Fear Not The Dark

Vi börjar närma oss 10 år nästa år, så gammal har bloggen blivit sedan jag började skriva den, år 2012. Tänk vad tiden går! Och detta utan att jag egentligen skrivit mer om vem jag är och vart kärleken till just skräck började. Jag har ju hintat här och där små personliga saker så ni anar nog min smak samt det jag ogillar 😉 Men jag tänkte dela med mig av mer sådant nu, och hoppas ni kan tycka det är underhållande samt intressant också 🙂 Kanske delar vi smak, favoritfilmer, kanske inte. I vilket fall är jag otroligt tacksam att ni ännu är nyfikna och fortsätter läsa min blogg ❤ Att diskutera skräckfilm är det allra bästa jag vet så jag älskar att samtala med er, att nörda in på 80tal eller varulvar m.m. Det är livet! ❤

Som liten var jag en inåtriktad liten prick som ofta föredrog att vara ensam framför att leka ute med vänner t.ex. Och då sätter man igång tv:n. Jag hade aldrig några regler för vad jag inte fick se så det blev att se rätt vuxna filmer tidigt. Jag är född 1982 och växte upp på 90-talet. Så 80-talet var väldigt nära till hands. Det sändes mycket 80tals-film på tv, samt det nya från 90-talet också givetvis. Min första lilla tv var en sådan svartvit med skruvknappar, väldigt gullig liten sak. På den såg jag mest några serier (bl.a. ”MacGyver” ❤ ) samt en och annan äldre film som sändes sent. Men när jag såg i tablån att skräck skulle sändas gick jag över till den större tvn i vardagsrummet för jag ville ha bra ljud och bild. Som en typisk filmnörd! Man började tidigt.. Bland de första skräckfilmerna jag såg var ”Exorcisten”, som var en fantastiskt tidlös film som verkligen har allt jag finner fascinerande. Kampen mellan godhet och ondska. Kyrkor och präster. Exorcism. Demoner. Latinska texter. Att driva ut ondska på olika sätt. Ockultism. Djävulen. Gud. Redan tidigt i skolan var jag fascinerad av just religion så det har även färgat min smak inom skräck. Inget går upp emot en god religiös skräckis. Och ”Exorcisten” är den främsta för mig, nummer ett inom just det temat. Och jag föredrar filmer där godhet segrar över ondska, även om segrande ondska kan vara spännande också och passar sig bra inom skräck just för spänningens skull. Men jag är en sucker för godhet ❤ Hoppas det inte gör mig alldeles ocool nu 😉 😀

Från exorcism till dock-filmer! ”Child´s play” var bland de första skräckfilmerna också. Brad Dourif i högform. Jag såg om den så många gånger, älskade den. Denna onda man som tog voodoo till hjälp när han uttalade en magisk formel och tog sig in i en docka för att på något sätt leva vidare när hans mänskliga kropp inte kunde, efter en närkamp mot polisen. Denna film innehöll mycket av det jag gillar också. Leksaker. Dockor. Ockultism. Voodoo. Magi. Godhet vs Ondska igen. Men även en stor portion humor! Brad Dourif levererar sina repliker med stor glimt i ögat och med massa humor. Jag bara älskade hans gallskrik också, när han skulle attackera folk 😀 Det var för roligt! Otroligt roande. De bästa bland Chucky-filmerna tyckte jag var ettan givetvis, tvåan, Bride of Chucky samt Curse of Chucky. Nog också i den ordningen där ettan är den bästa och nedräkning efter det. Sedan sågs filmen ”Dolly Dearest” hos en kompis vid väldigt ung ålder och den gjorde stort intryck, för att den var något mer allvarlig i tonen än ”Child’s play”. Visst är den b när man ser den nu, men den var rätt läskig då. En demon börjar sakta förhäxa dottern i en nyinflyttad familj som köpt en gammal dockfabrik och tänkt ge den nytt liv. Istället hemsöks dem av demonen Sanzia, via en docka, och tvingas fly. Och den dockan var inte att leka med (hehe 😉 ) ! En större lifesize docka som såg ut som en liten flicka verkligen, som blev riktigt skrämmande när hon gjorde miner och rörde sig. Jag kan ännu idag bli lite skraj när jag ser om den, just för att jag minns hur jag upplevde den då! Och hur cheesy var inte specialeffekterna när demonen far runt i början av filmen, dessa rosalila små blixtar med ”mystiska” ljud. Jag älskade det! Ljuva cheesy 80talseffekter! Även om denna gavs ut 1991. Jag kommer ihåg hur skraj jag var när jag gick hem själv i mörkret från min kompis den kvällen. Men också mys-känslan av att ha sett något riktigt spännande. Uppfylld av denna skräckblandade förtjusning jag fick för dockfilmer som sitter kvar ännu idag. Det har blivit måånga dockfilmer sen dess kan jag säga! Några bra dock-filmer: ”Tourist Trap” (1979), ”Dolls” (1987), ”Child’s play” (1988), ”Dolly Dearest” (1991), ”The Doll Master” (2004), ”Dead Silence” (2007), ”The Boy” (2016).

