Arkiv för Docka

M3gan

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 18 januari, 2023 by fearnotthedark

Dockskräckis från 2022. En ingenjör bygger en realistisk docka som blir mer levande än planerat.

Handling Imdb: ”A robotics engineer at a toy company builds a life-like doll that begins to take on a life of its own.

Jag hade låga förväntningar på filmen i och med att den blivit så hypead överallt. Det kan antyda att filmen kommer bli halvbra, halvdålig. I detta fall blev det en halvdålig film, låt oss gå in på varför.

Lilla Cady förlorar sina föräldrar i en olycka och blir omplacerad till sin släkting Gemma. Gemma jobbar som ingenjör på en leksaksfabrik och designar robotar. Gemma har inte så god hand med barn så hon skapar en realistisk typ av docka som ska bli Cadys kompis. Hon jobbar upptaget med att förbättra dockan för att kunna lansera den till allmänheten också. Under tiden skapar Cady ett band med dockan som blir ohälsosamt från båda hållen. Både Cady och dockan förändras och snart börjar en riktig kamp på liv och död.

Filmen börjar spännande och intressant med att påbörja designen av dockan och dess beteende. Intressant också hur kemin utvecklas mellan Cady och dockan M3gan. Dockan ser lagom läskig ut och historien blir allt mörkare. Men sedan förändras filmen och blir förutsägbar samt förlitar sig på att slänga in jumpscares, klassiska skräckfilmsknep såsom krypande och udda danser. De klassiska knepen som vi alla sett många ggr förut gör sig inte så bra i denna historien. Det blir nästan som en parodi. Man förklarar inte helt heller varför M3gan växer till den varelsen hon blir. Det ligger något tomt och fantasilöst i sättet som hon framhävs i filmen. Det drar ner filmens spänning tycker jag. Vilket är synd på en så fantastisk idé som har potential att bli riktigt majestätisk. Filmen hade blivit bättre med mindre klassiska knep, addera mer mystik och mindre jumpscares för en mer realistisk, allvarligare och mörkare ton. Jag hade hoppats på mer tyvärr. Cady spelas ok av barnskådis Violet McGraw, och Gemma, som spelas av Allison Williams, funkar också ok. Men kemin mellan Gemma och Cody är inte så bra samt att Violet McGraw inte helt övertalar i sin roll när hon förändras av M3gan. Alltför många brister i en film som kunde blivit mycket bättre resulterar alltså i ett medelbetyg.

Något för dig som gillar dockskräck. Men ha låga förväntningar. Halvdålig och knappt sevärd tyckte jag tyvärr.

4,5 dansande robotdockor av 10

Brahms: The Boy II

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 5 januari, 2021 by fearnotthedark

Dockskräckis från 2020. Uppföljare till ”The Boy” från 2016. En familj flyttar in i Heelshire Mansion och deras son finner en ny vän i en docka kallad Brahms.

Handling Imdb: ”After a family moves into the Heelshire Mansion, their young son soon makes friends with a life-like doll called Brahms.”

Må detta nya år 2021 bli bättre än det förra vad gäller pandemier. Hoppas ni håller er friska därute, ta hand om er, håll avstånd, stanna hemma vid covid-symtom och sprita händer. Har själv överlevt covid-19 och för mig var det som en starkare långdragen influensa ungefär. Tyvärr är smittan hög nu men om vi alla hjälps åt så kan vi bromsa spridningen. Så please, låt oss alla göra det vi kan, massa love och kraft till vårdpersonal samt anhöriga som tar hand om sina riskpersoner och andra sjuka ❤ ❤ Och massa love till alla skräckfans därute, tack för att ni läser min lilla skräckblogg, Gott Nytt År ❤ ❤

Några spoilers följer här nedanför.

Jag tyckte mycket om ”The Boy”, första filmen om Brahms. Men jag gillade inte helt att dockan då inte var så rörlig och att sonen i väggen flyttade runt honom. Det var intressant på ett sätt, ur en psykologisk skräck-vinkel. Men mindre intressant för oss som gillar dockskräckisar. Jag ville ha en mer rörlig och farlig docka liksom. Tyckte däremot om filmen ändå, för att den var riktigt spännande och fylld med bra skådespelar-insatser samt innehöll en fin och realistiskt gjord docka.

