Happy Hunting

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 mars, 2018 by fearnotthedark

Hillbilly-skräckfilm från 2017. En alkoholist måste kämpa mot abstinensbesvär och galna hillbillys ute i öknen när han egentligen är på jakt efter ett bättre liv.

Handling Imdb: ”An alcoholic drifter must battle withdrawal and psychotic rednecks after he becomes the target of a deranged sporting event.

Något så ovanligt som en hillbilly-skräckis med djup. Warren har ett alkoholberoende och får reda på att han har en son i Mexiko men modern har gått bort så ansvaret går till honom nu att ta tag i sitt liv. Men saker går fel och han fastnar i öknen som del av en galen jakt-tävling. Men han är tuff och kämpar på bra. Överlevnadsinstinkten är förvånansvärt stark trots all abstinens och skador han får längs vägen. Martin Dingle Wall levererar en stark och lidelsefull roll som alkoholisten Warren. Kristna värderingar blandas med ett samhälles märkliga sätt att leva och hålla samman. En spännande resa bland hallucinationer, hillbilly-jakt och tuff överlevnad. Jag blev glatt överraskad faktiskt.

Mycket action och strid men också mycket insikt och djup bjuder denna rulle på. Och det är inte bara en bra film, den är snygg också. Snyggt smutsiga öken-miljöer som för mina tankar mot Mad Max-världen. Lätt att se varför den vunnit så många priser. Lite minus på att den inte slutade helt som jag ville men tufft slut trots allt ändå. Så annorlunda film och så bra. Faktiskt.

Något för dig som gillar hillbillys, öknen och överlevnadsfilmer. Mycket sevärd!

4 spikklubbor av 5

 

 

Annonser

Mom and Dad

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 11 mars, 2018 by fearnotthedark

Familjehysteriskräckis från 2017. En tjej och hennes lillebror försöker överleva en masshysteri som gör föräldrar till mördare.

Handling Imdb: ”A teenage girl and her little brother must survive a wild 24 hours during which a mass hysteria of unknown origins causes parents to turn violently on their own kids.

En otippad och oväntat underhållande resa genom föräldraskapets ups and downs. Med Nicolas Cage som fadern och Selma Blair som modern. Otippad casting men åh så roligt! Och det var mig ett sant nöje att se Nicolas Cage agera på ett annorlunda och ohämmat sätt, ja till och med insiktsfullt på sina ställen 😀 Och Selma Blair speglar en moders tankar väldigt bra också, lika bra agerande där. Även hon var rolig att se helt utan gränser! Barnen agerar bra med men stjärnorna är Cage och Blair i denna skräckis med svart humor och en finurlig glimt i ögat. Missa heller inte Lance Henriksen i en mäktig biroll! 😉

Man har filmat på ett unikt sätt och använt sig bra av bakgrundsmusik när föräldrarna förlorar humöret. Introt är härligt old style, som från en film från 70-talet, och det nostalgiska formatet funkar riktigt bra med familje-temat. Många viktiga frågor tas upp som t.ex. hur ens liv som förälder ibland kan ta bort den man varit innan i och med att man aldrig får ensam-tiden som behövs alla gånger runt barnen. Och mycket annat intressant rent utav filosofiskt förekommer i gräl och diskussioner som får mig att undra om masshysterin kanske är en symbolik för den svåra balansen mellan egentid och att vara förälder. Man kan se det så eller så kan man se det som en märklig masshysteri bara som gör föräldrarna till aggressiva rovdjur. Jag väljer att se filmen som lite både och, då upplevelsen känns mer komplett så. Jag hade velat ha mer förklaring till deras angrepp dock. Och mer fylligt manus, att mer saker händer. Filmen är rätt kort och känns mer som en början på något än en hel film. Men trots detta är jag ändå grymt underhållen av Cage och Blairs lysande urladdningar och känner mig rätt nöjd när filmens eftertexter rullar igång. En ljuvligt förlösande skräckfilm med svart komik som bubblar strax under ytan. I liked it!

En film för dig som gillar Nicolas Cage, Selma Blair och svart komedi. Mycket sevärd!

3,5 köttklubbor av 5

 

 

Romasanta

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 3 mars, 2018 by fearnotthedark

Varulvskräckis från 2004. Baserat på en riktig händelse om Romasanta, den resande affärsmannen och charmören som bestialiskt mördar för att få det han vill ha.

Handling Imdb: ”An uproar is caused when some mutilated cadavers are discovered, giving way to the legend of the ”Werewolf of Allariz”. A traveling vendor rolls through the forest in his old wagon. A woman from every village on his route faithfully awaits him. He’s attractive, intelligent, charming…. But he’s also the monster feared by all. His most recent prey, Barbara will soon become the one who hunts him down. The film is based on the true-life story of Manuel Blanco Romasanta, the traveling vendor, who confessed to the murders of thirteen people, using their body fat to make soap. Romasanta was tried in Allaríz in 1852 and avoided capital punishment by proclaiming he was a werewolf. Barbara was the lone survivor of four sisters.

