Actionskräck från 2020. Tonåriga Becky ska spendera helgen med sin far och nya familjen då ett gäng förrymda brottslingar inkräktar för att hämta något som tillhör dem.
Handling Imdb: ”A teenager’s weekend at a lake house with her father takes a turn for the worse when a group of convicts wreaks havoc on their lives.”
Hade sett för ett tag sedan att denna var på g och blev direkt nyfiken då jag gillade Lulu Wilsons prestation i ”Quija: origin of evil” (2016) och gillar Kevin James komiska insatser i serier samt film. Och jag blev inte alls besviken här heller.
Kevin James har mestadels levererat enbart komik innan så att se honom mer allvarlig är riktigt intressant. Att se honom som en tatuerad nazibrottsling var ordentligt annorlunda, men han klarade rollen galant och borde göra mer seriösa roller tyckte jag. Han gav mycket evil eyes och utövade effektiv skrämseltaktik, så jag köpte det faktiskt. Lulu Wilson hade ett otroligt uttrycksfullt ansikte samt lysande emotionellt skådespel, en klar växande stjärna inom skräck som jag hoppas få se mer av framöver. Handlingen kunde, som jag ofta brukar påpeka i skräckfilmer, vara fylligare men jag blev ändå nöjd i stort. Filmen överraskar med en rejäl dos köttighet man inte väntar sig. Så vad som fattas i handling får vi tillbaka i köttighet, vilket faktiskt funkar här. Det är Beckys hämnd som står i fokus och hon gör ett imponerande jobb verkligen. Hade gärna sluppit att hundar far illa återigen dock.
En blandning av drama, thriller, action, skräck som harmoniserar bra tillsammans. Gott och blandat-påse med rosa blodkarameller ungefär 😀 Även soundtracket är riktigt träffsäkert och stämningsfullt. En film som måste inköpas till samlingen. Jag diggade det.
Något för er som gillar hämnd och blodig action. Mycket sevärd.
Skräckfilm från 2001. Ett gäng städare ska städa bort asbest i ett gammal övergivet mentalsjukhus men sjukhuset har ett hemskt förflutet som kommer tillbaka.
Handling Imdb: ”Tensions rise within an asbestos cleaning crew as they work in an abandoned mental hospital with a horrific past that seems to be coming back.”
Från mystiska hus till övergivna hemsökta mentalsjukhus. Medan jag ändå är igång och skriver mycket recensioner nu så tänkte jag köra vidare och kom på att jag har ju faktiskt inte ännu skrivit om ”Session 9” som varit en av de läskigare och bättre skräckfilmer av all skräck jag sett. Så jag såg om den för att friska upp minnet och tänker skriva om den nu äntligen.
En komplex skräckfilm som blandar övernaturligt med psykologisk skräck, fantasi med verklighet. Med många olika tolkningar och teorier, beroende på vad du själv vill se i filmen. Ett städteam gör sig redo att få bort asbest i det gamla mentalsjukhuset. Ett städteam med Gordon som ledare. Gordon har en nyfödd och fru hemma, och är ordentligt instabil och fragil, verkligen redo att brista. Resten av arbetarna skämtar på och börjar jobba. En av arbetarna, Mike, hittar gamla band med terapibehandlingar nere i källarutrymmet. Han dras till en serie band som involverar en dam vid namn Mary. Mary, som lider av personlighetsklyvning, har fyra olika personligheter. Mary, Billy, Princess och Simon. De olika banden presenterar de olika personligheterna och psykologen försöker få fram Simon och få honom att berätta vad som hände en specifik kväll när Mary lekte kurragömma. Simon uppenbarar sig inte förrän vid session 9, där hela historien nystas upp, vad som egentligen hände, hur och varför. Allt eftersom arbetaren Mike lyssnar på banden, hemsöks sjukhuset mer och mer. Och historien om Gordon nystas upp, även den.
