Jomensåatte.. En speciell skräckantologi från 1968 med tre filmer baserade på Poe-berättelser. Spridda skurar här. Första filmen är bra enligt mig, den andra är knappt ok men den tredje är hemsk. Vi går in på varför senare. But first handlingen.
Handling Imdb: ” ”Metzengerstein”: the bored and corrupt medieval countess Frederica spends her futile life in orgies and cruelties. When she moves with her friends to one of her castles nearby the lands of her poor cousin Baron Wilhelm, she desires him but is not corresponded. When one of her minions burns the stable, Wilhelm dies trying to rescues his stallion and Federica is haunted by her lost cousin.
”William Wilson”: the sadistic and cruel soldier of the Austrian army William Wilson confesses to a priest the cruelties he committed along his sinful life and the participation of his double also called William Wilson in specific moments of his dreadful life.
”Toby Dammit”: the cynical alcoholic and decadent English actor Toby Dammit travels to Rome to make a Catholic Western, but only interested in receiving the Ferrari promised by the production. ”
För det första så är talspråket franska här. Det gillar vi. Och första historien ”Metzengerstein” är både underhållande och har en historia men med vissa brister. Jane Fonda spelar grevinnan som svassar runt i olika spektakulära rätt avslöjande kläder, har orgier och kärar ner sig i sin kusin. Kusinen spelas av Jane Fondas riktiga bror Peter Fonda så den biten är något creepy. Men dem gör det bra och har iaf inga intima scener i filmen tack gud. Men bra historia, vackra kläder och bra skådespel om än något segt i vissa partier. Kul detalj är att Jane Fondas karaktär ofta ropar på sin stackars betjänt: ”Hugues Hugues!!” Och det låter otroligt kul, uttalas ”Yyyyyyg Yyyygg!!” 😀 Så eh, det hade varit min slogan för den berättelsen nästan 😛 Skämt åsido 😉 I stort, bra story där alltså.
Andra filmen ”William Wilson” följer en helt ok historia också men är väldigt utdragen i sina partier och blir rörig emellanåt. Men återigen vacker i sin utformning men seg dramaturgi. Brigitte Bardot lyser upp filmen i sina scener dock. Stark rolltolkning.
Tredje filmen regisseras av Federico Fellini och är rörig upphöjt i 100. Man kastas in i olika surrealistiska scener och har svårt att hålla koll på vad som är fantasi och verklighet. Nu var det nog meningen men det måste fortfarande finnas en röd tråd. Den röda tråden glöms bort då de röriga fantasiscenerna och onödiga detaljerna tar för lång tid. Allt går såååå långsamt emellanåt och det drar ner fokuset på storyn. Men i visst, i vissa partier ser det bra ut.
I stort så har man lagt alldeles för mycket fokus på utseende och mindre på arbetet från historia till stora duken plus att skådespeleriet inte är på topp någonstans tyvärr. Men i första historien funkar det iaf. Jag vill gilla den mer men det går inte, det är för segt och rörigt Därav ett medelmåttigt betyg här.
3 grevinnor av 5