Fear Not The Dark

Italiensk skräck från 1970. Ett vittne till mordförsök blir förföljd av en seriemördare.

Handling Imdb: ”A witness of an attack, a writer becomes stalked by a serial killer.”

Den sista Argento-filmen jag såg denna månad blev denna The Bird with the Crystal Plumage. Och den var hyfsad i sina partier. Första mordförsök-scenen är verkligen intressant men mordgåtan som följer blir långrandig och småtråkig enligt mig. Snygg, som alltid i dessa filmer, men monoton. Däremot blev jag överraskad i slutet där historien blev mycket mer fängslande och där skådisen Eva Renzi verkligen lyser starkt i sin rolltolkning! Spännande början, välskrivet & fascinerande slut men en tråkig mitt alltså enligt mig. Dock alltid snygg scenografi. Och fint soundtrack. Mina favoriter i Argento-genren är just nu alltså: Suspiria, Deep Red & The Cat o’Nine Tails. Och Phenomena var hyfsad.

Trivia: Fågelsorten ”Hornitus Nevalis” som nämns existerar inte i verkligheten, fågeln som används i en scen är Grå krontrana. Man spelade in allt på bara 6 veckor. Inte den första giallo-filmen men detta var filmen som gjorde Giallo-genren mer känd och startade trenden för fler giallo’s därefter.

Något för dig som gillar giallo och mordgåtor. Sevärd.

3,5 kristallfåglar av 5

This entry was posted on 26 maj, 2018 at 10:45 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags Argento, fågel, giallo, Italiensk skräck, Mordgåta, stilbildande. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.