Psykologisk skräckfilm/prequel från 2022. Esther flyr från ett psykiatriskt sjukhus i Estland och kommer till USA för att låtsas vara den försvunna dottern till en rik familj.
Handling Imdb: ”After orchestrating a brilliant escape from an Estonian psychiatric facility, Esther travels to America by impersonating the missing daughter of a wealthy family.”
Orphan (2009) är bland de allra bästa skräckfilmerna jag sett inom modern skräck. När då en prequel dök upp var jag tvungen att kolla läget. Isabelle Fuhrman var bländande genialisk i den första filmen. Men denna historia som ska utspelas innan den första filmen funkar inte alls lika bra. Jag ska gå in på varför.
För det första är Fuhrman mycket äldre nu och att göra en prequel så många år efter den första filmen blir helknäppt. Man ser hur märkbart äldre hon är dessvärre, mindre stuntbarn till trots när hon filmas i helhet. Så utseendemässigt fungerar det inte bra. Hon är jättebra skådis ännu givetvis men manuset är väldigt tunt, så det blev väldigt lite att arbeta med. Historien börjar spännande och bra vid institutet men i USA hos den rika familjen blir historien bit för bit tunnare och tunnare. Det byggs upp en intressant plot men man slarvar ihop det för snabbt och med för lite fyllighet. Handligen blir ologisk också och fylld med luckor. Så jag blev besviken på vad som verkade vara en bra story i början. Om man hade tagit mer tid med att utveckla manuset, istället för all medioker trickfilmning, så hade det kunnat bli en mer skaplig skräckfilm. Så Isabelle är bra skådis men helheten gick inte alls hem hos mig. Kommer nog inte se om den. Ser nog om ettan igen i så fall om jag känner för att återbesöka den skrämmande Esther. Synd på en lovande början.
En film för er som gillar psykologisk skräck. Knappt sevärd dock enligt mig.
Ockultskräckis från 2016. En beslutsam kvinna och en trasig ockultist riskerar sina liv när de utför en farlig ritual för att få det de så desperat önskar.
Handling Imdb: ”A determined young woman and a damaged occultist risk their lives and souls to perform a dangerous ritual that will grant them what they want.”
Många har sett den redan och nu var det min tur att se det andra uppskattat och vissa inte. Och vilket guldkorn filmen är, på flera olika nivåer. Både en ångestfylld och fascinerande upplevelse med hårresande resultat. Jag tyckte mycket om den.
En desperat kvinna pratar ihop sig med en ockultist som har ett mörkt och trasigt psyke för att få genomföra ritualen som ska ge henne det hon behöver. De åker till ett nergånget hus ute på Wales landsbygd och börjar den långa resan fram till uppenbarelsen. Det tar många veckor och är krävande för deras båda psyken samt hälsa. De blir sjuka både inuti och utanpå och det tar så lång tid innan framstegen visar sig. Men bit för bit händer det. Inte alltid det de väntade sig. Men saker händer.
Det jag tyckte om med filmen var just att den tog tid på sig. Inget flashigt svarta ljus med snyggheter, snabb demon-uppenbarelse och end of scene. Utan mycket studier, skrivande, reningsritualer, mörkare ritualer, avancerade och långa formler skrivna i olika rum längs golven. Sådant jobb de faktiskt har lagt ner på allt runtom själva huvudhandlingen. Det måste tagit flera veckor att få klart alla formler i böcker samt på golv runt hela huset. Otroligt välgjort och fascinerande prop-arbete. Och också en mer realistisk approach till magi och dess olika stadier, det tar tid innan något faktiskt händer, om det gör det. Men svart magi/mörk magi är något jag själv aldrig skulle våga mig på, alldeles för läskigt. Men det är intressant att läsa om och att se i film, på trygg distans 😀
Det är en kamp mellan gott och ont också i filmen. Onda handlingar som föder nya onda resultat. Och goda handlingar som belönas med godhet tillbaka. Det är intressant hur allt samarbetar och utvecklas i lagom takt ända fram till den spektakulära slut-scenen som jag inte väntade mig men som jag blev väldigt nöjd med. Mycket lärdomar finns att hämta ur filmen. Hur man dealar med ångest. Hur man kommer över en förlorad släkting. Hur man förlåter. Hur man tillåter sig att förlåta sig själv. Att kämpa emot ångest. Att vara konsekvent i sin resa mot målet. M.m.
Otroligt välskriven och välspelad film. Bra skådisar, skönt opolerad men ändå snygg scenografi, bra spänning, bra slut, intressant magi-arbete. Mycket sevärd.
