Kultskräckfilm från 1977. En nykomling till en elegant balettakademi märker att något mystiskt pågår bakom kulisserna, något farligt.. något ockult.. en häxkult!
Handling Imdb: ”A newcomer to a fancy ballet academy gradually comes to realize that the school is a front for something far more sinister and supernatural amidst a series of grisly murders.”
Så jag hade sett ett par Dario Argento-filmer innan, däribland Deep Red som också finns recenserad i bloggen, men inte denna. Så jag tog och beställde den och fick hem den igår. Jag har nu äntligen sett Suspiria, den omtalade stora skräckfilmen of all times. The one and only Suspiria. Och.. jag blev inte besviken. I loved it!
De fladdrande gardinerna var på plats 😉 Det typiska Argento-blodet flödade (jätteröd flytande färg som ser chockrosa ut i olika ljussättningar). De dramatiska blickarna och de chockerande skriken ekade i de stora hallarna. Morden var ren scenografisk perfektion; ljuset sken precis rätt och blodet puttrade runt som det skulle och såg nästan ut som läcker topping på en perfekt cupcake! Spännande dramaturgi, snygga konstnärliga miljöer, härligt dramatiskt skådespeleri och sist men definitivt inte minst det magiska soundtracket av bandet Goblin. Soundtracket väver ihop berättelsen så bra med sina förtrollande, förhäxande, melodiösa, funkiga, besatta vågor av ljud. Underbart! Var helt borta i huvudet när filmen tog slut, grymt psykadelisk upplevelse kan man lugnt säga.
Om jag MÅSTE påpeka något negativt skulle det vara att det kunde vara lite långsamt tempo emellanåt och att jag ville se desto mer av häxkulten men utöver det, nej, den är ljuvlig. Ett konstverk i sin egen genre. Om ni inte sett den, se den nu! Den rekommenderas varmt om det inte redan framkommit av recensionen 😉
5 Argento-röda Goblin-band av 5!
Fear Not The Dark 