Så jag var pepp på att se fortsättningen, hur de skulle gå vidare med historien från denna film. Blev glatt överraskad, för i denna uppföljare har man tagit en mer dockskräckig vinkling. Brahms rör på sig och har en egen ond agenda. Det var precis det jag sökte i ettan och fick i denna uppföljare. Återigen bra skådisar och snygga miljöer. En del onödig CGI men inte såpass mycket att det stör berättelsen tycker jag. Man binder ihop historien från ettan på ett trovärdigt sätt enligt mig och jag gillade hur de fyller ut ordentligt med en bra bakgrundshistoria. Och den slutade riktigt bra också. Jag blev fett nöjd faktiskt. De serverade precis det jag var ute efter när jag ser bra dockskräck. Samma regissör till uppföljaren som till första filmen, William Brent Bell. Han har innan detta bl.a. regisserat kvalitativa och briljanta varulvsfilmen ”Wer” (2013) som jag också varmt kan rekommendera.

Något för er som gillar dockskräck och övernaturligheter. Rekommenderas varmt, klart sevärd ❤

7 onda Brahms av 10

Child’s Play

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 29 mars, 2020 by fearnotthedark

Remake-skräckfilm från 2019. Karen ger sin son Andy en docka i födelsedagspresent men det visar sig att dockan har en del ondska i sig.

Handling Imdb: ”A mother gives her 13-year-old son a toy doll for his birthday, unaware of its more sinister nature.

Detta är då en remake av klassikern ”Child’s Play” från 1988. Som ett stort Chucky-fan så älskar jag ju de gamla filmerna för det de var, fyllda av mörk humor och praktiska effekter. Härlig b-skräck så, roligt och underhållande. Denna film är mer allvarlig, morbid och även ledsam. Inte riktigt vad Chucky-filmerna ska vara. Så detta blev ingen dundersuccé för mig. Även om det givetvis är lite kul att bästa Mark Hamill gör rösten till Chucky.

Dockan har ett annat utseende och man förlitar sig mycket på CGI:ns effekt. Men filmen varken underhåller eller skrämmer tycker jag. Inte för att ”Child’s play” någonsin varit särskilt skrämmande förutom när man var liten och såg dem 😉 Men jag tänker att om man valt att göra en mer allvarlig version så lär det vara skrämmande då men nja, inte det heller. Det är ingen jättedålig film men heller inte särskilt bra. Ett halvljummet intryck ger den skulle jag säga. Jag tror att den hade klarat sig bättre om det hade varit en independent dock-film bara, om man byter alla karaktärs-namn som är förknippade med originalet. Antagligen blev detta filmresultat summan av att Universal Studios har rättigheterna till alla Child’s Play-uppföljare som gjorts och därför kunde inte denna film efterlikna något av det förutom små detaljer. Om man inte har en rejäl dos pengar att köpa loss rättigheterna med. Och det är ju så att kan man inte köra konceptet fullt ut blir det en ytterst handlingsfattig film som känns ofärdig. Och det är vad som hänt här. Man har gjort modern Karen till en vilsen kvinna med trassligt kärleksliv. Och lagt till en humoristisk polis-granne. Inget av det fungerar särskilt bra. Karen känns tyvärr lite för blasé än vad som passar rollen tycker jag och polisen är inte rolig någonstans. Gabriel Bateman, Andy, spelar sin roll helt ok dock, samt hans polare. Men filmen i stort är rätt intetsägande. Smått underhållande i sina få partier men väldigt otillräcklig mestadels. Tyvärr. Ingen värdig remake av en så kul klassiker enligt mig. Men har man inga förväntningar och inte gillar originalen kanske man kan uppskatta den mer. För mig blev den mest som ett tidsfördriv.

En film för er som gillar dock-skräck men jag skulle rekommendera original-filmerna any day framför denna.

3 CGI-Chuckys av 10

Annabelle Comes Home

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 december, 2019 by fearnotthedark

Del 3 i Annabelle-filmerna ur Conjuring-universumet. Från 2019. En barnvakt och hennes vän väcker av misstag en demon i en docka en kväll. Hemma hos Lorraine och Ed Warren. Dockan heter Annabelle. Och hon är hemma nu.

