Arkiv för klassisk skräck

The Haunting

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 3 juli, 2017 by fearnotthedark

Klassisk spökskräckfilm från 1963 baserat på romanen ”The Haunting of Hill House” av Shirley Jackson. En vetenskapsman fascinerad av det övernaturliga bjuder in två kvinnor till ett hemsökt slott. Den ena kvinnan, Eleanor, börjar dock sakta bli galen därinne och de andra verkar inte kunna nå fram till henne, hur ska detta sluta?

Handling Imdb: ”A scientist doing research on the paranormal invites two women to a haunted mansion. One of the participants soon starts losing her mind.”

En ordentligt kvalitativ skräckfilm. Vackert slott med stiliga möbler och ståtliga statyer. Bra skådisar, då främst Julie Harris i rollen som ångestfyllda Eleanor. Har inte läst novellen så vet inte hur pass trogen filmen är boken. Men oavsett så är detta en spännande och originell film. En kuslig stämning infinner sig direkt med det mäktiga slottet som verkar stirra på en med hotfulla ögon. Väl inne så omges man av spöklika änglastatyer som nästan verkar röra sig när man vänt dem ryggen. Man har även använt sig av praktiska effekter här, sättet dörrarna buktar ut och bänder sig som om något ont är på väg in. Kusliga scener just där. Men scenen där Eleanor tror att hon håller Theos hand i mörkret för att sedan upptäcka att Theo är på andra sidan rummet var det mest hårresande momentet för mig! Huga!

Det mindre bra var att filmen var för lång enligt mig. Scener där vi får höra Eleanors tankar blev så långdragna att det nästan blir tråkigt då man redan kan ana en del av hennes tankar. Och jag hade velat se mer av det spöklika, man får ana desto mer och se desto mindre. Mer praktiska effekter hade kryddat till det lite mer, som t.ex. att visa handen som håller Eleanor eller att visa mer möbler som rör sig. Men i stort ändå en mycket intressant psykologisk skräckfilm samtidigt som det är en klassisk spökhistoria.

Intressanta fakta kring filmen: Julie Harris befann sig i en depression under filmandet och fann att det hjälpte henne inge rätt känsla till karaktären Eleanor. En till anledning till varför Julie Harris tackade ja till rollen var hennes stora intresse för parapsykologi. Det tog 6 månader att skriva manuset och regissören Robert Wise konsulterade författaren Shirley Jackson innan filmningen så att allt skulle bli precis rätt, så att hon också skulle känna sig nöjd. Robert Wise var tydligen också en hel gentleman med ett ickeexisterande ego som kom bra överens med alla skådespelare, var ett rent nöje att arbeta med. Det sades av Harris att instruktionen lydde att det inte fick vara uppenbart att Theos karaktär var lesbisk, skulle bara antydas, så därför fick man aldrig se henne röra Eleanor i filmen. ”The Haunting” är även Martin Scorseses favoritfilm, hör och häpna!

Jag har sett remaken från 1999 och är nog en av få som inte avskyr den. Ja, den har många skavanker samt många ändringar i historien som är lite väl mycket. CGI:n är banal och overklig och skådisarna är medelmåttiga trots stora namn. Tyckte dock att Catherine Zeta-Jones och Liam Neeson gör ett ok jobb men de övriga är tyvärr inte värda att nämnas. Denna 90tals-version är mest en nostalgitripp då det var en av de första skräckfilmerna jag såg i tonåren och jag myste med filt och choklad i soffan (ungefär som nu också, inte mycket som ändrats i mina ätvanor till film 😛 ). Därav får jag en myskänsla när jag ser den. Så nej, ingen bra film. Men nostalgikänsla, ja.

”The Haunting” från 1963 är en film för dig som hänförs av det övernaturliga och spöken samt psykologisk skräck. Mycket sevärd och rekommenderas varmt, of course 🙂

An evil old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country waiting to be explored. Hill House had stood for 90 years and might stand for 90 more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there… walked alone.

4 hemsökta hus av 5

 

 

Annonser

The Madame in Black (Svarta Madam)

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 2 juli, 2017 by fearnotthedark

Svensk skräckkortfilm från 2017. Efter att ha spelat Svarta Madam när dem var små har Alex och Sarah av misstag åkallat den onda kraften av häxan i svart och hon visar ingen nåd…

Handling Imdb: ”After playing the infamous urban legend game ”Madame in Black”, Alex and his sister, Sarah, experience the wrath of the evil witch Madame in Black.

