Arkiv för galenskap

Butcher, Baker, Nightmare Maker / Night Warning

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 17 juni, 2022 by fearnotthedark

Psykologisk skräckis från 1981. En tonåring bor hos sin kontrollerande moster som snedtänder och blir riktigt farlig.

Handling Imdb: ”An orphaned teenager finds himself being dominated by his aunt who’s hell-bent on keeping him with her…at all costs.

En helsjuk 80tals-skräckis som kan chocka sannerligen. Just tack vare Susan Tyrrells läskigt bra skådespel. Susan Tyrrell spelar den lömska, kontrollerande mostern som gör allt för att hennes Billy ska bo kvar hos henne. Allt. Och varför är helt galet det också. Vändningar sker, vissa kan man ana, vissa är alldeles obscena. Kan förstå att denna chockade publiken när den kom ut då den innehåller en del groteskheter. Kan dock inte avslöja något då det blir spoilers. En film jag klart kommer komma ihåg länge. Hur Susan Tyrrells karaktär Cheryl Roberts går från att vara jättesnäll, beskedlig hemmafru till helt spritt språngande vriden är något man sent glömmer. Tydligen var även Tyrrell en stor personlighet privat, inte en galning som Cheryl, men någon som såg skönhet i det groteska snarare än i det vanliga. Säkert därför hon ville göra just den här rollen tänker jag. Ordentligt roande och spännande manus med hårresande vändningar. Tyrrells skådespel gör hela filmen även om de andra skådisarna gör hyfsat ifrån sig. Bill Paxton har en liten biroll också, info för er Paxton-fans. En stark 80tals-skräckis som faktiskt bearbetar många samhälleliga ämnen samtidigt som den är roande också. Klart sevärd.

En film för er som diggar 80tal och psykologisk skräck. Rekommenderas klart.

7 svarta ljus av 10

In the Mouth of Madness

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 12 maj, 2022 by fearnotthedark

Fantasyskräck från 1994. John Trent fångas in i en skrämmande värld när han upptäcker en speciell författare vid namn Sutter Cane.

Handling Imdb: ”An insurance investigator begins discovering that the impact a horror writer’s books have on his fans is more than inspirational.

John Carpenter regisserar en Lovecraft-historia med Sam Neill och Jürgen Prochnow i huvudrollerna. Kan det bli ett mer säkert recept på en bra skräckfilm? En otrolig historia med så många olika bottnar och symbolik. Sam Neill visar upp ett sådant nyanserat register av känslor med sitt briljanta agerande, en oerhört skicklig skådis, ännu mer så just i den här filmen enligt mig. Och Prochnow passar utmärkt som den skräckinjagande och allvarligt stillsamma Sutter Cane. De fantastiska bokvärldarna är något alldeles särskilt spektakulärt. Olikt annat man ser. Unikt och intressant. Något rörigt emellanåt och vissa saker som inte helt passar ihop i handling. Men i stort ändå en medryckande och grandiös Carpenter-klassiker eller Lovecraft-klassiker, vad man än vill kalla den. Och slutet är det mest unika jag sett i en skräckis på länge. Härligt udda. En film om hur böckernas värld kan fånga in dig i något du inte visste fanns. Eller en film om hur böcker kan göra en upplyst såpass att man snuddar vid galenskap. Allas tolkning äro olika och tur är väl det. Tråkigt vore det annars. En skräck-klassiker som passar fint i ens filmsamling for sure. Mycket sevärd.

Något för den som gillar Lovecraft, Carpenter och fantastik. Rekommenderas varmt.

And also… :

”Do you read Sutter Cane?”

7,5 galna Sam Neills av 10

Cold Skin

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 14 november, 2021 by fearnotthedark

Monsterskräckfilm från 2017. År 1914 kommer en ung man till en öde ö för ett jobb, under ett års tid, men det blir istället en kamp på liv och död när ett udda havsfolk attackerar.

Handling Imdb: ”A young man arrives at a remote island to take a post of weather observer only to find himself defending the watchtower from deadly creatures which live in the island shores.

