Arkiv för magi

Chilling Adventures of Sabrina

Posted in Recensioner - Tv-serier Skräck with tags , , , , , , , , , on 7 november, 2018 by fearnotthedark

Skräck-tvserie från 2018 som baseras på det amerikanska seriealbum-äventyret med samma titel publicerat av Archie Horror. Sabrina Spellman måste på sin 16årsdag välja mellan att vara häxa eller inte och onda krafter gör det svårt för henne..

Handling Imdb: ”As her 16th birthday nears, Sabrina must choose between the witch world of her family and the human world of her friends. Based on the Archie comic.”

Hoppas ni haft en god halloweenhelg, här pågår den ännu of course! Halloween-specialen utgick i år pga så mycket annat att göra, skolan m.m. Men hoppas ni firade gott och med rejäla utklädnader! Det går att hitta tidigare halloween-specialer genom att enkelt söka med ordet ”halloween” i sökrutan i bloggen, då dyker alla specialer upp från andra år 🙂

En tv-serie som baseras på seriealbumen med samma titel alltså. Jag har inte läst den innan men jag gillade tv-serien faktiskt. Jag tänkte ju tillbaka på serien från 90-talet men detta från 2018 är en mörkare version av konceptet och det är välgjort i stort. Kanske lite rörigt i berättandet och lite för sexuellt emellanåt då det ändå är tänkt att vara en ungdoms-serie men otroligt underhållande måste jag ändå säga. Bra skådisar bl.a. briljanta Miranda Otto som mostern Zelda och Kiernan Shipka som Sabrina, Lucy Davis som Hilda, Chance Perdomo som kusinen Ambrose, alla lika bra m.fl! Jag gillar också hur serien vänder på relationen mellan gott och ont. Det sägs ”Have faith in Satan” istället för ”Have faith in God” som exempel och det låter både roligt och nyskapande enligt mig. Satanism målas upp som det häxorna bör leva efter och hänge sig åt via mörka ritualer som bl.a. innehåller kannibalism m.m. Det är en växande trend också med ondska faktiskt. På något vis har svart magi blivit en cool grej! Tänker exempelvis på märket Killstar som spelar mycket på den mörka magin med sina onda pentagram bl.a. Och även jag gillar deras produkter! Men jag kan också tycka det är lite lustigt med att nästan vadsomhelst kan bli till en trend. Men tillbaka till serien. Det är snyggt, bra producerat och kvicktänkt emellanåt. Jag diggar kusinen Ambrose som fungerar lite som en brittisk comic relief, mycket underhållande karaktär. Även katten Salem gör sin entré men har inte börjat prata än som i 90tals-serien. Och hur serien blir mörkare och djupare gillade jag faktiskt, det var annorlunda och vågat att lägga den tonen när den ju är en ungdoms-serie återigen. Men det funkar, allt funkar bra. Och jag gillar det i stort. Inte det bästa kvalitetsmässigt men mycket underhållande. Och jag gillar avslutet som bäddar för en ännu mer spännande säsong två nästa år. En klar tummen upp får den!

En serie för dig som gillar häxor, magi, ondska och Miranda Otto. Rekommenderas, sevärd.

3,5 svarta Salem-katter av 5

Annonser

Warlock

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 24 januari, 2018 by fearnotthedark

Trollkarlsskräckis från 1989. En trollkarl flyr från 1600-talet till 1900-talet med en häxjägare efter sig.

Handling Imdb: ”A warlock flees from the 17th to the 20th century, with a witch-hunter in hot pursuit.

En osedd klassiker har nu alltså äntligen setts och oboy vilken härlig 80talsnostalgi det var! Tankarna fördes till 80tals-skräckisar som ”Spellbinder” och ”Witchboard”, ungefär samma tid och känsla. Men det som skiljer dem åt är att dem filmerna innehöll kvinnliga häxor mest och att denna ”Warlock” har en trollkarl i huvudrollen, en manlig häxa. Denna manliga häxa spelas av herr Julian Sands. Och han gör det bra! Han är en sådan där udda skådis som syns i roller lite utöver det vanliga, mest inom drama och skräck, tack vare sitt ståtliga & allvarliga utseende. ”Gothic”, ”Arachnophobia”, ”Naked Lunch”, ”Tale of a Vampire”, ”Hirokin”, ”Romasanta”, ”Phantom of the Opera” är bland de udda titlar av filmer han gjort men ”Warlock”-filmerna har varit dem mest populära. Julian Sands motpart i filmen, häxjägaren, spelas av ingen mindre än Richard E. Grant som också är ett namn man ofta ser i drama, däribland nu senast i serien ”Downton Abbey”. Grant är lika bra han samt Lori Singer som spelar kvinnan som hjälper häxjägaren att fånga trollkarlen.

