Color Out Of Space
Scifiskräck från 2019. En meteorit slår ner vid en avlägsen stuga och händelsen får ödesdigra konsekvenser för familjen som bor där och möjligtvis också världen.
Handling Imdb: ”A secluded farm is struck by a strange meteorite which has apocalyptic consequences for the family living there and possibly the world.”
Den klassiska Lovecraft-historien har fått nytt liv i form av denna film, regisserad av Richard Stanley som också skrivit bl.a. ”Hardware”. Nicolas Cage är tillbaka i galen roll igen, det har blivit ett kännetecken för honom, speciellt på senare tid i filmer som ”Mandy” och ”Mom & Dad” och han är lika galen här. För mig var han snäppet bättre i ”Mandy” för det blir något för uppstyltat känner jag emellanåt i ”Color out of space”, för poserat och tillgjort. Men scenografin är helt otrolig samt monstersminket. Jag ser influenser från ”The Thing” och ”Mandy”. Många nya skräckfilmer tar inspiration från 70- och 80tals-skräckfilmer och det glädjer mig då just det var en stortid inom skräck. Och det är just monstersminket och scenografin som står ut här. Mer än skådespelarinsatser. Men dottern Lavinia, som spelas av Madeleine Arthur, briljerar med sin talang. Joely Richardson gör modern Theresa riktigt bra också. Cage är dock bristande enligt mig. Och historien är lite för tunn och rörig. Man har lagt mer tid på estetiken än på att utveckla historien. Men introt och slutet binder ihop filmen bra och är det bästa. Partiet emellan är rörigt, tunt, osammanhängande men snyggt. Fortfarande en klart sevärd film som jag ändå tyckte var bra. Filmen ger dock en splittrad upplevelse då man vill att den ska bli ännu lite bättre.
Något för er som gillar scifiskräck och Cage. Sevärd men ville ha mer ut av filmen.
6 mystiska rosa meteoriter av 10
Fear Not The Dark 
Kommentera