Arkiv för Italien

The Red Queen Kills Seven Times

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 11 november, 2017 by fearnotthedark

Giallo-skräckfilm från 1972. Två systrar ärver ett slott inom familjen och en kvinna med röd cape börjar mörda många runt dem. Kan det vara den gamla legenden om ”The Red Queen” dem hörde om som små eller någon annan?

Handling Imdb: ”When two sisters inherit their family castle, a string of murders committed by a mysterious dark haired woman in a red cloak decimates their circle of friends. Is the killer their ancestor, the ”Red Queen” whom legend says claims seven lives every hundred years?

En klart annorlunda film men också en typisk film inom giallo-genren. Ett bra skrivet manus, fram till slutet där historien blir väldigt rörig och onödigt komplicerad. Men utöver det: vackra kläder, fagra kvinnor och män, snygga miljöer och en spännande samt fyllig deckarhistoria med denna fantastiska ”Red Queen” i centrum. Väldigt art-house och stilfullt gjord film. Gamla hederliga sminkmetoder vad gäller mord-scenerna. Jag kan gilla det gamla sättet mer för det ser mer handgjort ut så att säga. I och med det känns det också mer äkta, även om det ser mer oäkta ut, för man verkligen har ansträngt sig och gjort något till just den här filmen.

Det finns specifikt två riktigt mäktiga scener i den här filmen. Den första är när ”Red Queen” springer i en lång korridor med dramatiskt fladdrande lång röd cape och sedan blir genomskinlig när hon försöker mörda en karaktär där. En fantastisk dröm-sekvens. Den andra scenen är där man får se ”Red Queen” lite mer i closeup och därmed upptäcka att hon bär en latex-aktig mask som ser väldigt creepy ut. Mänsklig men ändå omänsklig, nästan dock-lik mask. Dem två scenerna var stora wow-faktorer för mig, dem höjde filmen ett helt poäng. Och skrattet ”Red Queen” gör när hon dödat någon är klart svårt att glömma: högt, ihåligt och föråldrat. Rätt läskigt! I stort en riktigt snygg och spännande giallo-film som är högst sevärd 🙂

Något för er som gillar giallo och konstnärligt, klart sevärd! 🙂

4 röda capes av 5

 

 

Dario Argento’s The Phantom of The Opera

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , , on 11 april, 2016 by fearnotthedark

po

Klassisk gotisk Argento-skräck från 1998. En mer våldsam, splatterfylld & erotisk version av den klassiska historien, med ändringen att The Phantom inte är missbildad utan en man som uppfostrats av råttor i kloaken under Paris-operan.

Handling Imdb: ”Gory remake of the Gaston Leroux classic story, only this time, the phantom is not disfigured, but a man who was raised by rats deep under the Paris Opera House.”

Il fantasma dell’opera som den heter på italienska, av italienske legendariske regissören Dario Argento som gör mycket film inom filmgenren Giallo som är italienska elegant skräckbetonade thrillers. Dem innehåller mycket våld, avklädda donnor och kan ses som tidiga former av slasher-genren. Och här har vi en typisk Giallo-film. Vi har mycket våld, blodsplatter, naket och elegans. Som en snygg blandning av film noir & splatter kan man säga. Det bästa av två filmvärldar skulle jag säga!

Bra produktion, helt ok skådisar, snygga gotiska majestätiska miljöer, ok manus. Men som i en typisk Argento-film är alla reaktioner överdrivna och det kan bli mer humoristiskt än spännande emellanåt. En tår i en vanlig film blir i en Argento-film som tre floder rinnandes nerför kinderna 😀 Ett vanligt skratt blir till ett galet det-här-är-enda-gången-jag-får-skratta-i-hela-mitt-liv-så-jag-ger-allt-nu-skratt 😀 Och ja, ni förstår grejen 😉

Splatter-effekterna är riktigt old school. Vi snackar Nosferatu-Dracula-skräckfilm från 20 & 30tal-old school där sminket (huvud/kroppar m.m.) snarare smular sönder i splatter-scener än spricker/exploderar som i t.ex. 80talsskräck. Och i och med att det är old school så går det hem hos mig med 🙂

Skådespeleriet kanske inte är på topp hos varken Julian Sands som The Phantom eller från Asia Argento som Christine men det är klart underhållande ändå. Något lite läskigt är att regissören ju är Asia’s far i verkligheten och att hon visar brösten rätt mycket, samt har sex, i många filmer han regisserar (hon brukar ofta vara med i faderns filmer). Jag kan tycka det är lite..osmakligt. Men ja, dem är antagligen så pass professionella att det inte gör dem något. Det är fortfarande rätt udda..

I stort en klassisk gotisk skräckfilm med överdrivna lidelser & eleganta miljöer för dig utan krav på superbt skådespel som vill ha något underhållande & gotiskt, enjoy 🙂 Jag fann den lagom underhållande och fin att se på.

3 operor av 5

phantomoftheopera

fxg

phpe

1998-4

fsg

arg

ph

phantomoftheopera31

phgif

 

Shadow

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 september, 2015 by fearnotthedark

Shadowc

En annorlunda skräckfilm med mycket italienska Dario Argento-influenser, intet förvånande då denna regissör Federico Zampaglione också är italienare. En oväntat bra skräckis men oväntade vändningar.

Handling Imdb: ”When a young soldier leaves for a mountain biking excursion, he meets the girl of his dreams as well as a group of violent locals who want to see them dead at any cost.”