Handling Imdb: ”While babysitting the daughter of Ed and Lorraine Warren, a teenager and her friend unknowingly awaken an evil spirit trapped in a doll.

Så del 3 av filmerna om Annabelle är detta. Och en helt ok del 3 tyckte jag ändå. Ettan tyckte jag var rätt dålig med tråkig CGI och platt handling utan så mycket skådis-talanger. Tvåan var bättre, fylligare i handling och bättre skådisar med mer action. Och denna tredje del är intressant även den med sina kvalitéer men fortfarande ingen jättesuccé. Men bra skådisar, fascinerande rum med hemsökta föremål och mer fartfyllt. Jag tyckte det var intressant att se lite mer hur Warren-familjen levde sitt liv även om man inte får se jättemycket av just Ed och Lorraine. Samt att få lära känna deras dotter Judy mer, som spelas utmärkt av Mckenna Grace. Mycket spökerier och välplacerad, effektfull CGI får vi se som fungerar fint. Man djupdyker mer i Warren-hemmet. Men man går inte så pass långt in ändå tycker jag. Nog kunde det klämmas in mer kring Warren-paret och mer om dotterns begåvning. Handlingen känns lite utspridd och skribenterna verkar vilja få med lite allt möjligt i en och samma film. Så något osammanhängande och spridd handling, men mycket händer i alla fall så det blir aldrig tråkigt tycker jag. En bra och sevärd uppföljare men ingen dunderframgång är min sammanfattning. Kanske får vi se mer djupdyk i nästa Conjuring-film istället.

Något för er som gillar besatta dockor, demoner, spökerier och Conjuring-filmerna. Klart sevärd.

6,5 läskigt flätade demoniska dockor av 10

Puppet Master: The Littlest Reich

Posted in Recensioner - Skräckfilm, Uncategorized with tags , , , , , on 30 oktober, 2019 by fearnotthedark

Dockskräck från 2018. Helvetet bryter löst när dockorna från en auktion vaknar till liv.

Handling Imdb: ”All hell breaks loose when a strange force animates the puppets up for auction at a convention, setting them on a bloody killing spree that’s motivated by an evil as old as time.”

Riktigt underhållande uppföljare till Puppet Master-filmerna 😀 Inte en tråkig minut kan jag säga, för er som är roade av maktgalna, mordiska dockor då med udda ursprung och speciella motivationer! Roliga praktiska effekter, dockorna är bra gjorda. Skådisarna funkar bra, scenografin är bra. Humorn är speciell men superkul enligt mig. En typ av b-film: ja. Men som ändå kan leverera go underhållning: ja. En klar kandidat till er dockskräckkväll utan tvekan.

En film för er som diggar onda dockor och udda mörk humor. Rekommenderas varmt 🙂

3,8 onda dockor av 5

Cult of Chucky

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 10 oktober, 2017 by fearnotthedark

Dockskräckfilm från 2017. En fortsättning i Chucky-filmserien där Chucky återvänder för att terrorisera Nica samt några äldre fiender och till hjälp har Chucky sin före detta fru Tiffany. Men vad planerar dem och vilka överlever denna vända?

Handling Imdb: ”Chucky returns to terrorize his human victim, Nica. Meanwhile, the killer doll has some scores to settle with his old enemies, with the help of his former wife.

Hej alla goa skräckisar börjar jag med att säga! Jag har länge legat hemma sjuk och därför har det inte blivit något skrivet här på ett tag och det blir nog lite färre den närmaste framtiden också fram till jag blir frisk. So please bare with me så att säga 🙂