Sedan kom dagen då man fyllde 15 och fick hyra film helt själv. Dagen efter min födelsedag gick jag direkt till videobutiken på Hammarby i Västerås där jag växte upp då och skaffade stolt ett lånarkort. Jag gick snabbt fram till hyllan ”rysare” som skräck hette då och läste baksidetexten samt beundrade omslagen på dessa magiska VHS-band. ”Hellraiser” såg alldeles för läskig ut så jag väntade länge med att se den faktiskt. Men ”Halloween” och ”Fredag den 13:de”-filmerna hyrde jag tidigt, klassiska slasher-mys-filmer! Michael Myers och Jason blev tidigt favvokaraktärer inom slashers. Jag moveade vidare till mer klassisk skräck som ”Psycho”, ”Rosemary’s baby” men också ”The Shining”, ”Silence of the lambs”, ”American Psycho” och fick upp ett intresse för seriemördare samt psykologisk skräck. Norman Bates, Patrick Bateman samt Hannibal Lecter var fascinerande karaktärer som gav god insikt i det kriminella psyket. Vad som kan ligga bakom olika psykopatiska drag och vad som gör att man vill mörda. Vad som skapar ett ondskefullt psyke. Mycket intressanta fakta som har skyddat mycket än idag. Att lära sig vad som är varningssignaler när någon vill en illa. Att kunna fly i tid m.m. Mycket lärdomar kan dras från skräckfilm faktiskt. Good old survivorskills. Det är nog just det som gjort att jag intresserar mig för just skräck. Att få veta hur ondska/ondskefullt beteende/kriminellt beteende uppstår hos en människa samt hur man kan skydda sig. Av den anledningen borde man kanske visa skräckfilm även i skolan, i utbildande syfte kring hur man skyddar sig. Med den roande faktorn som bonus 😀

Scifiskräcken gjorde sedan intåg för mig med de stora filmerna ”The Thing” samt ”Alien”. ”The Thing” såg jag på tv faktiskt och blev direkt hooked. Snön. Mystik. En öde forskningsanläggning. Ett mystiskt virus. Monster. Episkt stämningsfullt soundtrack. Kurt Russell! Och ”Alien” sen! Mystik i rymden. En okänd art utvecklas till något dödligt. Ripley, stark kvinna, ger en god kamp mot det udda varelsesläktet briljanta H.R. Gigers design stod bakom. Och en söt katt 😀 Underbart bra. Sågs också på tv. Jag har aldrig blivit ett fan av scifi men viss scifiskräck går absolut hem. Dessa två titlar är dock svårslagna.

Somrarna jag var hos min kusin i Dalarna var mysiga för vi satte oss och såg en hel del skräck. ”Psycho”-filmerna, ”Exorcisten”-filmerna plöjdes. Men också ”Scream” 1 & 2 som precis börjat bli populära. Den moderna slasher-vågen med de specifika reglerna samt typiska stereotyperna. Oerhört roande. Inte nödvändigtvis bra kvalitativ skräck, men otroligt roande och nyskapande. Telefonen som ringer när man är ensam hemma. Maskerad mördare som hoppar fram när man minst anar det. Nick Cave-låten ”Red Right Hand”. Reglerna som måste följas för att överleva en typisk skräckfilm. Klart nöjsamt.

