aggression | Fear Not The Dark

Arkiv för aggression

Mom and Dad

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags aggression, Överlevnad, Familj, föräldrar, identitet, relationer, skola, vänskap on 11 mars, 2018 by fearnotthedark

Familjehysteriskräckis från 2017. En tjej och hennes lillebror försöker överleva en masshysteri som gör föräldrar till mördare.

Handling Imdb: ”A teenage girl and her little brother must survive a wild 24 hours during which a mass hysteria of unknown origins causes parents to turn violently on their own kids.”

En otippad och oväntat underhållande resa genom föräldraskapets ups and downs. Med Nicolas Cage som fadern och Selma Blair som modern. Otippad casting men åh så roligt! Och det var mig ett sant nöje att se Nicolas Cage agera på ett annorlunda och ohämmat sätt, ja till och med insiktsfullt på sina ställen 😀 Och Selma Blair speglar en moders tankar väldigt bra också, lika bra agerande där. Även hon var rolig att se helt utan gränser! Barnen agerar bra med men stjärnorna är Cage och Blair i denna skräckis med svart humor och en finurlig glimt i ögat. Missa heller inte Lance Henriksen i en mäktig biroll! 😉

Man har filmat på ett unikt sätt och använt sig bra av bakgrundsmusik när föräldrarna förlorar humöret. Introt är härligt old style, som från en film från 70-talet, och det nostalgiska formatet funkar riktigt bra med familje-temat. Många viktiga frågor tas upp som t.ex. hur ens liv som förälder ibland kan ta bort den man varit innan i och med att man aldrig får ensam-tiden som behövs alla gånger runt barnen. Och mycket annat intressant rent utav filosofiskt förekommer i gräl och diskussioner som får mig att undra om masshysterin kanske är en symbolik för den svåra balansen mellan egentid och att vara förälder. Man kan se det så eller så kan man se det som en märklig masshysteri bara som gör föräldrarna till aggressiva rovdjur. Jag väljer att se filmen som lite både och, då upplevelsen känns mer komplett så. Jag hade velat ha mer förklaring till deras angrepp dock. Och mer fylligt manus, att mer saker händer. Filmen är rätt kort och känns mer som en början på något än en hel film. Men trots detta är jag ändå grymt underhållen av Cage och Blairs lysande urladdningar och känner mig rätt nöjd när filmens eftertexter rullar igång. En ljuvligt förlösande skräckfilm med svart komik som bubblar strax under ytan. I liked it!

En film för dig som gillar Nicolas Cage, Selma Blair och svart komedi. Mycket sevärd!

3,5 köttklubbor av 5

Berlin Syndrome

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags aggression, Berlin, kidnappning, relation, trauma on 26 november, 2017 by fearnotthedark

Kidnappnings-skräckfilm från 2017. En semesterromans i Berlin blir farlig när Clare vaknar en morgon, upptäcker att hon är inlåst och kan inte ta sig därifrån.

Handling Imdb: ”A passionate holiday romance leads to an obsessive relationship, when an Australian photojournalist wakes one morning in a Berlin apartment and is unable to leave.”

En blandning av lite olika genrer och typ av filmande har vi här. Drama blandat med skräck blandat med mystik. Diskbänksrealism möter arthouse. En långsamt stegrande kidnappningshistoria som börjar med oskyldig semesterflirt och utvecklas till sadism och psykologisk terror. För mycket nakenexponering av Clare som inte har annat syfte än att förödmjukas och känns onödigt för historien i och med att det är det som blir centrum. Historien är rätt svag och intetsägande utan mycket svar och man förlitar sig till nakenscenerna. Det håller inte.

Teresa Palmer ger en bra rolltolkning men det behövs mer nyanser för att hålla uppe intresset i en 2 timmar lång film om en kidnappad tjej, Clare, i Berlin och kidnapparen Andi som lever sitt gråa vardagsliv med svårigheten att hålla tillbaka aggressioner. Inzoomningar och slow motion-scener används flitigt för att skapa mer känsla och arthouse, men det blir bara mest tråkigt i och med att allt är så väldigt grått. Relationen mellan Clare och Andi är också lite skruvad men på ett ointressant sätt återigen. Då var ju filmen ”Pet” bättre i det temat. Det går lite för fort för paret samt att kemin mellan dem bara delvis är där. Vi lär aldrig riktigt känna dessa karaktärer utan vi ser dem mest leva olika typer av vardagsliv, ett i frihet och ett inlåst. Det är dock bra att Clare emellanåt slår tillbaka och hittar nya sätt att försöka fly samt att slutet är ju bra delvis. Men allt faller platt på grund av att man egentligen inte ger mycket info om något eller någon. En viss stil eller utseende prioriteras framför fylligt manus. Det är tråkigt för historien har potential. Teresa Palmer är en hyfsad skådis och likaså är Max Riemelt. Dem kunde ha spelat så mycket bättre med bättre manus i grunden. En ok film att se men jag hade hellre rekommenderat filmen ”Pet” med ungefär samma tema (och mycket bättre film) : https://fearnotthedark.se/2017/02/23/pet/

Något för dig som gillar Teresa Palmer och kidnappningsfilmer, knappt sevärd men ok att se en gång.