En svensk kortfilm med skräcktema har vi här! Att något börjar hända i skräckgenren inom Sverige är grymt spännande tycker jag. Bättre skräck går alltså att göra, trots att vi är i lilla Sverige! JLV Pictures levererar här en snygg klassisk skräckhistoria med fullmåne, krypande dimma och en gammal legend som sakta väcks till liv. Härligt spöklik stämning och coola miljöer samt bra monstersmink, praktiska effekterna är på riktigt väldigt bra. Även skådespeleriet funkar, speciellt brodern Alex som spelas av Demis Tzivis som visar ett brett känsloregister. Och Ellinor Rosander gör ett fint jobb som Svarta Madam. På minus-sidan så är filmen för kort, man vill ha mer av det goda så att säga. Ser fram emot att kanske i framtiden se en längre version av denna film eller fler andra verk av den lovande regissören Jarno Lee Vinsencius.

En film för dig som gillar klassisk skräck och häxor, klart sevärd 🙂

3,5 häxor av 5

 

 

Dr. Jekyll and Mr. Hyde

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 24 november, 2016 by fearnotthedark

dr-jekyll-and-mr-hyde-poster

Stum skräckklassiker från 1920. Dr Jekyll experimenterar fram ett sätt att separera sin identitet från all ondska han kan tänkas göra och Mr Hyde uppenbarar sig, djävulskheten personifierad.

Handling Imdb: ”Dr. Henry Jekyll experiments with scientific means of revealing the hidden, dark side of man and releases a murderer from within himself.” 

Detta är alltså en stumfilm från år 1920 så det tar ett tag att vänja sig vid att inte höra skådespelarnas röster. Stumfilmer fungerar som så att du får se korta scener följt av ett par texter med repliker från vad de säger. Och för att det inte ska bli för tyst har man lagt på musik i bakgrunden, som ett ihållande soundtrack så att säga. Det tog mig halva filmen att helt vänja mig vid processen. Men det som mest avgjorde att jag vande mig var John Barrymores fantastiska rolltolkning. Han ger verkligen sitt allt här, lysande och nyanserad skådis. Intensiva blickar, galet beteende och glödande scenpersonlighet! Övriga skådisar blir bleka jämfört med honom men dem gör ett helt ok jobb ändå.

Den här filmen ger den bästa tolkningen av Robert Louis Stevensons novell tycker jag. Dr. Jekyll var en god människa som inte ville kännas vid sin ondska och därför kände sig mer eller mindre tvungen att separera den ondskan från sig själv på något sätt. Det konceptet var färgat av den viktorianska eran då besattheten kring gott och ont rådde och man ville så gärna moralisera allt runtom det hela. Mr Hyde’s utseende stämmer också väldigt bra med Stevensons beskrivning. Huvudet är deformerat, han är kort med långa, spensliga fingrar och stripigt hår. Hyde var ju formad efter storleken av Jekyll’s mörka sida, därav om man hade mycket ont i sig skulle den andra personligheten vara gigantisk men i detta fall var Hyde en kortare, mindre varelse. Tyvärr inte mindre ond för det.. Scenen finns med där Hyde dödar ett barn i filmen också, något jag blev rätt chockad över. Också väldigt enligt novellen. Men att ha en sådan scen med i film på 1920-talet, huga, dem ville verkligen understryka att man inte ska experimentera med alkohol/medicin i själviska syften.

Brutaliteten är hög här också, mycket mord av den obscena sorten. Inga eleganta Dracula-moment alltså, där man anar ett bett eller ser någon långsamt glida in i döden. Nej, här bankar Hyde folk till döds, snabbt och hårt.. Det är faktiskt rätt läskigt. Men effektivt för historien. Håll också utkik efter den sista scenen där Hyde helt tar över Jekyll.. i form av en mystiskt fler-benad grotesk sak.. som nästan får människo-spindeln i The Thing att blekna!

Allt som allt: en förvånande brutal men fascinerande stum skräckfilm om den klassiska berättelsen kring Doktor Jekyll och Mister Hyde. För dig som gillar klassisk originell skräckfilm och Robert Louis Stevensons skräckberättelser. Kan varmt rekommendera den 🙂 John Barrymore är fenomenal!

