Arkiv för Knivar

American Psycho

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 9 maj, 2014 by fearnotthedark

Americanpsychoposter

Där satt jag på biopremiären av American Psycho i minimala Flen (very small town) runt år 2000, 18 år gammal och strax innan jag flyttade hemifrån till min alldeles egna lägenhet. Jag hade sett Christian Bale i ”Velvet Goldmine” och älskade hans roll där och hade bestämt mig för att se allt han någonsin gjort. När man då fick reda på att denna American Psycho skulle visas på bio väldigt nära min dåvarande bostad hos päronen så kände jag att: jag ska dit! Och vad jag då kom att se skulle färga mycket av min smak inom skräckfilm. Jag avgudade hans prestation minst sagt.

IMDb:s beskrivning av handling: ”A wealthy New York investment banking executive hides his alternate psychopathic ego from his co-workers and friends as he escalates deeper into his illogical, gratuitous fantasies.”

Hur Christian Bale gestaltar denna Patrick Bateman är magiskt bra. Allt från det kalla minspelet med den spända käken, tomma blicken, den underliggande kokande ilskan & ångestfyllda ryck i mungipan. Fenomenalt. Hur Bale verkligen går in i sina roller är beundransvärt, han blir Bateman helt & fullt liksom i alla hans övriga roller. Intensiteten är fullkomlig i allt han gör. Många andra kända skådisar här gör ett fint jobb också, Bale är stjärnan dock, som Reese Witherspoon, Chloë Sevigny, Jared Leto, Samantha Mathis, Willem Defoe & Matt Ross, mfl.

Favoritscenerna är många! Men det är klart roligt när han ska prata om musiken han älskar inför varje sexscen eller mördarscen, killen har ett soundtrack till allt! Vill du ha bra 80talsmusik-tips, fråga Bateman! Han tar upp Huey Lewis & The News, Phil Collins, Genesis, Whitney Houston och några fler. Passionen för musiken, förutom mord, är uppenbar. ampsmusic

Sedan har vi den oförglömliga, kända sexscenen med två eskortflickor där Bateman ser sig själv i spegeln under sexet, riktigt roligt egocentriskt! 😀 Han regisserar dem, filmar, ser sig själv i spegeln, spänner musklerna och betraktar. Mycket speciellt det. Kul svart komik där! Grejen är ju att Bateman är helt seriös med grejen dock, störning deluxe 😀

winkOm man ska se det ur ett psykologiskt perspektiv så verkar han ha en grav psykos plus narcissistisk störning. Inte att leka med, han behöver medicin plus terapi. Nu. Men klart roligt som film! Jag har också läst boken av Bret Easton Ellis, också mycket bra. Boken innehåller ju dock mer än filmen men det brukar ju vara så. Tycker mycket om både filmen och boken. Långa partier kring ansiktsmasker och hudvård i boken men det är bara kul. Man får där en större helhetsbild av hans störningar.

Annan rolig scen är när han springer runt lägenheten och trapphuset med motorsågen enbart iklädd vita gympaskor jagandes ett mordoffer. Galenheten i den scenen är hårresande men ändå komisk! ampsrunning

Också har vi alla tillfällen då han ska predika för världsfred, bota all fattigdom och ge hem åt hemlösa. Dubbelmoralen i hans uttalanden jämfört med vad han egentligen tänker är intressant. Där ser man att hans idealjag är något helt annat än hur han egentligen är. Och att verklighetsuppfattningen är nowhere to be found.

Visitkorts-scenen är legendarisk. Det snobbiga jämförandet med vem som har finast visitkort och hur viktigt, så viktigt det är för Patrick att just hans visitkort är det som föredras. Detta händer dock inte och Patrick blir rasande, inombords.

Inledningsscenen är superb. Rött mot vitt som antyder rinnande blod, kockkniven som skär kött som sakta övergår från mordantydan till lyxiga maträtter (blodet övergår till hallonsås 😀 ) där Bateman sitter och äter med sina snobbiga kollegor på en äckligt dyr restaurang. Äckligt bra.

Sedan har vi dem underbara replikerna Patrick Bateman uttalar som till exempel:

”I have to return some videotapes.”

”I like to dissect girls. Did you know I’m utterly insane?”

och den mest kända: ”I have all the characteristics of a human being: blood, flesh, skin, hair; but not a single, clear, identifiable emotion, except for greed and disgust. Something horrible is happening inside of me and I don’t know why. My nightly bloodlust has overflown into my days. I feel lethal, on the verge of frenzy. I think my mask of sanity is about to slip. ”

och även denna kända linen: ”There is an idea of a Patrick Bateman; some kind of abstraction. But there is no real me: only an entity, something illusory. And though I can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable… I simply am not there. ”

Det är briljant. Det finns oändliga sätt att analysera denna filmen och Bateman men jag ska sluta här och låta er själva se den, om ni inte redan gjort det det vill säga! Ett guldkorn, mycket sevärd för dig som gillar snygga seriemördare, stilfulla upplägg, 80talet och sjuka tankesätt 😀

Givetvis 5 köttknivar av 5

AmericanPsychosun

 

 

Annonser

Halloween H20 20 years later

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , on 20 februari, 2013 by fearnotthedark

H20

Handling: Laurie Strode, nu rektor på Northern California private school under falskt namn, måste ta en sista strid mot sin bror Michael för att skydda sig själv och nu också sin son.

Från 1998. Det här borde ha varit den avslutande filmen i Halloween-serien. Men det var det inte för att de ville mjölka ur temat ytterligare på pengar. Halloween Resurrection som kom år 2002 blev den sista. Och hur bedrövlig var inte den, med b-skådisar över hela stället och dålig handling och Laurie på mentalsjukhuset, usch. Den har inte hänt. Nej, den här borde ha varit den avslutande filmen. Ja det är ungdomar igen som ska festa lite, däribland Lauries son, men dem är skojiga. Josh Hartnett är jag inget fan av alls men han är ok här. Ll Cool J gör en kul biroll som vimsig vakt som försöker bli författare. Jamie Lee Curtis är lika bra som alltid om inte ännu bättre. Hon inser här att hon måste göra slut på eländet för att någonsin kunna få ro. Och när hon skriker: ” Michael!” med yxan i största hugg mot slutet och musiken hörs desto högre så träder ju gåshuden fram måste jag säga. Det är så bäst att hon äntligen bara tar tag i situationen, skiter i rädslan och ska döda honom. Nu vet vi ju alla Michael Myers-fans (ni måste ha sett den, den är från 1998!) att hon inte lyckas just då men när hon tar bilen och kör iväg med hans ”lik”, han vaknar, hon krockar bilen, han sitter fast mellan bilen & ett träd och där hugger hon huvudet av honom efter att ha tagit hans hand en sista gång för att säga farväl till sin bror (de var ju faktiskt också släkt, inte bara fiender). Där skulle serien varit över! Men nej, så var det inte. Det här är iaf en högst underhållande skräckfilm från de kreativa morden till spänningen däremellan till Jamie Lee Curtis skrik och Michael Myers ståtliga gångstil. Den funkar bra. Massa kreativa mord och blod, Mycket Michael Myers, Mycket Jamie Lee Curtis, kul vakt och lite festande ungdomar har vi här. Ladda med chipsen och se om den tycker jag! 😀 Underskattad film 🙂

”This summer, terror won’t be taking a vacation.”

4 snöflingor av 5