En film för dig som fascineras av mörk magi. Rekommenderas varmt.
Folklore-skräckis från 2022. Betriek blir attackerad av en främling en natt och börjar forska i vem det kan tänkas vara och kommer fram till att det snarare är en vad, inte vem..
Handling Imdb: ”Betriek lives at the edge of a peat bog in the North of the Netherlands. When she and her family are attacked by a random stranger one night, Betriek sets out to find an explanation. The more she digs, the more she becomes convinced that she is being hunted by something ancient.”
Platsen är Nederländernas skogsmarker. Storylinen är folklore-monster. Redan där är man hooked! Trailern bådade gott även den. Och jag kan säga att man blev inte besviken. Vilken underbart stämningsfull och bra skräckfilm!
Skådisarna är rätt okända (för mig iaf) och väldigt duktiga. Barnskådisarna är fantastiska. Miljöerna är härligt folklore-förtrollande. Manuset är otroligt intressant och fylligt. Dock kan det gå lite för snabbt emellanåt och blinkar du så missar du något viktigt så det gäller att hänga med i filmen. Mycket händer hela tiden. Lagom med CGI, fint gjort monster. Jag har väldigt få klagomål. Kan vara att det gick lite snabbt innan slutet och blev lite rörigt i ploten här och där. Men väldigt nöjd oavsett. Slutet var riktigt fint på sina egna sätt. Det som utmärker filmen allra mest för mig var soundtracket. Ett sådant spektakulärt och annorlunda ambience-ljud samt musik har jag sällan hört i skräckfilm. Det skulle vara i Suspiria (1977) med unika Goblin som kompositörer som jag hört något sånt här speciellt senast. Nu är Goblin svåra att överträffa men det var samma typ av känsla jag fick av denna Moloch-musik som i Suspiria faktiskt. Då vet man att det är bra. Ella van der Woude är namnet på Moloch-musikens kompositör och hon har varit aktiv en del i senare 2000-talet. Men detta är första gången jag hört hennes verk och det är ett temperamentsfullt och känslofyllt mästerverk. Moloch som film gjorde mig väldigt stum. Det är rätt svårt att beskriva precis allt som gör den bra, men jag har försökt iaf. En rikligt fantasifull och atmosfärisk samt känslosam typ av skräckfilm. Mycket sevärd ❤
En film för er som gillar folklore, mystik och kreativa filmer. Rekommenderas varmt ❤
Seriemördarskräckis från 2021. En seriemördare går lös i den lilla staden och en kidnappad 13årig pojke får konstiga samtal via en svart telefon i mördarens källare, från mördarens tidigare offer.
Handling Imdb: ”After being abducted by a child killer and locked in a soundproof basement, a 13-year-old boy starts receiving calls on a disconnected phone from the killer’s previous victims.”
Några spoilers kan förekomma i denna recension.
En annorlunda film men ändå en bekant historia på något sätt. En film baserad på novellen Black Phone av Joe Hill, Stephen Kings son. Filmen och historien bär mycket likheter med Stephen Kings sätt att berätta, men ändå nyvinklat och ännu bättre enligt mig. Joe Hill har passat mig bättre i smaken än Stephen King. Jag gillade ”Horns” och ”Locke & Key” t.ex. Joe Hill har gått sin egen väg och det har gått riktigt bra. Jag har inte sett så mycket av hans far i Joes sätt att berätta, men i just denna film ”The Black Phone” finns många influenser av King. Estetiska men också i sättet att berätta om barn och deras olika livsöden. I vilket fall så är ”The Black Phone” en riktigt bra skräckfilm och en bra film överhuvudtaget. På flera olika nivåer.
En seriemördare går lös, som kidnappar, torterar och mördar barn, främst pojkar. Det antyds att pedofili är hans preferens, men man får inte se något av den sortens brott i filmen, vilket var en stor lättnad. Det behövs inte visas sådana hemskheter för att vara övertydlig, det räcker gott med antydning. Det var den första bra grejen med filmen. Att visa det som behövs visas. Mördaren ”The Grabber” visar sin brutalitet och sjuklighet via hans sätt att tala, bete sig samt i utseendet. Han har en mask som går att ta av, förändra och visas i flera olika delar. Ibland bär han hela, ibland enbart munnen, ibland enbart hornen. Ibland med öppen eller stängd mun. Beroende på humör och inställning tolkar jag det som. Beroende på hur han vill närma sig sina offer. Vad han vågar visa vs vill visa av sig själv. Men han har helt klart problem med att visa sitt ansikte och vill dölja det till varje pris. Antagligen för att han skäms för den han är, hatar den han är och finner en trygghet i att vara gömd bakom en mask.
