Spökskräckfilm från 2018. När Simon tar med sin son till ett hus han ska renovera träffar dem på oväntade spökliga motgångar.
Handling Imdb: ”When Simon brings his twelve year-old son, Finn, to rural Vermont to help flip an old farmhouse, they encounter the malicious spirit of Lydia, a previous owner. And now with every repair they make – she’s getting stronger. ”
En bättre film än ”Tragedy Girls” tyckte jag. En realism och äkthet genomsyrar denna film. Det är ett familjedrama på samma sätt som det är en spännande skräckfilm. Skickliga skådisar, enkel men effektiv grundidé och klockren scenografi. Haunted house-genren älskar jag så detta passade mig som handen i handsken. Jag tål spök-filmer rätt dåligt så det var ofta jag faktiskt hoppade till och blev skrämd 😀 Så spänningen fanns ju helt klart där. Men det som var mest intressant var dynamiken mellan far och son, deras duktiga och äkta rolltolkningar lyfte filmen mycket tyckte jag. Spök-scenerna var duktigt diskreta oftast, man har gått efter principen ”less is more” och lyckats bra med det. Inga alltför hemska CGI-ögonblick, spöket funkade mycket bra. Så jag blev glatt överraskad av den här filmen som inte utger sig för att vara så mycket men som faktiskt har ett gott innehåll. Man fattade till och med tycke för häx-spöket. Klart sevärd!
En film för er som gillar spöken och långsam spänning. Rekommenderas!
Haunted house-skräckfilm från 2018. Sarah Winchesters ståtliga hus sägs vara hemsökt och Dr. Eric Price sänds in för att undersöka saken.
Handling Imdb: ”Ensconced in her sprawling California mansion, eccentric firearm heiress Sarah Winchester believes she is haunted by the souls of people killed by the Winchester repeating rifle.”
Jag hade länge peppat inför denna och trailern var lovande. Helen Mirren var namnet som drog in mig plus det gotiska temat. Filmen höll dock inte hela vägen och det gjorde mig lite besviken. Helen Mirren gör en bra roll, hon är intressant, fascinerande, lidande och mäktig som alltid 🙂 Men resten är så tunt känner jag. Ett svagt manus som inte tillåter mycket mer karaktärsutveckling än hos just Helen Mirrens karaktär Sarah. Läkaren Price är inte så karismatisk som man hade önskat och de andra rollerna flyter bara snabbt förbi. Kan tycka att James McAvoy istället hade gjort rollen som Price klockren och att det då hade blivit en mycket bättre film. Men i nuläget är det enbart Mirren som håller upp storyn och det blir rätt tunt. Blir besviken för upplägget är fint, ett haunted house i sent 1800-tal som hålls igång av den mäktiga Sarah Winchester som samtidigt driver vapenfirman hon ärvt och skyddar sin familj från spöken. Det finns fina och rörande partier med känsla och inlevelse absolut. Men i stort är det långdraget och lite småtråkigt enligt mig. Snyggt till max men tunn historia. Kanske skulle en dokumentär om huset Winchester vara mer intressant, som sägs vara det mest hemsökta godset som finns? En helt ok och fin skräckfilm men jag ville ha mer.
Något för dig som gillar spöken, 1800-tal och Helen Mirren. Sevärd men håll förväntningarna låga.
Halloweenskräckis från 2017. Fortsättning på ”The Houses October Built” om hur gruppen försöker komma över förra vändans kidnappningstrauma och beger sig ut på ”haunted house-haunting” igen. Det tar dock inte lång tid innan terrorn börjar igen…
Handling Imdb: ”Recovering from the trauma of being kidnapped last Halloween by the Blue Skeleton – a group who take ”extreme haunt” to another level – five friends decide they must face their fears in order to move on. Heading back out on the road to visit more haunted house attractions, signs of the Blue Skeleton start appearing again and a new terror begins.”
För det första tänker jag, i samband med att se filmen, på hur fattig Sveriges skräckkultur faktiskt är vad gäller detta med haunted houses/spökhus. USA verkar ha hundratals olika typer av spökhus med skådespelare som spelar olika typer av seriemördare och monster året runt, antagligen som mest just runt halloween. Medan vi i Sverige har det enbart på nöjesfält/nöjespark såsom Liseberg, Gröna Lund och sedan tar det liksom slut. Resten är privatfester eller klubbar med halloween-tema där vi besökare är dem som klär ut sig samt de som serverar mat/dryck och that’s it. Jag blir lite avundsjuk på andra länders större hängivenhet till skräckkulturen. För vad gäller skräckfilm i Sverige är marknaden så liten att den knappt existerar. Men svensk skräcklitteratur har fått ett klart uppsving och växer sig starkare nu. Så där är något iaf. Men att ha fler spökhus att gå till vore desto mer spännande. Att fler bygger en spännande och skrämmande liten plats där man kan få uppleva lite mer av skräckfilmens värld så att säga. Det vore fantastiskt.
Men till filmen nu. Uppföljaren ”The Houses October Built 2” försöker leverera samma sakta stegrande spänning och realitetskänsla som i första filmen men det vill sig inte riktigt tycker jag. Dem gör lite samma sak igen, men denna gång med fler flashiga kameravinklar, nya typer av haunted houses och en sista liten twist i handlingen. Men dem nya grejerna är inte tillräckligt bra för att filmen ska vara lika spännande som i ettan. Det är dock småroande i sina partier.
På PLUS-sidan: Cool ny kameravinkel som ger en större översikt om vad som pågår på nöjesfälten. Nya haunted house-aktiviteter såsom ett ”zombie-run” där man kan springa maraton med IRL-zombies (skådisar givetvis men ja, u never know, hmm 😉 ) som jagar dig, ”zombie-apocalypse-survival-room” där man måste hitta lösningar till att stoppa zombie-apokalypsen för att komma ur rummet man är inlåst i samt lite nya vanliga spökhus med lite nya monster/magiker/killers. Den läskiga dock-masken är tillbaka igen, här i lite mer tråkig form och mer för att bara visa upp den igen. Skådisarna verkar ändå ha rätt kul, som i ettan. Men dem hade mest kul i ettan.
På MINUS-sidan: Mer rörig handling. För lång film med för lite att visa. Äckel-faktorn är lite högre vad gäller vissa rum i spökhusen. Den sista twisten i handlingen är rätt ospännande och idéfattig. Rätt tom dialog denna gång emellan spökhus-besöken.
I stort är det ett okej tidsfördriv om man sett ettan och måste ha lite samma feeling igen. Den levererar lite halloween-känsla till mysigt soff-häng sådär men utöver det är det lite…otillräckligt. Se om ettan igen säger jag, för den var ordentligt cool 🙂 Länk till recension på ettan: https://fearnotthedark.se/2015/11/07/the-houses-october-built/
Är en skräckfilmsnörd som bor bland lyktor med levande ljus och ett stort bibliotek med film & böcker. Jag har alltid varit intresserad av skräck och närliggande teman som thrillers/deckare/mörkare dramer och känner ofta att sådana filmer och böcker också kan bära på djupare budskap. Sedan finns det ju de filmer som enbart är otroligt underhållande utan större tanke bakom och de behövs också :-) Här följer alltså mina recensioner och tankar där jag lägger mest fokus på skräck men även lite annat närliggande mörkt.
Hoppas dem kan underhålla eller väcka någon intressant tanke om film eller om livet, vad vet jag! Hursomhelst: Enjoy! :-)
Fear Not The Dark 