Arkiv för Klassisk spökhistoria

The Haunting

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 3 juli, 2017 by fearnotthedark

Klassisk spökskräckfilm från 1963 baserat på romanen ”The Haunting of Hill House” av Shirley Jackson. En vetenskapsman fascinerad av det övernaturliga bjuder in två kvinnor till ett hemsökt slott. Den ena kvinnan, Eleanor, börjar dock sakta bli galen därinne och de andra verkar inte kunna nå fram till henne, hur ska detta sluta?

Handling Imdb: ”A scientist doing research on the paranormal invites two women to a haunted mansion. One of the participants soon starts losing her mind.”

En ordentligt kvalitativ skräckfilm. Vackert slott med stiliga möbler och ståtliga statyer. Bra skådisar, då främst Julie Harris i rollen som ångestfyllda Eleanor. Har inte läst novellen så vet inte hur pass trogen filmen är boken. Men oavsett så är detta en spännande och originell film. En kuslig stämning infinner sig direkt med det mäktiga slottet som verkar stirra på en med hotfulla ögon. Väl inne så omges man av spöklika änglastatyer som nästan verkar röra sig när man vänt dem ryggen. Man har även använt sig av praktiska effekter här, sättet dörrarna buktar ut och bänder sig som om något ont är på väg in. Kusliga scener just där. Men scenen där Eleanor tror att hon håller Theos hand i mörkret för att sedan upptäcka att Theo är på andra sidan rummet var det mest hårresande momentet för mig! Huga!

Det mindre bra var att filmen var för lång enligt mig. Scener där vi får höra Eleanors tankar blev så långdragna att det nästan blir tråkigt då man redan kan ana en del av hennes tankar. Och jag hade velat se mer av det spöklika, man får ana desto mer och se desto mindre. Mer praktiska effekter hade kryddat till det lite mer, som t.ex. att visa handen som håller Eleanor eller att visa mer möbler som rör sig. Men i stort ändå en mycket intressant psykologisk skräckfilm samtidigt som det är en klassisk spökhistoria.

Intressanta fakta kring filmen: Julie Harris befann sig i en depression under filmandet och fann att det hjälpte henne inge rätt känsla till karaktären Eleanor. En till anledning till varför Julie Harris tackade ja till rollen var hennes stora intresse för parapsykologi. Det tog 6 månader att skriva manuset och regissören Robert Wise konsulterade författaren Shirley Jackson innan filmningen så att allt skulle bli precis rätt, så att hon också skulle känna sig nöjd. Robert Wise var tydligen också en hel gentleman med ett ickeexisterande ego som kom bra överens med alla skådespelare, var ett rent nöje att arbeta med. Det sades av Harris att instruktionen lydde att det inte fick vara uppenbart att Theos karaktär var lesbisk, skulle bara antydas, så därför fick man aldrig se henne röra Eleanor i filmen. ”The Haunting” är även Martin Scorseses favoritfilm, hör och häpna!

Jag har sett remaken från 1999 och är nog en av få som inte avskyr den. Ja, den har många skavanker samt många ändringar i historien som är lite väl mycket. CGI:n är banal och overklig och skådisarna är medelmåttiga trots stora namn. Tyckte dock att Catherine Zeta-Jones och Liam Neeson gör ett ok jobb men de övriga är tyvärr inte värda att nämnas. Denna 90tals-version är mest en nostalgitripp då det var en av de första skräckfilmerna jag såg i tonåren och jag myste med filt och choklad i soffan (ungefär som nu också, inte mycket som ändrats i mina ätvanor till film 😛 ). Därav får jag en myskänsla när jag ser den. Så nej, ingen bra film. Men nostalgikänsla, ja.

”The Haunting” från 1963 är en film för dig som hänförs av det övernaturliga och spöken samt psykologisk skräck. Mycket sevärd och rekommenderas varmt, of course 🙂

An evil old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country waiting to be explored. Hill House had stood for 90 years and might stand for 90 more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House, and whatever walked there… walked alone.

4 hemsökta hus av 5

 

 

Dolly av Susan Hill

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , , on 16 september, 2016 by fearnotthedark

dolly-cover

Föräldralöse Edward spenderar sommaren hos moster Kestrel i det stora tomma huset Iyot Lock. Som sällskap får han sin bortskämda och ondskefulla kusin Leonora. En docka ges i födelsedagspresent och aldrig kunde dem ana konsekvenserna av Leonoras hemska reaktion den dagen.. Skriven år 2012 av Susan Hill (också författare till kända ”The Woman in Black”)

Handling SF-bokhandeln: ”The remoter parts of the English Fens are forlorn, lost and damp even in the height of summer. At Iyot Lock, a large decaying house, two young cousins, Leonora and Edward, are parked for the summer with their ageing spinster aunt and her cruel housekeeper. At first the unpleasantness and petty meannesses appear simply spiteful, calculated to destroy Edward’s equanimity. But when spoilt Leonora is not given the birthday present of a specific dolly that she wants, affairs inexorably take a much darker turn with terrifying, life-destroying consequences for everyone. ”