Oktober har äntligen kommit till oss och halloween är nära! Första oktoberrecensionen tyckte jag kunde passa med denna nya Chucky-film i och med att jag själv är ett stort Chucky-fan och gillar filmerna mycket. Kanske inte alltid för kvalitén men alltid för underhållningen! 😉 Så Chucky är alltså tillbaka för att terrorisera Nica igen (Fiona Dourif, dotter till Chucky-rösten Brad Dourif) och hittar en väg in till mentalsjukhuset hon bor på. Flera ”Good Guy’s” har dock ( 😉 ) också hittat in och det är lite oklart vem av dem som faktiskt är Chucky eller om alla är det och så vidare. Jennifer Tilly är tillbaka i rollen som Chuckys exfru, hon är trogen sin gamla roll och gör den bra. Jag gillar att Andy Barclay är tillbaka i sin roll igen, skådisen Alex Vincent som varit med i de flesta Chucky-filmerna som den första pojken Chucky terroriserar, men jag tycker det är synd att han inte får ta mer plats i filmen. Han får bara vara med på ett halvt hörn sådär och Nica är centrum för hela filmen. Nog kunde dem ha gett honom mer space enligt mig. Han är ju en legend liksom Chucky. Men så gör ju Fiona Dourif såklart en lysande roll som innan med sin Nica. Och Brad Dourif är givetvis bra som Chucky. En legend som alltid. Men dockan ser inte ut som innan, man har lagt för mycket halvbra cgi över det hela så han ser mer konstlad ut. Jag gillar mer den gamla looken, ju mer dock-lika praktiska effekter desto bättre och mindre cgi. Men i stort ser ju filmen ok ut ändå och alla gör det dem kan. Humorn är inte lika träffande som innan dessvärre och historien är lite för rörig för att det ska funka klockrent. Men i stort ändå en underhållande uppföljare. Måste däremot nämna att relationerna med Brad Dourif, Fiona Dourif och Jennifer Tilly blir lite väl creepy mot slutet 😀 Så litet minus där men ändå i stort en ok dock-skräckis. Tyckte bättre om föregående uppföljare ”Curse of Chucky”, länk till recensionen på den: https://fearnotthedark.se/2014/02/02/curse-of-chucky/

En film för er som gillar Chucky-filmerna, dockor och humor i skräck. Sevärd för Chucky-fans! Men förra var bättre 😉

2,5 Chuckys av 5

Annabelle: Creation

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 18 september, 2017 by fearnotthedark

Dockskräckfilm från 2017. Prequel till filmen ”Annabelle”. 12 år efter sin dotters bortgång välkomnar en dockmakare med fru in en nunna med föräldralösa barn till sitt hem. Men vad som skulle blivit en mysig och trevlig samvaro blir istället en ond cirkel av olyckor då de märker att dockan Annabelle faktiskt är besatt…

Handling Imdb: ”12 years after the tragic death of their little girl, a dollmaker and his wife welcome a nun and several girls from a shuttered orphanage into their home, where they soon become the target of the dollmaker’s possessed creation, Annabelle.

Denna kallas ”Annabelle 2” men den är alltså ingen fortsättning utan en prequel till ”Annabelle”. Det som hände innan ”Annabelle”, var dockan kom ifrån. Dess bakgrundshistoria. Och den förvånade mig. Jag gillade inte alls första filmen ”Annabelle” men denna ”Annabelle: Creation” är faktiskt hyfsad och rent ut sagt bra. Det är så sällan som typer av efterföljare överträffar ettan, men här hände det. Vi ska gå in på hur.

Det finns en intressant och fyllig historia här, ett välskrivet och välgenomtänkt manus. Skådisarna gör sina karaktärer bra, speciellt barnskådisarna Lulu Wilson (från Ouija – origin of evil) och Talitha Eliana Bateman. Miranda Otto och Anthony LaPaglia gör superba tolkningar av dockmakaren och hans sjuka fru. Och dockan Annabelle..RÖR..äntligen..på sig! Det jag önskade i ettan händer äntligen här! Det är inte mycket, det är subtilt med mycket mysticism men hon rör på sig banne mig! Och dem har vävt in så mycket action med just dockan och runt dockan att det nästan blir lite poetiskt för mig som är jätte-fan av just dockskräck! Annabelle-dockan är delaktig i mycket och man kan ana mer samspel med henne och omgivningen. Det samspelet som var dött i första filmen får liv här och det var det som gjorde mig mest glad. Dem gjorde äntligen det som krävdes för att leverera en bra dockskräckis. Ja, vissa CGI-scener är lite sisådär men i stort helt ok ändå och passar med historien. Och det fanns faktiskt, hör och häpna, partier där jag blev uppriktigt skrämd. Så ja, man kan lugnt säga att det blev en lyckad skräckfilm. Vilket är svårt att säga i dagens nya skräckklimat där allt hela tiden ska handla om yta och häftig cgi. Denna hade även innehållet. Mer sånt här, tack!