Första gången jag såg filmen var jag häpen av hur bra och välgjord samt spännande den var. En ordentlig kvalitetsfilm. Och har inte sett om den förrän nu, cirka 10 år senare. Jag tänkte att jag som sett så mycket skräckfilm kommer klara att se en film jag redan sett innan. Jag börjar titta och känner efter 10 minuter redan att obehaget verkligen lägger sig över en när man börjar se filmen. Det är en sådan ångestladdad, obehaglig stämning som verkligen tynger ner en hela filmen igenom. Men man vill fortsätta se för att få reda på hur terapin går för Mary på banden och för att höra Simon och hela historien. Ångesten och obehaget samt spänningen är som den var då, gastkramande och bra. Men historien känns lite tunnare än jag minns. Men det beror nog också på hur man ser den. Blandar man in mycket symbolik i Gordons historia ihop med Marys psyke blir det en desto mer komplex handling. Men om man inte gör det, kan det kännas lite platt emellanåt. Mycket hänger på att höra banden och Marys historia då. För arbetarna tillför inte så mycket till handlingen, om man bara ser den utan symboliken. Jag kanske förvirrar er nu men när ni ser filmen, kommer ni att se hur jag menar, eller så vet ni det redan 🙂 Och jag vill inte skriva handlingen rakt ut, då jag brukar hålla mig ifrån spoilers så att ni ska kunna se filmen med egna ögon 🙂
Det mest spännande i filmen är ju för mig Mary och hennes olika röster och personligheter samt hur Simon resonerar i slutet. Välskrivet, välgjort och välspelat. Det är fortfarande en av de riktigt bra skräckfilmerna jag sett, men med mina nyare perspektiv i bakhuvudet, hade den kunnat bli ännu lite bättre. Ingen CGI heller, förutom i en ynka scen bara. Bara gammal hederlig övernaturlighet blandat med beteendevetenskaper. Så borde alla skräckfilmer göras. CGI gör inte en film läskigare, oftare det motsatta. Enligt mig. Om ni inte sett den här pärlan så leta fram den och roas av en gedigen, tidlös och unik skräckfilm. Regissören Brad Anderson har gjort en hel del bra grejer efter denna också, däribland ”The Machinist”, ”Stonehearst Asylum”, många episoder i serien ”Fringe”, ”The Call”, episoder i serien ”The Sinner” m.m.
En film för dig som gillar en smart handling, krypande rädsla och övergivna hus. Mycket sevärd ❤
Övernaturlig skräckfilm från 2020. En man med delvis minnesförlust tar ett udda jobb där han ska se efter en kvinna med psykisk problematik. I ett övergivet hus. På en isolerad ö. Och han kan inte simma..
Handling Imdb: ”A lone drifter suffering from partial memory loss accepts a job to look after a psychologically troubled woman in an abandoned house on an isolated island.”
Obs! Lite spoilers kan finnas i recensionen.
Återigen med temat mystiskt hus då. Ett klart favorit-tema här. Denna gång med begränsade möjligheter att ta sig därifrån. Huset befinner sig på en isolerad ö med vatten runt och den anställda mannen, Isaac, kan inte simma. Och måste se efter den sjuka kvinnan, när han är iförd ett låst sele med lång kedja, för att skydda kvinnan. Men saker är inte vad det verkar och mystiska händelser tar vid. Såsom en mörk tavla av en läskig kvinna i sovrummet som förflyttar sig. Och en säregen leksakskanin som trummar av sig själv.
Jag slog upp titeln ”Caveat” och det betyder varning. Hela filmen är utformad som att han får varningar på olika sätt att något är fel i huset och inom familjen tolkar jag det som. Varningar av det övernaturliga slaget. Men samtidigt så satsar man mycket på stämning, reaktioner, vinklar och ljussättning. Så historien färgas av det övernaturligas effekt på mannen och blir till psykologisk terror. Och det är riktigt effektfullt samt spännande. Idérikt och underhållande. Hade jag sett den kvällstid så hade jag nog blivit helt paranoid, så lite tur är det att jag såg den dagtid 😀 Intressant bakgrundshistoria, som gärna kunde varit lite mer fyllig. Skickliga skådisar. Fantastisk scenografi. Otrolig spänning och fascinerande mystik. Något ovisst och rörigt slut men jag förstod ungefär vad som menas iaf. Jag blev rätt nöjd i stort. För filmen är som en hel upplevelse av oväntade, små, skrämmande ting som roade mig till max. Att filmens budget var enbart £250,000 är helt otroligt, de har lagt pengar på helt rätt saker kan jag säga. Välgjort, välspelat. Beskåda en riktig skräckfilm.
En film för dig som gillar mystiska hus, övernaturligt och psykologisk skräck. Mycket sevärd.
Dramaskräck från 2020. Tre generationer kvinnor hemsöks av något i deras familjehem.
Handling Imdb: ”A daughter, mother and grandmother are haunted by a manifestation of dementia that consumes their family’s home.”
