Archive for the Recensioner – Skräckfilm Category

Sargad

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 18 januari, 2018 by fearnotthedark

Svensk skräckfilm från 2017. Tre bröder gör en visit till ett rent helvete för Elina, hennes mor och lillasyster.

Handling Imdb: ”Sargad is about a young woman, Elina, that drives to a cabin with her mom and younger sister to spread her dad’s ashes. They encounter three brothers that will make their weekend a living hell.

And now for something completely different! 😉 En ny svensk skräckfilm har jag fått tillfället att glutta på nu alltså och den var klart intressant säger jag som första kommentar. En film som har klara influenser av slasher-genren samt skräckdrama skulle jag säga. Sarah Giercksky levererar en trovärdig roll i huvudrollen som hämnaren Elina och har en fin kemi med kärleksintresset Oliver som spelas av Xander Turian. En biroll jag tyckte var riktigt cool var Marit, Birgitta Nord, som spelar den tatuerade äldre damen med mörkt förflutet och stort gevär! Tufft tyckte jag! I övrigt är det en hämndhistoria i slasher-anda blandat med skräckdrama. Och ja, det är ju en svensk skräckfilm med mycket liten budget, så man får också vara beredd på det. Men man har gjort vad man kunnat ändå och resultatet är en bra början som jag hoppas kan öppna dörrar till mer budget och fler filmer. Så tummen upp!

En film för dig som gillar svensk skräckfilm, slashers och skräckdrama. Klart sevärd.

3 blodiga stugor av 5

 

Annonser

The Thing

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 4 januari, 2018 by fearnotthedark

Scifiskräck från 1982. Ett forskargäng hittar ett närliggande läger helt förstört på Antarktis. Men är det som förstörde det borta eller fortfarande vid liv?

Handling Imdb: ”A crew in Antarctica finds a neighboring camp destroyed and its crew dead. Whatever killed them is nowhere to be found, unless it’s hidden in plain sight.

Såg om denna briljanta film på Nyårsdagen och sökte genom bloggen då jag fann att jag ännu inte skrivit om detta mästerverk, så jag gör det nu! Kanske jag inte skrivit om den än då jag länge känt mig osäker på ifall min recension kan göra den rättvisa men också för att den har så mycket detaljer att gå igenom. Men jag kör på ändå nu så hoppas vi på det bästa!

För det första ett all-täckande uttryck: wow, vilket mästerverk! På så många sätt. Den har allt. Spänning, intressanta karaktärer, bra kemi mellan skådisarna, fantastisk historia och manus, fabulöst soundtrack, fascinerande snyggt monstersmink & specialeffekter. Kurt Russell är ju lysande i sitt rufs med skägg argt skällandes på sitt Chess Wizard ända fram till slutet vid brasan där de väntar ut tingesten och dess förgörelse. Hans kemi med alla är underhållande och spännande all the way. Musiken av Ennio Morricone är ju bland det mest legendariska man kan höra till en skräckfilm, toner av stegrande spänning. John Carpenter’s bästa film, också enligt honom själv, jämte ”Halloween” men två så olika filmer att dem inte kan jämföras på något sätt. Men mina två Carpenter-favoriter i vilket fall. Det fantastiska monstersminket är obeskrivligt bra och härligt skrämmande. Allt ifrån den groteska hund-tingesten i buren till huvud-spindeln på kontoret! Och ljudet de utstöter förblir alltid det mest skrämmande ljud jag hört i skräckfilm. Lika läskigt som det är snyggt är också det ryckande rörelsemönstret och själva monster-designen.

Jag såg filmen första gången runt ålder 16 och var fascinerad redan då men också uppskrämd i soffan givetvis. Men jag har ändå alltid funnit denna film att vara en av de mer harmoniska skräckfilmerna. Det är något med de snöiga miljöerna, den cirkulerande helikoptern, musiken och den stegrande spänningen som gör att filmen liksom blir som ett mysigt täcke över ens frusna jag. På något smygande men ändå välkommet sätt! Och precis lika bra som då är den nu. Tidlöst bra. Sällan man kan säga det om filmer.

Kul trivia då:

  • John Carpenter’s favorit av sina egna filmer. (Som nämnt innan)
  • Rob Bottin anses vara ett monstersmink-geni, med all rätt säger jag, då han bara var 22 år under produktionen av varelserna i ”The Thing”.
  • Den kvinnliga rösten i MacReady’s dator gjordes av John Carpenter’s fru Adrienne Barbeau.
  • Den norska hunden som används i filmen kallades Jed och var otroligt duktig framför kameran, men var inte samma hund som användes i den första skott-scenen.
  • Tentaklerna som syns i hund-buren är egentligen piskor som Rob Bottin styrde.

”The Thing” är bland de allra bästa skräckfilmerna enligt mig. I framtiden kommer en topplista också över de bästa skräckfilmerna genom tiderna, men det är ett större projekt så det blir längre framöver! Och om ni inte sett filmen än, se den nu!

Något för dig som gillar scifiskräck, skrämmande monster, Kurt Russell och John Carpenter.

6 tingest-hundar av 5! (över toppbetyget)

 

 

Mother!

