Arkiv för Argento

The Bird with the Crystal Plumage

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 26 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1970. Ett vittne till mordförsök blir förföljd av en seriemördare.

Handling Imdb: ”A witness of an attack, a writer becomes stalked by a serial killer.

Den sista Argento-filmen jag såg denna månad blev denna The Bird with the Crystal Plumage. Och den var hyfsad i sina partier. Första mordförsök-scenen är verkligen intressant men mordgåtan som följer blir långrandig och småtråkig enligt mig. Snygg, som alltid i dessa filmer, men monoton. Däremot blev jag överraskad i slutet där historien blev mycket mer fängslande och där skådisen Eva Renzi verkligen lyser starkt i sin rolltolkning! Spännande början, välskrivet & fascinerande slut men en tråkig mitt alltså enligt mig. Dock alltid snygg scenografi. Och fint soundtrack. Mina favoriter i Argento-genren är just nu alltså: Suspiria, Deep Red & The Cat o’Nine Tails. Och Phenomena var hyfsad.

Trivia: Fågelsorten ”Hornitus Nevalis” som nämns existerar inte i verkligheten, fågeln som används i en scen är Grå krontrana. Man spelade in allt på bara 6 veckor. Inte den första giallo-filmen men detta var filmen som gjorde Giallo-genren mer känd och startade trenden för fler giallo’s därefter.

Något för dig som gillar giallo och mordgåtor. Sevärd.

3,5 kristallfåglar av 5

The Cat o’Nine Tails

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 24 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1971. En reporter och en blind pensionerad journalist löser en serie mord ihop som har att göra med hemliga genetiska experiment.

Handling Imdb: ”A newspaper reporter and a retired, blind journalist try to solve a series of killings connected to a pharmaceutical company’s experimental, top-secret research projects and in so doing, both become targets of the killer.

Den tredje Argento-filmen denna månad blev denna The Cat o’Nine Tails. Och den var mycket bättre än de två andra tyckte jag. Karaktärerna var mer fylliga och nyanserade. Scenografin var ordentligt snygg. Mordgåtan var välplanerad och riktigt spännande. Fascinerande dialog även. Jag tyckte om den väldigt blygsamma sexscenen också, ovanligt att se nuförtiden och även ovanligt för just det öppensinnade 70-talet! 😀 Själva motivet för morden är också fängslande intressant kan jag säga, vetenskap och genetikforskning i all sin tjusning. Något så ovanligt som en både vacker och välskriven giallo, inget tomt skal här inte. Riktigt duktiga skådisar: James Franciscus, Karl Malden, Catherine Spaak, Pier Paolo Capponi, Rada Rassimov, Horst Frank och många fler. Jag hoppas att resterande giallos av Argento är lika bra som denna. Mönstret verkar hittills vara: ju äldre giallo, desto bättre film.

Lite rolig trivia: Denna film var den Dario Argento själv tyckte minst om. På en gravsten vid kyrkogården står det Di Dario som står för Dario’s.

En film för dig som gillar giallos, mordgåtor och vackra miljöer. Mycket sevärd.

4 mordgåtor av 5

Tenebre

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 23 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1982. En amerikansk författare i Rom förföljs av en seriemördare som mördar enligt författarens senaste bok.

Handling Imdb: ”An American writer in Rome is stalked by a serial killer bent on harassing him while killing all people associated with his work on his latest book.

Ännu ett Argento-verk har avnjutits. En vacker men rörig film dock. En intressant idé som inte fungerar så bra som historia men som ser bra ut. En våldsam och snygg giallo med klar potential. Det finns något kallt över stämningen och även extra mörkt i berättelsen. Stegrande men vacklande och halvspännande dramaturgi. En pusseldeckare blandat med lite skräck, noir och action. En tomhet känns av dock filmen igenom, något fattas enligt mig. Karaktärerna är inte tillräckligt starka och historien inte tillräckligt fängslande. När den borde vara det och jag vill att den ska vara det men den funkar inte helt för mig bara. Så blir det ibland. Kanske väntade jag mig för mycket och kanske var jag inte med i alla svängar men nej, det räckte inte för mig. Snyggt men tomt tyckte jag. Föredrog Phenomena framför denna. Får hoppas att jag gillar The Cat o’ Nine Tails mer som står näst i listan på osedda Argento’s 🙂

En film för er som gillar Argento, italiensk skräck och giallos. Sevärd.