4 onda doktorer av 5

jekwork

jek

martha_mansfield_john_barrymore_1920

jekyll

dr-jekyll-and-mr-hyde

hydelook

hydetalk

hyde

jekyllgif

transformationdrinkgif

gifhyde

Bride of Frankenstein

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 23 november, 2016 by fearnotthedark

bride-of-frankenstein-movie-p

Skräckklassiker från 1935 där Frankensteins monster vill ha en livspartner, en odöd brud..

Handling Imdb: ”Mary Shelley reveals the main characters of her novel survived: Dr. Frankenstein, goaded by an even madder scientist, builds his monster a mate.” 

Filmen börjar med att Mary Shelley, Lord Byron och Percy Shelley (skådisar som spelar dessa fantastiska författare) sitter och diskuterar Marys senaste verk ”Frankenstein” där hon utvecklar den bakomliggande tanken med ”Frankenstein”: det går hemskt illa om du leker Gud, alltså en varning mot att skapa liv på ett vetenskapligt sätt. En mycket intressant diskussion tyckte jag som fyllde i en del frågetecken. Hon avslöjar plötsligt att berättelsen inte slutar med att monstret dör.. nej han överlever. Och där går filmen över till fortsättningen av monstrets resa som börjar med att han känner sig hemskt ensam och utstött. Alla skräms av hans trasiga yttre och flyr från honom förutom en person, en blind man som inte kan se honom och därav inte kan döma honom. Den blinda mannen lär honom att tala, dricka, äta, röka och uppskatta klassisk musik. Faktiskt en rörande vänskap som blåser liv ( 😉 ) i historien på ett fint sätt tycker jag. Det blir också en intressant motsats med det känslosamma/lidelsefulla versus det kalla/vetenskapliga. Dr Frankenstein har överlevt och Elizabeth, hans maka, har blivit starkt psykiskt påverkad av det hela och ser spöken överallt. Hon förutspår nästan vad som kan hända. Då kliver Dr Pretorius in, den långa och spensliga varelsen som avslöjar att han också lyckats skapa liv, liksom Dr Frankenstein. Därefter följer väldigt underhållande och intressanta händelser kan jag säga! Måste säga att den här filmen är både fylligare och mer intressant än ”Frankenstein” då den behandlar mer ingående det vetenskapliga i liv-skapandet, historien bakom, karaktärsutvecklingen och mer fördjupade komplexa relationer. Med ett stort misstag: Frankensteins brud får inte mycket scen-tid alls. Hon dyker upp i slutet först, en liten stund bara och gör ett fint jobb, men vi vill ha mer!

Rollprestationerna är fantastiska här. Elizabeth, Valerie Hobson, gör en glödande bra roll, hon lyser nog allra starkast. Boris Karloff som Monstret är fenomenal som innan, allt från stönet till en mer utvecklad och mer mänsklig varelse. Elsa Lanchester gör en energiskt skinande roll som Frankensteins Brud och en passionerad men blyg roll som Mary Shelley. Dr Pretorius spelas finurligt mystiskt av långa, smala Ernest Thesiger. Dwight Frye är med igen, här som mördande farliga Karl 😉 Dr Henry Frankenstein spelas igen av Colin Clive, dock för svagt igen, han försvinner bland alla storheter.. Gavin Gordon gör en god Lord Byron, Douglas Walton en bra Percy Shelley. Una O’Connor, den jobbigt skrikande kvinnan från ”The Invisible Man”, är här igen.. på gott och ont. Hon skriker för full hals igen naturligtvis, en av hennes specialiteter.. Men om vi bortser från min irritation över skådisen så var hon under denna tid en uppskattad och underhållande dam i filmvärlden. Något jag kunde vara utan i en sådan här fabulös film dock 😉

Vi måste gå in på intressanta detaljer i/runt filmen! Dr Pretorius samling med miniatyr-människor var en riktigt roande historia och även en välgjord specialeffekt! Den lilla sjöjungfrun spelades av Josephine McKim, medlem i 20-talets U.S. Women’s Olympic Swim Team som tog hem guldet år 1928. En mycket rolig biroll för en tävlingssimmerska! Bela Lugosi var också tänkt till rollen som Dr Pretorius. Claude Rains likaså. Elsa Lanchester’s hår som bruden hölls upp av trådbundet tagel för att stå rakt upp. Colin Clive var tydligen alkoholist privat och tillståndet hade förvärrats efter ”Frankenstein” men regissören ville ha med honom här ändå för att sjukdomen gav ett mer galet intryck som fungerade bra i berättelsen. För mig gjorde det tyvärr mycket liten skillnad. Elsa Lanchester tog inspiration av aggressiva, spottande svanar från Regent’s Park i London till sin roll som Frankensteins brud 😀

