Arkiv för Italiensk skräck

The Church

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 16 november, 2017 by fearnotthedark

Gotisk italiensk skräck från 1989. En äldre gotisk katedral, byggd över en massgrav, hemsöks av spöken som försöker tillkalla en uråldrig demon.

Handling Imdb: ”An old Gothic cathedral, built over a mass grave, develops strange powers which trap a number of people inside with ghosts from a 12th Century massacre seeking to resurrect an ancient demon from the bowels of the Earth.

Nog märks det att Dario Argento är medskribent till detta oförglömliga konstverk. På den mörka tonen, dem gotiska miljöerna, kvinnorna i nattlinnen, dramatiska mord och ockulta ritualer! Michele Soavi står för regin (också känd för speciella ”Dellamorte Dellamore”). Darios dotter Asia Argento har en roll här också, hon figurerar en viktig nyckelperson i historien. Bandet Goblin gör det fantastiska soundtracket, även också till den förra filmen jag skrev om: ”The red queen kills seven times”, och ramar in historien väldigt fint med sina typiska gotiska toner. Det är en unik historia filmen berättar, måste jag säga som är informativ och spännande och lockande, allt på en gång. Demonsminket var ordentligt speciellt på ett fantastiskt sätt samt hela den ockulta ritualen. Även scenen med korset som faller rakt ner i vatten och dimman som sedan pyr upp där korset legat var unik. Obeskrivligt snygga demon-scener och kyrko-miljöer. Ja, mycket finns att upptäcka här för er som har en förkärlek för det gotiska. Jag fann filmen vacker och lugnande på något sätt.

Om jag måste klaga på något skulle det vara dialogen som är rörig, märklig och malplacerad. Men det funkar ändå då filmen i stort faktiskt är rätt fascinerande.

Något för er som gillar italiensk skräck och gotiken, mycket sevärd! 🙂

4 demoner av 5

 

Annonser

The Red Queen Kills Seven Times

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 11 november, 2017 by fearnotthedark

Giallo-skräckfilm från 1972. Två systrar ärver ett slott inom familjen och en kvinna med röd cape börjar mörda många runt dem. Kan det vara den gamla legenden om ”The Red Queen” dem hörde om som små eller någon annan?

Handling Imdb: ”When two sisters inherit their family castle, a string of murders committed by a mysterious dark haired woman in a red cloak decimates their circle of friends. Is the killer their ancestor, the ”Red Queen” whom legend says claims seven lives every hundred years?

En klart annorlunda film men också en typisk film inom giallo-genren. Ett bra skrivet manus, fram till slutet där historien blir väldigt rörig och onödigt komplicerad. Men utöver det: vackra kläder, fagra kvinnor och män, snygga miljöer och en spännande samt fyllig deckarhistoria med denna fantastiska ”Red Queen” i centrum. Väldigt art-house och stilfullt gjord film. Gamla hederliga sminkmetoder vad gäller mord-scenerna. Jag kan gilla det gamla sättet mer för det ser mer handgjort ut så att säga. I och med det känns det också mer äkta, även om det ser mer oäkta ut, för man verkligen har ansträngt sig och gjort något till just den här filmen.

Det finns specifikt två riktigt mäktiga scener i den här filmen. Den första är när ”Red Queen” springer i en lång korridor med dramatiskt fladdrande lång röd cape och sedan blir genomskinlig när hon försöker mörda en karaktär där. En fantastisk dröm-sekvens. Den andra scenen är där man får se ”Red Queen” lite mer i closeup och därmed upptäcka att hon bär en latex-aktig mask som ser väldigt creepy ut. Mänsklig men ändå omänsklig, nästan dock-lik mask. Dem två scenerna var stora wow-faktorer för mig, dem höjde filmen ett helt poäng. Och skrattet ”Red Queen” gör när hon dödat någon är klart svårt att glömma: högt, ihåligt och föråldrat. Rätt läskigt! I stort en riktigt snygg och spännande giallo-film som är högst sevärd 🙂

Något för er som gillar giallo och konstnärligt, klart sevärd! 🙂

4 röda capes av 5

 

 

Blood and Black Lace

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 27 april, 2017 by fearnotthedark

Giallo-skräckfilm från 1964. En maskerad mördare klädd i svart härjar runt i ett modehus och mördar modeller, en efter en.. men varför?

Handling Imdb: ”A shadowy killer in black brutally murders fashion models.

Dags för en giallo-klassiker! Skulle säga som inledning att detta är lyxpralinen bland eldoradochokladen av skräckfilmer! Det finaste och snyggaste inom skräck, som ändå har hyfsat skådespel och en intressant handling. Och jo, mördandet av vackra damer är det som står i centrum, men det är hemskt snyggt oavsett. Och det finns även starka damer som slår tillbaka samt inte är så oskyldiga som de verkar och det är intressant. Dialogen är emellanåt banal och kliché-aktig ja men det var i sin tid att prata så i film på 60-talet. Men åh, miljöerna och modet är så pampigt 60-tal, ja nästan kungligt 60-tal så det känns som en hel modevisning av Christian Dior. Man har klart designern Christian Dior som förebild här också, observera skylten i början som lyder: ”Christian Haute Couture”!