Då har även jag sett denna ”Relic” från 2020. När jag såg trailern för ett bra tag sedan tänkte jag att själva stämningen i historien tilltalade mig, men inte helt temat demens i historien. Kanske för att jag ser det som ett allvarligare ämne än som något som ska spela en central roll i en skräckfilm. Jag hade låga förväntningar på filmen men blev ändå onöjd efter den tyvärr. Kanske är det för att den bara inte låg i min smak. Eller kanske för att den inte helt levererade som den skulle.
När jag beskriver ”Aftermath” som ett skräckdrama så är det för att skräcken är det centrala i den filmen. Men här i ”Relic” är dramat mer centralt än skräcken, därav benämner jag den som en dramaskräckfilm. Jag skulle kanske inte heller kalla den för en skräckfilm heller. Utan mer som ett thrillerdrama möjligtvis. Demens är en horribel sjukdom som jag finner svårt att uppfatta som spännande eller underhållande i en skräckfilm. Därför tycker jag inte att det hör hemma där. Med det sagt så förstår jag också att regissören försökt göra dels något djupt och symboliskt av en demensutveckling och i den aspekten är det intressant för den som intresseras av det. Men förvandlandet till en skräckfilm av det temat blir problematiskt. Man slänger in ett fåtal klassiska jumpscares samt lite CGI med de typiska knyckande, trevande, krypande rörelserna och voila; en skräckfilm. Mestadels är det ju en krypande, obehaglig stämning så de plötsliga typiska skräckscenerna blir störningsmoment kan jag tycka. Jag hade också velat att de skulle utveckla skräckdelen, när de väl är inne på det. Att göra mer av det mörka, monstruösa. Men man håller en rätt diskret, lowkey ton kring det. Och där blir jag återigen onöjd. Slutet är ju vackert dramatiskt på sitt sätt, men lämnar också många frågetecken. Detta med mystik igen. Jag gillar en något mer fyllig förklaring eller åtminstone ett mer spännande avslut. Men det blev så oavslutat och avhugget. Jag försökte att uppskatta filmen mer men det blev tyvärr inte så. Kan förstå varför folk kan gilla den dock. Långsam, ryslig spänning och vacker symbolik. Men det bara funkade inte för mig. Snygg produktion däremot och bra skådisar. Men resten blir ett nja.
Något för er som intresseras av demens samt obehaglig stämning och mystiska hus. Knappt sevärd i mitt tycke.
Skräckdrama från 2021. Ett ungt par försöker starta upp ett nytt liv bortom alla problem och köper ett nytt hus. Men huset ger dem bara mer problem och det dröjer inte länge förrän de båda är i faktisk livsfara. Men vem är det som plågar dem egentligen?
Handling Imdb: ”A young couple struggling to stay together, when they are offered an amazing deal on a home with a questionable past that would normally be beyond their means. In a final attempt to start fresh as a couple they take the deal.”
Det dök upp en ny skräckfilm på netflix häromdagen och jag gluttade trailern direkt. Kände omedelbart att handlingen tilltalade mig och tänkte att jag ger den en chans. Med blandade resultat, men mest gott faktiskt.
Filmen innehåller mycket av det där jag gillar i skräckfilm. Mystiskt nytt hus med ett mörkt förflutet. Konstiga ljud hörs i natten. Karaktärer man bryr sig om. Till och med en söt hund som heter Ådi! 😀 (Tänker på katten Gustaf) Och spänningen börjar direkt, en rejäl laddad spänning byggs tidigt upp. Laddningen störs dock något av en udda komisk ton i filmen emellanåt som jag inte kände passade handlingen helt. Man vill lätta upp kanske, men det blir snarare mest okänsligt och malplacerat. Men bra skådisar, bl.a. Ashley Greene från ”Burying the ex” (riktigt bra skräckkomedi jag recenserat innan). Manuset i ”Aftermath” må kanske inte vara så välskrivet eller välplanerat, men underhållande och håller en spänning helt igenom tyckte jag. Hade däremot svårt för stackars hundscenen 😦 Även slutscenen kändes för komisk och malplacerad. Men gillade ändå filmen i stort. För jag upplevde den som riktigt läskig faktiskt. På ett sånt där krypande psykologiskt sätt. Fick pausa flera gånger på grund av att de drog ut så på det läskiga, tog lång tid innan det läskiga kröp fram så att säga.. Och man blir ännu mer rädd av det, dröjsmålet innan klimax 😀 Men det är ju en skräckfilm, så det är hela meningen 😀 Kände mig ändå relativt nöjd med filmen. Inte i klass med netflix-skräckisar som ”The Babysitter” eller ”Apostle” för att jämföra, men ändå bra och spännande. Klart sevärd.
En film för er som diggar långsam spänning och skräckdramer.
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 