

Nu blir det mer varulvar! Men denna är mer en psykologisk skräckfilm och olycklig kärlekshistoria än just en monsterskräckis. Så vill du enbart se en monsterskräckis blir du nog besviken. Julian Sands är dock för mjuk för att spela rollen som Romasanta, en man som ska vara charmig men ändå rå och brutal. Julian passar bättre som trollkarl eller vampyr och sådant men som varulvsman, nej. Kan tycka att Viggo Mortensen hade passat klockrent i rollen istället, en av få som kan vara både charmerande och rå. Gillar annars Julian Sands helt klart men inte i denna roll. Elsa Pataky stjäl hela showen istället som kärleksintresset Barbara. Hon visar lidelse, passion och rädsla, hela registret, och hon gör det fantastiskt bra. Samt att hon är sällsynt vacker också. Så det blev lite utav Barbaras film detta, tyckte jag, mer än en film om Romasanta. Och inget fel med det. Det gav en mer stilfull mörkromantisk ton till en annars lite halvdan film.

Men så till varulvsdelen. Det är ju mer eller mindre redan förklarat i handlingen på Imdb. Romasanta påstod att han var varulv då han mördat med sin vän för att slippa dödsstraff och få psykiatrisk vård. Denna film nystar vidare på om det faktiskt var så att han blev varulv, desto mer åt det psykologiska hållet än att inta själva monsterformen. Vi får se mer utav den intensiva blicken, bitandet och sådant. Men en transformationsscen finns, medelmåttigt gjort tyvärr. För mig blir det otillräckligt då jag hellre ser en monsterfilm. Om jag ska se en psykologisk skräckfilm måste huvudrollen kännas mer rätt och intensiv än hur Sands var här. Synd på vad som kunnat vara en intressant karaktär och fascinerande mordhistoria men som blev mer en kärlekshistoria till Barbara istället. Fängslande demonstrationer och föreläsningar dock av Professor Philips om fenomenet lykantropi och hur något inom en kan ta över utan att man själv vill det. Professorn och Elsa Pataky var alltså de faktorer som gjorde filmen intressant för mig. En halvbra film som hade stor potential men som föll lite på grund av fel huvudroll och ett något långsamt samt rörigt manus.

En film för er som gillar psykologisk skräck och mörka kärlekshistorier. Sevärd ändå.

3 Barbaras av 5