Svensk skräcklitteratur från 2017. Blå blommor sprider sig genom trottoarer och in i hemmen. En farlig utveckling av förstörelse har börjat.
Handling: ”Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå? Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv. Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar.”
En dystopisk roman med lika mycket skräck som science fiction har vi här! En annorlunda vinkling om vad som skulle kunna ske i värsta fall och även löst byggt på verkliga händelser. Att en stark typ av växt skulle bildas och ta över allt på olika sätt. Intressant och oroväckande idé som känns unik. Realistiska reaktioner på epidemin samt ett bra språk som flyter på. Action och ungdomsdialoger varvas med mer vetenskapliga partier. Jag gillar bäst det sistnämnda. Ungdomslitteratur är i stort inte min kopp thé alls så för mig var delarna med ungdomsdialoger och bråk överflödiga. Men dem vetenskapliga bitarna var riktigt intressanta och förståeligt att man måste varva det med något mer mänskligt så det blir en helhet. Jag hade gladeligen enbart läst det vetenskapliga dock. För den delen var riktigt fascinerande och medryckande! En bra debut och intressant första del i något som kan bli större sen. Jag gillar scifi-tonen som är just det unika i berättelsen.
Något för dig som gillar scifiskräck i din litteratur, klart läsvärd!
3,5 blå blommor av 5
Fear Not The Dark 