3 röda höga klackar av 5

Phenomena

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 22 maj, 2018 by fearnotthedark

Italiensk skräck från 1985. Unga Jennifer flyttar till en exklusiv skola där hennes unika förmåga att kommunicera med insekter hjälper till att lösa en serie mord.

Handling Imdb: ”A young girl, with an amazing ability to communicate with insects, is transferred to an exclusive Swiss boarding school, where her unusual capability might help solve a string of murders.

World Goth Day till ära måste matchas med lite mystisk italiensk skräck och därför valde jag att se denna Phenomena som jag länge hört ska vara bra men som jag inte hade sett än. Nu är den sedd och den var verkligen annorlunda.

En unik och intressant historia om en flicka som kan kommunicera med insekter. Jag tyckte dock att det som sker runtom henne var väldigt rörigt, morden och mobbningen och läkarundersökningarna. Och slutet var lite för underväldigande och märkligt. Men scenerna med karaktärsutvecklingen av Jennifer (briljanta Jennifer Connelly) och Donald Pleasence (från bl.a. legendariska ”Halloween”) biroll som insekts-experten John McGregor är fängslande. Mycket av miljöerna är vackra: huset, skogen och vattnet. En historia med mycket potential men som fick ett halvdant utförande enligt mig. Soundtracket är däremot lysande, hårdrock blandat med mer harmonisk musik: Iron Maiden, Motörhead och Goblin m.fl. Och måste erkänna att jag gillade soundtracket mer än filmen, även om filmen hade sina coola ögonblick också. En Argento-film som kunde blivit bättre tycker jag. Gillade Suspiria och Deep Red mer. Men en helt okej skräckis med mycket fint att se på och desto mer vackert att lyssna på.

Något för dig som gillar Argento, italiensk skräck, insekter och bra soundtrack. Klart sevärd.

3,5 flugor av 5

 

The Church

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 16 november, 2017 by fearnotthedark

Gotisk italiensk skräck från 1989. En äldre gotisk katedral, byggd över en massgrav, hemsöks av spöken som försöker tillkalla en uråldrig demon.

Handling Imdb: ”An old Gothic cathedral, built over a mass grave, develops strange powers which trap a number of people inside with ghosts from a 12th Century massacre seeking to resurrect an ancient demon from the bowels of the Earth.

Nog märks det att Dario Argento är medskribent till detta oförglömliga konstverk. På den mörka tonen, dem gotiska miljöerna, kvinnorna i nattlinnen, dramatiska mord och ockulta ritualer! Michele Soavi står för regin (också känd för speciella ”Dellamorte Dellamore”). Darios dotter Asia Argento har en roll här också, hon figurerar en viktig nyckelperson i historien. Bandet Goblin gör det fantastiska soundtracket, även också till den förra filmen jag skrev om: ”The red queen kills seven times”, och ramar in historien väldigt fint med sina typiska gotiska toner. Det är en unik historia filmen berättar, måste jag säga som är informativ och spännande och lockande, allt på en gång. Demonsminket var ordentligt speciellt på ett fantastiskt sätt samt hela den ockulta ritualen. Även scenen med korset som faller rakt ner i vatten och dimman som sedan pyr upp där korset legat var unik. Obeskrivligt snygga demon-scener och kyrko-miljöer. Ja, mycket finns att upptäcka här för er som har en förkärlek för det gotiska. Jag fann filmen vacker och lugnande på något sätt.

Om jag måste klaga på något skulle det vara dialogen som är rörig, märklig och malplacerad. Men det funkar ändå då filmen i stort faktiskt är rätt fascinerande.

Något för er som gillar italiensk skräck och gotiken, mycket sevärd! 🙂

4 demoner av 5