Härligt att se en film med bra produktion om merfolk/mermen/mermaids, på ett unikt sätt. Det måste vara den mest påkostade skräckis om havsfolk jag sett. Så det var glädjande när jag hittade denna. Både en fin och grym historia. Den äldre mannen Gruner som nya yngre mannen möter har helt förlorat vettet därute i sin fyr. Så en kamp mellan dem uppstår innan en allians skapas så de kan försvara sig mot havsfolket som attackerar dem om natten. Gruner har tillfångatagit en kvinnlig varelse ur havsfolket som bor hos honom. Han räddade henne ur en fälla och efter det stannade hon där, trots att han är rätt elak. Den yngre mannen ger henne dock hopp om att hon faktiskt förtjänar bättre. Och också att havsfolket förtjänar bättre. Baseras på boken La Pell Freda/Cold Skin av Albert Sánchez Pinol. Lär definitivt läsas framöver.

Det är ett slags skräckdrama som bearbetar psykisk sjukdom, saknad efter nära som gått bort men främst om naturen som slår tillbaka när man överutnyttjat dess resurser. Otroligt fint smink på havsfolket, främst på varelsen Aneris. Intressanta, fascinerande miljöer. Tänkvärd dialog och monolog. Den hade däremot inte behövt vara så pass lång, filmen hade vunnit mer på att vara kortare. Samt att lägga till mer fyllnad i intrig vore bra.

Men det är ändå en sevärd film för den som gillar långsam uppbyggnad, mycket känsla och spännande havsvarelser. En film som berör.

7 modiga lidelsefulla mermaids av 10

The Haunting

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 3 juli, 2017 by fearnotthedark

Klassisk spökskräckfilm från 1963 baserat på romanen ”The Haunting of Hill House” av Shirley Jackson. En vetenskapsman fascinerad av det övernaturliga bjuder in två kvinnor till ett hemsökt slott. Den ena kvinnan, Eleanor, börjar dock sakta bli galen därinne och de andra verkar inte kunna nå fram till henne, hur ska detta sluta?

Handling Imdb: ”A scientist doing research on the paranormal invites two women to a haunted mansion. One of the participants soon starts losing her mind.”

En ordentligt kvalitativ skräckfilm. Vackert slott med stiliga möbler och ståtliga statyer. Bra skådisar, då främst Julie Harris i rollen som ångestfyllda Eleanor. Har inte läst novellen så vet inte hur pass trogen filmen är boken. Men oavsett så är detta en spännande och originell film. En kuslig stämning infinner sig direkt med det mäktiga slottet som verkar stirra på en med hotfulla ögon. Väl inne så omges man av spöklika änglastatyer som nästan verkar röra sig när man vänt dem ryggen. Man har även använt sig av praktiska effekter här, sättet dörrarna buktar ut och bänder sig som om något ont är på väg in. Kusliga scener just där. Men scenen där Eleanor tror att hon håller Theos hand i mörkret för att sedan upptäcka att Theo är på andra sidan rummet var det mest hårresande momentet för mig! Huga!

Det mindre bra var att filmen var för lång enligt mig. Scener där vi får höra Eleanors tankar blev så långdragna att det nästan blir tråkigt då man redan kan ana en del av hennes tankar. Och jag hade velat se mer av det spöklika, man får ana desto mer och se desto mindre. Mer praktiska effekter hade kryddat till det lite mer, som t.ex. att visa handen som håller Eleanor eller att visa mer möbler som rör sig. Men i stort ändå en mycket intressant psykologisk skräckfilm samtidigt som det är en klassisk spökhistoria.

