The Banishing

Spökskräckis från 2020. På 1930-talet flyttar en ung präst med fru och barn in i ett mystiskt hemsökt slottsgods.
Handling Imdb: ”The Banishing tells the story of the most haunted house in England. In the 1930s, a young reverend, his wife and daughter move into a manor with a horrifying secret.”
Jessica Brown Findlay (Downton Abbey) spelar bra i denna klassiska spökhistoria men resten är väldigt långdraget, rörigt och märkligt. Jag uppskattar den vackra estetiken i filmen. Hemsökt gammalt gods, läskiga dockor och leksaker, stort gammalt dammigt bibliotek, det religiösa samt Findlays look och rolltolkning. Men manuset är väldigt långrandigt, utdraget och själlöst. Spänningen är inte så närvarande här. Och historien är inte så intressant. Så som den presenteras. Men vacker scenografi i multum. Otroligt fint. Tyvärr räcker det inte för att klassas som en bra skräckfilm. Men den är helt okej att se om man är ute efter något fint. Dock otillräcklig för mig som sett mycket och kräver mer av en skräckis. Findlay är sevärd, resten är nja. För lång film, för handlingsfattigt, för rörigt men stiligt.
En film för dig som gillar hemsökta hus och läskiga leksaker. Knappt sevärd.
5,5 dammiga bibliotek av 10


This entry was posted on 31 oktober, 2021 at 12:06 and is filed under Recensioner - Skräckfilm with tags Övernaturligt, barn, Familj, hemsökt hus, relation, spöke, spöken. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.
Kommentera