Arkiv för gotik

Warlock

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 januari, 2018 by fearnotthedark

Trollkarlsskräckis från 1989. En trollkarl flyr från 1600-talet till 1900-talet med en häxjägare efter sig.

Handling Imdb: ”A warlock flees from the 17th to the 20th century, with a witch-hunter in hot pursuit.

En osedd klassiker har nu alltså äntligen setts och oboy vilken härlig 80talsnostalgi det var! Tankarna fördes till 80tals-skräckisar som ”Spellbinder” och ”Witchboard”, ungefär samma tid och känsla. Men det som skiljer dem åt är att dem filmerna innehöll kvinnliga häxor mest och att denna ”Warlock” har en trollkarl i huvudrollen, en manlig häxa. Denna manliga häxa spelas av herr Julian Sands. Och han gör det bra! Han är en sådan där udda skådis som syns i roller lite utöver det vanliga, mest inom drama och skräck, tack vare sitt ståtliga & allvarliga utseende. ”Gothic”, ”Arachnophobia”, ”Naked Lunch”, ”Tale of a Vampire”, ”Hirokin”, ”Romasanta”, ”Phantom of the Opera” är bland de udda titlar av filmer han gjort men ”Warlock”-filmerna har varit dem mest populära. Julian Sands motpart i filmen, häxjägaren, spelas av ingen mindre än Richard E. Grant som också är ett namn man ofta ser i drama, däribland nu senast i serien ”Downton Abbey”. Grant är lika bra han samt Lori Singer som spelar kvinnan som hjälper häxjägaren att fånga trollkarlen.

Efter att ha gått igenom roll-listan ska vi gå in på själva handlingen. Det är en väldigt roande historia utan att den för den delen ska vara komisk. Det är menat att vara en skräckfilm men med en glimt i ögat. Förmodligen är det eran där filmen tar plats som gör den mer roande. Det rosa, glittrande neon-tonade 80-talet. Men historien är intressant också. En trollkarl måste fly från 1600-talet för att undvika bli avrättad och hamnar i 1980-talet där han försöker pussla ihop alla tre delarna av en grimoire för att tillkalla den onda kraften som ska ta över världen. Detta iklädd en svart fluffig satinkostym med svart sidenband om sitt långa blonda hår. Gotik plus ockultism plus historiskt, allt-i-ett! Detta blir en kul motsats till det glada, färgstarka 80-talet. Svart versus rosa!

Och så har vi dem roliga specialeffekterna! Det här var ju en tid då skräckfilmer inte hade så hög budget samt att specialeffekterna inte var så lysande då som dem är idag, speciellt inte i b-film. Men däri ligger också en charm tycker jag, det blir underhållande. Den allra roligaste scenen måste vara där trollkarlen precis druckit en flyg-trolldryck och flyger förbi en bil i rapidfart! Ser ut som en snabbt åkande pappersfigur nästan 😀 För att inte tala om där han lär sig kontrollera eld och ser så lycklig ut där fejkflammorna yr runt hans hand! Mycket roligt finns att finna i den här filmen och jag måste helt klart se tvåan snart…

I övrigt, vad är det med 80talsfilm som alltid ger mig känslan av att komma hem? Antagligen för att jag växte upp på 80-talet och har en nostalgisk trygghetskänsla kring den eran. Och kanske också av den anledningen att mycket bra och rolig skräck gjordes just precis då. Få filmer idag kan leva upp till känslan dem filmerna förmedlar. Ja, något för framtida mer utförliga diskussioner där…

En film för dig som gillar 80-tal, magi och Julian Sands. Mycket sevärd 🙂

4 gotiska trollkarlar av 5

 

 

Annonser

The Church

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 16 november, 2017 by fearnotthedark

Gotisk italiensk skräck från 1989. En äldre gotisk katedral, byggd över en massgrav, hemsöks av spöken som försöker tillkalla en uråldrig demon.

Handling Imdb: ”An old Gothic cathedral, built over a mass grave, develops strange powers which trap a number of people inside with ghosts from a 12th Century massacre seeking to resurrect an ancient demon from the bowels of the Earth.