Sedan blev det lite mer udda härliga titlar som ”Wishmaster”, ”Idle Hands”, ”Final Destination”, ”The Relic”, ”Mimic”, ”Species”. Demoner, övernaturligt, teen scream, onda reliker som blir till monster, lite mer scifiskräck. Och underbara häx-filmer upptäcktes. ”Practical Magic” och ”The Craft” främst. Magi. Häxor. Godhet vs ondska. Feel-good och feel-bad. Hur mysigt var inte huset häxsystrarna bodde i, i ”Practical Magic” (”Magiska Systrar” var den svenska titeln)? Och trädgården utanför? Och låten ”Coconut” med Harry Nilsson får mig fortfarande på väldigt gott humör och för tankarna till deras episka Midnight margaritas ❤ Och briljanta ”The Craft” fick mig att alltid vilja gå i skolflicksoutfits, tända ljus och utöva mystiska ritualer i skogen. Fler bra häx-filmer: ”Suspiria” (1977), ”The Witches” (1990), ”The Witches of Eastwick” (1987), ”The VVitch” (2015), ”The Love Witch” (2016) m.fl.

Zombies är inte min genre heller men vissa filmer går hem. Såsom episka ”Zombieland”, ”Wyrmwood”, ”Död Snö” 1 & 2, ”Doghouse”, ”Scouts guide to the zombie apocalypse”, ”Warm Bodies”, ”Burying the ex” m.fl. Men varulvar är en favoritbest för mig inom skräck. Som ni säkert också märkt i bloggen då jag bl.a. skrivit en Varulvspecial samt recenserat flera olika varulvsfilmer. Vampyrer i all sin ära är vackra. Men varulvar har jag alltid funnit mer fascinerande då de besitter en enorm styrka jag önskar jag hade, samt att de är väldigt enkla i sitt driv. De vet vad dem vill och vart dem ska. Och luddigt har alltid inneburit trygghet för mig, alltid haft mjukdjur som tröst i barndomen. Så bestar är något tryggt också, faktiskt. En trygg stor famn så 😀 Men visst kan dem vara skrämmande också. Bra varulvsfilmer: ”Werewolf of London” (1935), ”The Wolf Man” (1941), ”The Howling” (1981), ”An American Werewolf in London” (1981), ”Full Moon High” (1981), ”Teen Wolf” (1985), ”Wolf” (1994), ”Bad Moon” (1996), ”Ginger snaps” (2000), ”Dog Soldiers” (2002), ”Outcast” (2010), ”Wer” (2013), ”Wolves” (2014), ”Late Phases” (2014), ”WolfCop” (2014) m.fl. Finns faktiskt fler varulvsfilmer än man tror 😀

På senare tid, som i de senaste 5 åren ungefär, har jag försökt att se så mycket som möjligt av det jag missat innan i livet. Mer 80-tal, mer italiensk skräck, mer Hitchcock, mer bortglömda små guldkorn här och var. Mycket för att ny skräckfilm tenderar till att inte kunna leverera. Man förlitar sig ofta på CGI och skippar att utveckla manus samt karaktärer. Men de senaste åren har det hänt något inom skräck, det har blivit bättre. Filmer som ”Green Room” (2015), ”The Hallow” (2015), ”Mandy” (2018), ”Apostle” (2018), ”Summer of 84” (2018), ”Saint Maud” (2019), ”Psycho Goreman” (2020) m.fl. har verkligen berikat skräckfilmskulturen mycket och inspirerat till fler liknande teman. Och det gillas. För att inte tala om nya bra skräck-serier också, såsom ”American Horror Story” (2011), ”Hannibal” (2013), ”Scream” (2015), ”Slasher” (2016), ”The Exorcist” (2016), ”You” (2018).

Jag tänkte avsluta med att försöka lista mina topp 10 bästa skräckfilmer genom tiderna 🙂

1. Exorcisten (1973)
2. The Thing (1982)
3. The Howling (1981)
4. Alien (1979)
5. The Descent (2005)
6. American Psycho (2000)
7. Halloween (1978)
8. Suspiria (1977)
9. Friday the 13th (1980)
10. The Craft (1996)

Dela gärna med er av era filmhistorier samt favvomonster! Alltid roligt att höra om sådant 🙂 Och återigen, tack igen för att ni läser, ni berikar mitt liv ❤

/Eder entusiastiska och nördiga skräckbloggerska Vicky

This entry was posted on 25 maj, 2021 at 20:03 and is filed under Annat Skräckstuff with tags min skräckfilmsbakgrund, skräckfilmshistoria, skräckfilmstips. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.