Ethan Hawke som vi annars sett i relativt nedtonade roller, bra roller och bra skådis men han har oftare en rätt låg profil i romcoms, några skräckisar, thrillers. Men jag har inte sett honom i en skrämmande roll någonsin. Så detta var något helt nytt och annorlunda för honom. Och för oss tittare. Och han gör det med briljans. Han gestaltar denna ”The Grabber” med sådan lidelse, brutalitet och precision. Otroligt intressant att se för oss som intresseras av psykologisk skräck samt seriemördare. Hans samspel med pojken Finney, som spelas av Mason Thames, är on point och riktigt bra. Mason Thames gör sin roll otroligt skickligt också, en pojke som sakta lär sig att slå tillbaka, att försvara sig, att hitta sig själv och att växa upp. Någon som också lyser starkt i filmen är Finneys syster, som spelas av Madeleine McGraw. Hon har en magisk kraft, får syner och kan med hjälp av synerna hitta Finney. Riktigt fin rolltolkning. Jag stör mig lite på deras far dock, som spelas av Jeremy Davies. Han slår sina barn som bestraffning, och dricker. Och ångrar sig. Han verkar älska barnen men är rädd för när de beter sig annorlunda eller påminner om deras mor som tydligen var en farlig och sjuk person. Hans ambivalens stör historien för mig. Han har säkert en del av historien och kan vara viktig. Men för min del hade han gärna fått stå mer i bakgrunden. Det kändes som att man skulle känna någon slags sympati för honom, och sådant irriterar mig. Slår du dina barn, finns det inget som kan förlåta det på något sätt. Jag förblir sympatilös inför en sådan roll/situation. ”The Grabber” gestaltas i övrigt inte med någon slags sympati, utan mer som en beskrivning av hur den mördaren fungerar och känner. Min tolkning iaf.
Filmen har ett bra och spännande tempo. Fint uppbyggd historia. Fantastiska rolltolkningar. Passande och snygg scenografi. Det tappar något mot slutet då allt händer lite för snabbt. Det drar ner betyget lite. Men i stort ändå en mycket engagerande skräckfilm och en bra film med mycket känslor, symbolik och spänning. En film man kommer ihåg.
En film för er som intresseras av seriemördare och psykologisk skräck. Rekommenderas varmt. Mycket sevärd.
Övernaturlig skräckis från 2011. Rebecca och Lucy är bästa vänner, tills Ernessa dyker upp på skolan. Men vem är Ernessa egentligen och varför följer olyckor där hon än går?
Handling Imdb: ”Rebecca is suspicious of Ernessa, the new arrival at her boarding school. But is Rebecca just jealous of Ernessa’s bond with Lucie, or does the new girl truly possess a dark secret?”
En yngre Sarah Bolger (från bl.a. ”A Good Woman is Hard to Find” 2019) och samma regissör som till ”American Psycho” (2000), Mary Harron. De namnen bådade gott tänkte jag. Och delvis ja, delvis nej på det.
Jättebra skådespel, främst från Sarah Bolger som Rebecca och Sarah Gadon som Lucy. Men Lily Cole i rollen som Ernessa känns för tillgjord och onaturlig så där brast det lite. Rebecca och Lucy är bästa vänner och planerar sina studier samt liv ihop. Men när Ernessa anländer drivs Lucy bort från Rebecca och in i Ernessas armar. Rebecca blir svartsjuk och avundsjuk och börjar förfölja Ernessa för att se vad hon gör. Ute mitt i natten barfota. Verkar alltid dyka upp där Rebecca eller Lucy är. Glider runt osedd ibland och syns ibland. En mörk hemlighet uppdagas och Rebecca måste sätta punkt för allt.
Vackra internatmiljöer. Tjusiga bibliotek. Grandiösa trädgårdar. Svepande vita nattlinnen i natten. En förtjusande estetik och en laddad men också lugn stämning. Men själva händelseförloppet är rätt utdraget, långdraget och något tråkigt. Det händer inte så mycket. Så det är mer en vacker, stämningsfull film som nog kan symbolisera övergången från tonår till vuxen kvinna snarare än att skrämmas. Snygg scenografi ja. Läskigt nej.
Något för dig som gillar stillsam stämning och skönhet. Knappt sevärd. Jag hoppades på mer.
Övernaturlig skräckis från 2020. Två äldre satanister kidnappar en gravid kvinna och försöker tillkalla deras barnbarns ande i hennes ofödda barn. De väcker istället något mycket större..
