Fantasyskräck från 2016. Ett ungt par adopterar en son vars drömmar blir verklighet, på gott och ont..
Handling Imdb: ”A young couple adopt an orphaned child whose dreams – and nightmares – manifest physically as he sleeps.”
Andra skräcktober-filmen blir denna fjäriliga historien om verkliga drömmar. Bra produktion, helt okej skådespeleri. Dock långrandigt manus och halvdana cgi-effekter. Första timmen av filmen känns otroligt tråkig och långsam, inte mycket händer förutom en och annan jumpscare eller tjusiga fjärilsfenomen. Men sista halvtimmen skärper upp handlingen och det blir intressant, faktiskt. Det ska dock inte ta en timme in i en film för att man ska bli intresserad 😦 Stort minus för det.
Specialeffekterna då. Fjärils-scenerna är riktigt vackra men själva monstret är bristande i kvalitet. Men, det artar sig framåt slutet då monstret får se desto mer verkligt ut och den biten trissar upp betyget en del. Miljöerna i cgi:n tar också hem ett och annat plus i betyg. En fantasyvärld kommer till liv ur lilla Codys drömmar och den är fin att se på, även när monstret visar sig, men då desto mer framåt slutet som sagt. Kate Bosworth är skådisen som gör bäst ifrån sig, modern Jessie till adopterade Cody. Hon visar alla typer av lidelse, inte mästerligt men mycket bra. Det var först i den här filmen som jag upptäckte att hon har två olika färger på ögonen förresten, ett blått och ett brunt. Inte tänkt på det när jag sett henne i serier och film innan. Hon borde få flera intressanta roller med det utseendet kan jag tycka.
En annorlunda skräckfilm med en tänkvärd idé bakom. Men idén dras ner av för tråkig handling som kunde gjorts mer spännande och action-fylld. Dagens vanliga problem vad gäller ny skräck. Man fokuserar mer på skalet än innehållet. 1 timme och 37 minuter lång är filmen, kan tycka att den borde kortats ner till 1 timme och 20 minuter för att göra den mer spännande.
Ju mer jag tänker på längden av en skräckfilm, desto mer tycker jag att en skräckfilm inte bör vara mer än just 1 och en halv timme. Det är en så pass action-packad genre som ska få leva ut, slasha runt och knytas ihop lite käckt (dem levde lyckliga trots händelsen) eller lite evil (grym blick i slutet som avslöjar att det onda kommer besegra ändå), beroende på vad för slut man vill ha. Det är liksom lagom tid att hinna uträtta allt plus att få ihop dem allra bästa scenerna utan en massa onödig utfyllnad! Bara en idé sådär.
En fantasyskräck-värld som kan tilltala dig som gillar fjärilar, psykologisk skräck och familje-konflikter. Jag fann den ok mot slutet. Men nog finns det bättre film!
På tal om bättre film: Stay tuned för halloween-special i bloggen i oktober, förmodligen i flera delar! 😉
3 fjärilar av 5
Fear Not The Dark 