avundsjuka | Fear Not The Dark

Arkiv för avundsjuka

Always Shine

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags avundsjuka, drama, Mord, rivalitet, semester, skog, skräckthriller, vänskap on 28 mars, 2017 by fearnotthedark

Psykologisk skräck/thriller-film från 2016. Ex-best-friends Anna och Beth åker på semester ihop i hopp om att återskapa sin skadade vänskap men verkligheten visar sig bli en helt annan och förändrar deras liv gravt…

Handling Imdb: ”Best friends Anna and Beth take a weekend trip to Big Sur, hopeful to re-establish a bond broken by years of competition and jealousy. Tensions mount, however, leading to an unexpected yet inevitable confrontation, changing both of their lives…forever.”

En smart och nyskapande form av skräckthriller där nya typer skapas samt där allt inte är så svart och vitt utan också bär flera nyanser av grått. Vi har en god människa som gjort onda saker och en ond människa som färgats av sin hårda omgivning men som vill gott. Dessa två möts och krockar totalt mest för att de pratar helt olika språk, psykologiskt sett, men också för att dem kommer från en trygg plats i livet versus otrygg plats i livet. Det intressanta i filmen är det som bygger upp inför det stora grälet och även det som händer strax efter. Vi får insikt i de mörkare sidorna hos människan samt hur svår en vänskap faktiskt kan vara. Mackenzie Davis & Caitlin FitzGerald gestaltar vännerna Anna och Beth med säkerhet och naturlighet. För mig var Anna den mest intressanta karaktären då hennes kamp är den som står i centrum men också för att Mackenzie Davis briljerar så fantastiskt i den rollen. En underskattad pärla verkligen den här filmen, för er som uppskattar psykologi och mystik i filmsammanhang.

Något för er som gillar psykologisk skräck & vänskapsdraman. Kan starkt rekommendera den!

4 mordiska semestrar av 5

The Neon Demon

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags avundsjuka, Blod, Fotografi, Mode, Modeindustri, Modell, Mord, svartsjuka on 4 januari, 2017 by fearnotthedark

Mode-skräckfilm från 2016. Blivande modellen Jesse flyttar till L.A. och blir älskad och hatad för sin skönhet. Alla vill vara med henne och vara som henne, till varje pris…

Handling Imdb: ”When aspiring model Jesse moves to Los Angeles, her youth and vitality are devoured by a group of beauty-obsessed women who will take any means necessary to get what she has.”

En skräckfilm som tar plats i en färgstark mode-värld alltså. Sist vi sett så mycket mode i en skräckfilm måste vara i American Psycho. Men American Psycho är en bra mycket bättre film än denna. Dock så har denna film ett och annat intressant trots allt, men lika många skavanker också tyvärr.

Men märk väl, denna till synes oskyldiga skräckfilm innehåller obsceniteter som nekrofili samt kannibalism, så ni vet. Jag var rätt chockad över det själv, för det var inget jag väntade mig alls. Men trots det så har de ändå lyckats göra så att till och med nekrofilin ser bra ut. Ett estetiskt stilrent klimat genomsyrar hela filmen. Därför är det mer idén av de hemska handlingarna som kan uppröra. Mer än det vi faktiskt ser på vita duken, där allt är rätt välmaskerat ändå trots allt.

Snygg produktion: modet, vackra kvinnor och sminket står i fokus. Även om min personliga smak kan tycka att flickorna borde äta mer men ja, modellvärlden är ju hemskt…smal. Bra skådisar förutom en, huvudrollsinnehaverskan Elle Fanning. Hon är ännu en sådan där intetsägande, blankt stirrande, blond och alltför smal sak. Hon säger inte mycket, agerar knappt, hon står mest och tittar och stirrar, säger något litet ibland. Tråkig skådis tycker jag. Resten av skådisarna levererar. Jena Malone, Abbey Lee, Bella Heathcote gör alla fantastiskt läskiga porträtt av hänsynslösa damer inom modevärldens do-or-die-industri. Där har vi toppen agerande. Keanu Reeves har en liten biroll som dryg hyresvärd, tyvärr usel rolltolkning.

