Psykologisk skräckfilm från 1960. En ung man mördar kvinnor och använder en kamera för att filma deras olika uttryck för rädsla.
Handling Imdb: ”A young man murders women, using a movie camera to film their dying expressions of terror.”
Filmen som blev min lilla eftermiddagsmatiné igår var denna ”Peeping Tom” från 1960. Samma år då ”Psycho” kom ut och denna anses vara den brittiska ”Psycho” med skillnaden att mördaren Mark Lewis i ”Peeping Tom” ansågs vara mer tragisk och sympatisk än Norman Bates, men ”Psycho” var den film som uppnådde mest framgång och publicitet av dem två. ”Peeping Tom” glöms ibland bort i skenet av ”Psycho”:s framgångar. Lite synd för ”Peeping Tom” är också en mycket bra film. Inte bättre än ”Psycho”, men väldigt bra.
Karlheinz Böhm spelar den försynte mördaren Mark Lewis och han gör det otroligt bra. Mark växte upp med en vetenskapsman/psykolog till far som gjorde psykologiska experiment på honom under hela hans uppväxt (detta presenteras tidigt i filmen). Fadern dokumenterade via kamera samt ljudinspelningar sonens rädsla i olika situationer och det traumatiserade Mark så till den grad att han blev likadan..fast mycket värre.. Unga Helen som bor i samma trappuppgång fattar tycke för Mark och hon blir den som får höra om hans uppväxt, hon tycker synd om honom och vill få älska honom. Han blir hoppfull och försöker, men brottas också med sitt sjukliga behov av att få till den perfekta dokumentären om rädsla, där han filmar sina olika mordoffer. Märks tydligt i hans agerande att han har fastnat i barndomen (regression), en klart barnslig framtoning versus en plågad psykopat, hans två olika lägen. Man blandar psykologisk skräck med slasher. Filmen anses vara både psykologisk skräck och en av de första slasherfilmer som gjorts. Och filmen är en av de första som går in på sympatin för mördarens tragiska bakgrund.
För att adressera ämnet lättklätt också så är den nakenhet som visas stilfull och relativt blygsam, om man jämför med dagens skräckfilm. Och man överanvänder inte det lättklädda utan fokuserar mest på mördaren Mark och det faktum att han tycker om att filma kraftfulla reaktioner, rädsla, terror, skador, mord snarare än naket. Detta visas väldigt bra i scenen där han ska fota pinuppan Milly och får syn på hennes vän Lorraine som har stora skador i ansiktet främst och blir helt fascinerad av hennes ansikte. Den bästa scenen i filmen enligt mig, då hans sjukliga tillstånd visas så tydligt där. Också en riktigt skrämmande scen faktiskt. När hon sakta vänder sig om och skadorna visas bit för bit. Huga..
Utmärkta skådisar, med några få undantag. Fantastiskt stilig scenografi. Genomgripande och fyllig handling där inget utelämnas. Laddat med nonstop spänning. Jag har inga klagomål. Fängslande, engagerande, storartat, tragiskt och sympatiskt.
En film för dig som gillar psykologisk skräck, 60-tal och slasher. Mycket sevärd.
7,5 penetrerande kameror av 10
Fear Not The Dark 