Intressanta fakta kring filmen: Julie Harris befann sig i en depression under filmandet och fann att det hjälpte henne inge rätt känsla till karaktären Eleanor. En till anledning till varför Julie Harris tackade ja till rollen var hennes stora intresse för parapsykologi. Det tog 6 månader att skriva manuset och regissören Robert Wise konsulterade författaren Shirley Jackson innan filmningen så att allt skulle bli precis rätt, så att hon också skulle känna sig nöjd. Robert Wise var tydligen också en hel gentleman med ett ickeexisterande ego som kom bra överens med alla skådespelare, var ett rent nöje att arbeta med. Det sades av Harris att instruktionen lydde att det inte fick vara uppenbart att Theos karaktär var lesbisk, skulle bara antydas, så därför fick man aldrig se henne röra Eleanor i filmen. ”The Haunting” är även Martin Scorseses favoritfilm, hör och häpna!

Jag har sett remaken från 1999 och är nog en av få som inte avskyr den. Ja, den har många skavanker samt många ändringar i historien som är lite väl mycket. CGI:n är banal och overklig och skådisarna är medelmåttiga trots stora namn. Tyckte dock att Catherine Zeta-Jones och Liam Neeson gör ett ok jobb men de övriga är tyvärr inte värda att nämnas. Denna 90tals-version är mest en nostalgitripp då det var en av de första skräckfilmerna jag såg i tonåren och jag myste med filt och choklad i soffan (ungefär som nu också, inte mycket som ändrats i mina ätvanor till film 😛 ). Därav får jag en myskänsla när jag ser den. Så nej, ingen bra film. Men nostalgikänsla, ja.

”The Haunting” från 1963 är en film för dig som hänförs av det övernaturliga och spöken samt psykologisk skräck. Mycket sevärd och rekommenderas varmt, of course 🙂

An evil old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country waiting to be explored. Hill House had stood for 90 years and might stand for 90 more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there… walked alone.

4 hemsökta hus av 5

 

 

The Visit

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 26 januari, 2016 by fearnotthedark

thevisit

Övernaturliga regissören M. Night Shyamalan har en ny film ute, The Visit (2015), som handlar om två barnbarn som hälsar på sin mormor och morfar. Grejen är att både mormor & morfar beter sig hemskt underligt, mest på natten efter 21.30.. Hyfsad skräckis.

Handling Imdb: ”Two siblings become incredibly frightened by their grandparents disturbing behavior, while visiting them on vacation.”

De två barnen gör filmen tycker jag. Främst Ed Oxenbould som är en rappande & grymt humoristisk pojke på bara 14 år 😀 Var väldigt annorlunda att höra en ung kille rappa på det här sättet i en skräckfilm men det blev en klart humoristisk motsats till resten. Den äldre tjejen, som spelas av Olivia DeJonge, gör också ett fint jobb men på ett annat sätt. Hon porträtterar en intelligent, insiktsfull men osäker tonåring på ett träffsäkert sätt. Mormodern, som spelas av Deanna Dunagan, gör en stor rollinsats här. Hon spelar trovärdigt galen, skrämmande trovärdigt. Plus att hon verkligen utelämnar sig på många andra sätt bl.a. med en viss nakenhet som jag aldrig kan göra osedd nu 😀 Kanske inte något man ville se men det gav nyans till hennes karaktärs galenskap helt klart. Och morfar, Peter McRobbie, gör också ett bra jobb om än något mer nedtonat.

Själva historien är lite rörig och varierar i kvalitet men dem starka rollprestationerna lyfter filmen på ett välbehövligt sätt. Och att handlingen filmas lite halvt på ett dokumentärt sätt lyfter också betyget för det görs bra. Men det är ju återigen så att Shyamalan behöver gå ännu längre med historien för att det ska bli riktigt bra. Vissa luckor i historien som inte fylls i drar ner betyget. Samt det att twisten i historien tar lång tid att infinna sig och man hinner bli lite less under tiden. Men ja, twisten är bra men den behövde dock mer utveckling. Finns en del jumpscares, men dem funkar bra och passar storyn.

I stort en hyfsad skräckfilm ändå där Ed Oxenbould & Deanna Dunagan skiner lite extra och en del rys i armarna infinner sig 🙂 För dig som gillar färgstarka karaktärer och skräck som långsamt smyger sig på dig 🙂

3,5 mormödrar av 5

laughing-granny

the-visit-

The_Visit_ed

tv