Handling Imdb: ”A bereaved Satanist couple kidnap a pregnant woman so they can use an ancient spellbook to put their dead grandson’s spirit into her unborn child but end up summoning more than they bargained for.”
En film som överraskade mig. Riktigt bra skådisar. Intressant och spännande handling. En film som både ser bra ut samt har fascinerande innehåll. De sataniska ritualerna ser riktigt snygga ut samt har en realistisk och casual touch. Specialeffekterna är on point och inte för mycket. Jag är i stort rätt nöjd med filmen. Synd att den inte fått mer publicitet och cred, för det är den värd. Intressant att både regissör och manusskribent mest gjort gulliga filmer innan denna. Detta är dock mer deras kall skulle jag säga 😀 För dem gör det bra här.
Det är en seriös film, men små komiska moment finns. Som t.ex. när de pratar om vad de ska äta för snacks innan ritualen och när den stora ockult-expertens mor skriker att maten är klar medan han försöker läsa onda böcker nere i källaren 😛 Jag skrattade högt båda gångerna 😀 Men i övrigt är det seriöst och engagerande. Med flera riktigt läskiga scener faktiskt! 2 scener skrämde vettet ur mig. På riktigt.
Julian Richings, Sheila McCarthy, Josh Cruddas och Konstantina Mantelos är stjärnorna. Justin G. Dyck är regissören och Keith Cooper är manusskribent. Filmen är från Canada. Soundtracket är även det så passande och förträffligt. Slutet kunde vara något bättre men i stort ändå en god skräckis. Rätt blygsam budget men de gjorde mycket med den. Mycket sevärt!
En film för er som gillar det ockulta, övernaturligt och läskigheter. Rekommenderas varmt.
Hämndskräckis från 2019. En ung mor försöker skydda sina barn till varje pris men samtidigt hitta den som mördat hennes man.
Handling Imdb: ”A recently widowed young mother will go to any lengths to protect her children as she seeks the truth behind her husband’s murder.”
Jag tycker om att hitta de där dolda guldkornen i ett hav av massproducerad medioker skräckfilm. Och då och då hittar jag något. Något bra. Något äkta. Detta är just en sådan typ av film.
Sarah Bolger spelar en ensamstående mor som själv måste försörja samt skydda sina barn efter att hennes man blivit mördad. Hon är gudfruktig och godhjärtad. Men livet i den fattiga brittiska förorten testar hennes tro och tålamod. En man bryter sig in och använder hennes hem för att förvara droger som han säljer vidare. Hon går inte med på det till en början men hans hot tvingar henne att acceptera, för att skydda sina barn från hans våld. Men saker går snett rätt snabbt och hon tvingas att ta till våld för att försvara sig. Samtidigt som hon försöker hitta sanningen bakom vem hennes man var och varför han blev mördad. Och hantera andra män som på olika sätt försöker hota eller övertala henne på olika sätt. Hon får nog en dag och påbörjar en plan.
En rå och diskbänksrealistisk typ av revengehorror. Välspelat, välskrivet, välplanerat. Spännande, gripande och engagerande. Inte den flashiga typ av skräckfilm med mycket snygg scenografi och spektakulära fights. Men en äkta förortsskildring med en äkta människa som försöker försvara sig själv när allt och alla hotar hennes och barnens liv. Sarah Bolger gör en riktigt stark roll och hoppas få se henne i mer bra huvudroller framöver. Regissören och manusskribent är relativt okända, Abner Pastoll och Ronan Blaney, men lär nog få genombrott med denna. Hoppas jag. En så underskattad film som borde få mer uppmärksamhet. Det enkla men effektiva soundtracket ger handlingen en fin boost, förhöjer intensiteten bra. Härligt slut. Ordentligt sevärt. Det är smutsigt. Det är grått. Det är grymt. Och lysande.
En film för dig som diggar revengehorror och realism. Rekommenderas varmt ❤
Övernaturlig skräck från 1973. En grupp experter ska undersöka Belasco-godset där många tidigare gäster har avlidit utan förklaring. Vad är förklaringen och vad döljer sig i huset?
Handling Imdb: ”A physicist, his wife and two mediums are hired to investigate the Belasco House, where 27 guests had inexplicably died in 1927, along with most of a team of paranormal investigators that was sent in the early 1950s.”