Skådisarna är hyfsat bra och spänningen är hög. Skickligt filmat som en lek med olika färgglada ljussättningar och mörka skuggor. Allt sker så stillsamt och långsamt emellanåt för att öka spänningen och det funkar bra. Jag gillar att man faktiskt får se mördaren frakta liken efter morden också, ovanlig företeelse! Brukar vara så att liken magiskt försvunnit strax efter mordet annars! Så kul med lite variation. Gillar också slutet där det blev en intressant twist ang historien kring motivet. Och varje scen är minsann som ett vackert fotografi, lovely! Inte en tråkig minut enligt mig. En stilig skräckklassiker. Inte ett snyggt tomt skal alltså utan ett snyggt skal med saftigt innehåll!

Något för dig som gillar giallo, italienskt och mode! Rekommenderas varmt och starkt!

4 eyelinerprydda lösögonfransar av 5

 

 

Giallo

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 7 mars, 2017 by fearnotthedark

Argento-skräckfilm från 2009. En kvinnas syster blir kidnappad av en seriemördare och hon påbörjar ett samarbete med en polis för att få reda på vad som hänt. Mördaren går under namnet ”Yellow”…

Handling Imdb: ”In Italy, a woman fears her sister may have been kidnapped. Inspector Enzo Avolfi fears it’s worse. They team up to rescue her from a sadistic killer known only as Yellow.

Ett senare verk av Dario Argento alltså. Med det sagt så menar jag att det är ett sämre verk ja, men dåligt nej. Det finns fortfarande en stämningsfull mystik över det som ju är Argentos specialitet. Handlingen är rätt förutsägbar och Brodys karaktärstolkning av mördaren ”Yellow” är delvis blek. Men Adrien Brody gör istället en helt ok rollprestation som polisen Enzo med ett mörkt förflutet och Emmanuelle Seigner gör en bra roll som offrets lidelsefulla syster Linda. Och det finns vackra scener att finna lite här och där i filmen. En viss spänning infinner sig ändå och lite intressanta bakgrundshistorier/flashbacks dyker upp som ger mer krydda till en annars fattig handling. Så jag skulle ändå säga att den är sevärd. Slutet var dock väldigt platt, hade behövt mycket mer utfyllnad där. Men i stort ändå en underhållande film för er som gillar det stämningsfulla i skräckfilm.

Något för er som tycker om stämningsfull mystik, Argento-filmer och thrillerskräck. Rätt sevärd ändå tyckte jag.

3 Argentoblodfärgade kockknivar av 5

 

Dario Argento’s The Phantom of The Opera

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , , , on 11 april, 2016 by fearnotthedark

po

Klassisk gotisk Argento-skräck från 1998. En mer våldsam, splatterfylld & erotisk version av den klassiska historien, med ändringen att The Phantom inte är missbildad utan en man som uppfostrats av råttor i kloaken under Paris-operan.

Handling Imdb: ”Gory remake of the Gaston Leroux classic story, only this time, the phantom is not disfigured, but a man who was raised by rats deep under the Paris Opera House.”

Il fantasma dell’opera som den heter på italienska, av italienske legendariske regissören Dario Argento som gör mycket film inom filmgenren Giallo som är italienska elegant skräckbetonade thrillers. Dem innehåller mycket våld, avklädda donnor och kan ses som tidiga former av slasher-genren. Och här har vi en typisk Giallo-film. Vi har mycket våld, blodsplatter, naket och elegans. Som en snygg blandning av film noir & splatter kan man säga. Det bästa av två filmvärldar skulle jag säga!

Bra produktion, helt ok skådisar, snygga gotiska majestätiska miljöer, ok manus. Men som i en typisk Argento-film är alla reaktioner överdrivna och det kan bli mer humoristiskt än spännande emellanåt. En tår i en vanlig film blir i en Argento-film som tre floder rinnandes nerför kinderna 😀 Ett vanligt skratt blir till ett galet det-här-är-enda-gången-jag-får-skratta-i-hela-mitt-liv-så-jag-ger-allt-nu-skratt 😀 Och ja, ni förstår grejen 😉

Splatter-effekterna är riktigt old school. Vi snackar Nosferatu-Dracula-skräckfilm från 20 & 30tal-old school där sminket (huvud/kroppar m.m.) snarare smular sönder i splatter-scener än spricker/exploderar som i t.ex. 80talsskräck. Och i och med att det är old school så går det hem hos mig med 🙂

Skådespeleriet kanske inte är på topp hos varken Julian Sands som The Phantom eller från Asia Argento som Christine men det är klart underhållande ändå. Något lite läskigt är att regissören ju är Asia’s far i verkligheten och att hon visar brösten rätt mycket, samt har sex, i många filmer han regisserar (hon brukar ofta vara med i faderns filmer). Jag kan tycka det är lite..osmakligt. Men ja, dem är antagligen så pass professionella att det inte gör dem något. Det är fortfarande rätt udda..