En film för dig som gillar dockor och övernaturligt, mycket sevärd!

4 onda Annabelles av 5

 

The Quiet Ones

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 19 september, 2016 by fearnotthedark

quiet-ones

Övernaturlig skräck från 2014. En professor med team utför psykologiska tester på en ung kvinna med svår psykisk problematik. Dessvärre uppenbaras inte bara fler problem utan också onda krafter.. Och alla är inte den de utger sig för att vara..

Handling Imdb: ”A university professor and a team of students conduct an experiment on a young woman, uncovering terrifyingly dark, unexpected forces in the process.”

Naturtrogna 70tals-miljöer, bra skådespel av Olivia Cooke & Jared Harris och vissa intressanta partier kring bakgrundshistorien om olika experiment samt om denna Evey (docka eller spöke eller annat?). Japp. Det är det som är positivt här. Resten är väldigt mediokert och i vissa fall kasst! Extrem skillnad i ljud vad gäller specialeffekter och dialog. Hemsk CGI som ser grymt orealistisk ut. Onödiga sexscener som inte för historien fram någonstans, tyvärr inte heller underhållande. Mediokert manus som känns rörigt och långtråkigt. Man verkar ha hoppats på att filmen skulle lyftas av Jared Harris & Olivia Cooke men det gör det inte, historien är fortfarande så dålig och o-originell. Vi har så ofta sett en ung flicka som blivit besatt av demon, förföljd av ett spöke, haft övernaturliga krafter. Ett mycket uttjatat ämne. Det behövdes åtminstone mer bakgrundshistoria, bättre CGI, mindre onödiga scener och mer action i huvudhistorien. Gör om, gör rätt!

En halvt ok film om mystisk flicka med svår psykisk sjukdom & märkliga fenomen runt henne. För er som gillar övernaturligt men inte hittar något bättre 😦

2 seanser av 5

the-quiet-ones-2014

original

quiet-ones_-2

quiet_a

qo6

the-quiet-ones-im

the-quiet-ones-2014-2

Dolly av Susan Hill

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , on 16 september, 2016 by fearnotthedark

dolly-cover

Föräldralöse Edward spenderar sommaren hos moster Kestrel i det stora tomma huset Iyot Lock. Som sällskap får han sin bortskämda och ondskefulla kusin Leonora. En docka ges i födelsedagspresent och aldrig kunde dem ana konsekvenserna av Leonoras hemska reaktion den dagen.. Skriven år 2012 av Susan Hill (också författare till kända ”The Woman in Black”)

Handling SF-bokhandeln: ”The remoter parts of the English Fens are forlorn, lost and damp even in the height of summer. At Iyot Lock, a large decaying house, two young cousins, Leonora and Edward, are parked for the summer with their ageing spinster aunt and her cruel housekeeper. At first the unpleasantness and petty meannesses appear simply spiteful, calculated to destroy Edward’s equanimity. But when spoilt Leonora is not given the birthday present of a specific dolly that she wants, affairs inexorably take a much darker turn with terrifying, life-destroying consequences for everyone. ”

Underbart kylig atmosfär och långsamt uppbyggande spänning helt igenom boken. Effektiva hoppa-till-moment också när något plötsligt händer i historien. Men det är allra mest en krypande känsla genom boken, ni vet den känslan av att nackhåren reser sig när man känner att någon står bakom en eller iakttar en när man sover eller som här: ett prasslande ljud under sängen där en docka ligger i en mörk låda som ju inte ska vara levande, eller? 😉

