Varulvsskräckfilm från 1996. En man blir biten av ett fasansfullt djur i skogen och måste rädda alla runtom från varulvsförbannelsen han nu bär inom sig. Men mest av allt måste han rädda sig själv…
Handling Imdb: ”One man’s struggle to contain the curse he hides within… and his last-ditch attempt to free himself with the love of family. But when it looks as if he is losing his battle, and endangering all he holds most dear, the family dog, Thor, is the last hope for his family’s survival… and the end to his Werewolf curse.”
Jag ville ha en klassisk varulvshistoria med oldstyle varulvsutseenden och det var precis vad jag fick.. och ännu mer därpå..
Det första som slog mig i filmen var att allt var så rått och laddat. Dödandet, varulvar som river en till döds verkligen. Passionen runtom, intensiva känslor dominerade. Beskyddande-känslor, fullständig lojalitet till familjen. Det andra som slog mig var att hunden Thor, som skyddar sin familj mot brodern/varulven Ted, nästan var den bästa skådisen i filmen! Han markerar revir, skyddar sin matte och husse, bevakar med sträng blick, hotar när någon går för långt, visar ovillkorlig kärlek. Han gör allt! Aldrig har jag sett en så duktig hund i film-sammanhang! Det tredje som slog mig var att varulven ser precis rätt ut, som en intressant korsning mellan varg och människa, luden på två ben med vassa tänder, tummen upp på den. Verkligen tummen upp 🙂
Annars: superbra produktion, spännande dramaturgi samt snygg scenografi. Bra och intressanta skådisar med hunden som nummer ett 🙂 Klart underskattad varulvsfilm som faktiskt är ordentligt välgjord.
En film för dig som gillar rå stil och varulvar! Kan varmt rekommendera den 🙂
4 varulvar av 5
Fear Not The Dark 