Manuset är enkelt och alltför utdraget. Många scener är så långa att jag nästan hinner städa igenom lägenheten innan den är slut. Och många scener går ut på en massa stirrande, tittande, funderande. Något tröttsamt i längden. De hade vunnit mer på att korta ner scenerna och göra om en tvåtimmarsfilm till en effektiv timme och tjugo minuter. Denna berättelse kan handla om många saker. Antingen så kan det handla om hur svårt en ensam, nyinflyttad, ung, snygg tjej har det att lyckas i modevärlden där alla nästan dödar för att vara först. Det kan också handla om hur vårt skönhetsideal blir allt mer absurt och omänskligt, nästan löjligt. Att hur du ser ut betyder mer än hur du är som människa. Personligen tror jag mest att det kan vara en enda lång audition-tape för Elle Fannings potentiella modell-karriär. Agera kan hon inte men modell kan hon nog bli. Hon är lång, slank, långhårig och ser ut som ett blankt papper i ansiktet. Perfekt för en modell-karriär men inte för en skådis. Så modell: ja , men skådis: nej. Anya Taylor-Joy borde tänka i samma bana…

Så en film för dig som älskar mode, långsamma scener med väldigt lite action och en del vulgaritet. Den var intressant ur en del synvinklar men inte riktigt i min smak. De fick dock till några coola bilder.

3 blodiga ögon av 5

2 Comments »

Kill Your Friends

Posted in Thriller/Scifi/Fantasyfilm with tags 90-tal, avundsjuka, Blod, brittiskt, Mord, musik, skivbolag on 23 oktober, 2016 by fearnotthedark

Thrillerskräckkomedi från 2015. En skivproducent som jobbar under 90talets britpop-era gör allt för att lyckas inom det superhårda sälj-eller-dö-klimatet. Och då menar jag ALLT..

Handling Imdb: ”An A&R man working at the height of the Britpop music craze goes to extremes in order to find his next hit.”

Nicholas Hoult briljerar i rollen som hänsynslöse skivproducenten Steven Stelfox. Vi tas med på en grandios resa genom 90talets pop-värld: hitsen, missarna och det bedrövliga modet med bl.a. stringtrosor ovanför byxkanten 😀 Men kul att återupptäcka en del låtar man faktiskt glömt som var helt ok ändå såsom ”Block Rockin’ Beats” av The Chemical Brothers. Kommer ihåg att man dansade loss till den på klubben emellanåt, haha, men ja det var ett tag sen *harkel, harkel* 😉 Prodigy var ju inte fy skam heller 😉 Det är faktiskt soundtracket och Mr. Hoult som gör filmen till en annorlunda och fräscht lysande upplevelse, en ny plats med nostalgisk känsla. Imponerande & flashig, färgstark produktion. Starkt manus baserat på novell med samma namn.

Det är en Thrillercrime-film med mycket svart humor men också med en del mord och blod. Och av just den anledningen att mord är med så vill jag därför kalla den för Thrillerskräckkomedi. En thrillerkomedi med skräck-element kan man också kalla den. En slags modern version av ”American Psycho” som tar plats i skivbolagens värld.

Nackdelar då. Historien tappar tempo emellanåt när Steven deppar ner sig lite föör mycket och det kan vara irriterande när han gör en del lite för sviniga monologer och dumma misstag. Men det gör inget för filmen i stort ändå. Man kan överseende med några få dåliga smådetaljer.

Roliga scener finns det gott om, de olika artisterna han möter på under filmens gång är hejdlöst roliga. Skrattretande är det att se dessa ta sig själva på alltför stort allvar. Som till exempel Eurodance-killen med hockeyfrilla som gjort en låt vars enda text-rad handlar om oralsex 😀 Eller konstant höga rap-snubben som psykadeliskt rappar om sin mors makt och något om rymden 😀 Verkligen.. annorlunda.. och ändå sant. Texterna i populärmusik är oftast rätt enkla och dumma. Men folk gillar att dansa till tonerna ändå 😀 Hey..fastnar det så fastnar det!

Så, en fascinerande liten film om 90talets hårda skivbransch in absurdum.. and I love it! 😀 Något för dig som gillar seriemördare och 90tals-musik, kan varmt rekommendera den. En mer lyckad sjätte skräcktober-film!

4 eurodancers av 5