Underbart kylig atmosfär och långsamt uppbyggande spänning helt igenom boken. Effektiva hoppa-till-moment också när något plötsligt händer i historien. Men det är allra mest en krypande känsla genom boken, ni vet den känslan av att nackhåren reser sig när man känner att någon står bakom en eller iakttar en när man sover eller som här: ett prasslande ljud under sängen där en docka ligger i en mörk låda som ju inte ska vara levande, eller? 😉

Det är ändå en relativt enkel spökhistoria detta, liksom The woman in black, men denna har mer exotiska element som Indien-resor och udda sjukdomar samt mer vanliga beskrivningar av dockor & mörka stämningar. Det tar lite lång tid i början innan något faktiskt händer och där kan jag tappa tålamodet lite men det kommer igång i mitten med mer action så att säga. Jag läste den på engelska och det passar väldigt bra för det är en väldigt engelsk typ av spökhistoria (lågmäld, mystisk, smygande, ensam-i-hus-skräck) och språket ger den extra kryddan den behöver. Den extra kryddan för en annars rätt enkel historia. Enkelheten till trots så skrämmer Susan Hill till det mycket bra i partier som t.ex. när man får se dockan och hur den ser olika ut vid olika tillfällen, samt hur den påverkar Edwards & Leonoras liv under många år framöver. Och slutet var verkligen stilfullt utfört. Min kritik ligger i att den kunde varit fylligare, mer bakgrundshistoria kring dockan och dess ursprung och mer action men man kan inte få allt som jag ofta säger 😀

I stort 153 sidors krypande mys-spänning för dig som gillar klassiska spökhistorier med en liten twist & dockor 🙂 Jag gillade den, mest för dock-elementet 🙂

http://www.sfbok.se/produkt/dolly-125971

3,5 dockor av 5

dolly-susan-hill

 

Crimson Peak

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , on 19 oktober, 2015 by fearnotthedark

crimson-peak-poster

Stora namn här: Guillermo Del Toro, Tom Hiddleston, Jessica Chastain, Mia Wasikowska, Charlie Hunnam. Plus att det är en klassisk spökhistoria med underbart fotografi och fantastiska kostymer. Men trots allt detta så når den inte ända fram.

Handling Imdb: ”In the aftermath of a family tragedy, an aspiring author is torn between love for her childhood friend and the temptation of a mysterious outsider. Trying to escape the ghosts of her past, she is swept away to a house that breathes, bleeds – and remembers.”

Åh vad filmvärlden hade varit bättre med mindre CGI och mer vanliga effekter man kan ta på. Den här filmen tappar så mycket på alla datagjorda effekter som överanvänds. Hade dem hållit sig till mer ljudeffekter och mindre digitala spöken så hade det varit en klockren spökhistoria. Men dagens regissörer gillar att masskonsumera specialeffekter bara för att man kan göra desto mer grejer då. Nackdelen är ju dock att ju mer du använder, desto mindre autentiskt ser allt ut och därav mindre intressant.. Men visst den krypande spökeffekten ur mattan och spöket i badkaret såg bra ut och var skrämmande men resten, nej, ta bort! Less is more!

Sedan har vi en skådis jag alltid stör mig på i film för hon är så irriterande klen i allt hon gör. Mia Wasikowska. Hon har en min och ska alltid spela hjälplös flicka eller ha ett självskadebeteende. Hon var jobbig tonåring i ”Only lovers left alive”, färglös i ”Alice in Wonderland”, riktigt färglös i ”Jane Eyre”, tråkig i ”Stoker” men faktiskt ok i ”Lawless” där hon spelar mer självständig och munter iaf. Men här, nej, det funkar inte. Hon låter sig svepas iväg till faror trots en del varningar och trots att hon ska föreställa en något mer självständig ung kvinna. Pulsar runt i sina övertunga puffiga kreationer med sin gigantiska kandelaber. Visst, det ser bra ut, men snälla gör en, bara en ny min, människa..

Men nu kommer vi till det mer trevliga iaf och hoppas att ni hänger kvar nu trots min hårda kritik 😛 Jessica Chastain är för mig den som ger den starkaste rolltolkningen här. Hon är stark, listig, manipulativ, brutalt vacker i sina pampiga klänningar och härligt elak. Så priset för bästa roll går till henne. Nummer två går ju till Tom Hiddleston. Han är mäktig, innerlig, stilig som få och härligt lustfylld. Charlie Hunnam är otroligt stilig i sina kostymer och välkammade hår men när han pratar hör jag bara Jax från Sons of Anarchy tyvärr (vilket inte är fy skam så sett 😉 men det passar inte här). Enda gången jag tål Mia Wasikowska är under hennes kärleksscen med Tom Hiddleston och då är det ändå mest honom man ser 😀 Så ja alla är bra förutom Mia tyvärr..

Underbart vackert kostymmakeri, träffsäkert fotografi, bra skådespel från alla utom Mia men minus på för mycket CGI som förstör den klassiska touchen. Synd på vad som hade varit en fyllig klassisk spökhistoria men som blev ännu ett tomt skal inom ny skräckfilm. Från 2015.

3,5 spöken av 5

Crimson Peak

crimson-peak

Crimson-Peak1

cmm

cm

th