
Scifiskräck från 2019. Alice skapar en unik växt som hon döper efter sin son men märker efter ett tag att blomman blir allt farligare.
Handling Imdb: ”Alice, a single mother, is a dedicated senior plant breeder at a corporation engaged in developing new species. Against company policy, she takes one home as a gift for her teenage son and names it after him but soon starts fearing it.”
Efter att ha sett trailern ett tag innan denna film kom ut blev jag direkt intresserad av historien. Tankarna bakom konceptet med växter som får liv och blir onda för mig till Lovecrafts värld där surrealismen alltid cirkulerar runt ”något ont övernaturligt/utom-mänskligt som hotar människan eller individen”. Så nog har man influerats av Lovecraft en del här. Men manuset känns ändå unikt i sin sort och välskrivet.
Estetiken är oerhört välplanerad märker man, till exempel det att varje detalj går i nyanser av rött och grönt, samma färger som blomman ”Little Joe” har. Intresseväckande att alla karaktärer förändras runt Alice, när hon själv står still och lever i en svunnen tid, tills hon förstår att något faktiskt är på tok, på riktigt, med hennes grönröda skapelse. Film-musiken är som om man befann sig i Kinas spektakulära byggnads-landskap, medan scenografin mer förmedlar en nordisk/europeisk enkelhet. Allt medan det talas typisk brittiska. Grymt intressant film med mycket symbolik och vacker design. Dock bygger handlingen upp en spänning som inte helt får utlopp mot slutet, det faller lite platt. Hemskt synd, då resten verkligen har potential. Det långsamma tempot tråkar ut en något så man håller nog ut mest tack vare de snygga miljöerna samt spänningen, en väntan på vad som komma skall. I stort ändå en sevärd film som jag skulle kategorisera som scifiskräck eller skräckdrama med undertoner av psykologisk skräck och mystik. Blir spännande vad regissören, Jessica Hausner, mer kommer hitta på i framtiden.
En film för dig som gillar scifiskräck och skräckdrama samt konstfilm. Klart sevärd!
6 väldoftande onda blommor av 10