Som ni kan förstå uppskattade jag filmen hemskt mycket och kan varmt rekommendera den till er som gillar klassisk skräck med scifi-element och toner av passionerat drama samt svart humor 🙂

4,5 odöda brudar av 5

marygif

elizabethhenry

stillsfrankblind

drink-up-johnny

miniatyres

bride-of-frankenstei

brideoffrankensteinfull

the-bride-of-frankenstein-1935-movie-details

giphy

Frankenstein

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 10 november, 2016 by fearnotthedark

frankenstein

En odöd skräckklassiker från 1931. En galen vetenskapsman samlar likdelar från olika suspekta ställen, besatt av tanken att skapa liv, och lyckas en dag återuppliva det som en gång varit dött..

Handling Imdb: ”An obsessed scientist assembles a living being from parts of exhumed corpses.”

Detta är en enklare klassisk skräckfilm. Inte mycket psykologiprat och bakgrundshistorier som i ”Dracula” och ”The Wolfman”. Man kan se mycket symbolik om man så önskar och ifrågasätta berättelsen: ”Kan man äga en människa man återupplivat? Går det att ge liv till det som dött? Bara för att man kan återuppliva det döda, är det rätt att faktiskt genomföra det? Kan man lära en odöd hur man blir mänsklig? Kan denna odöda få känslor?” Med mera, med mera. Men just den här filmen är mer en vanlig skräckfilm kan jag tycka. Men den kan vara mer än så också om man så vill, man låter mer tittaren läsa in betydelser och meningar i handlingen utan att poängtera allt. Kanske producenterna gjorde det som så för att dels simplifiera historien för en då bredare publik och dels för att undvika att underskatta sin publiks uppfattning. Boken av Mary Wollstonecraft Shelley är dock mycket mer fyllig plus att de bytt namn på vetenskapsmannen och bäste vännen här, här är vetenskapsmannen Henry och den bäste vännen Victor, tvärtom i romanen. Så jag skulle säga: läs boken om du vill ha något mer fylligt och detaljrikt i skräckväg (Mary Shelley kunde sin skräck 😉 ), se filmen för en enklare klassisk skräckfilmsupplevelse.

Dwight Frye, som sågs som Renfield i ”Dracula”, är här vetenskapsassistenten Fritz med puckelryggen och han gör ett lysande jobb med sitt spektakulära minspel. Frye verkade passa superbt i maniska, besatta karaktärer! Boris Karloff skiner dock starkast som Frankensteins monster; minspelet, gurglandet och stapplandet är briljant! En tidig zombieliknande varelse!

Så vare sig du vill se denna ”Frankenstein” som en djupare film om balansen mellan liv och död eller som en enklare klassisk skräckfilm kan jag klart rekommendera den, det är en legendarisk historia och Karloff var en ack-så-skicklig skådespelare enligt mig 🙂

”It’s Alive! It’s Aliiiive!!”

3,5 stapplande monster av 5

graverobbing

frankenstein1

frankenstein1931_1-girl

maeclarkefrankenstein

meet

gif

Dracula

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , on 8 november, 2016 by fearnotthedark

dracposter

Vampyrskräckis, den stora klassikern med Bela Lugosi, från 1931. Greve Dracula flyttar till England och blir direkt förälskad i den oskuldsfulla Mina, kommer han vinna hennes kärlek eller ej?

Handling Imdb: ”The ancient vampire Count Dracula arrives in England and begins to prey upon the virtuous young Mina.”

Jag har alltså inlett temat äldre skräckklassiker denna november månad och nr två på listan är Dracula från 1931! Den legendariske Bela Lugosi gör sitt livs roll i denna vampyriska film. Han är självgod, passionerad och blodhungrig med en dödlig charm. Precis så som vi vill ha våra vampyrer 😉 Jag i alla fall 😀 Även Dwight Frye gör sitt livs roll som den besatta och hypnotiserade slaven Renfield. Han får verkligen till det där maniska ansiktsuttrycket och det vanvettiga skrattet! Helen Chandler är något blek i rollen som Mina men gör ett ok jobb ändå. Frances Dade levererar dock bra som glödande Lucy. Edward Van Sloan underhåller som finurliga Van Helsing, men också tyvärr något svag rolltolkning och David Manners ger en tillfredsställande John Harker-prestation. Draculas tre brudar ger också effekt där det behövs. De spelas av Geraldine Dvorak, Cornelia Thaw och Dorothy Tree. Men den stora stjärnan i filmen är och förblir Bela Lugosi. Det självgoda leendet, den magiskt onda glimten i ögat och det lidelsefulla transsylvanska uttalet, ljuvligt är det!