Det är ändå en relativt enkel spökhistoria detta, liksom The woman in black, men denna har mer exotiska element som Indien-resor och udda sjukdomar samt mer vanliga beskrivningar av dockor & mörka stämningar. Det tar lite lång tid i början innan något faktiskt händer och där kan jag tappa tålamodet lite men det kommer igång i mitten med mer action så att säga. Jag läste den på engelska och det passar väldigt bra för det är en väldigt engelsk typ av spökhistoria (lågmäld, mystisk, smygande, ensam-i-hus-skräck) och språket ger den extra kryddan den behöver. Den extra kryddan för en annars rätt enkel historia. Enkelheten till trots så skrämmer Susan Hill till det mycket bra i partier som t.ex. när man får se dockan och hur den ser olika ut vid olika tillfällen, samt hur den påverkar Edwards & Leonoras liv under många år framöver. Och slutet var verkligen stilfullt utfört. Min kritik ligger i att den kunde varit fylligare, mer bakgrundshistoria kring dockan och dess ursprung och mer action men man kan inte få allt som jag ofta säger 😀

I stort 153 sidors krypande mys-spänning för dig som gillar klassiska spökhistorier med en liten twist & dockor 🙂 Jag gillade den, mest för dock-elementet 🙂

http://www.sfbok.se/produkt/dolly-125971

3,5 dockor av 5

dolly-susan-hill

 

May

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 11 juli, 2016 by fearnotthedark

cover

Docka-skräckis från 2002. Mays enda vän är en docka. Men ibland räcker inte det så May försöker få en vän av mänsklig sort istället. Saker går fel och blodet flyter. Då får May en ny idé..av morbid sort..

Handling Imdb: ”A lonely young woman traumatized by a difficult childhood and her increasingly desperate attempts to connect with the people around her is sent into a murderous tailspin.

Den här filmen passar in i kategorin psykologisk skräck. May växer upp med en funktionsnedsättning, i filmen kallad ”lazy eye” som på svenska heter amblyopi. Detta gör att hon blir tvungen att ha en lapp för ögat hela barndomen. Barnen runtom förstår inte varför och hon blir mobbad och utfryst. Hennes mor, som är dockmakare, ger henne en docka hon själv gjort för att May ska känna att hon åtminstone har EN vän. May drar sig undan människor efter tafatta försök att försöka få vänner. Hon jobbar i skymundan på ett djursjukhus där hon hjälper läkaren att operera skadade djur. Hon syr sina egna kläder och talar med sin dockvän om allt. Mays sociala förmåga testas dock hårt när killen hon gillar också börjar gilla henne och när hennes kollega Polly också fattar tycke för udda May. Saker går fel snabbt. Men åh, så intressanta konflikter när man är intresserad av psykologi och beteendevetenskap!

Angela Bettis spelar den udda May så otroligt skickligt. Hon är skrämmande men ändå oskyldigt söt, livsfarlig men omtänksam. Ser Bettis gärna i annat också, hon verkar nyanserad i sitt skådespel men jag kan tänka mig att skräck är vad som passar henne bäst 🙂 Jeremy Sisto är bra som hennes kärleksintresse Adam. Anna Faris spelar flirtande kollegan Polly bra också. Bra produktion, välskrivet manus med otroligt intressant slut.

Man flirtar med gamla filmer mycket, då främst äldre splatter-film. Mordscenerna lutar mer åt tidig 80tals-splatter än 2000-talets Cgi-effekter. Och det ser mycket bättre ut samt matchar filmens tema och ton. Gillar också att May är både smart och stark när hon väl bestämmer sig för något. Sedan kanske hennes beslut inte alltid är så lämpliga dock 😀

Regissören Lucky McKee har gjort flera filmer som jag gillar märkte jag. ”All cheerleaders die”, ”Tales of Halloween” t.ex. Ska även snart se hans film ”The Woods” från 2006 med Bruce Campbell i en av rollerna 😀 Teman McKee verkar ha i sitt filmskapande är: starka & smarta kvinnor, old school splatter, gotiskt, udda historier med udda situationer. Teman jag gärna ser i skräck! En ny favoritregissör för mig alltså. Mr Lucky McKee, mer sånt här tack!

Det är gotiskt, morbitt, psykologiskt och originellt. Som en kvinnlig Hannibal med dock-fascination ungefär 😉 Något för dig som gillar dockor och psykologisk skräck, kan varmt rekommendera den 🙂

”So many pretty parts and no pretty wholes.”

5 dockor av 5

doll

may

m

mayd

Angela-Bettis-and-Anna-Faris

ab

gif