I stort en klassisk gotisk skräckfilm med överdrivna lidelser & eleganta miljöer för dig utan krav på superbt skådespel som vill ha något underhållande & gotiskt, enjoy 🙂 Jag fann den lagom underhållande och fin att se på.

3 operor av 5

phantomoftheopera

fxg

phpe

1998-4

fsg

arg

ph

phantomoftheopera31

phgif

 

Shadow

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 september, 2015 by fearnotthedark

Shadowc

En annorlunda skräckfilm med mycket italienska Dario Argento-influenser, intet förvånande då denna regissör Federico Zampaglione också är italienare. En oväntat bra skräckis men oväntade vändningar.

Handling Imdb: ”When a young soldier leaves for a mountain biking excursion, he meets the girl of his dreams as well as a group of violent locals who want to see them dead at any cost.”

Inte en tortyr-film á la ”Saw” utan här antyder man tortyren mer än ser den i detalj, förutom en brännskadad scen.. Men har du sett mycket skräck så tål du den också 😉 En enkel men spännande historia som tar intressanta vändningar då och då. Vi får även se samhällskritik här och var med tankeväckande budskap. Det här var olikt väldigt mycket annat jag sett innan så en fräsch fläkt i skräck-scenen tycker jag. Även om det är mycket våld involverat så finns det också mycket stilfullt i filmen. Musiken t.ex. ger mycket Argento-feeling på ett behagligt sätt.

Den stora stjärnan i filmen är den galna skelettliknande vetenskapsmannen som spelas av Nuot Arquint. Han gör ett läskigt bra jobb och hans scener påminner mig otroligt mycket om en och annan Tool-musikvideo faktiskt! 🙂 Och då är det win-win right there! (stort Tool-fan här) 😉 Övriga skådisar gör ett bra jobb också men Nuot står ut rejält.

Så en riktigt bra skräckis med oväntade vändningar för dig som gillar Argento-influenser, samhällskritik och något annorlunda. Rekommenderas varmt 🙂 Från 2009.

4 paddor av 5

 

 

Deep Red / Profondo Rosso

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 2 maj, 2014 by fearnotthedark

deep_red_poster

Italiensk skräck, Profondo Rosso / Deep Red från 1975 av herr Dario Argento sågs igår för första gången då jag kände att jag måste utforska mer skräckklassiker från 70-talet.

Imdb:s beskrivning av handlingen: ”A musician witnesses the murder of a famous psychic, and then teams up with a fiesty reporter to find the killer while evading attempts on their lives by the unseen killer bent on keeping a dark secret buried.”

Det första jag lägger märke till är den fantastiska musiken i början, lite av mördarens tema-låt, som fantastiska gruppen Goblin står för. Sedan tycker jag det är kul att höra mer italienska då jag läst lite italienska i skolan, alltid bra att fräscha upp minnet ibland. Dock kan jag mer franska än italienska men ändå underbart att höra mer av språket. Men svårt att hänga med i allt som sägs, för italienskan liksom franskan talas i rapid-fart! Musiken varierar dock väldigt mellan vanlig 70talsaction-musik till spännande mäktig instrumental mördar-musik att det är svårt att få en sammanhängande känsla. Man skrattar till pga av snabba musikbyten, det blir komiskt! Men roligt blir det ju mest och inte irriterande tycker jag. Det ger en humorkänsla som ger motsats till det mörka. Dock är det väldigt få scener som är direkt skrämmande. Och kontrasten mellan vanlig 70tals-action och spännande mördar-scener blir så påtaglig att man kommer av sig ibland i historien. Så humor i all ära och variation av scener men jag hade önskat att filmen gav ett mer jämnt tempo, men man får ett lite hastigt upp-och-ner-tempo istället.

deep-red

Dock så är filmen snygg i färg och form, undersköna damer, stiliga män och fina miljöer. Jag gillar steg-för-steg-inzoomningen av en del scener, det bygger upp bra spänning. Docka-element finns här också! Det var skrämmande för en sådan som mig! Men också bra givetvis. Mördaren är intressant, detta med handskarna och rocken just. Hade velat ha mer scener med det. Så vissa scener är för långdragna och en del scener för korta. Mer balans hade behövts. Utöver det: en god skräck-klassiker. Jag ska se mer av Argento för att jämföra med fler av hans filmer men jag märker ju redan nu hans stil. Det är kvalitativt, något för långt och effektfullt vid vissa scener. En regissör med känsla för dramatik. I stort: en underbart dramatisk skräckis från vackra Italien. Definitivt sevärd.

4 Argento-röda blodfläckar av 5

deepred4

deepr