Miljöerna har de fått till bra också. Mörka skogar, tung dimma, spindelnäten, stora slottet, kistorna. Stämningsfullt all the way! Men visst, specialeffekterna lämnar ju mycket att önska. Jag tänker på de hemska leksaks-fladdermössen utanför fönstret samt den stora spindeln som vaktar trappuppgången i Draculas slott, kan nämna att det skrattades en del vid dessa scener 😀 Men det är ju tidigt 30-tal, gubevars! Och trots detta så är filmen ändå ett mästerverk, mest tack vare just Bela Lugosis felfria rolltolkning. En liten kul observation är också att Mel Brooks vampyrparodi ”Dracula – Dead and Loving it” (1995) bygger på denna Dracula (1931) och medan man ser Dracula så jämför man, lite fnissande i huvudet, scenerna ur båda filmerna som i grunden är väldigt lika faktiskt 😀 Förutom den humoristiska biten då 😉 Därför skulle jag ge tipset att för en rolig ”Dracula-kväll” med de bästa vännerna, se först Dracula (1931) och sedan Dracula – Dead and Loving it (1995) så kan jag utlova lustiga diskussioner därefter!

Kan varmt rekommendera denna underbara Dracula-film då den känns som kungen av all vampyr-film och Bela Lugosi kejsaren av allt vampyr-skådespeleri. Något för dig som älskar vampyrer och klassisk skräck givetvis!

4,5 Bela Lugosis av 5

drabel

dracularenfield

brides-of-dracula

brides

van-helsing

drachypno

drabed

dracc

gifwelcome

The Wolf Man

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , on 7 november, 2016 by fearnotthedark

wolf_man_1941

Varulvsskräckis från 1941, en svartvit klassiker! En mer praktiskt lagd man vägrar tro på att han efter ett bett av ett vargliknande djur håller på att förvandlas till varulv. Sker det i hans huvud eller i verkligheten?

Handling Imdb: ”A practical man returns to his homeland, is attacked by a creature of folklore, and infected with a horrific disease his disciplined mind tells him can not possibly exist.”

Först ut av våra novemberklassiker är denna håriga sak! En välskriven historia med underhållande teorier kring varulvsmyten men även också intressanta fakta om psykologin bakom en typisk dubbelnatur, om hur stark ens inbillningsförmåga kan vara. Lon Chaney Jr spelar varulvsmannen utmärkt, allt från tidig förvandling till den djuriska charmen. Själva varulvskostymen är dock inte alls i min smak, han ser mer ut som en apa än en varulv 😀 Men kostymörerna gjorde det de kunde med vad de hade förmodligen, och det är helt ok. Men om jag ska nämna ett minus så är det ju just varulvssminket.

Men fördelarna är många. En klassisk skräckhistoria med dimmiga skogar i nattens mörka minut och skrikande damer iförda vackra kläder. Stort mäktigt slottsgods med oändligt många böcker i biblioteket. Stämningsfull dramatisk musik i bakgrunden och även ett stort fint teleskop mitt i allt som för mina tankar åt dagens steampunk 🙂 Claude Rains är intressant i rollen som varulvsmannens far och Evelyn Ankers är smart och vacker i rollen som Gwen – ulvens kärleksintresse. Vi kan även se mäktiga Bela Lugosi i birollen som zigenare och spåman med samma namn: Bela 🙂 Han gör ett lysande jobb. Sierskan Maleva spelas mystiskt underhållande av skådespelerskan Maria Ouspenskaya. En lurvig klassiker att minnas, indeed! Tyckte mycket om den och kan rekommendera den varmt för er som älskar klassiska skräckfilmer med extra luddigt innehåll 😉

4 varulvar av 5

wolfman

the-wolf-ma

the-wolf-man-the-markbela

feet

wft

wolf

wolfmann