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 10 december, 2017 by fearnotthedark

Skräckdrama från 2017. Ett pars relation testas när oinbjudna gäster rör om i deras harmoniska tillvaro.

Handling Imdb: ”A couple’s relationship is tested when uninvited guests arrive at their home, disrupting their tranquil existence.

Darren Aronofskys andra skräckfilm alltså (den första han skrev var ”Below”). Om man nu kan betrakta denna film som en skräckfilm egentligen. Jag såg den mer som ett drama med skräck-tendenser. Aronofsky har stora filmer bakom sig: ”Black Swan”, ”The Fountain”, ”Requiem for a dream” m.fl. ”Black Swan” tyckte jag mycket om. ”The Fountain” gillade jag delvis, det jag kommer ihåg. Men ”Mother!” tyckte jag inte alls om. Återigen ett vackert skal men istället för lite innehåll så har vi här för mycket innehåll. Många olika historier och massivt mycket symbolik som drar åt alla håll. Symboler för religiösa händelser, miljöpolitik, samhällspolitik, relationsproblem och familjekonflikter. Allt i form av detta par, huset och de oinbjudna gästerna runtom. Den börjar lite som ”Rosemary’s baby” men utvecklas till en hel invasion och förstörelse av huset och den centrala relationen. Varpå jag inte riktigt ser den centrala handlingen förrän i slut-scenen då allt avslöjas. Och det faller lite platt för vad var avsikten för allt det andra tänker jag. De oinbjudna, förstörelsen, attackerna och senare alla blodiga scener med branden och alltihop. Filmen lämnar mig med en förvirrad och obehaglig känsla. På ett dåligt sätt. Jag förstår inte riktigt sambandet mellan allt det jag sett. Så ja, i stort ett rörigt manus med snygg scenografi. Så stora skådisar med också som inte riktigt används. All fokus ligger på Jennifer Lawrence’s olika håruppsättningar och kropp. Men visst visar hon bra skådespel emellanåt men det utvecklas aldrig och blir till något mer. Synd på en lovande trailer tyckte jag!

Något för dig som gillar dramaskräck, symbolik och Jennifer Lawrence. Inte min smak men kanske sevärd för några av er iaf.

3 bränder av 5

 

Better Watch Out

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 5 december, 2017 by fearnotthedark

Julskräckfilm från 2016. En barnvakt måste försvara en 12-åring från inbrottstjuvar men detta inbrott är inte vad det verkar..

Handling Imdb: ”On a quiet suburban street, a babysitter must defend a twelve-year-old boy from intruders, only to discover it’s far from a normal home invasion.

Första nya julskräckisen för december i år har vi här alltså. Den började ok med välbekant historia. Barnvakt måste försvara yngre pojke som är kär i henne från inbrottstjuvar. Och pojkens polare försöker vara lite smårolig medan 12-åringen försöker verka vuxen inför den snygga äldre barnvakten. Och så tar historien en udda vändning varpå filmens underhållningsvärde sjunker för mig. Vändningen är så osannolik ur min synvinkel då 12-åringen är otroligt töntig, tanig och inte så smart som det verkar. Det funkade inte för mig. Hade han haft en roligare personlighet så kanske humorn hade räddat det hela, men nej så blev det inte. Han är mest jobbig och irriterande. Dem enda som är småroliga är pojkens polare, Ed Oxenbould från bl.a. ”The Visit”, och föräldrarna, Virginia Madsen & Patrick Warburton. Barnvakten spelas helt ok av Olivia DeJonge dock. Men historien dalar i takt med plot-twisten tyvärr. Det hade funkat med annan skådis i huvudrollen, som t.ex. Ed Oxenbould istället för svaga Levi Miller. Men i nuvarande form, ingen succéfilm dessvärre. Kul med julkänslan i början och hemmamys-tonen men stort minus för vändningen. Knappt sevärd skulle jag säga.

Något för dig som gillar julskräck. Kanske okej att se en gång om man inte är så kräsen.

2,5 julgransljus av 5

 

Boys In The Trees

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 29 november, 2017 by fearnotthedark

Halloweenskräckfilm från 2016. Halloweenkvällen år 1997 beger sig två gamla barndomsvänner på en skrämmande och surrealistisk resa genom minnen, drömmar och rädslor. En kväll då allt förändras.

Handling Imdb: ”On Halloween 1997, two estranged teen skaters embark on a surreal journey through their memories, dreams and fears.

Oj! säger jag till en början. Jag väntade mig inte så mycket insikt och skönhet i vad jag trodde var en vanlig tonårsskräckfilm. Men nonetheless så var det just detta jag fick. Och jag är så glad att jag såg den. En av de bästa skräckfilmerna senaste året för mig!

