Psykologisk skräckfilm från 2017. Kirurgen Steven tvingas göra en katastrofal uppoffring när en pojke han blivit vän med uppvisar allt mörkare avsikter.
Handling Imdb: ”Steven, a charismatic surgeon, is forced to make an unthinkable sacrifice after his life starts to fall apart, when the behavior of a teenage boy he has taken under his wing turns sinister.”
Spoilers kan här förekomma.
En väldigt annorlunda typ av skräckfilm. Väldigt långsam uppbyggnad. Monoton dialog. Monotona beteenden. Tills den här pojken Martin berättar sina egentliga avsikter då allt blir mer brutalt på olika sätt. Men även då väldigt långsam typ av spänning. Historien känns väldigt konstfilm-aktig samtidigt som det är en djupgående psykologisk rannsakan av en kirurgs handlande. Inga jumpscares eller cgi. Bara en mörk, mystisk berättelse som ger en stark känsla av obehag. Filmen försöker mycket men det faller lite platt för mig. Jag har svårt för den monotona tonen i deras dialoger. Jag har svårt för mystiken kring de sjuka barnen. Men främst så har jag svårt för pojken Martin, spelas av Barry Keoghan, som jag upplever som en irriterande, arrogant och asocial tonåring mer än en uträknad, briljant psykopat som en del kritiker har sagt om hans rolltolkning. Jag upplevde filmen som alldeles för lång, för långsam och för irriterande rolltolkning av just Keoghan. Jag ville se det djupare i filmen och försökte verkligen hitta något att tycka om. Jag tyckte dock att Nicole Kidman och Colin Farrell gjorde det bästa av sina roller, så gott det gick. Men det räckte inte för mig tyvärr. Jag gillar annars ofta långsam spänning och psykologisk skräck bör nämnas men just denna funkade inte för mig.
Kan tyvärr inte rekommendera den.
2,5 kirurger av 10
Fear Not The Dark 