
Klassisk spökskräckfilm från 1963 baserat på romanen ”The Haunting of Hill House” av Shirley Jackson. En vetenskapsman fascinerad av det övernaturliga bjuder in två kvinnor till ett hemsökt slott. Den ena kvinnan, Eleanor, börjar dock sakta bli galen därinne och de andra verkar inte kunna nå fram till henne, hur ska detta sluta?
Handling Imdb: ”A scientist doing research on the paranormal invites two women to a haunted mansion. One of the participants soon starts losing her mind.”
En ordentligt kvalitativ skräckfilm. Vackert slott med stiliga möbler och ståtliga statyer. Bra skådisar, då främst Julie Harris i rollen som ångestfyllda Eleanor. Har inte läst novellen så vet inte hur pass trogen filmen är boken. Men oavsett så är detta en spännande och originell film. En kuslig stämning infinner sig direkt med det mäktiga slottet som verkar stirra på en med hotfulla ögon. Väl inne så omges man av spöklika änglastatyer som nästan verkar röra sig när man vänt dem ryggen. Man har även använt sig av praktiska effekter här, sättet dörrarna buktar ut och bänder sig som om något ont är på väg in. Kusliga scener just där. Men scenen där Eleanor tror att hon håller Theos hand i mörkret för att sedan upptäcka att Theo är på andra sidan rummet var det mest hårresande momentet för mig! Huga!
Det mindre bra var att filmen var för lång enligt mig. Scener där vi får höra Eleanors tankar blev så långdragna att det nästan blir tråkigt då man redan kan ana en del av hennes tankar. Och jag hade velat se mer av det spöklika, man får ana desto mer och se desto mindre. Mer praktiska effekter hade kryddat till det lite mer, som t.ex. att visa handen som håller Eleanor eller att visa mer möbler som rör sig. Men i stort ändå en mycket intressant psykologisk skräckfilm samtidigt som det är en klassisk spökhistoria.
Intressanta fakta kring filmen: Julie Harris befann sig i en depression under filmandet och fann att det hjälpte henne inge rätt känsla till karaktären Eleanor. En till anledning till varför Julie Harris tackade ja till rollen var hennes stora intresse för parapsykologi. Det tog 6 månader att skriva manuset och regissören Robert Wise konsulterade författaren Shirley Jackson innan filmningen så att allt skulle bli precis rätt, så att hon också skulle känna sig nöjd. Robert Wise var tydligen också en hel gentleman med ett ickeexisterande ego som kom bra överens med alla skådespelare, var ett rent nöje att arbeta med. Det sades av Harris att instruktionen lydde att det inte fick vara uppenbart att Theos karaktär var lesbisk, skulle bara antydas, så därför fick man aldrig se henne röra Eleanor i filmen. ”The Haunting” är även Martin Scorseses favoritfilm, hör och häpna!
Jag har sett remaken från 1999 och är nog en av få som inte avskyr den. Ja, den har många skavanker samt många ändringar i historien som är lite väl mycket. CGI:n är banal och overklig och skådisarna är medelmåttiga trots stora namn. Tyckte dock att Catherine Zeta-Jones och Liam Neeson gör ett ok jobb men de övriga är tyvärr inte värda att nämnas. Denna 90tals-version är mest en nostalgitripp då det var en av de första skräckfilmerna jag såg i tonåren och jag myste med filt och choklad i soffan (ungefär som nu också, inte mycket som ändrats i mina ätvanor till film 😛 ). Därav får jag en myskänsla när jag ser den. Så nej, ingen bra film. Men nostalgikänsla, ja.
”The Haunting” från 1963 är en film för dig som hänförs av det övernaturliga och spöken samt psykologisk skräck. Mycket sevärd och rekommenderas varmt, of course 🙂
”An evil old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country waiting to be explored. Hill House had stood for 90 years and might stand for 90 more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there… walked alone.”
4 hemsökta hus av 5