Inte en tortyr-film á la ”Saw” utan här antyder man tortyren mer än ser den i detalj, förutom en brännskadad scen.. Men har du sett mycket skräck så tål du den också 😉 En enkel men spännande historia som tar intressanta vändningar då och då. Vi får även se samhällskritik här och var med tankeväckande budskap. Det här var olikt väldigt mycket annat jag sett innan så en fräsch fläkt i skräck-scenen tycker jag. Även om det är mycket våld involverat så finns det också mycket stilfullt i filmen. Musiken t.ex. ger mycket Argento-feeling på ett behagligt sätt.

Den stora stjärnan i filmen är den galna skelettliknande vetenskapsmannen som spelas av Nuot Arquint. Han gör ett läskigt bra jobb och hans scener påminner mig otroligt mycket om en och annan Tool-musikvideo faktiskt! 🙂 Och då är det win-win right there! (stort Tool-fan här) 😉 Övriga skådisar gör ett bra jobb också men Nuot står ut rejält.

Så en riktigt bra skräckis med oväntade vändningar för dig som gillar Argento-influenser, samhällskritik och något annorlunda. Rekommenderas varmt 🙂 Från 2009.

4 paddor av 5

 

 

Spring

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 15 juli, 2015 by fearnotthedark

springc

Åh vilken härligt befriande film om kärleken till ett monster! Nyskapande realistisk skräck i idyllisk italiensk miljö med undertoner av härlig vår.

Handling Imdb: ”A young man in a personal tailspin flees the US to Italy, where he sparks up a romance with a woman harboring a dark, primordial secret.”

För det första så är den manliga huvudrollsinnehavaren Lou Taylor Pucci otroligt naturlig i sin roll som Evan. Det känns som att han bara är sig själv, det är skicklighet. Och Nadia Hilker som spelar den mystiska kvinnan och kärleksintresset funkar bra som denna ever-changing hybriden Louise. Det är en snygg och realistisk look på filmen och även i historien. Jag tycker om hur Louise’s tillstånd och därmed många andra fenomen som vampyrer m.m. här går att förklara på ett realistiskt sätt, som att det faktiskt skulle kunna vara så. DEN grejen gör denna film nyskapande och effektfull i sitt syfte. Fascinerande teorier på många sätt.

Looken på Louise monsterförvandlingar är bra gjorda, jag köper det med hull och hår. Faktiskt. Det finns influenser av Lovecrafts idévärld men det känns ändå nytt och annorlunda trots det.

Roliga detaljer är Evans vänskap med den skäggige Tommy; dem har en så otroligt kul kemi mellan sig som ger mycket humor till deras scener. Plus Evans möten med galet turistgäng i Italien. Jag kan inte ens räkna hur många gånger dem säger ”fuck” i alla dess olika färgglada former 😀 Kändes som en hel språklektion i hur mångfacetterat ordet ”fuck” faktiskt kan vara 😛

Kommer definitivt beställa hem denna filmen, kan starkt rekommendera den för er som gillar monster, realism, vår och romantik 🙂 Från 2014.

Lovely!

5 vårmonster av 5

sp

spri

spring2

spring

spring-church-scene

 

Deep Red / Profondo Rosso

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 2 maj, 2014 by fearnotthedark

deep_red_poster

Italiensk skräck, Profondo Rosso / Deep Red från 1975 av herr Dario Argento sågs igår för första gången då jag kände att jag måste utforska mer skräckklassiker från 70-talet.

Imdb:s beskrivning av handlingen: ”A musician witnesses the murder of a famous psychic, and then teams up with a fiesty reporter to find the killer while evading attempts on their lives by the unseen killer bent on keeping a dark secret buried.”

Det första jag lägger märke till är den fantastiska musiken i början, lite av mördarens tema-låt, som fantastiska gruppen Goblin står för. Sedan tycker jag det är kul att höra mer italienska då jag läst lite italienska i skolan, alltid bra att fräscha upp minnet ibland. Dock kan jag mer franska än italienska men ändå underbart att höra mer av språket. Men svårt att hänga med i allt som sägs, för italienskan liksom franskan talas i rapid-fart! Musiken varierar dock väldigt mellan vanlig 70talsaction-musik till spännande mäktig instrumental mördar-musik att det är svårt att få en sammanhängande känsla. Man skrattar till pga av snabba musikbyten, det blir komiskt! Men roligt blir det ju mest och inte irriterande tycker jag. Det ger en humorkänsla som ger motsats till det mörka. Dock är det väldigt få scener som är direkt skrämmande. Och kontrasten mellan vanlig 70tals-action och spännande mördar-scener blir så påtaglig att man kommer av sig ibland i historien. Så humor i all ära och variation av scener men jag hade önskat att filmen gav ett mer jämnt tempo, men man får ett lite hastigt upp-och-ner-tempo istället.

deep-red

Dock så är filmen snygg i färg och form, undersköna damer, stiliga män och fina miljöer. Jag gillar steg-för-steg-inzoomningen av en del scener, det bygger upp bra spänning. Docka-element finns här också! Det var skrämmande för en sådan som mig! Men också bra givetvis. Mördaren är intressant, detta med handskarna och rocken just. Hade velat ha mer scener med det. Så vissa scener är för långdragna och en del scener för korta. Mer balans hade behövts. Utöver det: en god skräck-klassiker. Jag ska se mer av Argento för att jämföra med fler av hans filmer men jag märker ju redan nu hans stil. Det är kvalitativt, något för långt och effektfullt vid vissa scener. En regissör med känsla för dramatik. I stort: en underbart dramatisk skräckis från vackra Italien. Definitivt sevärd.

4 Argento-röda blodfläckar av 5

deepred4

deepr