Efter att ha gått igenom roll-listan ska vi gå in på själva handlingen. Det är en väldigt roande historia utan att den för den delen ska vara komisk. Det är menat att vara en skräckfilm men med en glimt i ögat. Förmodligen är det eran där filmen tar plats som gör den mer roande. Det rosa, glittrande neon-tonade 80-talet. Men historien är intressant också. En trollkarl måste fly från 1600-talet för att undvika bli avrättad och hamnar i 1980-talet där han försöker pussla ihop alla tre delarna av en grimoire för att tillkalla den onda kraften som ska ta över världen. Detta iklädd en svart fluffig satinkostym med svart sidenband om sitt långa blonda hår. Gotik plus ockultism plus historiskt, allt-i-ett! Detta blir en kul motsats till det glada, färgstarka 80-talet. Svart versus rosa!

Och så har vi dem roliga specialeffekterna! Det här var ju en tid då skräckfilmer inte hade så hög budget samt att specialeffekterna inte var så lysande då som dem är idag, speciellt inte i b-film. Men däri ligger också en charm tycker jag, det blir underhållande. Den allra roligaste scenen måste vara där trollkarlen precis druckit en flyg-trolldryck och flyger förbi en bil i rapidfart! Ser ut som en snabbt åkande pappersfigur nästan 😀 För att inte tala om där han lär sig kontrollera eld och ser så lycklig ut där fejkflammorna yr runt hans hand! Mycket roligt finns att finna i den här filmen och jag måste helt klart se tvåan snart…

I övrigt, vad är det med 80talsfilm som alltid ger mig känslan av att komma hem? Antagligen för att jag växte upp på 80-talet och har en nostalgisk trygghetskänsla kring den eran. Och kanske också av den anledningen att mycket bra och rolig skräck gjordes just precis då. Få filmer idag kan leva upp till känslan dem filmerna förmedlar. Ja, något för framtida mer utförliga diskussioner där…

En film för dig som gillar 80-tal, magi och Julian Sands. Mycket sevärd 🙂

4 gotiska trollkarlar av 5

 

 

Ingrid av Love Kölle

Posted in Recensioner - Skräcklitteratur with tags , , , , , , on 12 september, 2017 by fearnotthedark

Svensk skräcklitteratur från 2017. Ingrid Eskilsson är en mysig äldre dam som jobbar i Svenska Kyrkans församling dagtid men praktiserar nekromanti nattetid… Kan hon ha hittat hemligheten bakom evigt liv? Men är hon den enda som vill åt den?

Handling: ”Ingrid Eskilsson är en rar liten tant som på bred östgötska charmar sin omgivning och alltid har ett gott ord till övers för andra. Om dagarna arbetar hon som församlingsassistent inom Svenska kyrkan i Linköping. På nätterna praktiserar hon nekromanti – magi och trollkonster som låter henne kommunicera med de döda och väcka dem till liv.

Mer än något annat vill Ingrid knäcka odödlighetens gåta, och till sin hjälp tar hon därför Magnus Benedictus Petri, biskop i Linköpings stift under digerdödens härjningar, och mästernekromantiker i hemlighet. Problemet är dock att när den 700 år gamla biskopen kommer tillbaka till jordelivet visar det sig snart att han har en helt egen agenda…

Ännu en bok som förvånade mig! Fångad inuti denna lilla svarta pocketbok med Lars Krantz fina omslag döljer sig en fantasifull och skrämmande värld som inte liknar något jag läst innan. Den var fantastiskt nyskapande vad gäller karaktärer, nekromanti-magik, kyrkoväsen och komik. Aldrig har jag läst en skräckroman som har förvånansvärt mycket komiska element i sig som bubblar upp strax under ytan medan det gravallvarliga flyter på strax ovanför. Spännande och bra dramaturgi. Fascinerande karaktärer. På riktigt. Både Ingrid och denna Magnus Benedictus Petri är lika fängslande. Man kan även finna element av splatter i boken som förde mig till gamla goda skräckfilmer som ”The Thing” och ”Hellraiser” bl.a. Men inget liknar denna bok i helhet, originaliteten är total här! Ofantligt bra på så många nivåer. De partier jag tyckte var bäst var bl.a. Magnus upplevelse av en radio, Ingrids hotelläventyr och de märkligt mänskliga spindlarna. Bra början, bra mitt, bra slut. Underbart, Love Kölle! Läs den!