En otroligt mäktig historia i ett otroligt mäktigt hus! Baserad på en roman med samma titel skriven av Richard Matheson. Lär läsa den efter att ha sett denna storartade film kan jag säga. Välskrivet manus, duktiga skådisar och fantastiskt extravagant scenografi. Sammet, spets, kandelabrar, oljemålningar, statyer, stora trappor, mörka möbler, kristallkronor. Pamela Franklin som spelar mediet Florence är stjärnan i filmen, skrämmande men oskyldig får hon spela ut alla känslor i registret och gör det utomordentligt bra. Skickligt gjorda specialeffekter för att vara på 70-talet, och väl tajmat. Man har jobbat fint med vinklar och ljussättning. Så allt är riktigt snyggt och samtidigt mycket spännande och intressant. En fascinerande historia om den onde mannen Belasco och hur han saboterat..
Historien om Belascos grymhet baseras löst på Aleister Crowleys utsvävningar tydligen. Och några av de äldre böcker som visas i filmen är: Obsessive Acts And Religious Practices av Sigmund Freud, The Worship of Priapus av Richard Payne Knight, The Psychology of Sex av H. H. Ellis, Sin And Sex, Conation Volition, Sex And Celibacy av T. Long, The Anatomy of Abuses av Phillip Stubs, Phallic Worship and Auto Erotic Phenomena In Adolescence av K. Menzies, Sentimental Education av Gustave Falubert. Alla titlar speglar filmens handling och symbolik på olika sätt. Så i sammanfattning en lyxig och spektakulär historia om grymhet, sex, andar, demoner, religion, besatthet. Tacksamma ämnen för en god skräckfilm! Och jag tyckte mycket om den.
En film för dig som älskar det överdådiga samt klassiska inom skräck, rekommenderas varmt.
Mystik-skräckis från 2019. En ensamstående mor som bor med sin son ute på den irländska landsbygden misstänker att hennes son blivit farlig efter att ha varit försvunnen vid ett mystiskt hål mitt i skogen. Vad har hänt och är det verkligen hennes son?
Handling Imdb: ”A single mother living in the Irish countryside with her son begins to suspect he may not be her son at all, and fears his increasingly disturbing behavior is linked to a mysterious sinkhole in the forest behind their house.”
En långsam och stillsam typ av skräckfilm. Med vackra irländska miljöer, fantastisk skog och bra karaktärsskådespel från modern som spelas av Seana Kerslake och sonen som spelas av James Quinn Markey. En intressant och fascinerande historia byggs upp bit för bit om en son som försvunnit in i skogens mörka vrår som nu beter sig helt annorlunda. Vad har hänt i skogen och är det egentligen hennes son? Historien passar så bra i just den mörka och mäktiga skogsmiljön på Irland. Riktigt stämningsfullt och spännande. Men ja, den är ju som mest intressant vid slutet då det verkligen händer grejer och då är det gastkramande verkligen. Innan dess något långsamt. Och jag hade velat, som vanligt, veta mycket mer om hålet i skogen just. Men det där med mystik är poppis, på gott och ont. I stort ändå en intressant och stämningsfull dramaskräckis som bjuder på fin action mot slutet. Jag gillade den.
Något för er som gillar långsamt tempo, mystik och inte för läskig skräck. Klart sevärd.
Psykologisk skräckis från 1981. En tonåring bor hos sin kontrollerande moster som snedtänder och blir riktigt farlig.
Handling Imdb: ”An orphaned teenager finds himself being dominated by his aunt who’s hell-bent on keeping him with her…at all costs.”
En helsjuk 80tals-skräckis som kan chocka sannerligen. Just tack vare Susan Tyrrells läskigt bra skådespel. Susan Tyrrell spelar den lömska, kontrollerande mostern som gör allt för att hennes Billy ska bo kvar hos henne. Allt. Och varför är helt galet det också. Vändningar sker, vissa kan man ana, vissa är alldeles obscena. Kan förstå att denna chockade publiken när den kom ut då den innehåller en del groteskheter. Kan dock inte avslöja något då det blir spoilers. En film jag klart kommer komma ihåg länge. Hur Susan Tyrrells karaktär Cheryl Roberts går från att vara jättesnäll, beskedlig hemmafru till helt spritt språngande vriden är något man sent glömmer. Tydligen var även Tyrrell en stor personlighet privat, inte en galning som Cheryl, men någon som såg skönhet i det groteska snarare än i det vanliga. Säkert därför hon ville göra just den här rollen tänker jag. Ordentligt roande och spännande manus med hårresande vändningar. Tyrrells skådespel gör hela filmen även om de andra skådisarna gör hyfsat ifrån sig. Bill Paxton har en liten biroll också, info för er Paxton-fans. En stark 80tals-skräckis som faktiskt bearbetar många samhälleliga ämnen samtidigt som den är roande också. Klart sevärd.
En film för er som diggar 80tal och psykologisk skräck. Rekommenderas klart.
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 