Nu blir det mer varulvar! Men denna är mer en psykologisk skräckfilm och olycklig kärlekshistoria än just en monsterskräckis. Så vill du enbart se en monsterskräckis blir du nog besviken. Julian Sands är dock för mjuk för att spela rollen som Romasanta, en man som ska vara charmig men ändå rå och brutal. Julian passar bättre som trollkarl eller vampyr och sådant men som varulvsman, nej. Kan tycka att Viggo Mortensen hade passat klockrent i rollen istället, en av få som kan vara både charmerande och rå. Gillar annars Julian Sands helt klart men inte i denna roll. Elsa Pataky stjäl hela showen istället som kärleksintresset Barbara. Hon visar lidelse, passion och rädsla, hela registret, och hon gör det fantastiskt bra. Samt att hon är sällsynt vacker också. Så det blev lite utav Barbaras film detta, tyckte jag, mer än en film om Romasanta. Och inget fel med det. Det gav en mer stilfull mörkromantisk ton till en annars lite halvdan film.

Men så till varulvsdelen. Det är ju mer eller mindre redan förklarat i handlingen på Imdb. Romasanta påstod att han var varulv då han mördat med sin vän för att slippa dödsstraff och få psykiatrisk vård. Denna film nystar vidare på om det faktiskt var så att han blev varulv, desto mer åt det psykologiska hållet än att inta själva monsterformen. Vi får se mer utav den intensiva blicken, bitandet och sådant. Men en transformationsscen finns, medelmåttigt gjort tyvärr. För mig blir det otillräckligt då jag hellre ser en monsterfilm. Om jag ska se en psykologisk skräckfilm måste huvudrollen kännas mer rätt och intensiv än hur Sands var här. Synd på vad som kunnat vara en intressant karaktär och fascinerande mordhistoria men som blev mer en kärlekshistoria till Barbara istället. Fängslande demonstrationer och föreläsningar dock av Professor Philips om fenomenet lykantropi och hur något inom en kan ta över utan att man själv vill det. Professorn och Elsa Pataky var alltså de faktorer som gjorde filmen intressant för mig. En halvbra film som hade stor potential men som föll lite på grund av fel huvudroll och ett något långsamt samt rörigt manus.

En film för er som gillar psykologisk skräck och mörka kärlekshistorier. Sevärd ändå.

3 Barbaras av 5

 

Another WolfCop

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 25 februari, 2018 by fearnotthedark

Varulv-skräckkomedi från 2017. Lou the WolfCop är tillbaka och kämpar nu mot en affärsmans onda planer via ölen Chicken Milk Stout! Gore, Öl, Liquordonuts!

Handling Imdb: ”Alcoholic werewolf cop Lou Garou springs into action when an eccentric businessman with evil intentions seduces Woodhaven’s residents with a new brewery and hockey team in this outrageous horror-comedy sequel.

Äntligen har jag sett WolfCop 2! 😀 Trailern har varit ute så länge och nu äntligen är den sedd! Men den var inte lika bra som sin föregångare tyvärr enligt mig. Dock inte utan underhållning! Det är fortfarande abnormt roliga WolfCop Lou ❤ samt den coola polisen Tina och pinsamma kompisen Willie! Och de är alltid åh så underhållande, hur cheesy det än må vara 😉 Något man får tänka på med dessa håriga filmer är att 80tals-filmer hyllas, både från skräckgenren och actiongenren. Så om man inte gillar det kommer man heller inte gilla dessa filmer. Tur är att det är precis i min smak! Förbered er på en resa med cheesy humor, massa köttig gore med härliga praktiska effekter, het varulvspassion, mer öl, mer liquordonuts, oväntade vändningar och fantastiskt roliga skådisar.

Historien tar dock en udda vändning med scifi-toner som jag inte riktigt gillade helt. Samt att många frågor lämnas obesvarade kring affärsmannen Swallows intentioner. Och sex-scenen med Lou och Kat kommer jag sent glömma, den var obeskrivligt gore-ig och…udda 😀 Då gillade jag bättre Rödluvan-och-Vargen-scenariot i ettan istället 😉 Kul också att Kevin Smith gör en skoj biroll! Och nog märks det att de höjt temperaturen i denna uppföljare. Mer köttigt, mer snusk, mer cheesy-ness och det är nice förutom just scifi-grejen då 😉 Jag ser klart fram emot nästa WolfCop-film och hoppas att den kan bli lite mer som ettan. Härligt och duktigt gäng på alla fronter! I love it!

Länk till recension av första filmen ”WolfCop”: https://fearnotthedark.se/2015/09/20/wolfcop/

Något för dig som gillar varulvar, 80tals-film, cheesy-ness och köttig gore. Sevärd! Tummen upp!

3 varulvspoliser av 5

 

The Ritual

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 23 februari, 2018 by fearnotthedark

Ockultskräckis från 2017. Några gamla vänner återförenas i en resa till den norrländska skogen i Sverige men en ondskefull närvaro plågar dem. Vad är det och vad vill den?

Handling Imdb: ”A group of college friends reunite for a trip to the forest, but encounter a menacing presence in the woods that’s stalking them.