Något för er som gillar svensk skräcklitteratur, odöda samt svart humor. Rekommenderas varmt!

5 nekromantiker av 5

Burn Witch Burn (Night of The Eagle)

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , on 4 augusti, 2017 by fearnotthedark

Häxskräckfilm från 1962. En professor upptäcker att hans fru utövat magi i hemlighet under flera års tid och har placerat skyddsamuletter över hela huset. Han tvingar henne att bränna dem allihop och köper inte hennes historia om att de bara finns där för att skydda honom mot andra onda krafter som hon känt av bland hans arbetskollegor. När skydden är borta finns inget som hejdar ondskan och en kamp om liv och död börjar…

Handling Imdb: ”A skeptical college professor discovers that his wife has been practicing magic for years. Like the learned, rational fellow he is, he forces her to destroy all her magical charms and protective devices, and stop that foolishness. He isn’t put off by her insistence that his professional rivals are working magic against him, and her protections are necessary to his career and life.

En fyllig och spännande äldre skräckis med mycket ockulta inslag, utmärkta skådisar och vacker scendesign. Välskrivet, välgjort, välspelat. Även coola specialeffekter faktiskt med den stora örnen som jagar dem mot slutet! Janet Blair är skicklig som den magiutövande hemmafrun. Peter Wyngarde spelar professorn väldigt bra, främst just i scenerna där han blir jagad av örnen. Han skakar på ett sätt som bara genuint rädda personer kan göra, imponerande utfört. Margaret Johnston har dock den mest intressanta karaktären enligt mig. Hon haltar, pratar väldigt elakt/uppnosigt och är inte typiskt bildskön som andra frontkvinnor i 60-talets era. Man märker att något är lite speciellt med henne verkligen. Stark karaktärstolkning med kraftfulla ögon.

Vad gäller det ockulta så får vi se tarotkort, voodoo-dockor, aska, djurskallar och döda djur i askar m.m. Så en variation av magiska ting med olika funktioner. Även en bok med Black Magic-tema synes i filmen. Så den magi som används ska uppfattas som mörk/ond. Introt är speciellt som en liten magisk introduktion kring vad man ska få se och det binds ihop med slutet väldigt bra, håll koll på sista texten som synes. Fokuset i filmen ligger på ens tro, det man tror på kan antingen förgöra dig eller frigöra dig.

En film för er som gillar 60-tal, magi och svartvit skräckfilm. Kan klart rekommendera den 🙂

3,5 skyddsamuletter av 5

Pumpkinhead

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , on 19 maj, 2017 by fearnotthedark

Demonskräckfilm från 1988. En man vill hämnas sin mördade son och tar en häxa till hjälp, men aldrig trodde han att hämnden skulle bli så fasansfull som natten då demonen Pumpkinhead får liv…

Handling Imdb: ”After a tragic accident, a man conjures up a towering, vengeful demon called Pumpkinhead to destroy a group of unsuspecting teenagers.

Stan Winston som regissör, Lance Henriksen i huvudrollen som den faderliga hämnaren, pumpor, södern och fantastiska monstereffekter finns att hämta här och nog är det ett fint recept på en skräckfilm. Mycket fint.

Det är ingen A-film utan en B-film. Vi är i södern, den ordentligt fattiga södern och dialekterna är hemskt överdrivna för att inte tala om klädseln. Dialogen är rätt fantasilös och skådisarna halvbra, förutom Lance och häxan Haggis som gör ett bra jobb. Men.. de praktiska effekterna och scenerna med häxan och Pumpkinhead är så fantasifulla och härligt ondskefulla att resten inte gör något. Allt jag ser är denna långa, starka och diaboliska varelsen som är..Pumpkinhead. Stan Winston kan detta med effekter 🙂 Visst Pumpkinhead har drag av Alien-varelsen men är ändå sin egen på ett sätt tycker jag. Ansiktet skiljer sig en del samt annorlunda skapta axlar och ben. Och oh så välgjord, vilket arbete!