Nog märks det att Dario Argento är medskribent till detta oförglömliga konstverk. På den mörka tonen, dem gotiska miljöerna, kvinnorna i nattlinnen, dramatiska mord och ockulta ritualer! Michele Soavi står för regin (också känd för speciella ”Dellamorte Dellamore”). Darios dotter Asia Argento har en roll här också, hon figurerar en viktig nyckelperson i historien. Bandet Goblin gör det fantastiska soundtracket, även också till den förra filmen jag skrev om: ”The red queen kills seven times”, och ramar in historien väldigt fint med sina typiska gotiska toner. Det är en unik historia filmen berättar, måste jag säga som är informativ och spännande och lockande, allt på en gång. Demonsminket var ordentligt speciellt på ett fantastiskt sätt samt hela den ockulta ritualen. Även scenen med korset som faller rakt ner i vatten och dimman som sedan pyr upp där korset legat var unik. Obeskrivligt snygga demon-scener och kyrko-miljöer. Ja, mycket finns att upptäcka här för er som har en förkärlek för det gotiska. Jag fann filmen vacker och lugnande på något sätt.

Om jag måste klaga på något skulle det vara dialogen som är rörig, märklig och malplacerad. Men det funkar ändå då filmen i stort faktiskt är rätt fascinerande.

Något för er som gillar italiensk skräck och gotiken, mycket sevärd! 🙂

4 demoner av 5

 

Horsehead

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 6 juni, 2015 by fearnotthedark

Horseheadcover

Franska regissören Romain Basset presenterar en vacker surrealistisk drömvärld med gotiska influenser och visuella metaforer. Fantastiskt inspirerande med riktig kvalité inom skräck för en gång skull.

Handling Imdb: ”Since her childhood, Jessica has been haunted by recurrent nightmares whose meaning escapes her. This peculiarity has led her to study the psychophysiology of dreams and to follow a therapy with Sean, her mentor and boyfriend, to try and understand the origin of her nightmares. Following the death of her maternal grandmother she hardly knew, Jessica reluctantly returns to the family home. She doesn’t get along with her mother very well and is not looking forward to seeing her again. Upon her arrival, Jessica discovers that her late grandmother is lying in the adjoining room to her own during the wake. After a rough first night made restless by a strange nightmare in which she meets her dead grandmother, Jessica suddenly becomes ill. Stuck in bed with a high fever, the young woman decides to use her lethargic state to try out lucid dreaming. In order to do so, and on Sean’s advice, Jessica breathes a little bit of ether whenever she needs to sink deeper into the other world to try and take control of her nightmares. Jessica then begins to wander in a nightmarish world inhabited by twisted versions of her family members. She gradually improves her skills as a lucid dreamer and investigates to solve the mystery that gnaws her and haunts the family home…  ”

Scenografin är riktigt vacker och varje scen är som ett välkomponerat fotografi. Spänningen är lika härligt stigande som filmen är snygg. Lilly-Fleur Pointeaux som spelar huvudrollen Jessica är lysande i rollen. Hon är lika begåvad som hon är vacker. Influenser från bl.a. Dario Argento, brittisk gotik och fransk avantgardism synes här och där utan att kännas som kopiering. Psykologi kring drömtydning vävs skickligt in i historiens händelseförlopp utan att kännas för mycket. Jag tycker om att man får lära sig mer kring drömtydning och hur man skulle kunna hjälpa drömmarna på traven för att ta reda på saker man vill veta. Inte för att det i verkliga syften skulle fungera men intressanta metoder ändå. Hästen stod tydligen för döden eller moder eller både och. Jag som drömmer mycket och ofta kommer ihåg allt jag drömmer och därför var dessa drömfakta ypperligt intressanta 🙂 Får väl se om jag drömmer ännu märkligare efter den här filmen då 😉

Även om några influenser är från kända håll så är det hela sammansatt till en unik ny film som fick mig att le ett varmt leende i slutet av filmen 🙂 Nackdelar ska vi gå in på lite också. Jag var förberedd på en fransktalande film men alla talar brittiska. Det kändes lite malplacerat i och med att hela världen, stämningen, människorna kändes franska och från fransk kultur. Men det var bara distraherande i början, sen vande jag mig. Sedan var det en del av slutet som känns olöst, en bit jag ville ha svar på som aldrig kom. Men slutet funkar ändå trots detta. Men det drar ner betyget lite från vad som annars kunde varit en fullpoängare.

I helhet är detta en surrealistisk drömresa med psykologiska och gotiska undertoner för de som gillar udda & vackra filmer 🙂 Och jag rekommenderar den varmt 🙂 Från 2014.

”Follow the wolf, not the horse”

4,5 hästhuvuden av 5

Horseheadje

horseheaddream

Horseheadwolf

horsehed

Horsehead-Still

Horseheadstilll