3 Berlin-turister av 5

Morgan

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags aggression, artificiellt odlad människa, känslor, Mord, samvete, scifi, Scifiskräck, vetenskapliga experiment on 29 december, 2016 by fearnotthedark

Scifiskräckfilm från 2016. Ett beslut måste tas angående om en artificiellt framställd varelse ska avlivas eller ej. Varelsen har visat tecken på allt mer okontrollerad aggression…

Handling Imdb: ”A corporate risk-management consultant must decide whether or not to terminate an artificially created humanoid being. ”

Hoppas ni haft en härlig julhelg börjar jag med att säga, min var god och lugn 🙂 Nu kör vi vidare med fler filmtips! Denna ”Morgan” hade jag inga höga förhoppningar om men trots det blev jag ändå besviken. Vi ska gå in på varför.

Stora skådisar som Paul Giamatti, Michelle Yeoh, Brian Cox, Kate Mara, Jennifer Jason Leigh, Rose Leslie & Anya Taylor-Joy är med. Några av dem gör sitt jobb, några inte. Paul Giamatti ger sitt allt. Michelle Yeoh är lika briljant. Rose Leslie skiner lite extra och ger sitt allt ännu mer. Brian Cox gör ett gott jobb men alldeles för kort scen-tid. Kate Mara, som spelar agenten som ska avliva Morgan, är otroligt intetsägande vilket det finns förklaringar för senare i filmen, men ändå.. hon lär ge något mer till rollen när hon ju har så mycket scen-tid. Jennifer Jason Leigh är bara jobbig och klängig, tror inte jag sett henne spela bra i någon film tyvärr. Så kommer vi fram till huvudrollen som spelar Morgan, Anya Taylor-Joy som också varit med i nya ”The Witch”. Plattare skådis får man leta efter. Anya sitter vitsminkad, utan något som helst minspel förutom the old ”sänkt huvud och titta under lugg för att se ond ut”. Så är hon hela filmen ut, från början till slut. Skådisar som t.ex. Christian Bale, Alicia Wikander har alla gett något, även till den mest avskalade roboten/psykopaten. Men Anya ger knappt något, hon ger mig ingenting! Stirrar blankt ut i ingenting. Hela tiden. Jag funderar på om hon gav mer i ”The Witch” och kommer fram till att hon inte gjorde så mycket mer i den förutom i sista scenen med geten och i skogen. Synd, tycker jag. För en roll som ”Morgan” skulle man kunna göra så mycket mer med! Anya blir också en sådan enorm motsats mot de andra skådisarna. Hon sitter face to face mot Giamatti som skriker och provocerar och ger allt medan hon sitter helt blank. Där syntes det speciellt mycket.

Manuset bygger på en intressant idé men det är rörigt med många skavanker plus att filmen är intressant först i sista scenen där en plot-twist sker. Inte bra! Men jovisst, som en sann hollywood-produktion så ser allt bra ut. Och det må vara Ridley Scotts son, Luke Scott, som har regisserat filmen men han bär tyvärr inte samma talanger som sin far. I alla fall inte i den här filmen. Också synd! Det verkar vara en sällsynt grej att idag få till en hyfsad scifi-film i övrigt, som inte är Star Wars, idéerna är begränsade och få: 1. Om robotar tar över världen och regerar över människan ( ”I,Robot” ”Ex Machina” ”Terminator” ) 2. Om aliens tar över världen ( ”Alien” ”The Thing” ”Independence Day”). Och små nyanser däremellan som brukar innebära att man måste utrota utomjordingen eller roboten som orsakar problem m.m. o.s.v. men nämnda filmer är sådana som gjort något framgångsrikt med koncepten och lyckats med goda historier. ”Morgan” är inte ens i närheten av dessa filmer, mycket på grund av Anyas kassa skådespel tyvärr. Hade hon levererat något mer än blankt stirr, hade filmen sett väldigt annorlunda ut och nog blivit mer sevärd. Men i nuvarande form finner jag filmen knappt sevärd. Jag hoppas på bättre framöver av både Luke Scott och Anya Taylor-Joy.

En film för dig som gillar scifiskräckisar och har låga förväntningar, gällande allt. Ingen film för mig tyvärr.

2,5 Rose Leslies av 5