Manuset är ändå, trots viss överdrivenhet i södern-sättet, rätt intressant och har en spännande stegrande dramaturgi. ”Pumpkinhead” är också Stan Winstons första film där han regisserar och idén till filmen grundades på en dikt skriven av Ed Justin. Mayim Bialiks första film (hon var bara 12 när filmen gjordes) och kan här ses som ett barn till karaktären Wallace. Stan Winstons egna två barn kan också skymtas bland Wallace-släkten. Lance Henriksen hade samlat det mesta själv av sina props han använder i filmen, allt från silvermynten och kepsen till ett pumphagelgevär från andra världskriget. En kul och härligt smutsig b-skräckis från 80-talet med sensationella praktiska effekter som jag tyckte mycket om.

En film för dig som gillar 80-tal, södern, praktiska effekter och djävulska monster. Mycket sevärd! 🙂

3,75 (behövde ett mellanting mellan 3,5 och 4 😀 ) pumpkinheads av 5

 

Southbound

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , on 17 mars, 2017 by fearnotthedark

Skräckfilmsantologi från 2015. Fem olika sällskap irrar runt en öde motorväg i söderns öken. Dem träffar på sina hemskaste farhågor, mörkaste hemligheter och måste hitta ett sätt ut ur dem.

Handling Imdb: ”Five interlocking tales of terror follow the fates of a group of weary travellers who confront their worst nightmares – and darkest secrets – over one long night on a desolate stretch of desert highway.

En antologi som förvånade mig med sin sammanlänkning med varann, väl genomtänkt backgroundstory, samt de riktigt coola specialeffekterna. En bra grundhistoria i varje liten berättelse. Vi har ockulta sällskap, dödsänglar, demoner, magi, ökenvandrare och udda barställen. En intressant skara folk och storylines. Cgi:n på vad jag kallar dödsänglarna i öknen är fantastiskt bra och något som bär upp hela antologin i ett nytt ljus faktiskt. Intressant också hur man framgångsrikt blandat olika genrer i en och samma antologi (scifi, skräck, thriller, fantasy) och att det ändå fungerar, det finns en röd tråd så att säga. Och soundtracket är så härligt 80tals-nostalgiskt.

Jag kunde vara utan storyn där en man kör på en tjej med bilen (bilolycka) som han sedan måste försöka rädda på sjukhuset, kändes som en jobbig orgie i äckelsplatter samt att historien var för utdragen utan mycket fyllighet. Men de andra berättelserna var bra. Dödsänglarna var som sagt fantastiska att se i olika formationer. Även det demoniska sällskapet från den sliskiga baren mot slutet, där de kan se sina egna via ett tatuerat öga inuti en formel på handen, hade välgjord cgi och en intressant bakgrund. Men ja, man vill ju alltid veta mer om dessa olika udda varelser som väcker ens nyfikenhet på dessa sätt. Men vi får nöja oss med det som nämns helt enkelt. Och det duger allt bra det med! 😉 Klart en av de bättre skräckfilmerna från senaste året jag sett.

En skräckantologi för dig som gillar det övernaturliga, ockulta och udda. Mycket sevärd!

4 dödsänglar av 5

The Love Witch

Posted in Recensioner - Skräckfilm with tags , , , , , , , , , , on 16 mars, 2017 by fearnotthedark

Häxskräckfilm från 2016. En modern häxa använder magi till att få män kära, dock till ett högt pris…

Handling Imdb: ”A modern-day witch uses spells and magic to get men to fall in love with her, in a tribute to 1960s pulp novels and Technicolor melodramas.

En underbart färgstark hyllning till 60-talets pulp novels och 70-talets technicolor melodrama-filmer! En vacker och kärleksfull typ av skräckfilm som är lika vacker som den är brutal. Skriven, producerad, kostymdesignad och regisserad av Anna Biller! Riktigt skickligt gjort också. En snyggare scendesign får du leta efter.

Samantha Robinson spelar häxan Elaine som lockar in män i sin kärleksmagiska värld och gör ett superfint jobb i sin rolltolkning, för att inte tala om att hon ser fantastisk ut i den långa peruken, den skarpa eyelinern och dem svepande klänningarna. Övriga gör sina biroller lika bra men Robinson skiner mest. Historien är lika spännande som den är snygg. Kvinnlig fantasi blandas med modern feminism i intressanta vinklingar. Blodet är sådär riktigt rött också i sin färg, likt blodet i Argento-filmerna. En del brutala mord-scener men mest vackra ritualer, gåtfulla drömmar samt en hel del naket. En riktigt intressant och fager film om en häxa med narcissistiska kärleksproblem som var precis vad jag ville se just nu 😀 Festligt i multum!

En film för dig som gillar häxor, 60/70-tal och kärlek. Mycket sevärd och rekommenderas varmt.

4,5 kärlekshäxor av 5