Relativt okända skådisar för mig men de ger alla en sådan dunderprestation. Speciellt huvudkaraktärerna som spelas av Toby Wallace och Gulliver McGrath. Samt att det är en produktion från Australien. Den tredje skräckfilmen jag sett därifrån de senaste åren som varit jättebra. The Loved Ones, Wyrmwood och nu denna Boys in the Trees. Jag börjar nu tro att Australiens trademark är hög kvalité! Tiden visar om jag har rätt 😉 Genren här är arthouse blandat med skräckdramafantasy kan man säga. Och det funkar, det funkar så bra! Vi får följa med i utvecklingen från bad-boy-kid till caring-young-adult och det är så spännande, vackert och rörande. Allt på en gång! En gyllene vänskap som får riktigt insiktsfulla vändningar. Allt till bakgrunden av stjärnskimrande halloweennatt med monstersymbolik och andra faror som lurar. Och allt är så genomtänkt, symboliken av maskerna de bär i början fram till masken som bärs i slutet. Välskrivet och briljant manus. Vacker produktion. Toppenskådisar. Riktig ångest och genuin kärlek. Från början till slut.

En film för dig som gillar halloween, ungdomsfilmer och arthouse. I simply loved it och kan varmt rekommendera den!

5 varg-masker av 5

 

 

Berlin Syndrome

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 26 november, 2017 by fearnotthedark

Kidnappnings-skräckfilm från 2017. En semesterromans i Berlin blir farlig när Clare vaknar en morgon, upptäcker att hon är inlåst och kan inte ta sig därifrån.

Handling Imdb: ”A passionate holiday romance leads to an obsessive relationship, when an Australian photojournalist wakes one morning in a Berlin apartment and is unable to leave.

En blandning av lite olika genrer och typ av filmande har vi här. Drama blandat med skräck blandat med mystik. Diskbänksrealism möter arthouse. En långsamt stegrande kidnappningshistoria som börjar med oskyldig semesterflirt och utvecklas till sadism och psykologisk terror. För mycket nakenexponering av Clare som inte har annat syfte än att förödmjukas och känns onödigt för historien i och med att det är det som blir centrum. Historien är rätt svag och intetsägande utan mycket svar och man förlitar sig till nakenscenerna. Det håller inte.

Teresa Palmer ger en bra rolltolkning men det behövs mer nyanser för att hålla uppe intresset i en 2 timmar lång film om en kidnappad tjej, Clare, i Berlin och kidnapparen Andi som lever sitt gråa vardagsliv med svårigheten att hålla tillbaka aggressioner. Inzoomningar och slow motion-scener används flitigt för att skapa mer känsla och arthouse, men det blir bara mest tråkigt i och med att allt är så väldigt grått. Relationen mellan Clare och Andi är också lite skruvad men på ett ointressant sätt återigen. Då var ju filmen ”Pet” bättre i det temat. Det går lite för fort för paret samt att kemin mellan dem bara delvis är där. Vi lär aldrig riktigt känna dessa karaktärer utan vi ser dem mest leva olika typer av vardagsliv, ett i frihet och ett inlåst. Det är dock bra att Clare emellanåt slår tillbaka och hittar nya sätt att försöka fly samt att slutet är ju bra delvis. Men allt faller platt på grund av att man egentligen inte ger mycket info om något eller någon. En viss stil eller utseende prioriteras framför fylligt manus. Det är tråkigt för historien har potential. Teresa Palmer är en hyfsad skådis och likaså är Max Riemelt. Dem kunde ha spelat så mycket bättre med bättre manus i grunden. En ok film att se men jag hade hellre rekommenderat filmen ”Pet” med ungefär samma tema (och mycket bättre film) : https://fearnotthedark.se/2017/02/23/pet/

Något för dig som gillar Teresa Palmer och kidnappningsfilmer, knappt sevärd men ok att se en gång.

3 Berlin-turister av 5

 

Amityville: The Awakening

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 21 november, 2017 by fearnotthedark

Haunted house-skräckis från 2017. En moder med tre barn flyttar in i Amityville-huset för att använda de mörka krafterna till att bota sin son.

Handling Imdb: ”A desperate single mother moves with her three children into the notorious, supposedly haunted, real-life Amityville house to try and use its dark powers to cure her comatose son. Things go horribly wrong.

Ännu en Amityville-film alltså. Samma historia i stort dock. Familj flyttar in, onda krafter gör någon i familjen till mördare liksom hos original-familjen som bodde där. Nu med desperat moder, punkgoth-tjej och broder i koma. Ingen jättedålig film men inte heller en bra film. Något däremellan, den är ok att se, medel-underhållande. Jennifer Jason-Leigh gör det hon kan i sin roll, desperation och jobbig ängslighet. Bella Thorne ska vara någon slags outsider-punkgoth-tjej men får aldrig riktigt till stilen rätt men en del av känslorna är ok porträtterade. Cameron Monaghan (även Jokern i ”Gotham”) gör en något bättre roll av det han tilldelats i manus. CGI:n är däremot medelmåttig. Och spänningen infinner sig nästan aldrig. Saker händer, en och annan jumpscare, men ingen spänning byggs upp så man blir sällan överraskad av något eller särskilt underhållen heller. En medioker och slätstruken skräckfilm med uttjatat recept. Men faktiskt bättre än ”The Vault” iaf.

Något för dig som gillar Amityville-filmerna och hemsökta hus, men se de äldre filmerna istället. Knappt sevärd.

3 hemsökta hus av 5