Lite utav en överraskning till film! Den lämnar en fundersam och stämningsfull på ett konstigt sätt. Några britter återförenas alltså för att ha roligt men det roliga övergår snabbt till rannsakande av ens synder samt en märklig närvaro av en stor monstruös varelse. Vi går från grå vardag till pubkväll till tältande i den stillsamma norrländska skogen till mystik och folklore/folktro. Och det funkar faktiskt. Det funkar bra. Inte ens CGI:n stör mig. Monstret är faktiskt välgjort och man visar den lagom mycket också. Ett intressant monster också skulle jag säga. Jag skriver ”monster” för att inte spoila för mycket här. Skådisarna har god kemi och själva manuset med alla dess nyanser är spännande och tänkvärt. Ett plus hade varit om de faktiskt också filmat i Sverige men det är filmat i Rumänien, antagligen för att det var billigare så. I vilket fall så ser det faktiskt ut som en svensk skog i all dess stillsamma och mäktiga prakt. Miljöerna är fantastiska genom hela filmen. Träden, husen, elden, röken, ritualen. Enda minusen skulle vara att byborna inte pratade ett ord svenska och att skådisen Robert James-Collier (från briljanta ”Downton Abbey”) inte fick vara med så länge. Samt att historien kanske hade passat desto mer i just Rumänien då berättelsen känns lite för otrolig att ta plats i Sverige, men just skogen känns ju väldigt svensk iaf. Men utöver det så är det en intressant ny skräckfilm. Filmen är baserad på en bok av Adam Nevill med samma namn ”The Ritual”. Jag känner absolut att jag måste läsa den om man säger så 😉 Jag vill åt ännu mer detaljer kring byn, varelsen och skogen! Så ett planerat inköp av denna absolut, både filmen och boken.

En film för dig som gillar folklore/folktro och praktfull svensk skog. Mycket sevärd! 🙂

4 horn av 5

 

 

 

Romansskräck-special!

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 februari, 2018 by fearnotthedark

Valentine’s Day fick mig att tänka på fler romanser inom skräck, lovehorror-genren har ju faktiskt en del titlar att välja mellan. Och många sådana lovehorror-filmer har jag redan recenserat här! 🙂 Så jag tänkte ge lite olika listor på bra lovehorror samt länkar till mina recensioner bredvid titlarna 🙂 Enjoy the romance gott folk! ❤

Valentine’s Day-relaterade skräckfilmer

Magisk Kärleks-skräck

Vampyrromantik

Varulvspassion

Zombiesvärmeri

Övrig kärleksskräck

❤ ❤ ❤ ❤

My Bloody Valentine

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 15 februari, 2018 by fearnotthedark

Valentin-skräckis från 1981. En gammal legend om en mördare som slår till på Valentine’s Day visar sig vara sann.

Handling Imdb: ”A decades-old folk tale surrounding a deranged murderer killing those who celebrate Valentine’s Day turns out to be true to legend when a group defies the killer’s order and people start turning up dead.

Nu såg jag om denna igår (sett den en gång innan bara för många år sedan) och hann inte skriva om den förrän idag så hoppas ni kan förlåta mig lite för det 😉 Hade annars postat denna igår på Alla Hjärtans Dag enligt min egen tradition då jag brukar posta en kärleksskräckis-recension varje Valentine. But here it is now istället! 🙂

En riktigt härlig 80tals-skräckis med sött valentine-tema! Den sätter stämningen redan i intro-scenen där ett kärleksmöte i gruvan slutar illavarslande. Det är snyggt, spännande och lättsamt. Och det är nog de tre ord jag hade valt för att beskriva filmen i stort också. Härlig kemi mellan alla skådisar, då kanske främst i kompisgängen och inte i kärlekstriangeln. Ett snyggt fokus på färgen röd ramar in filmens handling bra. Och mördarens gasmask är hejdlöst cool! Lätta men underhållande mord. Mest fokus ligger på att bygga upp spänning och att gissa lite vem som kan vara mördaren. Mycket bakgrundsfakta finns att hämta i filmen så alla frågor besvarades tyckte jag. Inget var oklart i slutet och slutet var för övrigt riktigt intressant och läskigt. Filmen blandar så mycket bra: kärlek, valentine, cheesy-ness, 80-tal, gasmask-killer, vänskap, fest, polis-utredning. Och det harmoniserar fint alltihop. Samt att soundtracket var mysigt även det. Så massa plus i den här filmen! Jag har bara recenserat remaken innan och för att jämföra dem två så skulle jag säga att originalet har mer själ & hjärta ( 😉 ) medan remaken har mer action och coola specialeffekter. Men i den fighten så vinner detta original för jag ser hellre en film med mycket själ, story & spänning än en film med specialeffekter som den största spänningen. Men det är ofta så för mig, 80-tal vinner över 2000-tal 😉 Men visst var remaken ändå underhållande på sitt vis också 🙂 Länk till min recension av remaken från 2009: https://fearnotthedark.se/2013/02/26/my-bloody-valentine/

Något för dig som gillar 80-tal, Valentine’s Day och gasmasker. Mycket sevärd! 🙂

4,5 gasmasker av 5